Läste idag i tidningen ridsport om extrema veterinäringrepp. I detta fall var det en häst där de hade amputerat en bit av frambenet. I artikeln framgår det att det finns några sådana fall i USA. I nämnda land förekommer det också extrema åtgärder där hästar vårdats in absurdum och där avlivning hade varit det mest humanitära.
Personligen mådde jag dåligt av att se ponnyn med benprotes och jag kan inte fatta att man ens gör ett sådant ingrepp.
Var går gränsen? Vilka ingrepp anser ni vara "humanitära"?
Själv skulle jag aldrig göra ett ingrepp på en häst som inte kan bli ridbar igen. Undantaget är om det är ett sto lämpat för avel vars problematik inte är ärftligt samt att smärtan under/efter ingreppet inte är "för stor". Samma sak gäller för hästar som kan leva ett "normalt hästliv" och inte vantrivs att "bara" gå i hage.Jag hade heller inte gjort några större ingrepp på äldre hästar. Buköppning skulle jag inte heller våga göra.
OBS: Denna tråd handlar inte om att ha råd att göra ingrepp eller inte utan om ingreppen är etiskt försvarbara och om vad som är ett värdigt hästliv ur ingreppssynpunkt.
Personligen mådde jag dåligt av att se ponnyn med benprotes och jag kan inte fatta att man ens gör ett sådant ingrepp.
Var går gränsen? Vilka ingrepp anser ni vara "humanitära"?
Själv skulle jag aldrig göra ett ingrepp på en häst som inte kan bli ridbar igen. Undantaget är om det är ett sto lämpat för avel vars problematik inte är ärftligt samt att smärtan under/efter ingreppet inte är "för stor". Samma sak gäller för hästar som kan leva ett "normalt hästliv" och inte vantrivs att "bara" gå i hage.Jag hade heller inte gjort några större ingrepp på äldre hästar. Buköppning skulle jag inte heller våga göra.
OBS: Denna tråd handlar inte om att ha råd att göra ingrepp eller inte utan om ingreppen är etiskt försvarbara och om vad som är ett värdigt hästliv ur ingreppssynpunkt.