Jag förstår dig. Jag har också ett fint hem - egentligen. I alla fall tycker jag själv det. Och så vet jag ju i mitt huvud precis hur allt ska bli när det fått ett renoveringssnäpp till, och då är det alldeles kalasfint. Men jag hinner bara inte lägga så mycket tid på att städa, eller jag prioriterar för mycket annat som jag anser att jag vill och i viss mån måste göra innan jag någonsin kommer till städningen.
Jag försöker se till att bara bjuda hem personer som inte har problem med det, eller som uppskattar att bli inbjudna och som fattar och kan leva med att det är till priset av att jag inte dessutom hinner ha det perfekt städat.
För även om jag kanske borde försöka strunta i det, så tar jag alltså personligen djupt illa vid mig när det kommer personer som ser ner på mitt hem, och låter det framgå att de gör det. Och det ger sig ganska bra, eftersom de personer jag gillar och trivs att umgås med är en annan typ av personer, som aldrig skulle göra så. Medan de som visar att det inte duger, är inga människor jag uppskattar ändå och behöver inte ha mer med dem att göra.
Så jag kan gärna berätta att nej, jag har det nästan aldrig perfekt städat. Och jag kan visa upp det för personer som jag trivs med och som jag kan välja själv. MEN jag har också lite svårt för att offentliggöra klädhögar (öhm, -drivor) och skitiga golv och oputsade fönster på bild till vem som helst.
När jag är vid en annan dator ska jag däremot bjuda på ett par skräckbilder från trädgården. Det tar liksom inte lika personligt om någon föraktar mig för ogräset och döda grenar som när någon dömer ut mitt hus och hem. (även om den som gör det är ett pucko)
