Vem försöker man lura?

mimmipigg

Trådstartare
Tror ni på den här människan?

Hej alla hundvänner! Jag har en jättefin Golden Reriver hemma som behöver ett nytt hem. Han motsvarar inte mina förväntningar då jag vill ha en hund att träna med. Däremot passar han utmärkt som en famijehund, då han helst bara vill ligga framför soffan och gå promenader med. Rock(han heter så)är 2 och 1/2år gammal älskar att busa med andra hundar och med barn. Han kan de vanliga kommando orden Sitt,Ligg och Tack. Ett minus är att han drar i koppel men med övning går det bra.( Finns nosgrimma).Rock är VÄRDLDENS bästa famijehund kelig och tillgiven men passar inte med lydnad ,spår och sök. Han kan lite agility. Det finns stamtavla på att han är en renrasig,vit golden retriver. Hör av er på tele. Jag kollar aldrig mailen. Vi bor på xxx om ni vill komma och titta på honom. Ett bra hem är bättre än ett högt pris!
Har man planer på att träna lydnad och bruks och inte klarat av att få en soffpotatis att gå i koppel på 2 ½ år då tror jag man ska lägga ned projektet jycke!:confused:
 
Sv: Vem försöker man lura?

Äsch då, h*n har ju lärt den "tack" ju, det är ju superanvändbart när man ska ehäää, när man ska öhhhm...be den tacka för maten.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag tränar lydnad och bruks aktivt och min jycke är bedrövlig i koppel mest! :o

För mig är det prioritering, jag har inte haft koppel på han förräns han var 7 månader och jag har dessutom låtit honom kampa med kopplet när han var yngre och inte ville kampa pga tandbyte. Kopplet var det som funkade bäst som belöning då. Vad gör man inte liksom? :D


Jag tycker kanske inte att man kan döma utifrån det inlägget, man kan inte vara bäst på allt. Vissa har alltid bra vardagslydnad men sämre moment och tvärtom. Jag är kass på att lära min hund kopplets konst men han har ett jättefint läggande, t ex!
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag kan inte få mina hundar att gå ordentligt i koppel när vi går med sällskap tex andra människor och hundar.

Jag anser mig inte vara ett hopplöst fall ändå.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag blir mest ledsen av att hunden inte motsvarar hennes förväntningar:( Det gör så ont i mig att tänka på en hund som något som man kan byta ut:(

Men det är kanske jag som har ett konstigt sätt att tänka på och förhålla mej till mina djur, att de får vara som de är och att jag anpassr mej till vad de vill och behöver istället för tvärtom.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag blir mest ledsen av att hunden inte motsvarar hennes förväntningar:( Det gör så ont i mig att tänka på en hund som något som man kan byta ut:(

Men det är kanske jag som har ett konstigt sätt att tänka på och förhålla mej till mina djur, att de får vara som de är och att jag anpassr mej till vad de vill och behöver istället för tvärtom.

Jag kan förstå hur du tänker och på ett sätt hålla med, men ändå inte. Livet är för kort för att ha "dåliga hundar" och ofta finns inte pengarna heller till att ha hundar som bara går och skrotar. Med detta menar jag naturligtvis inte att man ska omplacera hej vilt så fort man har en hund som man inte anser är 100% perfekt om ni förstår vad jag menar...

Exempel är ju En person som lever för utställningar och åker land och rike runt varje helg som köper sig en valp som visar sig vara 'ful'. Eller en jägare som får en hund som helt enkelt inte är tillräckligt duktig/intresse för fel vilt osv. I många fall kan det ju faktiskt vara bättre för hunden att omplaceras och få komma till ett hem som passar den bättre! mer/mindre aktivering, annan jakt, slippa bara skrota, äntligen bara få skrota osv.

Men när man köper ett djur har man naturligtvis ett ansvar och ska man omplacera hoppas jag att man lägger mycket tid och engagemang för att hitta en nytt, BRA hem för hunden:)

lite tankar bara

Gilly
 
Sv: Vem försöker man lura?

Men vore detta en seriös människa så skulle annonsen ha varit annorlunda utformad.
Ha en hund i 2½ år och inte lyckats med koppelvana och har inte fler kommandon än sitt, ligg och tack?
Luktar, jag är less på hunden, i mina ögon!
 
Sv: Vem försöker man lura?

Ja skillnaden är väl att mina djur i första hand är mina vänner, jag åker varken på utställningar eller har något intresse för jakt.

Men som exempel: Min häst köpte jag som nioårig D-ponny 144 cm hög. Hon skulle kunna vissa saker ridmässigt och skulle vara lätt att köra in, hon skulle vara lugn och trygg och vem som helst skulle kunna rida henne. Nu visade det sig att hon bara var fem år, hon har nu växt över ponnygränsen och tycker att allt bakom henne är superkonstigt så körningen har vi lagt ner. Ridmässigt kunde hon heller inte mer än att gå rakt fram, hon är väldigt känslig om än väldigt lättlärd, så den "handikapp vänliga" häst jag köpte fanns ju inte, men jag skulle aldrig sälja henne ändå, hon är mitt allt och jag älskar henne och vi har fått börja där hon är och fått börja om med många saker.

Eller min hund, köpte honom som omplacering när han var 6 månader. Han skulle vara renrasig dsg, när jag hämtade honom fanns ingen stamtavla. Jag kontaktade uppfödaren och fick veta att han är 75% jrt och 25% dsg, min tanke var att han skulle vara med på ridturerna men det har visat sig att häst och hund inte går ihop så det är nedlagt. Men jag älskar ju min lillekille ändå och skulle aldrig i livet lämna bort honom.

Men så som jag tänker är kanske ovanligt, vad vet jag?
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag förstår också hur du tänker, men jag vet inte.

Om jag skulle skaffa en hund som jag inte riktigt trivs med, av en eller anledning hade jag nog bytt hund. Jag vill verkligen klicka med min hund och gör det inte det så byter jag hellre för bådas skull, tror jag.

Däremot; min nuvarande byter jag inte bort, även om det typ skulle visa sig att han inte gick att tävla med. Då prioriterar jag om eller så skaffar jag en till. Men honom klickar jag ju med, därför skulle jag inte göra mig av med honom.

Jag är nog överlag inte så känslig för omplaceringar, varken på häst eller hund. Hellre ha en jycke to die for istället för en som man har av bara ansvar eller sådära.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag förstår också hur du tänker, men jag vet inte.

Om jag skulle skaffa en hund som jag inte riktigt trivs med, av en eller anledning hade jag nog bytt hund. Jag vill verkligen klicka med min hund och gör det inte det så byter jag hellre för bådas skull, tror jag.

Däremot; min nuvarande byter jag inte bort, även om det typ skulle visa sig att han inte gick att tävla med. Då prioriterar jag om eller så skaffar jag en till. Men honom klickar jag ju med, därför skulle jag inte göra mig av med honom.

Jag är nog överlag inte så känslig för omplaceringar, varken på häst eller hund. Hellre ha en jycke to die for istället för en som man har av bara ansvar eller sådära.

Jag har nog bara haft djur to die for isåfall:love: för jag har aldrig "bara" känt ansvar utan alltid älskat mina djur.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag har haft en häst som jag förvisso tyckte om, men inte så väldans mycket mer. Det var liksom inte sådär att jag bara kunde stå och titta på honom och tänka "Ahh, det där är MIN"!

Övriga djur har varit så däremot, och min nuvarande är ju det absolut mest vackra och strålande som finns. Trots att han är 1½ år nu så kan jag fortfarande bli alldeles till mig ibland och nästan få tårar i ögonen när jag tittar på han. DET är to die for! :love:
 
Sv: Vem försöker man lura?

Alla prioriterar inte linförighet. Min Fjant drar i kopplet och även hon är utbytt mot en driftigare hund som har en chans på tävlingsbanan. Visst kan jag göra Fjant dragfri om jag har lust, men jag har henne hellre lös.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Det är väl klart man byter ut en hund man inte passar ihop med eller som inte duger till det man vill göra. Antingen skaffar man en till eller så byter man helt och hållet. Jag ser inte varför det skulle vara konstigare än att köpa och sälja hästar.

Att ha hund ska vara roligt och det blir det inte om man måste ändra sin person och sitt intresse för att det ska passa hunden.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag kan inte få mina hundar att gå ordentligt i koppel när vi går med sällskap tex andra människor och hundar.

Jag anser mig inte vara ett hopplöst fall ändå.

OT:

VARFÖR verkar det vara så mycket svårare att gå fint i koppel när man är två? Keo kan gå *lite* fint ibland när man går själv, men så snart vi är båda går han som en tok! (Och nej, det är inte för att vi är ouppmärksamma och går och pratar. Vi går bredvid varandra och den som inte håller i kopplet är tyst och följer vad som händer med hundförandet. Inget strosande före eller efter. Vi har inte kunnat ta en enda av våra älskade pratglada kvällspromenader det senaste halvåret, pga av allt dragande och all ouppmärksamhet.)

Mycket märkligt. Så har det varit från första dagen med oss och det har inte gått över än, sju månader senare.

???
/Syrsa
 
Sv: Vem försöker man lura?

OT:

VARFÖR verkar det vara så mycket svårare att gå fint i koppel när man är två? Keo kan gå *lite* fint ibland när man går själv, men så snart vi är båda går han som en tok! (Och nej, det är inte för att vi är ouppmärksamma och går och pratar. Vi går bredvid varandra och den som inte håller i kopplet är tyst och följer vad som händer med hundförandet. Inget strosande före eller efter. Vi har inte kunnat ta en enda av våra älskade pratglada kvällspromenader det senaste halvåret, pga av allt dragande och all ouppmärksamhet.)

Mycket märkligt. Så har det varit från första dagen med oss och det har inte gått över än, sju månader senare.

???
/Syrsa

I mitt fall beror det i alla fall delvis på att rottisen är en typisk opportunist, han tar chanser om han får dem, och han är väl medveten om att när jag går med flera så är mitt fokus splittrat och jag har inte tålamod att vara konsekvent. Och eftersom han tycker det är roligt att gå med andra (speciellt hundar) så ligger det inte i hans intresse att gå ordentligt.
Jag kan få honom att gå ordentligt om jag lägger ner energi på det, men det "håller inte" speciellt länge. Han är en sån hund som aldrig blir "färdigfostrad" - allt måste hållas efter hela tiden.
Den lille har väl lärt sig av den stora.:angel:

Jag har definitiv en stor del av skulden, det är ett av få återkommande problem jag haft med flera hundar.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Jag har haft en häst som jag förvisso tyckte om, men inte så väldans mycket mer. Det var liksom inte sådär att jag bara kunde stå och titta på honom och tänka "Ahh, det där är MIN"!

Övriga djur har varit så däremot, och min nuvarande är ju det absolut mest vackra och strålande som finns. Trots att han är 1½ år nu så kan jag fortfarande bli alldeles till mig ibland och nästan få tårar i ögonen när jag tittar på han. DET är to die for! :love:

Så är jag med rottisen. Jag tycker hemskt mycket om honom, men det kan inte jämföras med hur jag älskade mina två dobermans tex. Men han lider inte av det, han får minst lika mycket kärlek,omvårdnad och träning som de andra fått. Jag skulle inte göra mig av med honom, inte en chans men vi har inte "det" som man ibland har i relationen med andra hundar.
 
Sv: Vem försöker man lura?

Tror ni på den här människan?

Har man planer på att träna lydnad och bruks och inte klarat av att få en soffpotatis att gå i koppel på 2 ½ år då tror jag man ska lägga ned projektet jycke!:confused:

Men, vad är det som säger att han haft hunden själv i 2½ år? Han kanske köpte den som vuxen, eller unghund?
 
Sv: Vem försöker man lura?

nu kanske jag kommer få en hel del idiotförklaringar om att hund och häst absolut är helt olika, men jag menar man byter ju ut hästar huller om buller för att de har börjat stanna på 140 centimeters höjd och liknande..
 
Sv: Vem försöker man lura?

*kl* Tycker inte det är fel att byta ut en hund som inte matchar en, motsvarar förväntningarna.
Men jag tycker det här luktar skumt lång väg...
Borde det inte stå nått om varför hunden är så omöjlig att träna med? (är det en vanlig enkel familjehund så borde ju iaf momenten för Lk1 finnas men vara oprecisa eller ngt)
Dessutom har ju ägaren helt klart uppfattat koppeldragandet som ett problem då grimma inhandlats...
Vem har för övrigt en stamtavla som intygar att man har en VIT golden???
 
Sv: Vem försöker man lura?

Ja, men precis!
Det klickar bara inte till 100 i alla "relationer", vare sig det handlar om hund/pojkvän/kompisar eller hästar.
Jag sålde min häst såsmåningom, inte enbart därför men det hjälpte ju till i beslutet.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej kompisar, det börjar äntligen bli dags för mig att planera flytt och resa hem till Sverige från Tyskland, för mig själv, häst och... 2 3
Svar
41
· Visningar
4 321
Senast: dobbis
·
Övr. Hund Jag är väldigt hundsjuk... Tänker på min underbara schäfer, som tyvärr fick somna in alldeles för tidigt, varje dag. Har två små barn...
Svar
11
· Visningar
1 184
Senast: Petronilla
·
  • Låst
Hundavel & Ras Heej på er alla Bukemänniskor. Efter mitt senaste inlägg så kom det fram till att jag inte har en aning om vilken ras jag borde ha! Så... 9 10 11
Svar
202
· Visningar
9 392
Senast: lillebill
·
Hundavel & Ras Jag och min sambo vill skaffa en till hund, men vi är inte säkra på vilken ras vi vill ha. Vad vill vi då ha? Mellanstor, men storlek... 2
Svar
36
· Visningar
2 913
Senast: Rouise
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad läser du just nu?
  • Dejtingtråden del 38
  • Vad gör vi? Del CCX

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp