Vem säljer du- inte- hund till?

Svarta

Trådstartare
Hej!
För några år sedan så läste jag en undersökning i en tidning som visade att många hunduppfödare helst inte säljer till invandrare. Däremot så ansågs inte sexuell läggning betydelsefullt.

Men jag undrar om det finns hunduppfödare här inne som vill tala om vilka de INTE säljer till?

Jag har själv blivit nekad att köpa hund en gång. Jag ville ha en Greyhound då jag fann att den hade alla fördelar för min tillvaro. Men nu tyckte inte uppfödaren det för hade jag tänkt springa flera mil med den så klarar inte rasen av det då det är en kortdistansare och än värre var att jag tänkt ha med den på brukshundklubben för sådant är ingen Greyhound lämpad för.

Jag tänkte inte så mycket på det då men har ibland genom åren reflekterat tillbaka på det.

Jag undrar så klart även över blandrasuppfödare- att om någon har en kull t.ex border collie/schäfer-valpar har denna då en tanke på att det förmodligen blir en arbetsgalen blandras och ställer krav därefter?

Även ni som inte är uppfödare får gärna skriva om hur ni skulle resonera om ni vore det- att vad går bort? Småbarnsfamiljer? Personer som tror att er vallhund är en jakthund? Någon som vill ha er vallhund till agility och bruks?

Jag kan förstå och hoppas att vissa går bort direkt- så som folk med uppenbara missbrukbesvär eller psykisk ohälsa men även där undrar jag att var går gränsen? Om en på högt uppsatt direktör på ett ansett företag - men misstänkt alkoholberoende-vill ha en valp till sin familj är det ändå okay? ADHD? Aspbergers?

M.v.h
 
Senast ändrad:
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Nu är jag inte uppfödare men om jag hade varit det så finns det många jag inte skulle ha sålt till.

Vem och varför jag inte sålt till handlar mycket om magkänsla, men även vad jag har för hund att sälja och passar inte den hunden till vad människan har tänkt sig att använda den till så skulle jag heller inte sälja till den personen.
Mest för hundens skull men även för att köparen inte ska bli ska bli besviken och jag vill minska riskerna för att få tillbaka en hund.

Sjukdomar skulle generellt inte vara ett hinder för mig, jag är själv sjuk och vet hur mycket djuren kan hjälpa och rehabilitera människor.

Så för ett lyckat köp tror jag att uppfödaren behöver vara väldigt duktig på att läsa människor och djur för att kunna matcha rätt hund till rätt människa.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag är inte uppfödare, men om jag var det skulle jag nog inte vara speciellt petig med att köparna skulle vara på ett visst sätt eller leva en viss sorts liv för att få köpa hund av mig. Viktigare då vore att de kändes bra när jag träffade dem.

Jag är inte intresserad av väldigt krävande hundar, så därför skulle det inte behövas någon som jagar, drar eller så med hunden utan ett vanligt aktivt sällskapshundsliv skulle duga bra. Barnfamiljer, pensionärer, unga vuxna etc. skulle inte spela någon som helst roll. Men självklart, om någon vill ha exempelvis en riktig vakthund kanske jag skulle säga att det kommer inte den här valpen att bli, då letar de bland fel ras/er.

Varför ADHD eller Asperger skulle vara ett hinder förstår jag inte alls. Men det är väl väldigt få som berättar det när de är valpspekulanter, man presenterar sig ju inte som "Emma med ADHD" eller "Robin med Asperger" så jag som uppfödare skulle knappast ens veta det. Överlag håller jag med pulkaskurk om att sjukdomar inte skulle vara något hinder i sig.
Missbrukare känns dock mer skeptiskt om jag skulle sälja till, i synnerhet inte om det var en ensam person med missbruksproblematik som ville köpa hund. Om det däremot var en person i en familj med fler vuxna som tog ansvar för hunden, och personen var på väg ut ur sitt missbruk och kanske såg hunden som "hjälp" i det, då skulle jag överväga om de verkade bra i övrigt.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag är inte heller uppfödare, men för mig skulle det nog hänga helt på person och hund. Jag känner till en hel del olika sorters hundägare, och alla är långt ifrån bra hundägare till sina hundar,tyvärr.

Som det paret som är ganska gamla och knappt kan gå. De köpte en blandras med reisen, labbe och schäfer. Hunden drar dem runt kvarteret ett par gånger om dagen och jag blir lika rädd varje gång jag ser dem att hunden ska dra omkull dem. Hunden verkar gravt understimulerad och jag skulle aldrig sålt en så stor och tung ras till ett gammalt par som knappt kan gå. Däremot verkar de jättesnälla, så hade det handlat om en liten sällskapshund, så varför inte.

Jag hade inte sålt en "arbetsmaskin" till hund till en barnfamilj som jobbar. Jag känner många barnfamiljer som har hund, och i de flesta fallen får hunden minimalt med motion/uppmärksamhet för tiden räcker inte till helt enkelt.

Eller den psykiskt sjuka människa jag brukar ha oturen att träffa på ett par gånger i veckan. Hon är ute jämt med sin hund, många timmar varje dag efter vad hon berättar och jag själv sett också. Knepigare människa får man leta efter, men hunden mår ju förträffligt och är både välmusklad, lydig och fin i pälsen, så varför döma henne som hundägare även om hon är knepig som tusan på andra sätt.

Min nattmatte har Adhd diagnos, en ganska grav sådan. Jag hade inte sålt en aktiv valp till henne, men gärna en äldre och lugn hund, vilket hon har idag och det fungerar jättebra. Hunden har det bra på alla sätt och vis och är hennes allt, men visst, den får lite för lite motion i mitt tycke, men den är ju ganska gammal och därför funkar det bra ändå.

Så sammanfattningsvis kan jag inte döma någon, jag hade bara tänkt på hur hunden är i sitt sätt och vad människan som vill köpa hunden har för förutsättningar att klara ta hand om den på ett bra sätt. Alla hundägare är ju inte intresserade av tävlingar mm, så jag ser inte att en hund får det dåligt bara för att man inte gör en viss gren eller tränar på klubb med den flera gånger i veckan.
 
Senast ändrad:
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag skulle aldrig sälja till personer där något känns, om än bara lite, fel. Den så kallade magkänslan. Har än så länge fött upp en kull, snart sex år sedan, och en valp där kom till fel hem. En liten sekund, innan personerna ens klivit ur bilen hemma hos mig, så fick jag en "nej-känsla", att jag ville springa in och låsa dörren.

Så gör man självklart inte och när de kom in verkade det vara trevliga människor, allt de sa lät jättebra och de hade "rätt" svar på alla frågor. Så dumt nog slog jag bort känslan med att jag var fjantig. Dumt gjort. Valpen misshandlades en del i sitt nya hem och användes dessutom i blandrasavel på deras vidriga "kennel" :banghead:

När jag upptäckte blev det ett helvete att få köpa tillbaka hunden, han var då knappt ett år och hade tre kullar bakom sig :yuck:

Förutom magkänslan är jag noga med en påläst valpköpare som är medveten om vad den vill ha, klarar av och en som har ett bra syfte med sitt hundköp, utifrån vilken ras det gäller. Eftersom jag har arbetande hundar känns det extra viktigt

Naturligtvis går missbrukare av olika slag bort, liksom personer som inte kan tillgodose hundens behov på ett bra sätt. I övrigt bryr jag mig inte om sexuell läggning, bokstavskombinationer m.m.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag skulle aldrig sälja BC till någon som inte har en ärlig ambition att träna upp hunden i vallning. Eller nån som inte skulle ha hunden som en familjemedlem, och älska individen inte bara funktionen.

Och jag skulle aldrig sälja BC till nån som har för avsikt att huvudsakligen sysselsätta den med agility/flyball/frisbee eller liknande stresshöjare. Ser allt för många hundar med sjuklig stressnivå pga förare som inte klarar av att balansera dem.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag skulle inte sälja någon av mina hundar :D men om jag skulle ta valpar någon gång eller behöva omplacera skulle personer i 20-årsåldern gå bort. I den åldern händer det alldeles för mycket i livet för att man ska kunna förutse att hunden får det bra längre än det första året.

Eller har ni sett såna här annonser någon gång på blocket: "... jag har haft den i 8 månader men nu har jag fått jobb... ", eller "pga tillökning i familjen...", eller "pga studier..." eller "pga separation..." eller "pga att jag ska flytta utomlands..."
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Fast det där är lite väl fördomsfullt av dig dig tycker jag. Jag var 22 år när jag köpte min nuvarande hund tillsammans med min sambo. Jag kan inte tänka mig ett scenario där jag inte skulle kunna lösa det på bästa sätt för hunden och där hon skulle få vara med mig. Skulle te.x jag och sambon gå skilda vägar skulle hunden inte bli omplacerad.

Det finns väl ingen som kan säga med 100% säkerhet hur deras liv kommer att se ut 10-15 år framåt i tiden? Oavsett om man är 20 eller 40?

Alla dom där annonserna är ju bara oansvariga människor som inte inser vad det innebär att ha hund. Det har nog mer med personligheter än ålder att göra tror jag. Även om ansvar säkert till viss del är en mognadsfråga.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Fast det där är lite väl fördomsfullt av dig dig tycker jag. Jag var 22 år när jag köpte min nuvarande hund tillsammans med min sambo. Jag kan inte tänka mig ett scenario där jag inte skulle kunna lösa det på bästa sätt för hunden och där hon skulle få vara med mig. Skulle te.x jag och sambon gå skilda vägar skulle hunden inte bli omplacerad.

Det finns väl ingen som kan säga med 100% säkerhet hur deras liv kommer att se ut 10-15 år framåt i tiden? Oavsett om man är 20 eller 40?

Nej, det finns inget som säger att en hund inte kan få ett bra hem hos en 20-åring. Jag var själv väldigt "stabil" och blev tvåbarnsmamma innan jag var 25. Men frågan gällde vem jag inte skulle sälja hund till, och då är mitt svar att jag inte skulle sälja till en ungdom i 20-årsåldern.

Ingen kan säga med 100%-ig säkerhet hur livet ser ut ens om en timme, men om en person jobbat ett antal år, har bott på samma ställe ett antal år, har de stora svängarna med studier och familjebildning bakom sig etc så ökar chansen att livet fortsätter i ungefär samma hjulspår. Men det finns förstås ingen garanti.

Däremot en 20-åring som ännu inte fått något "riktigt" jobb, inte gjort lumpen eller pluggat vidare, inte varit sambo - då är det inte bara möjligt, utan väldigt troligt att det väntar stora livsförändringar som påverkar hunden.

Edit: och det ligger ingen värdering i det, jag har stor förståelse för att även en ung människa vill ha hund och de kan vara utmärkta hundägare på alla sätt.
 
Senast ändrad:
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Är inte uppfödare men hade jag tagit valpar så hade jag inte sålt till:

1- Personer som inte var pålästa om rasen och inte var medvetna om rasens behov eller ointresserade av att tillgodose dom.

2- Personer med mycket upptagna liv där hunden skulle få tillbringa mer tid på hunddagis ect än med sin familj.

3- Personer som inte verkade vara genuint intresserade av hund och verkligen tycker hund är roligt och därför inte lägger det där extra lilla krutet på att lösa eventuella problem som kan dyka upp i hundägandet.

4- Personer som inte har direkt ordning på sig eller sitt liv.

5- Personer som inte har en klar bild på hur deras liv med hund skulle se ut.

6- Missbrukare

7-Jag skulle aldrig sälja på avbetalning. Jag hade inte sålt en hund till någon som inte ens hade råd att betala köpesumman, som bara den är den första av många utgifter i hundägandet.

Jag skulle sälja till unga, sjuka, arbetslösa, familjer med barn med särskilda behov osv men jag skulle fråga hur hundägandet var tänkt att se ut både i nutid och när ex ett jobb dyker upp osv och göra min bedömning av lämplighet efter det. Mycket tror jag man skulle få känna sig fram och bedöma från person till person.

Jag fick berätta för uppfödaren om oss som familj och hur hundens vardag skulle se ut och hur "min plan" för hunden såg ut osv. Det var inga problem för mig som ensamstående mamma utan jobb att få köpa valp för jag hade en plan för olika senarier. Däremot nekades ett medelålders par pga att de jobbade för mycket och hunden skulle få vara mycket ensam och uppfödaren tyckte deras hundköp var för ogenomtänkt.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Är inte uppfödare men hade jag tagit valpar så hade jag inte sålt till:

1- Personer som inte var pålästa om rasen och inte var medvetna om rasens behov eller ointresserade av att tillgodose dom.

2- Personer med mycket upptagna liv där hunden skulle få tillbringa mer tid på hunddagis ect än med sin familj.

3- Personer som inte verkade vara genuint intresserade av hund och verkligen tycker hund är roligt och därför inte lägger det där extra lilla krutet på att lösa eventuella problem som kan dyka upp i hundägandet.

4- Personer som inte har direkt ordning på sig eller sitt liv.

5- Personer som inte har en klar bild på hur deras liv med hund skulle se ut.

6- Missbrukare

7-Jag skulle aldrig sälja på avbetalning. Jag hade inte sålt en hund till någon som inte ens hade råd att betala köpesumman, som bara den är den första av många utgifter i hundägandet.

Jag skulle sälja till unga, sjuka, arbetslösa, familjer med barn med särskilda behov osv men jag skulle fråga hur hundägandet var tänkt att se ut både i nutid och när ex ett jobb dyker upp osv och göra min bedömning av lämplighet efter det. Mycket tror jag man skulle få känna sig fram och bedöma från person till person.

Jag fick berätta för uppfödaren om oss som familj och hur hundens vardag skulle se ut och hur "min plan" för hunden såg ut osv. Det var inga problem för mig som ensamstående mamma utan jobb att få köpa valp för jag hade en plan för olika senarier. Däremot nekades ett medelålders par pga att de jobbade för mycket och hunden skulle få vara mycket ensam och uppfödaren tyckte deras hundköp var för ogenomtänkt.

Jag skulle nog gjort ganska precis som du.
Eftersom jag har jaktras skulle jag heller aldrig sålt till någon som inte kommer att jaga aktivt med hunden, ej heller någon som inte tänker starta åtminstone unghundsprovet.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

KL

Jag tror också att föder man upp rasrena vovvar under kontrollerade former som faktiskt kostar lite så sållar bland köparna en del redan där.

För de som mer impulsivt köper hund så tror jag att en billig valp i lagom storlek och gullighet på blocket lockar mer.... Mot att åka till en uppfödare och bli korsförhörd, ev stå och vänta i valpkö och troligtvis inte få välja valp själv och sen få betala 15000 :-
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Min uppfödare ville först inte sälja till mig, eftersom jag är pensionär, och hon tydligen var rädd att jag skulle dö före hunden.

Jag blev först lite sur, eftersom jag är en väldigt frisk och aktiv pensionär och nog tror att jag kommer att överleva jycken med åtskilliga år. Men på ett sätt kan jag också förstå henne, för hon kände ju inte mig, och det är en väldigt livlig ras med stort behov framför allt att röra sig fritt.

Jag kontaktade en annan uppfödare, och hon bara garvade, när hon hörde historien. Hon berättade att hennes äldsta valpköpare var 92 år vid det här laget, och fortfarande gick långa promenader med hunden varje dag. Och att den enda av hennes valpköpare som dött hittills var 54 år och dog i hjärtinfarkt.

Nu blev det trots allt den första uppfödaren, eftersom den andra inte hade någon kull för tillfället, och jag inte ville vänta för länge.

Jag har haft hundar under större delen av mitt liv, utom en period då jag var mitt i karriären, och insåg att jag inte hade tid för det. Men ingen av mina hundar har nog haft ett så bra hundliv som den nuvarande. Som pensionär har man all tid i världen att ägna åt hunden, man behöver inte lämna den ensam eller ha den på hunddagis i timmar medan man är på jobbet, man kan gå långa skogspromenader i dagsljus året om, och att döma efter vilka människor jag möter på mina rundor är det tydligen mest bara pensionärer med hundar som går ut även när det ösregnar.

Om jag varit uppfödare skulle jag nog ha varit tveksam att sälja till småbarnsfamiljer, om inte föräldrarna haft dokumenterat hundvana. Det kan bli så väldigt galet om inte föräldrarna lär sina barn hur man ska uppträda mot hundar. Mardrömsscenariot är en femåring som får en gullig valp i julklapp av totalt hundokunniga föräldrar.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Personligen känner jag iofs få personer under 30 som har planerat att jobba på ett och samma jobb livet ut. Jag känner även få personer som planerar att skaffa barn tidigt men det är ju i mina umgängeskretsar. Det jag vill ha sagt att bara för att man är 30 behöver det inte betyda att man har bildat familj, har ett jobb man tänker jobba på 10 år framöver osv.

Studier och hund är något som i min mening fungerar hur bra som helst! Jag pluggade på distans när vi skaffade valp och jag pluggar på högskolan nu. Har väldigt mycket mer tid över för min hund än de flesta jag känner som jobbar..

Min poäng är att se mer till personen än åldern men det är min erfarenhet och min åsikt. Sen håller jag givetvis med om att man är ung när man är runt 20, de flesta i min klass har ingen aning om hur saker och ting funkar. De bor fortfarande hemma och är ganska naiva i min mening. Dem skulle jag nog inte heller sälja hund till om de inte verkligen verkade seriösa.
Sen måste man ju ha en väldigt ostabil hund om den inte klarar av att flytta eller att utöka flocken i form av te.x en sambo?
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag håller faktiskt med lite om att just att någon är "för ung" tycker jag är ganska fördomsfullt överlag. Det är ju ganska vanligt också.

En kompis till mig har hund. Hon var 20 när hon skaffade hunden, och är en jättebra hundägare och har så alltid varit. Hon är inte intresserad av att plugga vidare, tänker inte flytta utomlands och anpassar verkligen sitt liv efter sin hund.

Jag är också i 20-årsåldern och jag och min kompis pratade om just det där, att vara ung och "ha livet framför sig" samtidigt som vi har hund. Och vi är båda överens om att i och med att vi valde att skaffa hund, väljer vi bort saker som utlandsflyttar, sambo som inte passar med hunden, många festkvällar etc. Jag tänker faktiskt lite tvärt om där, är någon i 20-årsåldern säker på vad hon/han vill och hur hon/han vill att framtiden ska se ut skulle jag gärna sälja hund till den personen, om jag var uppfödare. Jag tänker att det ger större hundutrymme än om man är låst (i tid, inte minst) vid småbarn till exempel.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Oj, nu är jag inte uppfödare, men hjälper ofta till med tex omplaceringar och har jobbat mycket på kennel. Och ja, det är lättare att säga vilka jag rekommenderar att köpa saluki än vilka jag inte rekommenderar... De flesta ska inte ha hund och de flesta ska absolut inte ha saluki!

Mycket får man nog gå på magkänsla, men vill de leva ett hundliv som inte låter som ett perfekt "salukiliv" så går det bort. Vill man tex ha en hund för lydnadstävlingar eller liknande så nej, då är inte saluki rätt ras, inte heller om man vill ha en hund med lite jaktlust eller som utställningshund.

För att jag ska rekommendera någon till de som har hundar för omplacering (saluki säljs sällan via annons utan oftast "till någon som känner någon") så krävs det:
Att personen vill vara aktiv med sin hund. Att personen vet vad det innebär med att ha en självständig hetsjakthund. Att personen är lugn till sättet och verkar ha en realistisk syn på hur hundlivet ska se ut. Att personen har tillräcklig ekonomi och tillräckligt med tid för att ha hund osv.
Bara för att ha något att börja med...
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag har väldigt svårt att köpa argumentet att inte sälja till människor i 20års åldern.

Varför skulle det vara ett problem? Det gäller ju som med alla andra människor i andra åldrar att fråga personen var den har för tankat, mål och planer med sitt hundägande. Och även fråga hur personens liv ser ut och göre en bedömning om hunden kommer passa in i det livet på ett bra sätt.

Jag är 22, jag har redan en högskoleexamen, jag har redan pluggat utomlands, jag har en fast bostad, jag pluggar just nu då jag valt att plugga mer. Nu har jag också valt att skaffa hund. Vad är det som gör mig till en sämre hundägare än en 35åring som jobbar heltid?

Jag känner många i min ålder som har stabila liv med mål, ambitioner och en plan för sig själva, vissa har redan villa, man och barn andra har det inte, vissa pluggar andra jobbar, men kontentan blir ju att de har gjort plats i sina liv för en hund på ett bra sätt och är precis som jag villiga att fortsätta anpassa sig och få sitt liv att funka där hunden är inkluderad även om det skulle ske livsförändringar.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

kl

Om jag sålde valpar skulle det här vara viktigt för mig och dom skulle gå bort om dom inte passade in i denna mall ;)

*Först och främst ska det kännas rätt, jag är nog ganska bra på att känna av sådant vill jag tro

*Hundrasen ska passa dom och deras mål, dom ska vara pålästa om rasen och ha valt ras efter hur den är och inte efter hur den enbart ser ut

*Dom ska ha mycket tid och inte ha den på dagis för mycket

*Dom bör vara intresserade av hur hundar fungerar gällande föda, vad som är bra och inte och ge rå föda till hunden. Skulle aldrig sälja till någon som anser att icas torrfoder är bra hundmat, om man säger så.

*Eftersom TS nämnde invandrare så svarar jag ang det att jag skulle kunna tänka mig att sälja till en invandrarfamilj som pratar god svenska (så att jag kan få svar på allt och ha kontakt ang hunden) och verkar kunniga, som vilken familj som helst.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Jag har själv blivit nekad att köpa hund en gång. Jag ville ha en Greyhound då jag fann att den hade alla fördelar för min tillvaro. Men nu tyckte inte uppfödaren det för hade jag tänkt springa flera mil med den så klarar inte rasen av det då det är en kortdistansare och än värre var att jag tänkt ha med den på brukshundklubben för sådant är ingen Greyhound lämpad för.

Tittade tillbaka här i tråden och funderade själv lite mer på just det här. Och jag kan faktiskt förstå uppfödaren.

Nu vet jag inte hur du tänkt dig hundlivet i övrigt och hur du la fram det för uppfödaren, men springa flera mil och vara på brukshundklubb låter inte som något "greyhoundigt" faktiskt. Vill man ha en hund för att träna lydnad med och ha med på låånga löprundor finns det betydligt mer lämpade raser.
 
Sv: Vem säljer du- inte- hund till?

Har aldrig fött upp en kull eller liknande men tänkte på dig som sa att du inte skulle sälja en hund till en på runt 20år. Jag håller inte helt med dig men jag förstår hur du tänker men isåfall skulle jag inte ha fått köpa min byracka. Eller?
Jag fick min hund i 14års present och meningen var att jag skulle ta hand om henne helt själv, bara mamma betalade och såklart såg till att allt gick rätt till. Nu är hon snart 3år (i Februari) och sen i somras tar jag hand om henne helt själv (mamma gick ibland ut med henne för att avlasta lite, och för att hon tyckte det var kul haha).
Hade du då sålt en hund till mig? Jag är ju minderårig men min mamma stöttade upp om det behövdes? Plus att min hund är Schäfer/Jämthund/Kungspudel och vad man tror är hon då en överaktiv brukshund. Men NEJ... Jag får dra med henne på joggingrundorna och allt utom bollkastning och lek är tråkigt -.-' Haha... Aktivitetsbrädorna går också bra ibland haha!

Så hade ni sålt en hund till mig som 14åring? Min första hund men alla i familjen har hund (alltså i släkten typ, inte hemma hos oss) och mamma har haft Border Collie/Schäfer korsning när vi var små.
 

Liknande trådar

Övr. Hund För att inte kapa sällskapshundstråden. Vad menas egentligen när uppfödare skriver så? Om det är en jaktras och de enbart säljer till...
6 7 8
Svar
145
· Visningar
7 563
Senast: Puffindog
·
Hundhälsa Häromdagen kom en annons från en hunduppfödare i min närhet om nyfödda valpar som skulle vara leveransklara i mitten av december. Det...
Svar
13
· Visningar
1 437
Senast: Puffindog
·
Hundträning (OBS! Långt inlägg) Hej! Jag har en border collie tik på över 1 år som jag har fått lite problem med i vallningen, annan träning och...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 264
Senast: Ragdoll
·
Hundträning Jag tog emot en omplaceringshund för två månader sedan, en tik som snart är fem år. Hon har levt hela sitt liv hos uppfödaren och fått...
Svar
8
· Visningar
811
Senast: Blyger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp