Swat
Trådstartare
Är uppväxt som "stalltjej" och red som barn/ungdom, men känner inte att jag kan något alls om hästar!
Efter att ha läst på detta forum under ett antal år och på andra häst-forum sedan -95/-96 så tycker jag mej uppleva att det bara blir krångligare och krångligare och krångligare att hantera hästar!
(Jodå jag var med redan på "Torget" tiden där gamla godingar som Birgitta, Pippi, Cilla,Kat, Mia-Maria och Alex fanns med! )
Jag växte upp som "stall-tjej" hos ett par gamla "häst-gubbar" i byn!
Där var hästarna en del i arbetet och värda sin vikt i guld. De skulle inta bara kunna ridas i en padock och göra diverse "konster" utan de skulle kunna hanteras i de mest varierade situationer med många olika redskap bakom sej. Även om vi tjejer - så klart - red så ofta vi fick!
Vi småtjejer beundrade dessa "gubbar" och sög i oss som svampar den information som de valde att dela med sej av.
Hästarna var extremt välhanterade, snälla och "signalkänsliga"! De älskade verkligen sina "gubbar" och även om vi småttingar säkert sågs som ett "störningsmoment" ibland, så var de osannorlikt tålmodiga med oss.
Och detta gällde inte bara de vuxna, erfarna hästarna utan ALLA hästar som kom innanför dörrarna hos dessa "gubbar"!
Men... Hästhantering var verkligen inte svårt! Det var enkelt och baserat på sunt förnuft och på att hästar är stora och människor små.
Hästarna matades ur handen - men var inte nafsiga eller "buffliga", ston fick visst ha sina hormonsvängningar - men några "pissmärr" fasoner accepterades inte, unghästar fick lära sej direkt att människor måste respekteras UTAN undantag osv osv.
Var har all denna genuina häst-kunskap tagit vägen!?
Dör den verkligen sakta men säker med alla dessa "gubbar" som levt ett helt liv med diverse hästar?
Inser "hästvärlden" vilket enormt kunskapsbank som riskerar försvinna?
Och bara för att ha sagt det så fanns inte bara trygga, gamla kallblod i dessa stall utan hästar i diverse former, färger och storlekar.
/Swat - som ibland läntar tillbaka till tidiga mornar uppflugen på en halmbal med en ostmacka och en termos choklad och med en miljon frågor som tålmodigt besvarades, akompagnerade av hästars lugna tuggande och frustande.
Efter att ha läst på detta forum under ett antal år och på andra häst-forum sedan -95/-96 så tycker jag mej uppleva att det bara blir krångligare och krångligare och krångligare att hantera hästar!
(Jodå jag var med redan på "Torget" tiden där gamla godingar som Birgitta, Pippi, Cilla,Kat, Mia-Maria och Alex fanns med! )
Jag växte upp som "stall-tjej" hos ett par gamla "häst-gubbar" i byn!
Där var hästarna en del i arbetet och värda sin vikt i guld. De skulle inta bara kunna ridas i en padock och göra diverse "konster" utan de skulle kunna hanteras i de mest varierade situationer med många olika redskap bakom sej. Även om vi tjejer - så klart - red så ofta vi fick!
Vi småtjejer beundrade dessa "gubbar" och sög i oss som svampar den information som de valde att dela med sej av.
Hästarna var extremt välhanterade, snälla och "signalkänsliga"! De älskade verkligen sina "gubbar" och även om vi småttingar säkert sågs som ett "störningsmoment" ibland, så var de osannorlikt tålmodiga med oss.
Och detta gällde inte bara de vuxna, erfarna hästarna utan ALLA hästar som kom innanför dörrarna hos dessa "gubbar"!
Men... Hästhantering var verkligen inte svårt! Det var enkelt och baserat på sunt förnuft och på att hästar är stora och människor små.
Hästarna matades ur handen - men var inte nafsiga eller "buffliga", ston fick visst ha sina hormonsvängningar - men några "pissmärr" fasoner accepterades inte, unghästar fick lära sej direkt att människor måste respekteras UTAN undantag osv osv.
Var har all denna genuina häst-kunskap tagit vägen!?
Dör den verkligen sakta men säker med alla dessa "gubbar" som levt ett helt liv med diverse hästar?
Inser "hästvärlden" vilket enormt kunskapsbank som riskerar försvinna?
Och bara för att ha sagt det så fanns inte bara trygga, gamla kallblod i dessa stall utan hästar i diverse former, färger och storlekar.
/Swat - som ibland läntar tillbaka till tidiga mornar uppflugen på en halmbal med en ostmacka och en termos choklad och med en miljon frågor som tålmodigt besvarades, akompagnerade av hästars lugna tuggande och frustande.