Varför stirrar hon bara?

Min gör likadant. Det betyder typ "jag hör vad du säger men jag skiter i det". Jag kallar inte verbalt utan skramlar med en godisburk. Det tar olika lång tid beroende på hur motiverad han är att komma in men jag vinner varje gång och det är det som är det viktiga. Ibland kommer han direkt ibland kan han stå och titta någon minut innan han kommer.

Det du absolut inte ska göra är att "jaga" hunden, då lär den sig bara att om den inte kommer på inkallning så får den leka mer när du springer efter den. Stå bara kvar och kalla tills den kommer och då belönar du massor oavsett hur lång tid det tar.

En annan grej som är lite vansklig är att koppla hunden när ni ska gå in. Om man går in varje gång man kopplar hunden så är risken att den inte låter sig kopplas utan springer iväg så fort du antingen närmar dig hunden eller börjar fippla med kopplet. Man kan absolut göra det då och då men gör man det till en vana så kommer hunden lista ut det rätt fort och då har man samma problem igen fast lite värre.
 
Vår hund är likadan, han tar det där med inkallning med ro och kommer när han vill liksom :angel: :p Han vet mycket väl om vad han heter men lyssnar han inte på det säger man "titta godis!" istället så kommer han oftast. Funkar inte det heller får man gå emot honom och peka lite aggressivt mot dörren, då kan det hända att han morrar lite buttert men sen masar han sig in ;)
Min 11-månaders typ har totalt glömt vad "hit" betyder. Men släpper jag en godis i marken så kommer han rusande och letar. :D:D
 
Så gör min 4-åring också.. :angel:
:cry::cry::cry:
Låter inte så hoppfullt

Idag har vi tränat extera på fotgåendet och att sätta sig vid min sida när vi stannar.
Ingen av mina tidigare har varit speciellt svåra. De har fattat snabbt och tyckt det var roligt .

Denna gosse stretar än hit och än dit. Han klarar att gå vid min sida i typ 10 sekunder, sedan är det något annat som lockar. När jag stannar och säger sitt så tittar han på mig och vänder sedan blicken nån annanstans. Jag kan få vänta på honom ganska länge innan han till slut sätter sig. Då får han rikligt med beröm och sedan fortsätter vi.

Känner mig som en usel hundägare eftersom vi tränat detta ganska många månader och han gör som jag vill först efter låååååång betänketid. Om alls.

Tålamod, ge mig tålamod :arghh:
 
:cry::cry::cry:
Låter inte så hoppfullt

Idag har vi tränat extera på fotgåendet och att sätta sig vid min sida när vi stannar.
Ingen av mina tidigare har varit speciellt svåra. De har fattat snabbt och tyckt det var roligt .

Denna gosse stretar än hit och än dit. Han klarar att gå vid min sida i typ 10 sekunder, sedan är det något annat som lockar. När jag stannar och säger sitt så tittar han på mig och vänder sedan blicken nån annanstans. Jag kan få vänta på honom ganska länge innan han till slut sätter sig. Då får han rikligt med beröm och sedan fortsätter vi.

Känner mig som en usel hundägare eftersom vi tränat detta ganska många månader och han gör som jag vill först efter låååååång betänketid. Om alls.

Tålamod, ge mig tålamod :arghh:
Hur belönar du? Tänker att han kanske inte tycker belöningen är värt så mycket?
 
Hur belönar du? Tänker att han kanske inte tycker belöningen är värt så mycket?
Beröm och/eller godis.
(Känns dock som ett smärre nederlag att behöva belöna sittande efter så här lång daglig träning).

Men jag är ju van vi hundar med stor will-to-please. Det här är inte sån hund......
 
Beröm och/eller godis.
(Känns dock som ett smärre nederlag att behöva belöna sittande efter så här lång daglig träning).

Men jag är ju van vi hundar med stor will-to-please. Det här är inte sån hund......
Kan säga att min borzoi sitter inte öht, tror det går att räkna på ena handens fingrar alla gånger han suttit på kommando under dessa 5 månader jag haft honom. Vi gick ändå en grundkurs i allmänlydnad i somras där en del i de grundläggande kommandona var just att hunden skulle sitta på kommando, vilket det nog säkert brukar vara på de flesta hundkurser som inriktar sig på folk med "vanliga" hundar. Han kan sitta på kommando, men han tycker det är onödigt och därför gör han det inte. Det ska till riktigt riktigt riktigt gott godis för att man öht ska ha en chans att få honom att sitta, så gott att tom köttbullar inte är bra nog. Min förra borzoi lärde sig sitta med gott godis men det satt långt inne och tog tid.

Allt beror ju lite på vad man förväntar sig av sitt hundägande, vad hunden behöver kunna i vardagen och om hunden behöver kunna speciella moment för att man ska kunna tävla längre fram osv. Har man såna ambitioner är det ju såklart ett dilemma med en hund som är svårmotiverad/svårlärd.

Jag har inga tävlingsambitioner med Emiron, iaf inte något som innefattar kommandon, den enda tävling vi eventuellt kommer testa på skulle väl vara LC om andan faller på. Jag har inget behov av att kunna sätta hunden på kommando i vardagen, därför låter jag det hela bero och konstaterar att vi kanske kan testa igen längre fram som en kul grej när han är mer vuxen och mer mogen i huvudet.

Vad har du för ambition med Torsten längre fram?

Ibland kan det vara så att man lär in saker lite på slentrian, man lär in saker som man tänker "hör till" att hunden kan utan att man egentligen behöver det, man har "alltid" gjort så med alla hundar man haft och så fortsätter man på samma spår för att det hör till att en hund "ska" kunna vissa saker.
 
Vad har du för ambition med Torsten längre fram?

Ibland kan det vara så att man lär in saker lite på slentrian, man lär in saker som man tänker "hör till" att hunden kan utan att man egentligen behöver det, man har "alltid" gjort så med alla hundar man haft och så fortsätter man på samma spår för att det hör till att en hund "ska" kunna vissa saker.
Jag har nog inga ambitioner alls. Jag vill bara ha en hund so fungerar i vardagen och som jag har nån form av grundläggande lydnad på. Lydnad som en del i relationen liksom.
Om jag vill att hunden ska komma så är sdet för att vi behöver ha den relationen. Jag kan inte lämna honom ute i skogen eller ute på gården. Han måste kunna gå att få tag på.

Grundläggande är nog trots allt att jag vill att hunden ska tycka jag är en kul typ. Att hunden gillar mig.

Där är vi inte. Inte på långa vägar.
 
Jag har nog inga ambitioner alls. Jag vill bara ha en hund so fungerar i vardagen och som jag har nån form av grundläggande lydnad på. Lydnad som en del i relationen liksom.
Om jag vill att hunden ska komma så är sdet för att vi behöver ha den relationen. Jag kan inte lämna honom ute i skogen eller ute på gården. Han måste kunna gå att få tag på.

Grundläggande är nog trots allt att jag vill att hunden ska tycka jag är en kul typ. Att hunden gillar mig.

Där är vi inte. Inte på långa vägar.

Har du kollat något på TSB-modellen av Kenth Svartberg? Tycker det är en bra relationsbok.
 
Jag har nog inga ambitioner alls. Jag vill bara ha en hund so fungerar i vardagen och som jag har nån form av grundläggande lydnad på. Lydnad som en del i relationen liksom.
Om jag vill att hunden ska komma så är sdet för att vi behöver ha den relationen. Jag kan inte lämna honom ute i skogen eller ute på gården. Han måste kunna gå att få tag på.

Grundläggande är nog trots allt att jag vill att hunden ska tycka jag är en kul typ. Att hunden gillar mig.

Där är vi inte. Inte på långa vägar.
Det jag fiskar efter lite är om Torsten måste kunna sitta på kommando. Att man har en fungerande inkallning på hunden är nog ganska viktigt för många hundägare som vill kunna ha hunden lös och kunna fånga den igen, både i trädgården och ute i det fria, så en sån grej kan absolut vara värd att kämpa med. Men jag tänker på sånt som kanske egentligen inte behövs, tex sitt. Om ni inte har ett behov av det i vardagen, är det då värt att lägga ned energi och tålamod på att få till det där sittandet eller är det kanske bättre för den egna sinnesfriden som ägare att man helt enkelt släpper det och fokuserar på andra saker som det faktiskt finns ett uttalat behov för i första hand och tar resten senare med åren? Spånar bara lite här nu men jag tror att risken finns att du kanske blir onödigt gråhårig med tiden om du lägger för många förväntningar på hunden. Torsten verkar ju ändå vara liten av en utmaning för att vara av en liten sällskapsras och då kanske man som ägare helt enkelt mår bäst av att välja ut en sak i taget som man lägger energin på och sen skiter i resten så länge.
 
Det jag fiskar efter lite är om Torsten måste kunna sitta på kommando. Att man har en fungerande inkallning på hunden är nog ganska viktigt för många hundägare som vill kunna ha hunden lös och kunna fånga den igen, både i trädgården och ute i det fria, så en sån grej kan absolut vara värd att kämpa med. Men jag tänker på sånt som kanske egentligen inte behövs, tex sitt. Om ni inte har ett behov av det i vardagen, är det då värt att lägga ned energi och tålamod på att få till det där sittandet eller är det kanske bättre för den egna sinnesfriden som ägare att man helt enkelt släpper det och fokuserar på andra saker som det faktiskt finns ett uttalat behov för i första hand och tar resten senare med åren? Spånar bara lite här nu men jag tror att risken finns att du kanske blir onödigt gråhårig med tiden om du lägger för många förväntningar på hunden. Torsten verkar ju ändå vara liten av en utmaning för att vara av en liten sällskapsras och då kanske man som ägare helt enkelt mår bäst av att välja ut en sak i taget som man lägger energin på och sen skiter i resten så länge.
Tål att tänka på?

Jag har tänkt att jag har nytta av att sitt fungerar. Som nån form av baskommando.
Jag har använt det när han inte går att fånga. T.ex när han är så uppspelt av att jag äntligen vaknat att han inte går att ta. Och jag måste ta honom eftersom jag är tungen att bära honom nedför trappan.
Han är ju inte helt rumsren så om jag inte bär ner honom så gör han inne, i sovrummet.
Hittills har det funkar så att jag lockat och gullat med honom så han satt sig och då har jag kunnat lyfta för att bära ner och ut.
Jag har också använt sitt som stoppkommande. "sluta med det du gör och sitt stilla istället". Det har ju funkat på tidigare hundar......

Jag har faktiskt inte tänkt i de banorna - att släppa något simpelt för att det inte fungerar. :)
Jag har alltid nött vidare. Med alla djur.
:D
 
Tål att tänka på?

Jag har tänkt att jag har nytta av att sitt fungerar. Som nån form av baskommando.
Jag har använt det när han inte går att fånga. T.ex när han är så uppspelt av att jag äntligen vaknat att han inte går att ta. Och jag måste ta honom eftersom jag är tungen att bära honom nedför trappan.
Han är ju inte helt rumsren så om jag inte bär ner honom så gör han inne, i sovrummet.
Hittills har det funkar så att jag lockat och gullat med honom så han satt sig och då har jag kunnat lyfta för att bära ner och ut.
Jag har också använt sitt som stoppkommande. "sluta med det du gör och sitt stilla istället". Det har ju funkat på tidigare hundar......

Jag har faktiskt inte tänkt i de banorna - att släppa något simpelt för att det inte fungerar. :)
Jag har alltid nött vidare. Med alla djur.
:D
Det finns ju inget som hindrar att du använder kommandot i de situationer där du vet att det fungerar men struntar i det när du vet att det inte fungerar, tex när ni är ute och går och du vill att han ska sitta fot vid din sida.

Tror inte hunden mår verken bättre eller sämre av att kunna tex sitt på kommando och är man inte väldigt intresserad av lydnad eller har tävlingsambitioner så kan det vara värt att skala bort allt som ger en huvudvärk och fokusera på det som är kul, går bra och det som hunden "måste" kunna, tex komma på inkallning eller gå ordentligt i koppel. Kanske speciellt nu när det verkar som att Torsten gör dig lite gråhårig i övrigt också. När hunden blir äldre kan man ju återuppta vissa saker om man tycker att hunden verkar mer mottaglig för inlärning i takt med att den mognar mentalt.

Detta är som sagt bara lite spånande från min sida utifrån min erfarenhet med hundar som inte är intresserade av lydnad och är allmänt svårmotiverade. Ibland är det bättre för ens eget välbefinnande att bara släppa vissa saker och inte kriga med en motsträvig hund över saker som egentligen inte spelar någon roll.
 
Detta är som sagt bara lite spånande från min sida utifrån min erfarenhet med hundar som inte är intresserade av lydnad och är allmänt svårmotiverade. Ibland är det bättre för ens eget välbefinnande att bara släppa vissa saker och inte kriga med en motsträvig hund över saker som egentligen inte spelar någon roll.
Antagligen har du rätt :)

Jag har haft hundar större delen av livet. spets, flat och schäferblandning. Alla har varit lättlärda och mattekära. Detta är är en helt, HELT annan typ av hund.

Jag antar att jag helt enkelt inte varit beredd på att hundar kan vara så här. Också. Det har blivit lite av en överraskning och jag måste nog påminna mig om att han inte är som jag tänker att en hund "ska vara".
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 517
Senast: Gunnar
·
Hundträning Jag har en jaktlabbe, och tränar målmedvetet mot tävling och siktar högt (bedömning enl. Brittiska systemet). Jag tränar regelbundet för...
Svar
7
· Visningar
2 193
Senast: Marje
·
Hundhälsa Hej alla! Jag är ny medlem här på forumet efter att ha bara hängt här och läst kloka trådar i något år. Tänkte därför skriva om min...
Svar
1
· Visningar
1 294
Senast: Raderad medlem 94602
·
Övr. Hund Upplever ett så enormt bakslag med allt vad gäller min hund just nu. Tidigare har han alltid lyst upp när jag kommer på en kul aktivitet...
2 3
Svar
50
· Visningar
5 308
Senast: Monstermom
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp