Jag jobbar i reception. Jag är högutbildad, har en och en halv + lite till kandidatexamen. Jag är inte ny. Jag hoppas att min arbetsgivare inte tycker jag "duger".
Kanske är det en del av det hela. Man blir lite bitter över att bli sedd som lite "sämre" hela tiden. Det är något man konstant peppras med i serviceyrket. När 80% av de som kommer in för att bli hjälpta verkar tro att man är långsam, korkad men snäll. Att det inte är människan rätt framför personen som ska skällas på, utan någon/något helt annat verkar vara sjukt svårt att förstå.
Jag försöker inte låta det avgöra hur bra service jag ger, men man är mänsklig och det påverkar nog mer än jag tror.
Sedan, de som inte är kunder... De man faktiskt jobbar med. De kör lite med samma grej. Jag har fått massor med blickar när personer jag jobbar med som är på en bättre position än mig inser att jag har långt bättre utbildning/erfarenhet än de har. Men att sparka neråt och slicka uppåt verkar vara något de flesta har svårt att sluta med.
Får inte heller tillräckligt med information från de olika enheterna, och kan då inte ge särskilt bra service. Det spelar ingen roll hur ofta man påpekar att man behöver mer information/resurser, eller bara mandat att bestämma lite över sina egna arbetsuppgifter. I bland känns det helt ärligt att jag är kanonmat men även en jättebra skräptunna, som man kan slänga arbetsuppgifter till som är för tråkiga för att någon annan ska vilja göra dem.
Service är svårt. Jag ger bra service endast pga min egen envishet och stolthet, exakt inget är arbetsgivarens förtjänst, och kunderna gör det för det mesta inte enkelt heller. Är rätt övertygad om att jag hade lyckats ge ännu bättre service om jag kände att jag var värd mer och fick det stöd som alla andra på jobbet fick. Det hade förmodligen många företag tjänat massor på.
Jag älskar till exempel IKEAS kundtjänst, har fått så enormt bra hjälp av dem med både små och stora problem. Resultatet blir ju att jag vill handla mycket där.