Varför är jag inte mer ledsen?

[Lycanthrope]

Min farfar dog igår morse.

Han har varit sämre ett litet tag och i onsdags blev det paliativ vård (alla mediciner togs bort och han fick bara morfin). Jag visste ju att det var på gång med andra ord. Farmor dog för många år sedan.

När pappa ringde igår var jag med en vän, jag grät lite och fick en kram, kramade min sambo och sedan fikade vi och pratade. Jag har inte gråtit mer, eller tänkt så väldigt mycket på det.

Han var väldigt gammal, blev inte snurrig alls utan var klar i huvudet enda till slutet. Han dog som han ville dö utan att vara dement och ligga som en "grönsak" en längre tid.

Tyvärr kom jag aldrig iväg för att träffa honom, men min farbror som var den som träffade honom senast, dagen innan han dog, framförde en hälsning från mig.

Det var svårare för mig när min ponny dog i våras, oväntat och plötsligt.
Varför sörjer jag inte mer? Det känns som om det är fel på mig, och jag skäms lite

 

[lady_vip]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Jag har inga mor- eller farföräldrar kvar och den enda bortgången som gjorde mig riktigt ledsen var min morfars. De andra hade varit sjuka ganska länge och jag hade på något sätt redan sörjt klart dem. Sen är det också ofta så att en gammal människa anses ha "levt klart" och om du vet att allt gick lugnt och fint till så är det en stor tröst. Oväntade bortgångar chockar oftast mer och sorgarbetet får fler steg. Jag tror du är helt normal.

Min teori iaf.

Beklagar bortgången.

 

[honung]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Sorg är ju ett sätt att bearbeta en förlust. Farfar var väldigt gammal och både du, och han visste vad som komma skulle. Det var kanske avhandlat sedan länge, förlusten är redan accepterad - du har sedan länge lärt dig leva med att farar en dag kommer gå bort. Farfar fick också en bra sista tid, det gick som det skulle, han fick som han ville och jag antar att han somnade in lugnt och stilla.
Du behöver inte alls skämmas. Någon gång kommer tankar om att du skulle frågat farfar om saker, och kanske et styng av saknad kommer över dig då, men sorgen har du nog aldrig behövt.

 

[Mitrolle]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Jag har upplevt samma sak, de gick över fort så att säga. Var värre när jag fick ta bort en häst. Det känns som att man kan acceptera det lättare om någon är gammal eller sjuk, för att det då är naturligt, kroppen dör själv liksom. Att någon dör för tidigt i en olycka eller som när man måste avliva en häst känns ju mer brutalt och 'fel'.

 

[tanten]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Det finns inga regler för hur man "ska" känna.

Att du inte är uppriven och chockad, inte gråter hejdlöst - det betyder inte att du inte tyckte om honom. Sorg ser väldigt olika ut och det är ingen tävling i att sörja mest.

 

[Kilauea]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Vi sörjer all olika, ditt sätt är inte fel på nåt vis. Han var gammal, hade förlorat sin älskade för flera år sedan. Kanske känns det enklare därför.

 

[Emmahpemma]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

en släkting till mig sa, efter en begravning av en gammal människa, några ord som hennes släkting sagt. "En gammal människa ska man inte sörja, bara sakna".

Med det menades ungefär: En gammal människa har levt ett helt liv och det var dags helt enkelt. Och de flesta gamla har ju sina krämpor.. Så man "behöver" inte sörja att personen gått bort, den slipper nu sina krämpor. Däremot är det klart att man (till och från / så småningom) saknar personen..

 

[athena_arabians]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Först, jag beklagar förlusten.

För det andra, alla sörjer på sitt eget vis. Jag förlorade min högt älskade far i höstas, jag visste att han skulle dö inom kort och han fick endast palliativ vård sista månaden. Han var gammal, sjuk och trött och jag är glad att han inte låg på sjukhus så länge men det ändrar inte på att jag saknar honom så mycket. Jag lever, jag är glad men ibland är det som om någon hugger mig och jag bara grinar för det gör så ont. Det finns inga måsten när man sörjer, man har rätt att känna det man känner och sörja så länge eller så kort man behöver.

Jag kan också säga att när jag fick veta grinade jag (via telefon, jag var i Norge och jobbade), var helt väck den dagen och slutförde sedan projektet. En vecka och en dag efter hans bortgång satt jag på begravningsbyrån. Det var MÅNGA som ansåg att jag var känslokall som inte åkte hem direkt osv. Mina kollegor i Norge höll inte med, det var tack vare dem och pliktkänslan jag fått från min far son gjorde att jag slutförde det hela och jag tror någonstans att min far hade varit nöjd med det för han var väldigt stolt över mitt jobb.

*stor kram*

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Alla är vi olika när det handlar om sorg och bortgång. Jag gråter sällan när äldre människor dör. Jag gråter mer när mina djur försvinner ofta för att man antagligen är mer oförberedd än när äldre människor dör.

 

[trazel]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

När min farfar dog för många år sedan, så var jag förskräckt över att jag inte var mer ledsen än vad jag var. Jag hade egentligen ingen bra relation till min farfar, utan det var alltid farmor som jag tyckte bäst om. Han dog i mina ögon hastigt, jag hade inte förväntat mig det i alla fall. Han hade bara några dagar innan genomgått en (vad jag förstod det som) lyckad operation mot sin cancer i bukspottkörteln.

Min mamma sa något som blev väldigt viktigt då, "man sörjer någon på det sätt som de förtjänar". Sorgen är inget man styr över och man behöver inte ha dåligt samvete för att man inte är ledsen och gråter. Jag var egentligen mer ledsen för min farmors skull än att farfar var borta.

 

[Lejonelle]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Känn som du gör du, det är ingen skam i att inte bli nedbruten när en gammal människa får ett fint slut. Det betyder inte att du inte tyckte om honom.

När din ponny dog kan jag tänka mig att du var mer direkt involverad, det var oväntat, du kanske var där, upplevde ångest osv. Det är många olika stora känslor att bearbeta efter en sån händelse.

Att din farfar är borta är ju inte tragiskt i sig, för vi måste ju alla dö en gång. Men han lämnar naturligtvis ett stort tomrum efter sig ändå.

 

[Billy]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Det var riktigt bra sagt! Precis så kände jag när min älskade farmor dog men det är inte förrän nu jag fick de rätta orden. Tack.

Och jag kan säga att jag grät floder i över en vecka när jag fick ta bort min hund och det tog lång tid innan jag kunde acceptera och gå vidare. Han var bara 8 månader när han blev akut sjuk. Men sorgen efter farmor gick ganska fort över till en stilla saknad.

Så sluta känna skam - tänk på din farfar och minns det fina med honom.

 

[vinternoll]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Hej Lyccan!

Jag känner faktiskt samma för min mor som dog i december 2012.
Så visst man kan känna så inför personer som är en närmare.

Kan nog ha lite med vad honung skrev, att vissa saker accepterar man lättare än andra. Morsan var svårt sjuk sedan flera år, när hon gick bort så saknade jag inte henne jätte mycket. Ska inte göra det för kallt, visst var jag ledsen över det, men inte så som jag vet andra har varit när deras föräldrar dött.

Så låt känslorna vara som dom är. Tror farfar hade trivts bra med att veta att du tar det så bra som du gör det.

 

[Saybia]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Jag kände samma när min älskade farmor dog.
Hon var strax över 90 år och hade varit krasslig, legat på sjukhus i perioder men alltid kommit hem därifrån... min pappa ringde mig en dag när jag var på jobbet och sa att "farmor somnade in i går kväll". Jag blev lite ledsen men inte så att det syntes utåt eller hördes på rösten. Jag la på luren och sa till mina arbetskollegor som stod bredvid mig att min farmor gått bort och att jag måste ansöka om ledigt den XX för då är det begravning.
Jag trodde på förhand att jag skulle bli mycket mer ledsen, min farmor hade nästan varit som en extra mamma för mig och jag var hos henne på så gott som varje lov och nästan varje helg när jag var yngre och har jätte fina och roliga minnen från henne. Men, när hon nu gick bort så kändes det mer som att jag accepterade det på en gång, 90 år är gammalt, hon somnade in i sin säng lugnt och stilla osv. ett fint slut på ett långt liv...

 

[Hermelin]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

Var och en sörjer på sitt sätt, det är som sagt ingen tävling i vem som gråter högst. Du skriver också att han var väldigt gammal och gick bort som han själv ville. Stor sak i det.

 

[Lycanthrope]

Sv: Varför är jag inte mer ledsen?

kl

Tack för alla svar! Det verkar inte vara något märkligt med hur jag sörjer, ändå.

Det blir ingen begravning direkt heller.
Han ville kremeras och att hans urna skulle begravas bredvid farmors urna, i en minneslund. Så vi åker dit när vi beger oss söderut närmre sommaren.