Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

[Sol]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Visst förstår jag hur du menar.

Det är just det.Gör det något om det är kritik ? Man behöver ju inte ta illa upp. Det kommer ju i regel från någn som faktiskt haft minst ett barn själv innan och kanske faktiskt har lite tankar och ideér om hur/vad man kan göra som kanske fungerade för dem.

Och från en människa som borde komma ihåg hur det var att vara förstgångsförälder. Som borde förstå att det är känsligt att lägga sig i. Någon som helt enkelt borde förstå att förstagångsföräldrar måste få finna sin egen väg. Det som funkade för min mamma eller för min svärmor behöver inte funka för mig.

Jag är nöjd och glad att ha både mamma och svärmor 100 mil härifrån.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Alltså jag FÖRSTÅR att samma sak inte fungerar för alla.

Men jag tycker att det är så kategoriskt att JUST den äldre generationen inte skall få säga nånting, för att det är förlegat, jag anser att det är FEL resonemang, det är inte särskilt förlegat, bebisar funkar ganska lika nu som då, men ffa ALLA barn är olika.

Jag tycker att man som skall titta litegrann på sig själv - precis som TS faktiskt frågar sig - är jag känslig och svaret är Ja, man är känslig, extra känslig till och med och det finns anledning till att vara medveten om det och försöka att se sig själv litegrann utifrån.

Om man som TS vet att man gör rätt och barnet mår alldeles galant, varför irritera sig överhuvudtaget eller ta illa upp.

Själv litade jag MYCKET mer på mna föräldrar/svärföräldrarna än de som var på BVC och faktiskt även BB-personal som jag i många stycken tyckte var riktiga idioter, men å andra sidan de hade ju de senaste rönen...bullshit för mig. Jättebra källa för andra.

 

[ameo]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Det jag tycker är lite störande är när man får råd som man inte har bett om, oavsett vem det kommer från eller vad det handlar om. Vill jag har tips och råd så har jag nog mål i mun själv och kan be om det.

Jag har inte haft några stora problem med detta medan mina varit små, men visst har jag fått säja ifrån...

 

[Sol]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Varför ska de få lägga sig i? Vem ger dem den rätten? Krasst sett. Det är mitt och min mans barn. Vem ger någon rätt att börja säga till oss hur vi ska och inte ska göra? Att ge råd är en sak, jag har inga problem att be om råd också. När det däremot börjar handla om att folk hipp som happ börja säga att barnet gör si och så pga. det ena med tredje eller att mamma/pappa borde göra si istället för så då blir det för mycket lägga sig i. Man måste ju få utrymme att växa in i sin egen föräldraroll.

Även om bebisar fungerar likadant nu som de gjorde för 100 år sedan skiljer sig kunskapen om varför de fungerar som de gör ganska mycket. En gång i tiden skulle barn ligga på mage, inte nu, en gång i tiden skulle barn absolut inte få mat oftare än var tredje/fjärde timme, nu är det fri amning som rekommenderas, förr hette det att man inte skulle ha kudde till spädisar, det ska man nu...

Så även om det den äldre generationen stämde på deras tid innebär det inte att det stämmer med vad som är allmänt vedertaget idag. Även fast barnen inte har förändrats.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jag har lite svårt för attityden "Vem har givit dem rätten att "
Grunden för att överhuvudtaget säga så är att man blir kränkt eller tar illa vid sig. Vilket man verkligen inte behöver.
Eller att man har ensamrätt på åsikt.

 

[Sol]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jag har lite svårt för attityden "Vem har givit dem rätten att "
Grunden för att överhuvudtaget säga så är att man blir kränkt eller tar illa vid sig. Vilket man verkligen inte behöver.
Eller att man har ensamrätt på åsikt.

Det är å andra sidan inte så himla svårt att ta illa vid sig när utomstående kommer och säger åt en hur man ska göra. Att mer eller mindre bli dumförklarad. Mina släktingar håller sig borta från att lägga sig i än så länge och det är jag tacksam för, men jag har hört skräckhistorier. Att man får barn innebär inte att omgivningen helt plötsligt får någon automatisk rätt att börja lägga sig i ens liv. Inte så länge inte barnet far illa.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Det är å andra sidan inte så himla svårt att ta illa vid sig när utomstående kommer och säger åt en hur man ska göra.

Jo, för mig är det jättesvårt ! Varför skall jag ta illa vid mig av det om jag vet att de har fel och jag har rätt ?
Och om de har rätt och jag har fel så tackar jag för rådet.

 

[Brandgul]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

För oss är det samma fast tvärtom. Sonen ska hela tiden kläs av. Om man nu är 60+ och lite överviktig, stått i ett kök i 2 h stressat och lagat mat, satt sig ned och ätit mat och druckit ½ flaska vin, är det då konstigt om man svettas? Då ska vår son också kläs av för det är så VARMT! Då sitter jag alltså med fleecetröja i soffan och huttrar. Han ska ligga barfota på deras iskalla och dragiga golv bara för att hon tycker han har söta fötter. Det handlar inte bara om råd, utan vår son ska ju lida av det också. Jag förstår inte detta eviga av med kläderna hela tiden. Han är nästan lika frusen som jag är. Han svettas inte och är inte varm, tvärtom.

Det verkar bara finnas en standardmall på barn och där ska ALLA barn passas in. För ALLA barn är ju likadana. Jag är så otroligt leds på det. Dövöra kan jag ha, men när det rent handgripligen går ut över barnet så blir jag arg. Ibland undrar jag varför socialen inte kommer och hämtar vårt barn när jag uppenbarligen bara gör fel hela tiden. Vad jag än gör och säger så får jag höra: Nej nej nej nej, så är det inte. Eller så här är det. Det finns tydligen inget som jag kan göra rätt. Tänka sig att jag ser inte ens när min son är trött trots att jag varit med honom mer eller mindre dygnet runt i 8 månader. Ändå är det någon som druckit ½ flaska vin till varje middag vi varit på som vet mer om honom.

 

[Björk]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Alltså jag FÖRSTÅR att samma sak inte fungerar för alla.

Men jag tycker att det är så kategoriskt att JUST den äldre generationen inte skall få säga nånting, för att det är förlegat, jag anser att det är FEL resonemang, det är inte särskilt förlegat, bebisar funkar ganska lika nu som då, men ffa ALLA barn är olika.

För mig handlar det nog inte om just den äldre generationen. Det handlar nog mest om att det rör sig om ens (egna och respektivens) föräldrar. Jag håller med dig om att det är en extra känslighet hos en själv. Men det är det ju ofta när det gäller mycket som kommer från närmaste familjen. Jag skulle inte uppskatta om de kom hem och talade om hur man städar, vilka gardiner man borde ha/inte borde ha, hur jag ska göra med ditt eller datt i min vardag. Jag klarar det ju själv! Varför är just barn ofta ett område där så många ska just "lägga sig i"? Om man är förälder och fostrat ett barn som klarar sig bra som vuxen i övrigt; varför ska man då börja "uppfostra" dem igen när de fått egna barn? Man är ju liksom klar med den biten.

Jag tycker deras roll istället är (som i alla andra situationer i livet) att finnas där som stöd och hjälpa till när/om man ombeds om hjälp. Om de kan, vill och orkar förstås.

Jag skulle faktiskt ta det som enorm kritik om mina föräldrar började tala om för mig hur man "ska" göra som förälder! Dels för att det skulle vara så totalt olikt dem; de har ju inte kritiserat eller talat om för mig hur jag ska leva mitt vuxna liv i andra situationer. Så det skulle bli en smärre chock. Jag skulle också ta det som kritik eftersom det skulle indirekt innebära att de tycker jag gör "fel" i det jag gör. Jag och min mamma talar massor om barn och barnuppfostran, det har vi gjort länge (även innan vi fick barn). Men vi talar om det som jämlikar; bollar åsikter, tankar med varann. Det kan hända att jag frågat både henne och svärmor, men det är ytterst sällan om något "praktiskt". Snarare frågor som "hur var det när vi var små? Hur var jag? Hur tidigt började jag/vi att gå/krypa? Hade jag/vi också sånt temperament redan som 10-månaders?" Osv.

Det är ju inte direkt raktevetenskap att byta blöjor, mata eller leka med en bebis. Det skulle kännas väldigt konstigt om de trodde att jag inte klarade av den saken... jag är ju faktiskt närmare 40 år gammal!

 

[Björk]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jag har lite svårt för attityden "Vem har givit dem rätten att "
Grunden för att överhuvudtaget säga så är att man blir kränkt eller tar illa vid sig. Vilket man verkligen inte behöver.
Eller att man har ensamrätt på åsikt.

Men att man tar illa vid sig är ju en känsla man får. KÄnslor är faktiskt aldrig fel eller rätt. De bara ÄR. Och ens känslor är riktiga och sanna för en själv. Det är möjligt att en person är totalt överkänslig och blir ledsen eller arg för en bagatell i dina eller mina ögon. Men jag tycker nog att om det är en förälder som är känslig för kommentarer om vad man gör/inte gör så tycker jag omgivningen istället ska låta bli att ge kommentarerna (förutsatt att de blir ombedda/tillsagda om saken).

Jag tycker exemplet med hästen som någon drog är rätt relevant. Du tycker tydligen inte det är ett dugg känsligt om ett gäng står och kommenterar och ger dig råd om hur du ska göra trots att du inte bett dem. Men det är ju hur DU fungerar. Många många människor funkar inte så. Och för oss är det en situation som blir jobbig, trist, ledsam och gör oss arga. De allra flesta försöker nog i alla lägen att låta bli att bli ledsna eller arga. Man blir det ju liksom inte för att man tycker det är skoj. Men det är svårare att förändra sina känslor än det är för "experterna" att lära sig låta bli att lägga sig i sånt de inte har med att göra.

(sen finns ju självklart lägen när omgivningen BÖR lägga sig i. Om du misshandlar din häst, vansköter ditt barn eller dylikt. Men det är ju inte såna kommentarer som folk talar om här).

 

[Luna10]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Mina föräldrar har varit här på besök i helgen så jag har inte hunnit svara.

*Svar till alla*

Jag blev uppriktigt förvånad att det blev så här, eftersom svärmor inte la sig i just alls under graviditeten. Men hon tar igen det med råge nu istället.

Jag hade inställningen från början att INTE bry mig, och det gör jag inte heller första gången jag för höra hur jag kunde/borde göra istället. Inte andra gången heller. Men när man får höra samma sak för femte, sjunde, tionde gången trots att man har sagt ifrån och gett en förklaring till varför jag gör just så här, DÅ kan jag faktiskt bli lite sur.

Eller när hon hänger över axeln på mig/sambon när vi byter blöja, går runt med bebis för att rapa, när jag ammar o.s.v. och kommer med kommentarer som:

"Ni vet väl att man inte får lämna bebis ensam på skötbordet?"

"Man ska inte ha plastpåsar nära så bebis kan dra dem över huvudet och kvävas (Nähä? Vid det tillfället hade vi en plastpåse bredvid skötbordet eftersom vi använder tygblöjor och skulle lägga de smutsiga där för att ta hem och tvätta. Sonen är två veckor och knappast att vi skulle låta honom dra plastpåsen över huvudet och kvävas medan vi såg på...)

"Släng ut katterna! De kan lägga sig över bebis och kväva den! (Sagt när jag låg i soffan och ammade och ena katten kom in och la sig i andra ändan av soffan. Jag lär väl liksom märka om katten blir för närgången då... Vi lämnar ju aldrig katten ensam i ett rum med bebis, så mycket fattar vi ju.. Men under övervakning ser jag inte faran riktigt..

Hon anser också att det är plågsamt för bebis att ligga i bebisskyddet i bilen, "han måste ju få ont i nacken", det vore ju MYCKET bättre att bara ligga i mjukliften lös i baksätet som när hennes barn var små.....

Det är såna kommentarer som gör att jag känner att hon liksom nedvärderar vår förmåga som föräldrar, men jag kanske är överkänslig.

 

[mino]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Min svärmor berättade nån gång att hon varit nära att stoppa en mamma på stan som bar sitt barn framåtvänt i babybjörn för det kunde ju vara farligt för barnet med för mycket intryck. Jag tycker på nåt sätt att det är symboliskt för den typen av "råd" som det talas om i denna tråd, det handlar mer om rådgivarnas behov av att få tillbaka huvudrollen som de förlorade när barnen flyttade hemifrån än att de verkligen vill vara hjälpsamma för barnens bästa. Om man verkligen brydde sig om barns väl och ve så skulle man inte börja i den änden, det finns ju liksom ett antal värre saker som ett barn kan vara med om än att åka framlänges i en babybjörn, om man nu så prompt vill rädda barn. För min del är det tydligt när folk genuint vill ge råd och när de bara vill vara beskäftiga och lyfta fram sin egen förträfflighet på andras bekostnad. Så det är inte att få råd i sig som är jobbigt (det får man ju tex från bvc vilket de flesta inte verkar ha problem med), utan snarare att man måste värja sig mot någon annans behov av uppmärksamhet och bekräftelse på att de fortfarande behövs.