Varför är alla så negativa?

[Mitten]

Sv: Varför är alla så negativa?

Vilket fint inlägg, hormonstinn som jag är började jag böla

 

[TinyWiny]

Sv: Varför är alla så negativa?

Vilket fint inlägg, hormonstinn som jag är började jag böla

Tack, det är bra att få gråta ibland

 

[Mitten]

Sv: Varför är alla så negativa?

Ibland, haha, det började när jag var gravid, och blev värre under amningen och nu slutade jag amma för någon månad sedan men inte blir böligheten bättre för det Jag kanske är förstörd (förbättrad?) för all framtid

 

[TinyWiny]

Sv: Varför är alla så negativa?

Ibland, haha, det började när jag var gravid, och blev värre under amningen och nu slutade jag amma för någon månad sedan men inte blir böligheten bättre för det Jag kanske är förstörd (förbättrad?) för all framtid

Du kanske har hittat ditt sanna jag
Den känsliga person du innerst inne är?!

Nej men faktum är att känsligheten har ju en orsak, hur ska man annars kunna lära sig tyda vad de små liven vill?

 

[vansinnet]

Sv: Varför är alla så negativa?

kl

Vad jobbigt med såna som säger såna saker!
Vadå inte ha tid att duscha?
När bäbisen är liten så sover den ju mest hela dagarna (iallafall en del bäbisar), den kan ju sova utanför badrumsdörren medan man duschar.
Och är pappan hemma så är det ju absolut inget problem.

Jag tror att många föräldrar som "aaaaaaaldrig kan göra ngt för sig själv" inte tar sig den tiden.
Från att min dotter var ungefär 5 dagar så har jag varit i stallet allt mellan 1-5 timmar per dag. Jag har åkt iväg på resor för att köpa hästar, jag har varit på fest, jag har varit på bio, jag har tagit långpromenader med kompisar. Jag är ingen sämre mamma för det. Min dotter klarar sig utmärkt tillsammans med sin pappa. Och när hanär borta och gör saker, så får hon och jag ha underbar egentid. Sen så är ju barn väldigt mobila, man kan ju ta med sig dom om man vill göra saker.

Det är sant att man aldrig kan föreställa sig hur det kommer att bli, men det är väl en positiv sak. Oftast så är det väl så att man aldrig kan föreställa sig hur mycket man kommer att älska sitt barn, för den kärleken är obeskrivbar.
Sen om man får vara vaken om nätterna, ha läckande bröst och sånt, är väl inte hela världen. Det är ju en del av småbarnstiden, och även om man kanske tycker att det är jobbigt för stunden, så kan det säkert vara ngt som man minns tillbaka med glädje sen, just för att det påminner om ens bäbis första tid.

Sen så anpassar man sig fort. Folk som har "jobbiga" barn är ju vana vid det, och har skapat sina rutiner och liv efter det. Om man inte är van vid något annat så tycker man oftast inte att det är så jobbigt. Jag själv däremot kan tycka att Nikki är jobbig ibland om hon gnäller i 5 minuter, eftersom hon ALDRIG är sur i vanliga fall. Det är ju som man vänjer sig.

Jag trodde att det skulle vara jättejobbigt med en bäbis. Jag trodde verkligen på alla skräckhistorier, detdär med 4-dygns förlossningen, kolikbarnet, det döda förhållandet osv.
Men så blev det inte alls. Nikki föddes och det gick hur enkelt som helst, hon är världens gladaste bäbis som skrattar hela dagarna, jag och min sambo har väl visserligen fått pussla lite för att få ihop det med sexlivet och allt sånt, men det går. Jag tror det är väldigt sällsynt att livet blir pest för att man får barn, men på en del människor låter det ju så.

Lycka till och fortsätt vara positiv!

 

[Lamborghini]

Sv: Varför är alla så negativa?

Åh vilket härligt inlägg

 

[Mirre]

Sv: Varför är alla så negativa?

Naturligtvis är det tufft med barn men det är värt det.
Sitter just nu med en jättetrött gnällig bebis i knäet,
han har sovit 1 gång på hela dan men vägrar sova nu.

Nu somnade han bara för det, så nu har jag en sovande bebis i knäet
Idag är första dagen på länge som han inte har skrikit alls förutom lite nu ikväll. Han har varit helt ljuvlig hela dagen.
Löft ur honom ur hoppgungan och han slängde armarna runt halsen på mig
Så ja det goda uppväger det onda helt klart.
Och vet du, våran hund hinner vi gå ut med, motionera (tar bara med Isak i vagnen) och träna.

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag har träffat på att par sånna också, men inte så många faktiskt!

En nämnde det här med sömnlösa nätter osv och jag tittade på henne helt oförstående och sa med ett leende att "nä.. jag har beställt en sån som bara ler, äter och sover"

En kollega hade grannar med barn och de umgicks en del, först då hon var gravid fick hon höra saker som "mår du illa än? - för när JAG var gravid då mådde jag SÅ illa och hade FOGLOSSNINGAR och, och, och, så vänta du bara det kommer..."
Sedan fick kollegan inga foglossningar utan hade en mycket bra graviditet och mådde hur bra som helst. Då började nästa fas:
"Har du en bra graviditet så kommer du att få en svår förlossning, det gör SÅ ONT att föda barn..DÖDSÅNGEST... bla bla bla"
Kollegan kom hem och sade att hon hade en bra förlosning som inte alls gjort så ont som hon trott utan var mycket nöjd...
Då fortsatte det med:
"Men nu kommer du inte att få sova, KOLLIKBARN kommer det att bli oj, oj, oj"
Men.. inte heller det stämde utan hon fick just ett sådant barn som sov, log och åt
Men.. grannarna var helelr inte nöjlda där utan nu fortsätter de med:
"Men barn leder ofta till skiljsmässa vet du..." Att de inte ger sig!

 

[nDian]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag känner igen det där när jag blev gravid. Man fick höra att livet kommer inte bli desamma och att man inte kan göra vad man ville. Att nätterna kommer bestå av blöjbyten samt skrikgt barn osv.
Jag försökte inte lyssna på det så mycket utan tog det som de kom. Men alla får det ju olika. Jag fick aldrig uppleva det som dom beskrev. Var väldigt roligt att berätta för dom som var så negativ att jag hade ett barn som ammade så snällt, skrek alkdrig, sov hela nätterna. och sover fortfarande hela nätterna och äter allt och hon är nu 5 ½ år. Men nu får man höra " jaja men vänta tills du får ditt andra barn". Förstår inte varför man ska vara så negativ.


Mvh

 

[Lamborghini]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag känner igen det där när jag blev gravid. Man fick höra att livet kommer inte bli desamma och att man inte kan göra vad man ville. Att nätterna kommer bestå av blöjbyten samt skrikgt barn osv.
Jag försökte inte lyssna på det så mycket utan tog det som de kom. Men alla får det ju olika. Jag fick aldrig uppleva det som dom beskrev. Var väldigt roligt att berätta för dom som var så negativ att jag hade ett barn som ammade så snällt, skrek alkdrig, sov hela nätterna. och sover fortfarande hela nätterna och äter allt och hon är nu 5 ½ år. Men nu får man höra " jaja men vänta tills du får ditt andra barn". Förstår inte varför man ska vara så negativ.


Mvh

"Har jag ett helvete så ska alla andra också få det så"... Annars är det inte okej.

Tror det stavas S-v-e-r-i-g-e...

 

[TinyWiny]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag känner igen det där när jag blev gravid. Man fick höra att livet kommer inte bli desamma och att man inte kan göra vad man ville. Att nätterna kommer bestå av blöjbyten samt skrikgt barn osv.
Jag försökte inte lyssna på det så mycket utan tog det som de kom. Men alla får det ju olika. Jag fick aldrig uppleva det som dom beskrev. Var väldigt roligt att berätta för dom som var så negativ att jag hade ett barn som ammade så snällt, skrek alkdrig, sov hela nätterna. och sover fortfarande hela nätterna och äter allt och hon är nu 5 ½ år. Men nu får man höra " jaja men vänta tills du får ditt andra barn". Förstår inte varför man ska vara så negativ.


Mvh

Nej nej nej de sa fel, det ska vara "vänta bara tills hon kommer i tonåren", då







Skojar bara

 

[humlanotrocadero]

Sv: Varför är alla så negativa?

För oss blev allt mkt lättare än vad vi förväntat oss, vi har fått en baby som älskar att sova o äter duktigt från alla olika nappar.

Jag badar så ofta jag vill, han sover ju så himla mkt vi lider inte heller av sömnbrist men är ibland trötta, vi bruka väcka honom vid 10 eller så på morgonen.

Jag tycker att livet som mamma är som en stor kopp varm choklad med jättemkt grädde, ag har en levande snuttefilt som är min egen!!

 

[boccia]

Sv: Varför är alla så negativa?

kl

Vad jobbigt med såna som säger såna saker!
Vadå inte ha tid att duscha?
När bäbisen är liten så sover den ju mest hela dagarna (iallafall en del bäbisar), den kan ju sova utanför badrumsdörren medan man duschar.
Och är pappan hemma så är det ju absolut inget problem.

Jag tror att många föräldrar som "aaaaaaaldrig kan göra ngt för sig själv" inte tar sig den tiden.
Från att min dotter var ungefär 5 dagar så har jag varit i stallet allt mellan 1-5 timmar per dag. Jag har åkt iväg på resor för att köpa hästar, jag har varit på fest, jag har varit på bio, jag har tagit långpromenader med kompisar. Jag är ingen sämre mamma för det. Min dotter klarar sig utmärkt tillsammans med sin pappa. Och när hanär borta och gör saker, så får hon och jag ha underbar egentid. Sen så är ju barn väldigt mobila, man kan ju ta med sig dom om man vill göra saker.

Men det skiljer så otroligt mycket mellan barn, så att säga att barn sover mkt eller att de föräldrar som aldrig kan göra någonting inte tar sig den tiden, är väldigt mkt generaliserat, och långt ifrån sanningen.

Kan bara tala utefter mina egna erfarenheter.

Med första barnet så hade jag verkligen INGEN tid att göra någonting alls. Toabesöken blev rekordsnabba, ständigt ackompanjerade av ett vrålande barn i bakgrunden, att duscha eller laga mat åt sig själv på dagtid när min man var på jobbet var helt uteslutet, hunden fick rasta sig själv i trädgården, för promenader var bara att glömma. All min mat intogs på stående fot, med dottern på armen. Dottern tvärvägrade att vara någon annanstans än på min arm, oavsett om hon sov eller var vaken. Bilstolen gick bra, men vem vill åka bil hela dagarna? Vagnen accepterade hon först när hon var ca 4-5 månader, innan det var det bara panikskrik hela tiden man skulle försöka få henne att ligga där. Hoppgungan var rolig i kanske ett par minuter, gåstolen och gymet likaså. När min man kom hem lagade han mat, och sedan åt vi i skift, den som inte åt gick runt med dottern på armen. Och nej..... dottern var inte kolikbarn, hon hade bara enormt stort behov av närhet. Dessutom vaknade hon 5-6 gånger/natt varje natt upp till 5-6 månaders ålder, så man var aldrig riktigt utvilad. Amma ville hon göra minst 2 ggr/timme, och helst skulle jag gå runt med henne samtidigt som jag ammade. Flaskan vägrade hon ta, och det var precis att vi hann vänja henne vid att INTE ammas dagtid lagom tills jag skulle återgå till mitt jobb (när hon var 8½månad) När jag tänker tillbaka så är det ett under att man öht vågade skaffa ett barn till

Barn nr 2 är raka motsatsen mot sin syster. Sover mer än gärna i vagnen (blir irriterad om man INTE lägger ner henne i vagnen eller sängen när hon är trött, att somna på mammas arm är inte att tänka på), äter var 3:e timme, vaknar max 2 ggr/natt (oftast bara 1), och har så gjort sedan hon föddes. Gymet kan hon ligga under i någon timme utan att tröttna, gåstolen är helt okej. Sitter lugnt och snällt med oss vid matbordet, föredrar flaskan framför bröstet och helst är det pappa som ska mata henne. När hon var 2 månader kunde jag lämna henne själv med sin pappa en hel dag utan problem.
Det enda som är jobbigare med barn nr 2 jämfört med barn nr 1 är att hon kräks mer (rapar upp lite mjölk ett par-3 ggr/dag), första barnet kräktes ingenting öht.