Varför är folk så j*a skenheliga ?.

[Bioluminescence]

Jag har länge försökt hitta nya hem till två av mina jourkatter som jag tog hand om eftersom deras mor är en förvildad katt
(och de annars hade farit väldigt illa )
Dessa två (en hona och en hane) hade aldrig tidigare varit i närmare kontakt med människor och är därför ganska skygga,
Jag visste att det skulle kunna bli svårt att hitta nya hem men att människor skulle vara så jävla skenheliga trodde jag inte...
Jag har haft kontakt med ett ganska stort antal människor det senaste året och samtalat mycket kring det faktum att det inte finns något katthem här uppe i norr trots att behovet finns.

Nu till saken:
Många människor har skrivit in till de olika katt-forum som jag håller till på och högljutt beklagat sig om att det inte finns något katthem här uppe.
När jag tagit kontakt för att tala om att det finns privatpersoner här uppe som har katter till omplacering så blir det genast ett annat ljud i skällan, för då så är det inte intressant längre utan familjen ska skaffa en liten 12-veckors Birma/Perser/Ocicat för de är sååå otroligt intresserade av utställning (vilket de inte var det minsta intresserade av tre dagar tidigare) eller också har barnen/partnern/farmor/morbror Bengt blivit otroooligt allergisk ( ),
Nog finns möjligheten att alla dessa ursäkter är helt sanna men efter ett par samtal så börjar jag känna igen mönstret..
visst finns det de som är tillräckligt ärliga för att erkänna att det inte vill ha en halvvild vuxen katt och dessa människor respekterar jag fullständigt, men jag börjar bli less på de människor som gärna pratar om att göra "goda gärningar" men som när det kommer till kritan inte är intresserade av att lägga ner någon tid på att engagera sig i nåt som inte hjälper de själva...


Ursäkta en irriterad Becky som bara var tvungen att skriva av sig..

 

[Aningsfull]

Om jag skulle lyckas övertala familjen skulle jag mer än gärna ta en katt.
Dom är under daglig bearbetning.
Tyvärr har jag bearbetat dom i ca 1 år utan framsteg.. men man vet ju aldrig.
Jag ger aldrig upp!

 

[lizan]

fyfan så trist!

ska jag nångång skaffa katt blir det från katthem.

men med tanke på att jag är allergisk, så tvivlar jag på att det blir någon...

 

[Estelle]

vill också ha från katthem- om den är halvvuxen har ingen betydelse i mina ögon :smirk:

 

[Bioluminescence]

Tyvärr verkar det som de flesta vill ha kattungar en 1,5 årig katt är helt enkelt inte intressant
Jag känner att jag behöver få förklara varför jag måste hitta nya hem, Jag har hemma hos mig fem katter två stycken har jag medvetet bestämt mig för att skaffa och en tredje fick jag på köpet från en omplaceringskatt som födde tre ungar i min garderob (jag trodde det var minst 2 veckor kvar på dräktigheten och hade inte fixat bolåda )
Lilla Tippen flyttade först till mitt ex´s bror men kom tillbaka efter nån vecka och sen så blidde hon liksom kvar (till min pojkväns stora lycka då han är katt-nappad )
Sedan tog jag hand om vildungarna Buster och Shia som vi fångade med fälla ,
de är tyvärr fortfarande ganska skygga troligen mycket beroende på att jag inte har tid (planerade inte att behålla dem).
De sista månaderna har min äldsta katt börjat bli väldigt irriterad på vildingarna och det är förståeligt eftersom de sitter som plåster på honom nästan jämt,
han har börjat magra och dessutom har jag hört honom fräsa åt dem och han har aldrig fräst åt någon annan katt tidigare
(och då har ytterligare 6 omplaceringar passerat vårt hem) ,
Det börjar kännas ohållbart och det är inte värt att han ska behöva må dåligt, i värsta fall får jag väl sätta mig på tåget söderöver och lämna dem på ett katthem

 

[Bioluminescence]

Tyvärr verkar det som de flesta vill ha kattungar en 1,5 årig katt är helt enkelt inte intressant
Jag känner att jag behöver få förklara varför jag måste hitta nya hem, Jag har hemma hos mig fem katter två stycken har jag medvetet bestämt mig för att skaffa och en tredje fick jag på köpet från en omplaceringskatt som födde tre ungar i min garderob (jag trodde det var minst 2 veckor kvar på dräktigheten och hade inte fixat bolåda )
Lilla Tippen flyttade först till mitt ex´s bror men kom tillbaka efter nån vecka och sen så blidde hon liksom kvar (till min pojkväns stora lycka då han är katt-nappad )
Sedan tog jag hand om vildungarna Buster och Shia som vi fångade med fälla ,
de är tyvärr fortfarande ganska skygga troligen mycket beroende på att jag inte har tid (planerade inte att behålla dem).
De sista månaderna har min äldsta katt börjat bli väldigt irriterad på vildingarna och det är förståeligt eftersom de sitter som plåster på honom nästan jämt,
han har börjat magra och dessutom har jag hört honom fräsa åt dem och han har aldrig fräst åt någon annan katt tidigare
(och då har ytterligare 6 omplaceringar passerat vårt hem) ,
Det börjar kännas ohållbart och det är inte värt att han ska behöva må dåligt, i värsta fall får jag väl sätta mig på tåget söderöver och lämna dem på ett katthem

 

[veronican]

Usch det kan inte vara roligt att jobba i motvind på det där viset Jag träffar många människor som ställer sig tveksamma till förvildade katter utan att de nånsin på allvar ens varit nära en sådan, eller själv tagit emot en sådan katt i sitt hem. Det är trist



Själv undrade jag om jag skulle klara ut en sådan katt tills jag tog hem en katthona med 2 ungar 1½ vecka gamla i våras från mitt dåvarande stall, för annars skulle ungarna slagits ihjäl. Naturligtvis var mamman deras skyggaste katt, 4 år gammal och hade ALDRIG gått att klappa eller komma närmare än 3 meter i hela hennes liv. DEN tösen plockade jag hem till min etta
Men efter chocken lagt sig började hon förändras sakta men säkert och idag är ungarna sålda, mamman väger nog dubbelt så mkt som innan (var skinn och ben), pälsen har gått från mjällig, skabbig, flottig äcklig och full med ohyra till tät, mjuk, blank och ren och hela hennes blick har förändrats. Jag och hela min familj kan klappa henne när som helst om vi undviker hastiga rörelser och hon ÄLSKAR att kela! Trycker sig mot handen och spinner högt! Halva henne har jag fått lufta lite grand, men bära henne går inte ännu.

Vissa som kommer på besök ser en svart katt med rädda ögon (främlingar är läskiga först) och tycker att "äh vad ska den leva för??" och "vem vill ha en sån katt"? men de förstår verkligen inte. Denna katt har sån livsglädje och har förändrats så enormt. Hon leker med pingisbollar som en kattunge, även mitt framför våra fötter, hon spinner mer och högre än nån annan katt bara man rör vid henne, hon är nästan alltid runt köket/allrummet och är nyfiken på vad vi gör och ibland har hon sovit vid fotänden på sängen.
Folk förstår inte vilken GLÄDJE det är att få uppleva en sån här katts utveckling, det är så fantastiskt!
Är det här en katt som "borde få dö"???
http://community.webshots.com/photo/77943814/90210567DetFrx

Såna saker får jag höra från folk som stolt kallar sig djurvänner Jag håller med dig, folk är grymt skenheliga

Hur har det gått med dina kissar då? Du har kvar dem hos dig än? Kan de bor där tills du hittar ett hem?
Själv är jag stödhem via KKS till min fröken men under det halvår hon legat med på hemsidan tror jag inte en enda har hört av sig och varit intresserad Folk verkar inte intresserade av helsvarta och lite skygga kissar??

/Veronica, stolt matte till Alicia som fått livet tillbaka.

 

[lizan]

en sån härlig bild!

 

[veronican]

*ler* tack så jättemycket!!
jag har fler
http://community.webshots.com/photo/77943814/90210234ZlNtrV


ser inte ut att lida av att leva va?

 

[lizan]

hihi..

åhh

jag vill ha ett djuuur.

 

[veronican]

eller kanske två?
Alicias kärlek

 

[lizan]

ja två funkar förståss det med!

 

[Bioluminescence]

Än så länge får de bo kvar men hur det blir om nån vecka vet jag inte.
Jag har bestämt mig (och kommer bli hatad för det) att min äldsta katt Luce´s hälsa går före deras i detta fallet så om det inte löser sig så kanske jag tvingas att ta beslut som jag egentligen inte vill ta.
Jag har annonserat men inte fått svar , man kanske skulle gå till tidningarna??

 

[veronican]

Den svartvita där är MIN pojke, min egna kisse, min prins!
Köpte honom av en kattförening som omplaceringskatt för hans husse hotade att kasta ut honom, han bodde mitt inne i stan och gav inte kissen mat så ofta och hans lgh såg ut som en knarkarkvart Första tiden hos mig åt han så han kräktes flera dagar för han var rädd maten skulle försvinna
Då var han kanske 8 månader men nu knappt ett år senare är han en BAMSEkatt, riktigt stor och SÅ lycklig
Fin va? inte så sockersöt men gud vilken personlighet! helt ogenerad och så nyfiken och tuff att man inte kan annat än le. Den katten är överallt! Just nu ligger han på sängen bredvid mig utsträckt så långt det går och sover så djupt att om jag skulle pussa honom på magen nu skulle han rycka till. Så djupt sover han jämt, även mitt bland folk och stim. Knaspojken
http://community.webshots.com/photo/77943814/83817260SjnqCy
http://community.webshots.com/photo/77943814/82048389fUBdZG

stolta matte babblar visst

 

[emindy]

När jag läser såna här trådar så skäms jag lite... Vi var på väg att ta katt ifrån ett "katthem", men hon som hade det är väldigt pratsjuk av sig och ringde upp min pojkvän några dagar efter att jag pratat med henne (om att eventuellt komma och kolla på katterna).
Jag hade inte "gett" henne numret utan hon hade en logger och ringde numret jag ringt från; min pojkes mobil...
Han blev alldeles förskräckt av hennes sätt (pladdermaja som aldrig svarade specifikt på något som han frågade) och vägrade ha något mer med henne att göra, så vi tog kattungar från en person jag kände istället.

 

[Fraggel_Tess]

Jag hämtade en katt hos Djurens vänner *Aldrig mer*
Katten i fråga var jättetrevlig tills hon blev steriliserad och när hon växt en anning insåg jag även att det tyvärr verkade vara en hel del inavel i henne

I alla fall jag har alltid haft katt och det vet dom på Djurens vänner. Ändå fick jag nästan skäll när jag var där för att titta på katt. Så förbaskat otrevliga människor och bara påpekade hur man ska göra och inte göra.

Är säker på att jag hade mer kattvana än dom *Grr*

 

[glimmie]

som tur är så finns det ju andra katthem...

 

[Fraggel_Tess]

Precis...

Min nuvarande katt kom från ingenstans och bestämde sig för att stanna

 

[escodobe]

När jag vände mig till ett katthem för att skaffa katt blev jag nekad, eftersom dels hade hund, dels ville låta katten gå ut(vi bor så till att det är okey)som den ville.

Att min tidigare katt är både kastrad, idmärkt oxh föräkrad verkade vara betydlsselöst för katter "vill vara inne".

 

[YorkWann]

Precis. Jätteotrevliga. Jag, som inte haft katt innan, ville ju såklart fråga massor (min sambo har haft katt hela livet) sen fick jag inte komma och titta på dem, för det tyckte inte det var rätt att katten skulle va ute så mycket. (Stallkatt, vi har uppvärmd sadelkammare samt fikarum etc, den skulle gå in och ut som den vill) Då undrar jag lite vad det är som är så farligt med det?