Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

[Luna10]

Eller är det jag som är känslig?

Sonen, 2 veckor på lördag, har när han är inomhus på sig body + sparkbyxor, och håller sig alldeles utmärkt varm i det. Har 20-22 grader inne. När han sover dagtid är han löst inlindad i en fleecefilt, nattetid sover han med oss i dubbelsängen så då har vi fleecefilten lite uppvikt runt honom som ett "bo", lindar man in honom sparkar han den bara av sig.
Jag känner ju efter i nacken med jämna mellanrum så han är lagom varm.

När vi är hos dom och hälsar på och han sover där så är det ett himla sjå med om han är tillräckligt varm, "Vi har ju kallare inne än ni" (de har väl 20 grader ca), och hon vill bylta på honom massa extra filtar.

Jag är faktiskt mer orolig för att han ska vara för varm än för kall när han sover.

Samma när jag ammar hos dem, då ska det springas med filtar och täcken fast jag säger att Nej jag fryser inte, har inte gjort sen jag blev gravid och gör inte nu heller. Sonen har heller inga problem att hålla värmen när jag ammar, snarare tvärtom så att jag måste klä av honom för att han inte ska somna innan han har ätit klart.

Sambons mormor höll på likadant när vi var där häromdagen.

För att inte tala om allt annat:

"Är inte brösten lite ömma, de kan ju bli det?"
Oavsett hur många gånger jag säger att JO, de ömmade första dagarna men sen släppte det så får man höra det igen och igen.....

Och varje gång sonen har någon annan min än helt nollställd så heter det att "Han har nog gaser, de brukar ju grimasera då."

O.s.v.

Suck.
Jag har inget emot min svärmor, hon vill bara väl och det är första barnbarnet och så, men ibland blir man lite trött.
Vi bor ju bara 300m från dem dessutom.

 

[taccotad]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Vet hur det är, många andra också skulle jag tro. Värst var första månaderna, då visste alla så mycket och var tvungna att dela med sig av sina åsikter för jämnan. Jag blev väldigt trött på det faktiskt.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jag tycker att det är tråkigt att nyblivna mammor ofta tar så illa upp eller tycker att det är jobbigt när någon bryr sig, ffa om det är svärmor.

 

[cowgirl81]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Du är inte ensam, mina föräldrar samt svärföräldrar är likadana. Hemma ligger han i bara blöjjan, och är alldeles lagom varm, skulle han bli lite kallare får han en body. han gnyr väldigt när han blir för varm så då är de bara och ta av honom, filten sparkar han av sig. samma med täcken. Och får han inte av sig grejjerna så blir de ett himla liv. Mvh Hanna och Edvin snart 2 månader.

 

[taccotad]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Visst är det tråkigt! Nu efteråt kan jag fundera på om det verkligen var så jobbigt som jag tyckte... hade det varit i dag som svärmor mfl hade varit på och tjatat hade jag inte brytt mig speciellt mkt. Men just första tiden var jag så grymt känslig!

Fick ett barn som var svårt att få att sova trots att han var trött. När då ena släktingen efter den andra sa åt mig att köra han lite i vagnen ville jag bara gå därifrån. Jag hade kört han i vagnen, i timmar, utan nåt resultat mer än en ledsen bebis. Jag hade burit, kört bil, sjungit, nynnat, masserat osv.

Sen kunde jag visst bli trött på tjatet om tröja på, tröja av, mössa på, mössa av, en fis på tvären, vad den pricken berodde på osv. Men speciellt när dom inte gav sig utan bara fortsatte så blev det jobbigt. Men jag tror det väcker mkt känslor i alla gamla mammor som gör att dom vill dela med sig av sin kunskap.

En gång när sonen var 1.5 år blev jag förbannad på min mormor. Klockan var mkt och han var trött och skulle sova. Min mamma vet hur krånglig han är innan han väl somnat och hon la sig inte i. Men mormor hon tjatade och tjatade och tjatade. "GÖr si, gör så, varför gör du så det bara gör saken värre?" Kan tillägga att hon känner inte min son, hon vet inte hur han funkar. Jag tog GÄRNA emot tips om hur man fick han att sova men inga tips hittills hade funkat. Så tillslut bad jag henne vara tyst och jag sa åt henne att hon fick gärna tips mig om saker men hon måste inse att det blir jobbigt tillslut.
Mamma var lite kaxig från början och skulle visa hur man gjorde. Men ganska snabbt insåg hon att det var en liten knatte som inte somnade bara för man vaggade vagnen, gick på knutiga vägar, körde bil, bar han, sjöng osv.

 

[Calazirya]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jag tycker att det är tråkigt att nyblivna mammor ofta tar så illa upp eller tycker att det är jobbigt när någon bryr sig, ffa om det är svärmor.

Jag tror lätt att man kan tolka det som kritik ( beroende på hur det sägs ) om man är nybörjare på allt.

Man vet inte riktigt hur allt fungera och då ha någon som påpekar och rättar kan bli jobbigt, fast man i normala fall kanske inte alls hade tolkat det som ett påpek eller kritik.

Förstår du hur jag menar ?

 

[Minna86]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Alla vill väl men ibland är det jobbigt med för många goda råd, gäller ju inte bara bebisar.

Jag hoppas innerligt att min mamma kommer ihåg att jag HATAR att få råd som jag inte bett om. Det tog många år för henne att inse detta så hoppas det sitter djupt rotat
Värre lär det väl bli med svärmor

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Visst förstår jag hur du menar.

Det är just det.Gör det något om det är kritik ? Man behöver ju inte ta illa upp. Det kommer ju i regel från någn som faktiskt haft minst ett barn själv innan och kanske faktiskt har lite tankar och ideér om hur/vad man kan göra som kanske fungerade för dem.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Varför är det ett sånt stort problem ?

 

[Stinaelin]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jag tycker att det är tråkigt att nyblivna mammor ofta tar så illa upp eller tycker att det är jobbigt när någon bryr sig, ffa om det är svärmor.

Det kan bli förmycket av det goda helt enkelt.

Ponera att du höll på att rida din häst som krånglar, du vet att du brukar klara av den, men ibland kan det kan ta ett tag.

Tänk att du hade ett helt gäng vänner, som red för 25 år sedan, på heeeelt andra hästar, men som kom med 1000 förslag på vad du borde göra.

Du känner denna hästen och vet vad som funkar, och deras tips är både testade redan av dig (och funkade inte) eller helt förlegade.
Skulle du inte bli lite irriterad?

 

[Calazirya]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Fast jag tycker inte man ska kritisera en nybliven mamma faktiskt, man kan ge råd och stöd men inte kritisera.

Faktum är att mycket av det som var när min svärmor hade barn är ganska förleget nu.

Nu tror jag inte min svärmor kommer kritisera mig alls, hon är ett bra stöd helt enkelt .

Men jag förstår att det blir för mycket för många.

Att ha ångest över att man inte får bebis att äta eller att den inte verkar nöjd är nog så stressande ( kan jag tänka mig ) om man då har någon som kritiserar och säger något som stämde när dom själva var unga och hade barn

- Du ammar för ofta, du har för lite mjölk ..

Det kan få dom flesta nyblivna mammor att ta åt sig på fel sätt.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Näe, faktiskt inte.

Jag tycker det verkar jobbigt att bli irriterad av en sån sak. Jag kanske rent av hade råkat lyssna och snappa upp något som jag trodde på. Eller bara låtit personen prata på, men bli irriterad eller ta illa vid mig, nej, varför då ?

Det verkar som om många per defintion tycker att svärmor skall vara tyst och inte säga något som har med bebisen att göra. Inga råd, inga tips. Ingenting, för antingen är det redan testat eller så är det gudbevars förlegat.

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Jamen det är ju som att vad svärmödrar än säger så TAS det som kritik. Ett råd är ett råd. Inte kritik. Väljer man att ta det som kritik så blir det ju bara jobbigt.

Jag tycker att det sorgliga är att många verkar så otroligt osäkra i sin roll att de väljer att ta åt sig av råd som kritik.

När mina barn var små sket jag fullkomligt i vad folk sa. Jag tror inte ens att jag lyssnade. Jag lyssnade inni i mig och den rösten var stark nog för att jag skulle lita på den.

 

[Calazirya]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Du frågade om det gör något att det är kritik och jag svarade ut efter det

Allt beror ju på hur det sägs om man tar det som kritik eller råd.

Viss överdrivenhet av tolkningen från svärmors ord förekommer säkert.
Ett råd är alltid ett råd men man kan välja själv hur man lägger fram det så att det int elåter som kritik.

-Du saknar nog tillräckligt med mjölk, du ammar för ofta = Tolkas kanske som kritik

-Du kanske ska prata med BVC om att du inte tror att barnet blir mätt ? = Råd

 

[cirkus]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Ja, du har så rätt.

Men visst vore det väl ändå värre om de inte brydde sig alls ? Än att eventuella råd framförs så att de tolkas som kritik.

 

[Calazirya]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Det beror helt på.

En person som får ta kritik hela tiden önskar nog att svärmor inte brydde sig alls.

Troligtgvis menar inte alltid svärmor att låta som hon ger kritik även om det så kan tolkas.

Man gör nog bäst i att lägga dövörat till ibland om man har en svärmor som kommenterar ofta, varken göra bu eller bä ( alltså varken ta åt sig eller bli snäsig tillbaka )

 

[Björk]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Ja, du har så rätt.

Men visst vore det väl ändå värre om de inte brydde sig alls ? Än att eventuella råd framförs så att de tolkas som kritik.

Men jag tänker såhär: de allra flesta gånger som någon lämnar råd (som personen själv säkert ser det) så gör ju personen det för att den VILL att den andre ska lyssna. Vi är väl också ofta fostrade så i vår kultur; att just lyssna på det som sägs och anta att personen vill att vi ska göra det och ta till oss.

Visst kan man försöka rycka på axlarna åt råd som man inte tycker ger något eller som känns som kritik. Men för de personer som den strategin funkar så har de nog aldrig något behov av att ens skriva om det hela här. De tolkar det nog också väldigt sällan som just kritik. De låter det helt enkelt rinna av sig själva och har inget behov av att prata om det.

För den som tar illa upp så ÄR ju det något de bara gör; det är ju ingen utarbetad strategi; typ att man tänker "nu ska jag verkligen ta illa upp av ALLT som just svärmor säger". Det är ju faktiskt så att en hel del folk som fått höra sånt som de blivit ledsna eller arga av ofta brukar säga att de faktiskt GILLAR sin svärmor i grund och botten. Eller så är det någon helt annan än just svärmor som yttrat sig. Kanske är det just därför; att man gillar henne och tycker om henne som man just tar illa upp ibland också?

Jag tycker nog att strategin att försöka låta det rinna av en kan vara fungerande i vissa lägen, med vissa personer. Det kan ju vara en bra strategi när/om tanten i affären som man nästan aldrig pratar med fäller en "dum" kommentar någon enstaka gång. Det kan vara både enklare och smidigare att bara strunta i den saken. Men om det är svärmor, egna mamman, äldre syskon osv som man faktiskt träffar regelbundet så är det kanske mer ogörligt och faktiskt till och med olämpligt. Jag kan tycka att det vore både ärligare och bättre att säga som det är till den personen! Så slipper man försöka att hela tiden bara ignorera det som sägs - o den andre slipper också undra/fundera över varför man tycks lomhörd eller aldrig gör som hon säger. Personen som råkar såra kan nog faktiskt ha en del vinst av att få veta att hon gör det också. Så slipper hon trampa i samma klaver igen med nästa barnbarn eller något annat.
(Jag skriver hon, men det är ju ganska ofta en "hon" som det tycks handla om ....)

Att säga som det är innebär ju inte att man måste såra eller vara elak. Man kan helt enkelt bara säga som det är: "tack för dina råd, men om jag vill ha fler i fortsättningen så kommer jag att be om dem". Eller "jag känner att det är jobbigt när du ger mig kritik för mitt föräldraskap. Det vore skönt om du istället kunde finnas som ett stöd för mig".

Det intressanta i det här med att folk lägger sig i är ju att det faktiskt FINNS äldre släktingar (far- o morföräldrar) som lyckas hantera det där jättebra. Som INTE tjatar om "gör si" "gör så" eller "nu är han hungrig" "Nu är han trött" "nu har han ont i magen" "jag brukar..." "nu ska du..:" . Mina föräldrar är såna till exempel. De har ju redan fostrat två människor som klarar sig utmärkt som vuxna och de tycks lita på att vi också klarar av arbetet som förälder utan att de behöver lägga sig i det heller.

 

[Roheryn]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Det verkar som om många per defintion tycker att svärmor skall vara tyst och inte säga något som har med bebisen att göra. Inga råd, inga tips. Ingenting, för antingen är det redan testat eller så är det gudbevars förlegat.

Min svärmor har gjort så. Hon har fem barnbarn och har mig veterligen ALDRIG kommit med ett råd eller tips om man inte bett henne om det. Hon har helt enkelt gett sig 17 på att inte "lägga sig i". Och jag tycker faktiskt det är utmärkt bra - det har alltid kännts skönt och avslappnande att vara hos dem, och man har vetat att det går att be om hjälp/råd, men man får inget man inte bett om....

 

[Allimac76]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

Det kan bli förmycket av det goda helt enkelt.

Ponera att du höll på att rida din häst som krånglar, du vet att du brukar klara av den, men ibland kan det kan ta ett tag.

Tänk att du hade ett helt gäng vänner, som red för 25 år sedan, på heeeelt andra hästar, men som kom med 1000 förslag på vad du borde göra.

Du känner denna hästen och vet vad som funkar, och deras tips är både testade redan av dig (och funkade inte) eller helt förlegade.
Skulle du inte bli lite irriterad?

Pedagogiskt
Det är just det där med förlegat som får mig att bli trött då min mor och min svärmor ska komma med "goda råd".

"Släng upp henne på axeln och rapa henne, hon har gaser."
-Faktum är att det finns en övertro på detta rapande. Min bebis rapar aldelens av sig själv...

"Det går att gunga babyskyddet då det står på golvet."
-Nähä, det hade man aldrig kunnat tro, den är ju rundad undertill...

Andra dagen hemma från BB, förkyld bebis, ville inte ha bröstet, för hon var så täppt i näsan och orkade inte med det. Vi hade köpt hem nappflaska och ersättning. Lyckades få henne att suga på bröstet i fem minuter innan hon blev förtvivlad.
"Nu kan ni ju slänga den där ersättningen."
-Öh, nej, det räcker liksom inte att äta fem minuter om dagen för en liten bebis....

Bebis skriker. Jag uppfattar att hon är hungrig eftersom hon håller på att äta upp sina händer, samt min tröja. Jag börjar göra iordning mat:
"Bebisar kan skrika av andra orsaker än hunger, och det är nyttigt för dem att lufta lungorna."
-Jösses, mamma och svärmor är ju riktiga kunskapsunder. Andra orsaker än hunger?!
-Lufta lungorna? Vad sjutton menas med det? Lungorna är liksom till för att andas med, mer luftade än så kan de knappast bli....

Tänk att det hänt lite på de 30 åren som passerat sedan de hade spädbarn... otroligt.

 

[NeverEver]

Sv: Varför detta tjat om kläder på bebis? *Svärmorstråd*

haha.. jag vet precis hur det är!

Det var en person (inte svärmor) som ständigt sa åt mig att täcka brösten mer då jag gick i linne, för att det var VIND och inte kyla som orsakade mjölkstockning.
Jag kann meddela att jag inte lyssnade. Jag har varit överhettad sen jag blev gravid och var inte helt sugen på att dra på mig en extra kofta i JULI då det redan var 30 grader varmt..
Går "lättklädd" även nu och har inte haft mjölkstockning hittills!

Annars tycker jag det är mer tjat om rapar.. så fort han piper, behöver han rapa!