*varning, jag har/har inte

Status
Stängd för vidare inlägg.
Kan inte göra samma saker som förrut, har flytt så länge. Om det är någonstans som allt skulle ta slut i mitt liv så vore det här platsen, platsen jag vill leva på. Kan inte fly härifrån.

Så praktiskt med. Vad det gäller är vårdnaden om barnen.
Vad jag inte har
Har knappt några pengar, inget jobb, ingen utbildning, kan inte språket i landet (i stort sett), analfabet i landet (i stort sett), inget körkort, ingen bil, ingen titel, inget hyreskontrakt, inget kontrakt alls, inga vänner, ingen mat hemma (men jag ska handla idag), ingen familj som kan ställa upp för en

Vad jag har
Två hästar (innebär att jag inte kan få socialbidrag och tydligen en massa problem enligt jantelagen), två smartphone (inte mitt abbonemang dock), en cykel, endel grejer sparat från förr och nya t ex gitarr och cd-spelare och hästgrejer, barnvagn (tror jag är min), pass, bankkonto, en klippmaskin att klippa gräs och slyr med. Och jag har en granne som är shysst (men den grannen måste stå tillsvars för allting angående dethär huser inför hela byn, och är i "dåligt" läge redan sen innan i och med olika omständigheter)
Tre barn, (som min man kräver att han ska ha vårdnaden om ifall vi ska skiljas, eller hur man nu säger... Jag kan inte skilja mig för jag kan inte att han ska ha vårdnaden, han är totalt hänsynslös gentemot mig som människa vad jag förstått)
Sen har jag ju ptsd också, om jag t ex skulle åka till Sverige skulle jag må piss, av allt som triggar, om inte annat. Verkligen, mardrömmar, sömnbrist, känslomässigt avstängd, hjärnan kollapsar alternativt hjärnan tar över. ...och säkert annat med som jag inte kommer på just nu.

Ta det inte fel, jag vill leva.
Och det är otäckt att leva här.
Och det är väldigt snällt av er att svara på det jag skriver.
 

vad är det för typ av land du lever i? Det finns ju åtminstone en bukefalist som tagit barnen och flyttat hem till Sverige men det tog tid då det ska göras "rätt". Jag har dålig koll på hur det går till dock.
Folk är ganska utbildade här tror jag. Mycket universitetsutbildningar. Men den äldre generationen är de som producerar mat bäst vad jag vet. Syskonskarorna är ofta små om några, många sk ensambarn.
Sen har jag fått höra att skiljsmässor inte fanns förr, fast jag läste att det är propaganda, att det var vanligt förr.
Men jag vet inte svaret på frågan.
 
vad är det för typ av land du lever i? Det finns ju åtminstone en bukefalist som tagit barnen och flyttat hem till Sverige men det tog tid då det ska göras "rätt". Jag har dålig koll på hur det går till dock.
Folk är ganska utbildade här tror jag. Mycket universitetsutbildningar. Men den äldre generationen är de som producerar mat bäst vad jag vet. Syskonskarorna är ofta små om några, många sk ensambarn.
Sen har jag fått höra att skiljsmässor inte fanns förr, fast jag läste att det är propaganda, att det var vanligt förr.
Men jag vet inte svaret på frågan.
 
Tolkar jag det rätt att du lever med din man idag, och han står för era omkostnader? Så du sitter inte i sjön vad det gäller den biten?
Har du möjlighet att samla på dig pengar så att du och barnen kan resa till Sverige? Eller vill du skilja dig och stanna i landet du bor i?
Bästa änden att börja i är att fundera ut hur du skulle vilja ha det, och i det läget inte tänka på vad som hindrar dig. Lösningarna kommer sedan. Hur skulle du vilja att framtiden såg ut?
 
Folk är ganska utbildade här tror jag. Mycket universitetsutbildningar. Men den äldre generationen är de som producerar mat bäst vad jag vet. Syskonskarorna är ofta små om några, många sk ensambarn.
Sen har jag fått höra att skiljsmässor inte fanns förr, fast jag läste att det är propaganda, att det var vanligt förr.
Men jag vet inte svaret på frågan.
Det är inte ett land där du döms till din nackdel enbart pga att du är kvinna? Tänkte om det förekommer våld så kanske du har möjlighet att stämma honom och att du kanske får vårdnad och boende på barnen. Lång och dryg process såklart men kanske värt det i slutändan om du kan få med dig barnen till Sverige så småningom.
 
Det är inte ett land där du döms till din nackdel enbart pga att du är kvinna? Tänkte om det förekommer våld så kanske du har möjlighet att stämma honom och att du kanske får vårdnad och boende på barnen. Lång och dryg process såklart men kanske värt det i slutändan om du kan få med dig barnen till Sverige så småningom.

Det finns uppgift om land i tidigare dagboksinlägg.
Det är ett ”civiliserat” land, Men tämligen patriarkalt.
 
Folk är ganska utbildade här tror jag. Mycket universitetsutbildningar. Men den äldre generationen är de som producerar mat bäst vad jag vet. Syskonskarorna är ofta små om några, många sk ensambarn.
Sen har jag fått höra att skiljsmässor inte fanns förr, fast jag läste att det är propaganda, att det var vanligt förr.
Men jag vet inte svaret på frågan.

Har du kontaktat ambassaden?
Kan du få hjälp av anhöriga här i Sverige?
 
Ptsd kan behandlas med mycket bra resultat. Det lär knappast bli bättre av en våldsam man, och dina barn växer upp i en vad jag förstår gräslig miljö.
Hästarna är såklart viktiga, men viktigare än du, dina barn,,livet? Är du säker på att han skulle få vårdnaden?
 
Sen har jg kollat lite, och 90% av alla skilsmässor i ditt nuvarande land slutar med enskild vårdnad för kvinnan, männen slipper betala underhåll.
Numer är kvinnorna initiativtagare i enormt mycket större utsträckning, förr var det männen och då oftast pga barnlöshet. Du klarar detta! Men håller du fast vid att ha två hästar gör du det väldigt mycket svårare för dig.
 
Tolkar jag det rätt att du lever med din man idag, och han står för era omkostnader? Så du sitter inte i sjön vad det gäller den biten?
Har du möjlighet att samla på dig pengar så att du och barnen kan resa till Sverige? Eller vill du skilja dig och stanna i landet du bor i?
Bästa änden att börja i är att fundera ut hur du skulle vilja ha det, och i det läget inte tänka på vad som hindrar dig. Lösningarna kommer sedan. Hur skulle du vilja att framtiden såg ut?
Han bor på ett annat ställe, där han jobbar. Men det är kallt och så där, synd om om honom verkar det som. Jag borde laga mat, låta honom bo här, träffa barnen (så han blir glad säger folk). Och så ska jag va snäll förstås.
Men jag klarar inte detdär. Antar att jag pratat med "fel" människor.
Pengarna dethär hemmet levt på sen snart ett år är någon slags skadestånd/förskott på arv från min pappa alternativt pengar min farmor lovade mig innan jag flyttade men sen blev hon senil eller nått och så gick hon bort, och sen kom pengarna från min pappa då ra. Men de är snart slut, två månader kanske.
Min man betalar i stort sett ingenting, kanske sjukförsäkring, men så får han ju barnbidraget också. Men jag tror han tycker jag är typ rik med dedär pengarna. Han har inte betalat nått på hela tiden, i stort sett, men det är nog bara för att han inte älskar mig. (Jag vet, ni tycker jag låter dum i huvudet nu, det kanske jag är också, men varför inte?)
Det har verkligen vart svårt att leva på pengar från mina föräldrar för mig, inte hälsosamt, antar att det beror på övergreppen jag vart utsatt för, och sen att de ska finansiera uppväxten av mina barn...
Har ju pratat om de här sakerna med min man, men han har ju pushat på att jag ska tänka rätt, för något slags gott syfte, tänka rätt och härda ut lite till. Så gjorde jag det. Men sen när jag nog skulle gått under så hade jag tur, för jag fann en person som hjälpte mig för jag kunde uppleva mig värfefull igen tack vare honom. Så då gav jag mig inte längre i bråken. Så då fattade min man att nån mer var inblandad. Så då frågade han vad "det handlade om", och då berättade jag att jag var kär i den mannen. Och vad som hände då var att det visade sig att han jag är gift med sen nån gång innan vi gifte oss kännt ansvar för att ta hand om en helt annan kvinna. Han berättade tydligen det för mig i det läget för att göra mig svartsjuk (??) men den kvinnan är död, och nu vill han inte kännas vid något om henne längre (sist jag pratade med honom i fredags)
Nu blev dethär visst väldigt långt, och jag kanske lite utanför att svara på ditt svar @Trissa men det är väl kanske ok.
Ja, jag vill stanna i dethär landet.
Drömmer ibland om hur jag skulle vilja leva, människor jag inte träffat på många år som jag vill träffa igen. Kunna vara migsjälv på något vis. Att ändå kunna vara en del av ett samhälle, få ha mina känslor och upplevelser utan att dömmas. Något sånt.
 
Han bor på ett annat ställe, där han jobbar. Men det är kallt och så där, synd om om honom verkar det som. Jag borde laga mat, låta honom bo här, träffa barnen (så han blir glad säger folk). Och så ska jag va snäll förstås.
Men jag klarar inte detdär. Antar att jag pratat med "fel" människor.
Pengarna dethär hemmet levt på sen snart ett år är någon slags skadestånd/förskott på arv från min pappa alternativt pengar min farmor lovade mig innan jag flyttade men sen blev hon senil eller nått och så gick hon bort, och sen kom pengarna från min pappa då ra. Men de är snart slut, två månader kanske.
Min man betalar i stort sett ingenting, kanske sjukförsäkring, men så får han ju barnbidraget också. Men jag tror han tycker jag är typ rik med dedär pengarna. Han har inte betalat nått på hela tiden, i stort sett, men det är nog bara för att han inte älskar mig. (Jag vet, ni tycker jag låter dum i huvudet nu, det kanske jag är också, men varför inte?)
Det har verkligen vart svårt att leva på pengar från mina föräldrar för mig, inte hälsosamt, antar att det beror på övergreppen jag vart utsatt för, och sen att de ska finansiera uppväxten av mina barn...
Har ju pratat om de här sakerna med min man, men han har ju pushat på att jag ska tänka rätt, för något slags gott syfte, tänka rätt och härda ut lite till. Så gjorde jag det. Men sen när jag nog skulle gått under så hade jag tur, för jag fann en person som hjälpte mig för jag kunde uppleva mig värfefull igen tack vare honom. Så då gav jag mig inte längre i bråken. Så då fattade min man att nån mer var inblandad. Så då frågade han vad "det handlade om", och då berättade jag att jag var kär i den mannen. Och vad som hände då var att det visade sig att han jag är gift med sen nån gång innan vi gifte oss kännt ansvar för att ta hand om en helt annan kvinna. Han berättade tydligen det för mig i det läget för att göra mig svartsjuk (??) men den kvinnan är död, och nu vill han inte kännas vid något om henne längre (sist jag pratade med honom i fredags)
Nu blev dethär visst väldigt långt, och jag kanske lite utanför att svara på ditt svar @Trissa men det är väl kanske ok.
Ja, jag vill stanna i dethär landet.
Drömmer ibland om hur jag skulle vilja leva, människor jag inte träffat på många år som jag vill träffa igen. Kunna vara migsjälv på något vis. Att ändå kunna vara en del av ett samhälle, få ha mina känslor och upplevelser utan att dömmas. Något sånt.
Så prio ett är en inkomst just nu. Något du kan göra med en gång är ju att lära dig språket hjälpligt, åtminstone vardagsfraser, så att du kan bli en del av samhället.
Finns det jobb att söka där du inte behöver kunna språket så bra?
 
Har skrivit fel. Grannarna är nog shyssta alla härikring faktiskt. Jag måste ha blandat ihop det med byföreningen. Där finns en ledning i den ledningen personer med agressioner mot mig.... Förlåt alla grannar som hamna under samma kam där.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp