Varför är alla så negativa?

[PopcornPlayer]

Kanske jag som är extra känslig just nu, men jag blir så trött på folk i min omgivning. Jag diskuterar helst inte barn/graviditetsfrågan med folk, utan håller mig till vanliga ämnen. Det känns som det är min och sambons "privata gyllene värld" och jag har svårt att dela med mig av förväntningar och förhoppningar till andra, med undantag av min syster (som är sladdbarn och endast 13 år, men jag får ut så mycket mer av att prata med henne än med någon annan nästan). Men hur som, så ska folk ändå prata om framtiden med mig. Och det är inte mycket positivt (eller jo egentligen är det ju det, men just nu hör jag bara det som jag uppfattar som negativt)

"Du kan inte ens föreställa dig hur det kommer bli"

Jodå, det gör jag alldeles utmärkt. Jag har rosaskimmrande bebisdrömmar. Men jag är mycket väl medveten om att föreställningarna aldrig lever upp till verkligheten.

"Du kommer inte ha tid med något annat än bebisen. Varken duscha, städa eller gå ut med hunden"

Nehe, du säger det? Så hunden ska inte få kissa och jag ska inte få duscha förens ungen börjar på dagis? Både jag och pappan kommer vara hemma första tiden. Jag är och har alltid varit en arbetsmyra med 1000 järn i elden. Jag säger inte att det kommer bli en massa fritid. Jag säger inte att det kommer bli lätt. Jag säger inte att det inte kommer bli tröttsamt. Jag säger inte att det kommer finnas särskilt mycket tid över till annat, MEN varför räkna med att jag inte kommer orka och behöva lämna bort hunden ?

"Bebistiden är ingen tid på rosa moln. Det handlar om spyor, blöjor, läckande och ömmande bröstvårtor och skrikiga nätter"

Ja, men om det onda skulle överväga det goda, så skulle väl knappast folk skaffa barn?

Jag ser fram emot bebistiden. Jag längtar, jag är förväntansfull.
Herregud, jag har varit egen företagare och arbetat 14h/dag flera månader i sträck utan en enda ledig dag, det här är bara 10h till per dag och med en mycket, mycket bättre lön . Visst, jag kommer säkert stå och dunka huvudet i väggen med händerna över öronen emellanåt, men varför ska jag gå o fokusera på det nu?

Berätta era ljuvliga minnen från första tiden/era förväntningar och förhoppningar inför första tiden, så vi får en positiv tråd .

 

[Calazirya]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag känner precis som dig, alla samtal efter att jag blev gravid handlar om Grodan :/

Jag har också svårt att dela med mig av mina känslor ang graviditeten till alla runt omkring och ibland känner jag mig lite bortglömd i allt.

Jag finns ju här fortfarande, bara för att jag har en lite Groda i magen betyder det inte att jag slutar att existera

Och alla negativa saker ( som du beskrev så bra ), lägg av med det och låt oss ( sambon och jag ) själva komma fram till vad vi tycker är pest och vad som är underbart.

 

[cirkus]

Sv: Varför är alla så negativa?

Vilket konstigt umgänge ni verkar att ha !

INGEN sa så till mig någonsin (trots att jag var blivande ensamstående till tvillingar). Eller så hade jag kottar i öronen.

 

[Calazirya]

Sv: Varför är alla så negativa?

Läser/diskuterar om det mest på olika forum ( allt negativt )..

 

[NeverEver]

Sv: Varför är alla så negativa?

["Du kan inte ens föreställa dig hur det kommer bli"

Många säger det med en så negativ klang i rösten. Det borde vara en positiv klang!

"Du kommer inte ha tid med något annat än bebisen. Varken duscha, städa eller gå ut med hunden"

Man behöver väl inte gå omkring som en sanitär olägenhet bara för att man får barn?! Tvärt om! JAg duschar när lillen sover för natten eller hans pappa är hemma (just det, han har en pappa oxå) Dessutom sitter han gärna i selen medan jag dammsuger, PERFEKT!

"Bebistiden är ingen tid på rosa moln. Det handlar om spyor, blöjor, läckande och ömmande bröstvårtor och skrikiga nätter"

Mina bröst varken ömmar eller läcker och bebisen sover som en stock nattetid hittills och har gjort hela tiden. Nu är han ju bara 3 månader, men redan en skötsam kille! Den som minns bebistiden som "spyor, blöjor och skrikiga nätter" måste nästan ha gjort ett misstag att skaffa barn... Visst är det blöjor och spyor, men det är ju inte det man kommer minnas. Det är klart det är intensivt, men lönen är ju underbar!

Vi hade nog förberett oss på att det skulle bli mkt jobbigare och svårare än vad det blev. Det är verkligen bara njuta så länge de är så här små och se dem utvecklas!

 

[Petronilla]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag tror att det är så att just de människorna har haft det jobbigt och trodde att det var lättare och därför kanske i välmening tror att de förbereder dig på vad som komma ska.

Så stäng av öronen och sålla rejält. Eller lyssna och nicka och strunta i vad de säger.

Lycka till och allt kommer att gå så bra!

 

[Björk]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag fick också höra en hel del negativt. Och det är sorgligt. Visst KAN det vara jobbigt och man KAN ha oturen att barnet får både kolik, sömnsvårigheter, blir jätteklängig osv. MEN; för VÅR del har det mesta faktiskt varit som jag trodde. Faktiskt enklare än jag trodde.

Det är jobbigt ibland, men det ÄR också helt underbart!! Att få ligga med världens största mirakel snusande bredvid sig i sängen, att få följa barnets framsteg från det första leendet till att barnet går (inte än här hos oss). Att få mysiga små kramar och en glad liten pys som kryper en till mötes när man kommer hem efter jobbet.

 

[Brandgul]

Sv: Varför är alla så negativa?

"Du kommer inte ha tid med något annat än bebisen. Varken duscha, städa eller gå ut med hunden"

Nej jag hade inte tid med något sådant. Inte ens när pappan var hemma, för jag satt och ammade konstant. Skulle jag äta var det till en bebis som skrek allt vad han orkade. Man får inte riktigt matro då... Det tog ett par månader innan jag han med sånt.

"Bebistiden är ingen tid på rosa moln. Det handlar om spyor, blöjor, läckande och ömmande bröstvårtor och skrikiga nätter"

Spyor: Det är ju bara mjölk. Visst var det jobbigt med en kräkbebis, men alla kräks inte lika mycket.

Blöjor: Det var ju roligt i början!

Läcka: Jag har aldrig läckt en droppe från brösten.

Skrikiga nätter: Kanske 5 totalt och han är nu 8 månader. Han har alltid sovit på nätterna. Vaknat och ätit och somnat om direkt. Sovit hela nätter från 3 månader.

Mitt inlägg: Det är så olika Alla kommer ge olika svar!

 

[Brandgul]

Sv: Varför är alla så negativa?

Framförallt går det så fort! Hur jobbigt det än är har man helt plötsligt en jättestor och duktig bebis

 

[Luna10]

Sv: Varför är alla så negativa?

Med en 11 dagar gammal son och en tillvaro som jag någotsånär börjat få grepp om, ska jag försöka svara.

"Du kan inte ens föreställa dig hur det kommer bli"

Det låter som en klyscha, men nej, det kan man inte. Det är på samma gång helt annorlunda än något man upplevt förut och samtidigt alldeles, alldeles underbart.

"Du kommer inte ha tid med något annat än bebisen. Varken duscha, städa eller gå ut med hunden"

Det är väl inga problem att duscha om man har en nyammad bebis och en pappa som tar sin del av ansvaret (vilket jag utgår från att han gör)?
Igår var vi t.o.m. hos svärföräldrarna och badade bastu, medan svärföräldrarna passade sonen (som iofs var nyammad och sov mesta tiden) i ca 20 minuter.

Städa är faktiskt inte så viktigt, men även där kan ju pappan göra sin del. Dra en repa med dammsugaren tar inte länge, och gå och småplocka kan man göra med bebis i sele t.ex. Men det är som sagt inte första prioritet.

Angående gå ut med hunden så har jag två hästar som jag har för avsikt att ha kvar.

Mitt tips är att låta pappan ta MYCKET ansvar redan från början, mamman ska inte sitta och "panta på" barnet. Det enda pappan INTE kan göra är amma, allt annat kan han.

"Bebistiden är ingen tid på rosa moln. Det handlar om spyor, blöjor, läckande och ömmande bröstvårtor och skrikiga nätter"

Viking har inte spytt speciellt mycket. Eller jo, nån burp med lite överlopps mjölk har väl bubblat upp, men inget värre...

JA, bebisar kissar och bajsar, det blir många blöjbyten. Men vi har redan nu börjat hålla Viking över toastolen i samband med varje blöjbyte, 8 gånger av 10 kissar han där, ibland bajsar med! Vi valde att göra så istället för att han skulle kissa ner skötbordet och sig själv varje gång....
Så där sparar man in lite blöjor.

Mina bröstvårtor ömmade 1 en vecka ca, mest för att de var ovana vid belastningen. Nu är de ok. Läckt har jag gjort minimalt, jag kan sova utan BH utan att få en sjö i sängen.

Skrikiga nätter vet jag inte, Viking har de sista nätterna sovit från 22-02, ätit och somnat igen och vaknat vid 8-tiden. Han sover med oss i sängen så han hinner ju aldrig börja skrika direkt, jag lägger honom till bröstet när jag hör att han gnäller. Ibland är det ju torr blöja han vill ha också förstås.

Ja, men om det onda skulle överväga det goda, så skulle väl knappast folk skaffa barn?

Precis! På BB inför hemgången när BM diskuterade lite praktiska saker med oss konstaterade hon att visst är det lite jobb med barn, men de flesta föräldrar kommer trots allt tillbaka till BB förr eller senare...

Berätta era ljuvliga minnen från första tiden/era förväntningar och förhoppningar inför första tiden, så vi får en positiv tråd .

Hittills har det varit mycket LÄTTARE än jag trott.
Sambon uttryckte det fint: "Nu känns det som det finns en mening med livet, allt man gjort förut har mest varit som hobby"

 

[Smulu]

Sv: Varför är alla så negativa?

Får du en sån "mönsterbebis" som min så kommer du utan problem kunna:

Duscha
Laga mat OCH äta den
Sova hela natten (22-06.30 bebis vaknar av pappas väckarklocka) 9 av tio nätter.
Gå på cafe eller restaurang och där kunna dricka ditt kaffe i lugn och ro.
Åka buss/bil/spårvagn.

Du kommer få leenden när din bebis ger ljud ifrån sig eftersom det är glada joller i lagom volym. Din bebis kommer vara nyfiken på nya människor och företeelser.

Du kommer känna attdin bebis ger möjligheter att h*n berikar ditt liv

FRIDA Min alldeles egna "snuttefluff"

 

[Petronilla]

Sv: Varför är alla så negativa?

Det är bara att inse att vissa människor får brandbilar och andra Mmm bebisar.

Min första ammade i 20 minuter, skrek i 20 minuter och sov i 20 minuter dygnet om i 5 månader innan BVC fick iväg oss till barnläkare, där det konstaterades mjölk och ägg allergi, Efter det har det tagit väldigt långtid att återfinna balansen och nu börjar jag se ljuset i tunneln. Nu är han snart 4 men låter fortfarande som en brandbil när han inte är nöjd.

Lillebror var en cooling när han kom ut.
Ammade och somnade i babybjörnen, sov i tre timmar, ammade, tittade lite, somnade om i babybjörnen så att jag hade händerna fria till storebror som tog all min tid. Vaknade tittade ammade, skrek lite på kvällen när jag la brorsan och pappa bar, ammade och somnade, ammade och somnade om. Då är det lätt att vara förälder. Sen kom ettåringen fram....

 

[Sunshine]

Sv: Varför är alla så negativa?

Asch lyssna inte pa sadana dar negativa manniskor! Det ar manga som har rosaskimrande bebisdrommar dar verkligheten blev ett brutalt uppvaknande och da kanner de att det ar deras "plikt" att informera alla gravida kvinnor

Jag har 9 manader gamla tvillingar och jag har duschat och sminkat mig varje morgon sedan de foddes. Ar ute varje dag med dem pa en massa olika aktiviteter inkl ata pa restaurang, vara i stallet, ga pa gym och andra icke-bebisgrejer. Laga mat och ata den ar inga problem heller - fast jag har i arlighetens namn lart mig att ata valdigt snabbt och man far kanske rakna med att kaffet behover varmas i mikron ratt ofta
Jag har ocksa en hund och gar pa promenad med honom och barnvagnen nastan varje dag (jag har en snall granne som hjalper mig ett par ggr i veckan ).
Blojor - jag har ju da dubbla uppsattningar och tycker inte att det ar ett problem.
Spyor - det ar inte alla barn som spyr upp allt. Mina gjorde det inte.
Somnlosa natter - tja, mindre somn far man val mer eller mindre rakna med. Men det ar ju overgaende.

Det enda jag kanske kan halla med om ar att man inte kan forestalla sig hur det ar att ha barn. Men det ar ju inte en NEGATIV grej!

Som sagt, lyssna inte pa olyckskorparna!

 

[Lamborghini]

Sv: Varför är alla så negativa?

Förstår precis hur du (ni alla) menar.. Man blir ju smått knäpp på alla negativa kommentarer över bebisar. Vad sjutton tror folk? Att man är född igår o tror att det ska bli en dans på rosor?

Även när man inte har en bebis så "hinner man ingenting" enligt alla. Handlar ju om att prioritera. Det fattar inte folk.

Vi kommer greja det här galant!!

 

[Lydia]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag förstår precis vad du menar, MEN om man aldrig får höra att det kan vara jobbigt med småbarn, så kommer man grubbla på ett annat sätt än om man vet att det är vanligt med "krångel". Tex alla som ger upp amningen "på en gång" för att man inte förstått hur mkt jobb det kan vara innan man lärt sig amma.

 

[PopcornPlayer]

Sv: Varför är alla så negativa?

De vänner som är i min ålder är jättepositiva och tycker att det är jätteroligt. Det är främst äldre personer i 40-50års åldern som uttrycker sig negativt.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag inte ska ha tid för något annat än bebis, jag har ju tom sett till att inte ha några hästar hemma under denna tid. Jag vet dessutom att sambon kommer ställa upp till 110%. Hade han kunnat amma, så hade han gjort det.

Varför se en massa problem när man kan se lösningarna istället? Jag tror att ev svårigheter kommer lösa sig längs vägen. Att oroa sig över det redan nu är ju helt idiotiskt.

Och alla dessa förlossningshistorier. Jag lyssnar inte ens längre, jag avbryter folk när dom börjar. Jag tillhör nog minioriteten som inte är särskilt orolig för förlossningen. Jag vet att jag hanterar smärta bättre än de flesta, det enda jag kan bli riktigt orolig för är att behöva göra ett kejsarsnitt. Stackars sambon däremot håller på o gå i bitar.

 

[Timsetim]

Sv: Varför är alla så negativa?

Ju positivare jag var, desto mer negativ respons fick jag från många håll i min omgivning. Helt sjukt egentligen!

Kom gärna med konkreta tips om sådant som är bra att veta, men håll annars käft!

Att det finns dagar då man ångrar att man ens tänkte tanken på barn är självklar, men glädjen och kärleken man känner för sina små överväger ALLT!!!!!!

/Timsetim, mamma till världens bästa tvillingar!

 

[twinstar]

Sv: Varför är alla så negativa?

kl.

För oss har det också varit lättare än vi trodde. Såklart att ibland har man lust att kasta ut ungen genom fönstret men överlag så har allt gått strålande. Vi lider inte av sömnbrist, har ett barn som nästan alltid skiner som en sol och livet är fantastiskt:-)

Det där negativa kommentarerna om att nu ska man aldrig få sova, eller du kan aldrig föreställa dig hur det ska bli fortsätter även efter att ungen har kommit ut. Vänta bara tills de kryper! Tills man får jaga dem när de går och springer. Till trotsåldern....etc etc etc. Är så trött på det!

Jag fick följande kommentar av en kompis när jag sa att jag ev. ville ha en till rätt snart:
- Hur kan du säga så innan du vet hur det kommer bli!?
Och då sitter jag här med en snart ett-åring och ja...jag inser också att en tvååring och en treåring och en fyraåring också har sina perioder och faser och härliga stunder!!!

 

[Mitten]

Sv: Varför är alla så negativa?

Åh vad jag håller med ... när jag var gravid var det populärt att påpeka att alla förlossningar inte går bra, barnet kan dö i magen, man kan få ligga i larviga smärtor i flera DYGN när det väl är dags ... Tror de att det är saker jag vill höra ??

Och jag hade svår foglossning, sov max en timme i sträck och var tvungen att byta position på mig och alla kuddarna hela nätterna igenom ... hade sån sömnbrist, och när jag sa att jag inte fick sova fick jag ALLTID till svar 'jaja vänta tills bebisen kommer, DÅ får du aldrig sova!'. Jag kan garantera att jag hellre vaggar en bebis än vaknar gråtandes av smärta ... Och jag sover TUSEN gånger bättre nu när hon är här, jag fick ju sova TRE TIMMAR mellan matningarna Himmelriket i jämförelse !!

Nu är hon 6 månader, och periodvis ÄR det ju jobbigt - men nämner man det är det bara 'vänta tills hon blir äldre, DÅ kan man snacka om jobbigt ...' GAH !! Är det inga som är LYCKLIGA över sina bebisar ???

Klart man inte kan föreställa sig hur det är att ha barn, det fattar man ju även innan man har några, och jaaaa det kan vara svårt att hinna med allt (igår HANN jag inte laga lunch, det var omöjligt utan att lämna henne grätandes på en filt). Att torka lite dregel och byta blöja tycker jag mest är mysigt Men jag kanske är lite konstig (har ingen kräkbebis heller) ... Den största förändringen är ju ändå inombords, INGENTING är ens i närheten så viktigt som MIN BEBIS. Hästar och katter och andra intressen som tog upp hela mig innan, är plötsligt prio 100 ungefär. För min lilla familj är prio 1-99.

Låt mig säga såhär till alla gravida : Å snart är er bebis här och ni kan inte ens föreställa er hur UNDERBART och LJUVLIGT det kommer vara !!

 

[TinyWiny]

Sv: Varför är alla så negativa?

Jag blir lite förvånad att folk faktiskt orkar vara negativa.

När jag väntade min första fick jag höra allt det där och lite till men jag trodde att det berodde på min ålder, jag fyllde 18 fem dagar efter han var född.

Nackdelen med att få höra sådana saker är ju att det är svårare att söka hjälp om det verkligen blir jobbigt.
För då har de rätt och jag fel som trodde att jag skulle klara det och man känner sig ännu mer misslyckad "för de visst ju"

Hur det blir beror mycket på en själv, hur man handskas med det som kommer.

Självklart att om man räknar med att ha samma tid för sig själv som innan så lär det bli jobbigt.
Men jag hoppas verkligen att alla blivande föräldrar inser den förändringen och inte tror att barnet är något man kan lägga ifrån sig för att man vill göra något annat.

Min son var överaktiv sitt första år, han sov en timme åt gången på natten, sedan ville han ha mat, somnade om och fortsatte så hela natten tills han var 15 månader.
Han ville bli ammad från sex på kvällen till klockan tio och blev väldigt arg om jag ville gå på toa.
Han sov en halvtimme om dagen från att han var nyfödd.

Men varför skulle jag tycka att det var jobbigt?
Jag levde i symbios med min son, hans behov var de viktiga, allt annat hade ingen prioritet alls.
Det blir en vana att sova si eller så, det blir en vana att ta hand om allt som har med bebisen att göra.

Min dotter sov hela natten från hon var 14 dagar, hon sov lika mycket som storebror var vaken, dvs hon var vaken en halvtimme/dag då hon åt i fem minuters intervaller.
Så gjorde hon tills hon var fem månader.
Första gången hon skrek på riktigt var hon 9 månader och hade bitit sig själv i fingret så att hon blödde.

Sonen var en "spybebis" det är bra att kunna torka av soffan medans dottern knappt spydde alls.

HUr det kommer att bli kan man inte föreställa sig, man kan inte föreställa sig den otroliga kärleken man känner för sina barn, man kan inte föreställa sig vilken symbios man kan leva i med sina barn.
Man kan inte föreställa sig att livet innan var viktigt

Som någon annan skrev "livet börjar när man får barn"

Jag ser livet innan barn som något varande bara, att få uppleva ett barn på så nära håll, att få lära sig den otroliga kunskap som de förmedlar, att kunna lära sig varje skiftning i det lilla ansiktet och vad det betyder

Nu är mina barn stora, min son ser jag sällan numera han i stort sett bor hos sin flickvän och det är svårt, svårt när man så gärna vill ha dem nära men så otroligt underbart att få ha levt med denna underbara människa så tätt i drygt 18 år
Min dotter är 16 och jag bävar för den dagen då hon "lämnar" mej för egna äventyr det är svårt att inte fälla några tårar när de är så stora och klarar så otroligt mycket och det känns så bra att jag vet att jag gjorde allt för dem under deras uppväxt och att det faktiskt inte bara var fel allt jag gjorde utan att de har blivit underbara personligheter, inte bara för mej utan även för omvärlden.

Så alla de som säger att du inte vet vad som väntar har rätt, det är så mycket underbarare än man någonsin kan föreställa sig