Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[_Taggis_]

Ha, den kommentaren fick jag när jag dejtade och det kom fram att jag inte hade en tanke på att flytta eller låta någon flytta in. "Jag trodde du var seriös."

Mitt hem, min ekonomi, mina prioriteringar. Så skönt.

Å andra sidan är det ju bra att det uppdagades för dejten så du slapp komma på det sedan. Har en den synen på en relation, att det är oseriöst att vara särbo, så skulle det inte ens funka för mig i en vecka

 

[Madalitso]

Jag föredrar samboskap för jag trivs inte alls med att bo ensam, och tyckte dessutom inte om att inte få träffa nuvarande sambo mer än på helgerna. För mig ger det oerhört mycket att ha nån där på morgonen när jag vaknar och nån som kommer hem från jobbet jag kan prata med. Och nån att äta med.
Sen har jag väl också turen att jag har en sambo som jag skulle påstå nog gör mer hushållsarbete än mig, samt att vi är rätt överens om hur vi vill ha det. Och att även om vi bor ihop så är vi rätt bra på egentid.

 

[Kattennizze]

I så fall är det ju konstigt att så får bor i någon form av kollektiv. 2 personer är ju inte mycket till flock.

Ja det där har jag funderat över. Jag hade hur mycket som helst velat bo i kollektiv men det finns så få. Det kan bara bero på den här envisa kärnfamiljsnormen som kanske kanske håller på att naggas lite i kanterna av stjärnfamiljer och homosexuella, tack gode Gud.

 

[Unafraid]

Bara för att man är sambo behöver man ju inte "umgås" hela tiden. Jag trivs med att vara i samma rum. Jag sitter i soffan och sambon i en fåtölj i hörnet och pratar inte ens med varandra. Men jag tycker det är mysigare än att sitta själv i vardagsrummet. Jag insåg precis att han faktiskt sover. men det känns ändå som att vi hänger. Bara av att existera i samma rum.

 

[Kattennizze]

När jag var ung var min största skräck att bli fast på glasberget. Det var inte att skaffa mig en god utbildning (fanns såklart med men bara lite vagt), självständighet, en egen ekonomi. Nä mina drömmar handlade om att hitta en respektabel man att flytta ihop med och gifta sig med. Så djupt sorgligt!

 

[Sleepy]

Min sons vän separerade och blev själv med en större villa. Då lät han ett par vänner köpa in sig och flytta in. Bästa polarna blev sambos.

 

[Ciccio]

Ja det där har jag funderat över. Jag hade hur mycket som helst velat bo i kollektiv men det finns så få. Det kan bara bero på den här envisa kärnfamiljsnormen som kanske kanske håller på att naggas lite i kanterna av stjärnfamiljer och homosexuella, tack gode Gud.

Fast det kommer fler och fler kollektivhus. Intresset verkar jättestort. Min dotter är 27 år och bor kollektivt fast i vanlig lägenhet, har gjort sedan hon flyttade hemifrån, i olika konstellationer. Hon och hennes kompisar och sambos är som en familj och betyder jättemycket för varandra.

 

[Kattennizze]

Fast det kommer fler och fler kollektivhus. Intresset verkar jättestort. Min dotter är 27 år och bor kollektivt fast i vanlig lägenhet, har gjort sedan hon flyttade hemifrån, i olika konstellationer. Hon och hennes kompisar och sambos är som en familj och betyder jättemycket för varandra.

Ja det är kanske vanligare för yngre? Jag är medelålders med yngre barn. Då känns det svårare.

 

[escodobe]

Bara för att man är sambo behöver man ju inte "umgås" hela tiden. Jag trivs med att vara i samma rum. Jag sitter i soffan och sambon i en fåtölj i hörnet och pratar inte ens med varandra. Men jag tycker det är mysigare än att sitta själv i vardagsrummet. Jag insåg precis att han faktiskt sover. men det känns ändå som att vi hänger. Bara av att existera i samma rum.

Det är nog det jag jag tycker att jobbigt i längden.
Som sagt, han är den absolut lättaste personen jag delat boende med. Vi grälar inte om sånt folk "brukar" gräla om när det gäller sysslor och sådant.

Men att nästan hela tiden samexistera med en annan person upplever jag som en låggradig påfrestning.

 

[Ciccio]

Ja det är kanske vanligare för yngre? Jag är medelålders med yngre barn. Då känns det svårare.

Nej men de här kollektivhusen jag pratar om bor faktiskt flest äldre och pensionärer i, och barnfamiljer, inte så många unga alls. Googla på det så får du upp mycket info och finns paraplyorganisation av något slag också.

 

[Ciccio]

@Kattennizze Paraplyorganisation för den här ”rörelsen” alltså och för intresserade som kan hitta samlad info om var det finns/planeras kollektivhus.

 

[stjarnhimmel]

Är det inte en åldersfråga också? Eller kanske geografiskt?
Om jag pratar med bekanta runt mig i samma ålder (drygt 40) är det inte alls självklart att vara sambo eller att relationen ska leda till något speciellt. Snarare tvärtom.

 

[Petruska]

Min partner och jag var särbo de första drygt tio åren. Nu har vi bott ihop i 11-12 år. Jag är inte främmande för att vi kommer att leva som särbo igen någon gång. Jag tycker inte att relationen påverkas nämnvärt av huruvida vi bor ihop eller isär.

 

[_Taggis_]

Min partner och jag var särbo de första drygt tio åren. Nu har vi bott ihop i 11-12 år. Jag är inte främmande för att vi kommer att leva som särbo igen någon gång. Jag tycker inte att relationen påverkas nämnvärt av huruvida vi bor ihop eller isär.

Har ni bott långt ifrån varandra eller varit särbo för att ni helt enkelt inte haft behov av att bo ihop?

Frågar mest eftersom jag har en distansrelation och det känns nånstans underförstått att nån ska behöva flytta på sig inom de närmaste åren för att det ska finnas nån möjlighet att det håller mer än ett par år. Jag skulle gärna bo närmare (är typ andra delen av landet) men är inte helt sugen på att flytta ihop.

 

[Petruska]

Har ni bott långt ifrån varandra eller varit särbo för att ni helt enkelt inte haft behov av att bo ihop?

Frågar mest eftersom jag har en distansrelation och det känns nånstans underförstått att nån ska behöva flytta på sig inom de närmaste åren för att det ska finnas nån möjlighet att det håller mer än ett par år. Jag skulle gärna bo närmare (är typ andra delen av landet) men är inte helt sugen på att flytta ihop.

Bara ett par kilometer mellan. Vi såg ingen anledning att flytta ihop. Sen köpte jag häst, och då blev mitt behov av service och marktjänst större, så då flyttade vi ihop i partners lägenhet som var störst.

 

[stjarnhimmel]

Bara ett par kilometer mellan. Vi såg ingen anledning att flytta ihop. Sen köpte jag häst, och då blev mitt behov av service och marktjänst större, så då flyttade vi ihop i partners lägenhet som var störst.

Så det var främst praktiska anledningar?

 

[Lingon]

Han åt upp alla lådor som fanns, och skulle alltid "göra extra nästa gång".

Jag gnäller inte över att han spenderade pengar på mat Jag svarar på påståendet "det blir mycket billigare och mindre jobb att vara sambo". Det är INTE alltid sant, vilket vi är flera som har upplevt.

Det handlar inte om att lösa orättvisan i att dela lika på ett matkonto.

Men i de exempel du tar upp blev det ju inte dyrare för att du blev sambo utan för att du blev sambo med fel person. Jag hade inte ens velat vara särbo med en person som brister så i omtänksamhet som du beskriver. Hade nog tappat respekten för honom efter ett tag och tröttnat.

 

[Fibusen]

Nu vet jag att Sverige är ett av de mest singelhushållstätaste länderna, men frågan är varför det ändå är så populärt att vara sambo?

Jag var särbo i mellan 2004 och 2015, med två olika partners (inte samtidigt) och tycker egentligen att det är den optimala relationsformen. 2015 fick jag säga upp min lägenhet, jag kunde inte motivera att ha kvar den när jag bytte jobb och det hade blivit för mycket meck med att bo på två ställen, ha hundvakt på ett tredje och arbeta på ett fjärde ställe. Det var helt enkelt för opraktiskt. Sen panikinköpte vi en lägenhet, som vi visserligen älskar båda två så vi fortsatte att vara sambos även när jag bytte jobb igen.

Nuvarande sambon är trots allt den MINST påfrestande människan jag delat boende med men nu i helgen är han bortrest och det är så himla skönt! Inte för att vi grälar eller så, tvärtom, men bara det att slippa behöva relatera till någon annan är ren avkoppling för mig.
Jag är ju väl medveten om att det finns både praktiska och inte minst ekonomiska fördelar med att bo ihop, men när man hör många människor och vad de grälar om så tänker jag att mycket kanske hade varit vunnet om fler flyttade isär? Jag vet att mina förhållande när jag var särbos ibland av andra betraktades som "mindre seriösa" än när jag varit sambo, vilket provocerar mig en del.

Detta diskuterades i natt när jag och några vänner satt hos mig och drack. 2 gifta, och 4 singlar. Jag minns inte hur det kom upp, men vi började diskutera hur många procent vi var lyckliga/nöjda egentligen, vi singlar låg den lägsta på ca 75% och högsta 90%, och bland dom gifta var det 30% och 60%, och det ledde diskussionen vidare till om vi singlar VILLE vara singlar, varpå vi alla svarade att vi var nöjda som det var, men att vi var ju inte helt anti om vi skulle träffa någon, däremot så var vi alla 4 helt inne på att vi aldrig ville bo ihop med någon igen!

Då jag var yngst (32) så blev dom gifta nästan helt förstörda över att jag som var så ung aldrig skulle bo ihop med någon igen, och att jag säkert ljög för att ”skydda mig själv” ungefär för att jag egentligen sörjer att jag är själv.

Detta gjorde mig provocerad då det verkligen inte alls är så, utan jag VILL VERKLIGEN INTE bo tillsammans med någon igen! Jag vill ha mitt, kunna stänga om mig och vara ensam. Särbos är ju det ultimata, kunna komma och gå, kunna bjuda hem och säga åt dom att åka hem!

Jag vet inte om det gick in tillslut, men jag är fortfarande lite förvånad hur det tas av andra när man själv faktist gjort ett val där man vill leva ensam.

 

[Migo]

Men i de exempel du tar upp blev det ju inte dyrare för att du blev sambo utan för att du blev sambo med fel person. Jag hade inte ens velat vara särbo med en person som brister så i omtänksamhet som du beskriver. Hade nog tappat respekten för honom efter ett tag och tröttnat.

Du verkar anstränga dig hårt för att missa min poäng. ("nej jag vill inte bli sambo med dig för du är inte lönsam"?)

 

[vallhund]

Detta diskuterades i natt när jag och några vänner satt hos mig och drack. 2 gifta, och 4 singlar. Jag minns inte hur det kom upp, men vi började diskutera hur många procent vi var lyckliga/nöjda egentligen, vi singlar låg den lägsta på ca 75% och högsta 90%, och bland dom gifta var det 30% och 60%, och det ledde diskussionen vidare till om vi singlar VILLE vara singlar, varpå vi alla svarade att vi var nöjda som det var, men att vi var ju inte helt anti om vi skulle träffa någon, däremot så var vi alla 4 helt inne på att vi aldrig ville bo ihop med någon igen!

Då jag var yngst (32) så blev dom gifta nästan helt förstörda över att jag som var så ung aldrig skulle bo ihop med någon igen, och att jag säkert ljög för att ”skydda mig själv” ungefär för att jag egentligen sörjer att jag är själv.

Detta gjorde mig provocerad då det verkligen inte alls är så, utan jag VILL VERKLIGEN INTE bo tillsammans med någon igen! Jag vill ha mitt, kunna stänga om mig och vara ensam. Särbos är ju det ultimata, kunna komma och gå, kunna bjuda hem och säga åt dom att åka hem!

Jag vet inte om det gick in tillslut, men jag är fortfarande lite förvånad hur det tas av andra när man själv faktist gjort ett val där man vill leva ensam.

Det där är ju ganska oförskämt, förstår att du blev provocerad, det är ju snudd på "lilla vän...."