Varför anses samboskapet så eftersträvansvärt?

[Raderad medlem 6459]

@Voeux Nej, jag tycker inte att det är en halmdocka. Du skrev ett långt inlägg där du slår fast att samboskap "rimmar ganska väl med Maslows behovstrappa" och det tycker jag är en märklig slutsats att dra. Eller snarare, det känns som en väldigt halv analys. Om man nu ska använda Maslow i det här sammanhanget (vilket jag som sagt tycker är otroligt märkligt) så missar du ju att detta inte förklarar varför just samboskap är sättet vi väljer att uppfylla det här behovet.

 

[Raderad medlem 6459]

Även om det nu vore instinkter som drev oss att bli sambo osv, så fattar jag inte vad du tycker att en sådan förklaring tillför, jämfört med en förklaring i termer av normer?

Jag tror folk blir lite stötta av tanken på att de följer normer. Man vill gärna tro att man är mer normbrytande än man är, eller åtminstone att man är mer självständig än normföljande. Tycker jag ser det på Buke typ hela tiden.

 

[Voeux]

@Voeux Nej, jag tycker inte att det är en halmdocka. Du skrev ett långt inlägg där du slår fast att samboskap "rimmar ganska väl med Maslows behovstrappa" och det tycker jag är en märklig slutsats att dra. Eller snarare, det känns som en väldigt halv analys. Om man nu ska använda Maslow i det här sammanhanget (vilket jag som sagt tycker är otroligt märkligt) så missar du ju att detta inte förklarar varför just samboskap är sättet vi väljer att uppfylla det här behovet.

Nej, du har missuppfattat helt enkelt. Men det gör ju tydligen inte saken bättre att jag förklarar hur jag menade, eftersom du ändå står fast vid att jag menade någonting annat, alltså din tolkning. Då kommer vi ju liksom inte vidare i diskussionen, så det är ingen mening att jag nu åter igen förklarar hur jag menade.

 

[Raderad medlem 6459]

@Voeux Varför backar du så fort man ifrågasätter? Förklara istället om jag missförstått.

 

[Petruska]

Här använder du ju "mer struktur än aktör" som en absolut sanning, vilket jag alltså menar inte är en vedertagen sanning inom samhällsanalys. Från vad jag har fått lära mig inom ämnet, och anser alltså att man inte bör behandla det som en sådan sanning. Sen är jag också en anhängare av strukturalismen, till stor grad, och håller därför helt med dig. Men det är en annan sak.

Nej, inte absolut sanning. Bara som tillräckligt svar, typ. För min del, alltså. Om jag skulle skriva en vetenskaplig avhandling på temat, skulle jag så klart komplicera det hela väsentligt - exakt hur kan jag ju dock per definition inte veta.

Snarare menar jag nog i det här mer informella sammanhanget, att det är mer av struktur än av aktör som syns när - som tråden handlar om - samboskapet presenteras som så eftersträvansvärt. Den individuella aktören försvinner, trädet syns inte för bara skog. Typ. Och individuella egenskaper förklarar inte bäst varför vi gör som "alla andra".

När vi pratar om oss själva, och alltså inte bedriver vetenskapliga studier, tror jag helt enkelt att vi hävdar det där indivduella och den fria viljan för att det är roligare att vara en sådan person och att se sig som en sådan person.

 

[_Zvea_]

Jag tror folk blir lite stötta av tanken på att de följer normer. Man vill gärna tro att man är mer normbrytande än man är, eller åtminstone att man är mer självständig än normföljande. Tycker jag ser det på Buke typ hela tiden.

Har inte det lite med ålder att göra? Som 20-åring vill man se sig som lite unik. 10-15 år senare är de flesta helt ok med det.

Villa, Volvo, vovve är ju en förolämpning när man är yngre, sen blir det eftersträvansvärt för många (inkl undertecknad). Jag är helt nöjd med mitt normativa liv. Jag har ett jättebra, helt ospeciellt liv

Som sagt, det viktigaste är väl ändå tolerans? Att folk slutar bli personligt förolämpade för hur andra väljer att leva sitt liv.

 

[Raderad medlem 6459]

Har inte det lite med ålder att göra? Som 20-åring vill man se sig som lite unik. 10-15 år senare är de flesta helt ok med det.

Nej, det tror jag inte. Det är bara att titta på varenda diskussion om att raka benen, dela upp föräldradagar eller vem som gör vad hemma. Folk hävdar in absurdum att det inte har med normer att göra, alla bara råkar leva på exakt samma sätt.

 

[mandalaki]

Jag tror folk blir lite stötta av tanken på att de följer normer. Man vill gärna tro att man är mer normbrytande än man är, eller åtminstone att man är mer självständig än normföljande. Tycker jag ser det på Buke typ hela tiden.

Det gör jag med. Och jag tror att det delvis är en åldersfråga, eller rättare sagt, en fråga om tidsanda. För mig som är uppväxt då kollektivism var något ”naturligt” (apropå normer då ) är normer rätt odramatiskt. I vissa fall lever jag enligt normen och är medveten om det eller inte, i andra fall bryter jag normen och vet om det eller inte. Big deal.

Men för nutidens individualister verkar det te sig som rena förolämpningen att påpeka normer. Uttrycket ”offer för normen” är något man irriterat värjer sig mot. (För mig är både ”offer” och ”normer” odramatiskt)

Att sträva efter unicitet i förhållande till normer - tja, det är väl individualistiskt om något.

 

[Badger]

Man kan ju fundera över hur normen har blivit till från början.
Troligen för att de flesta helt av egen fri vilja valt att leva tillsammans med någon annan person.
När tillräckligt många har valt det, har det blivit en norm.
Kanske.

Jo, jag tror också på det, och sedan att för inte länge sedan kunde halva västeuropeiska mänskligheten knappt heller försörja sig om de inte hade någon annan som gjorde det.

Och btw att man fick tex bära stadens stenar om man hade sex utan äktenskap.

 

[mandalaki]

Här använder du ju "mer struktur än aktör" som en absolut sanning, vilket jag alltså menar inte är en vedertagen sanning inom samhällsanalys. Från vad jag har fått lära mig inom ämnet, och anser alltså att man inte bör behandla det som en sådan sanning. Sen är jag också en anhängare av strukturalismen, till stor grad, och håller därför helt med dig. Men det är en annan sak.

Det finns väl ingen ”vedertagen sanning” (hur man nu kan prata om sanningar inom samhällsvetenskap, där handlar det mer om olika samhällsvetares teorier) inom samhällsanalys om vad som generellt är andelen struktur resp aktör? Eller menar du att samboskap tagits upp specifikt när du pluggat?

 

[mandalaki]

Förresten, fast här kan jag vara ute och cykla - jag hade för mig att tvåsamhetsförhållandet uppkom eller åtminstone stärktes kraftigt under bondesamhället, när man ville säkra arvsgången för stora egendomar? Då dög det inte att vilken oäkting som helst komoch gjorde anspråk på marken.

 

[_Zvea_]

Nej, det tror jag inte. Det är bara att titta på varenda diskussion om att raka benen, dela upp föräldradagar eller vem som gör vad hemma. Folk hävdar in absurdum att det inte har med normer att göra, alla bara råkar leva på exakt samma sätt.

Ok. Då tror jag att många helt enkelt inte vet vad norm betyder

Insåg att vi är rätt onormativa i våra könsroller iaf. Vi ska båda jobba deltid under föräldraledigheten, ev tar mannen mer än mig. Jag är händig, besiktigar bilen och börjar projekt hemma. min man lagar hellre mat, dammsuger eller påtår i trädgården. Jag satsar på karriär, min man jobbar administrativt. Trots detta lever vi väldigt normativt utåt sätt. Heteronormativt samboliv är inte per automatik ojämställt.

 

[Voeux]

@Voeux Varför backar du så fort man ifrågasätter? Förklara istället om jag missförstått.

Jag gjorde ju det, men då hävdade du att jag visst menade så som du skrev. Så då vet jag liksom inte hur jag ska gå vidare i diskussionen när jag upplever att du redan bestämt dig. Men, jag gör ett nytt försök med att förklara vad jag menar.

Jag har skrivit att jag till stor del är en anhängare av strukturalismen, att jag accepterar normer som en viktig påverkansfaktor i precis alla beslut vi tar i livet och att just normer är en sådan stark faktor i fallet sambo. Jag har också skrivit att jag inte nöjer mig med enbart norm som förklaringsmodell utan jag tror att det finns ytterligare faktorer som spelar in eller är gynnsamma för att upprätthålla en norm. Behovet av närhet blir uppfyllt i en samborelation, vilket jag tror är en sådan sak som kan spela in. Det betyder inte att folk blir sambos på grund av detta behov, i så fall hade det ju funnits flera olika sätt att läsa det behovet, som du skriver. Men att behovet blir uppfyllt, kan vara en av många faktorer till att normen fortgår. Därför anser jag att det blir lite snett, när jag redan har skrivit att jag tror att normer är den starkaste faktorn, att du plockar ut just detta och menar att jag anser att det är närhetsbehovet som styr. Jag menar att det är normen som styr, men min nyfikenhet gör att jag gärna tittar på fler mindre påverkansfaktorer i frågan om varför just sambo är eftersträvansvärt. Att det ofta är praktiskt, ekonomiskt, mysigt (närhetsbehovet) är alltså andra små faktorer som är gynnsamma i en samborelation.

Sen kan man ju hävda att det är praktiskt och ekonomisk just på grund av att vi har byggt upp ett samhälle baserat på normen "samboende par", men här börjar det bli för avancerat för mig gällande huruvida det ska kallas norm i form av normativt beteende eller snarare anpassning till samhällets förutsättningar.

 

[Voeux]

Det finns väl ingen ”vedertagen sanning” (hur man nu kan prata om sanningar inom samhällsvetenskap, där handlar det mer om olika samhällsvetares teorier) inom samhällsanalys om vad som generellt är andelen struktur resp aktör? Eller menar du att samboskap tagits upp specifikt när du pluggat?

Nej, det är ju just min poäng, att det inte finns sanningar inom samhällsanalys. Vilket jag ville belysa i tråden eftersom jag ibland upplever att användare pratar om struktur som att "så är det". Det betyder inte att jag hävdar motsatsen heller, bara att jag försöker få in en ödmjukhet gentemot inget sådant kan bevisas. Själv är jag som sagt själv en anhängare av strukturalismen men jag försöker att uttrycka mig kring hur jag själv tror, och inte hur det är. Samboskap har vi inte pratat om i plugget däremot normer och samhällsstrukturer mer generellt.

 

[Raderad medlem 6459]

Tack!

Att det ofta är praktiskt, ekonomiskt, mysigt (närhetsbehovet) är alltså andra små faktorer som är gynnsamma i en samborelation.

Och det är det här jag vänder mig emot. Du har ingen aning om ifall att det är praktiskt och mysigt. Du vet inte att det är faktorer som bidrar. Du gissar, baserat på dina egna känslor kring ditt egna samboskap.

 

[Voeux]

Nej, inte absolut sanning. Bara som tillräckligt svar, typ. För min del, alltså. Om jag skulle skriva en vetenskaplig avhandling på temat, skulle jag så klart komplicera det hela väsentligt - exakt hur kan jag ju dock per definition inte veta.

Snarare menar jag nog i det här mer informella sammanhanget, att det är mer av struktur än av aktör som syns när - som tråden handlar om - samboskapet presenteras som så eftersträvansvärt. Den individuella aktören försvinner, trädet syns inte för bara skog. Typ. Och individuella egenskaper förklarar inte bäst varför vi gör som "alla andra".

När vi pratar om oss själva, och alltså inte bedriver vetenskapliga studier, tror jag helt enkelt att vi hävdar det där indivduella och den fria viljan för att det är roligare att vara en sådan person och att se sig som en sådan person.

Då förstår jag absolut. Jag tror att jag tittar på olika faktorer mer av nyfikenhet. Jag har redan accepterat norm som den främsta faktorn och skulle egentligen kunna stanna där, men jag är helt enkelt lite nyfiken och gillar att bolla olika typer av perspektiv. Det har inget att göra med hur jag ser mig själv, jag är extremt normföljande och är högst medveten om det.

 

[mandalaki]

Nej, det är ju just min poäng, att det inte finns sanningar inom samhällsanalys. Vilket jag ville belysa i tråden eftersom jag ibland upplever att användare pratar om struktur som att "så är det". Det betyder inte att jag hävdar motsatsen heller, bara att jag försöker få in en ödmjukhet gentemot inget sådant kan bevisas. Själv är jag som sagt själv en anhängare av strukturalismen men jag försöker att uttrycka mig kring hur jag själv tror, och inte hur det är. Samboskap har vi inte pratat om i plugget däremot normer och samhällsstrukturer mer generellt.

Jag vet inte jag. Jag uppfattar inte att de som bemöter dig är mindre ödmjuka än du, eller mer kategoriska. @Petruska påpekar ju t o m att hon inte är samhällsvetare. Det uppfattar jag som ödmjukt i sammanhanget.

 

[Lingon]

Jag tror folk blir lite stötta av tanken på att de följer normer. Man vill gärna tro att man är mer normbrytande än man är, eller åtminstone att man är mer självständig än normföljande. Tycker jag ser det på Buke typ hela tiden.

Jag förstår inte varför det skulle vara så eftersträvansvärt att vara normbrytande. Försöker inte alla bara leva det liv som gör dem lyckliga? För min del är normer och hela diskussionen om normer rätt ointressant. Det är ointressant för mig att veta om jag lever mitt liv efter normer eller inte. Det viktigaste för mig är att jag är lycklig i mitt liv. Inte om jag följt normer eller varit normbrytande.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag förstår inte varför det skulle vara så eftersträvansvärt att vara normbrytande.

Det kan jag inte svara på. Jag bara säger hur jag upplever 100% av alla diskussioner här på Buke. Till och med dem som till punkt och pricka följer de normer vi har hävdar att de gör det av helt fri vilja och att de inte påverkas alls av normer i samhället. Och det är ju absurt.

 

[Voeux]

Tack!

Och det är det här jag vänder mig emot. Du har ingen aning om ifall att det är praktiskt och mysigt. Du vet inte att det är faktorer som bidrar. Du gissar, baserat på dina egna känslor kring ditt egna samboskap.

Gissar gör jag absolut, och har aldrig hävdat något annat heller. Eller rättare sagt bildar mig en uppfattning utifrån den information jag får, precis som alla andra i den här tråden. Dock inte enbart baserat på mina egna känslor kring samboskapet. Det räcker ju med att läsa tråden för att se att flera här har nämnt just dessa faktorer, och jag ser dem i min vardag också. Jag säger alltså faktorer som kan bidra, inte faktorer som bidrar i samtliga fall.