Ibland, speciellt de senaste veckorna, tycker jag att det känns så tråkigt att vara vuxen. Det känns som att man inte längre har rätt till den där sagolika magin som ofta dyker upp just i sagor, men även finns med i ens eget liv.
Så länge man är tillräckligt ung finns fortfarande chansen att man får leva sina äventyr, att man blir en person med magiska krafter eller att man blir den som får kliva in i en parallell värld. Nog för att den riktiga världen kan vara full av äventyr även den, men det är skillnad. Stor skillnad. Chansen till lyckliga slut är så mycket större i fantasin, och chansen att lyckas verkar på något vis mer sannolik medan man är ung och helt ofläckad av tiden. Det är kanske inte så, men känslan av att det är så är stark.
Sedan är det förstås det rent praktiska. Som ännu väldigt ung har man friheten att kasta sig in i äventyren helt och fullt. Som vuxen måste man behålla en del av sin verklighet då man har ansvar för att få just det verkliga livet att fungera. Ingen talar om äventyrsvärlden, fantasivärlden. Det är nästan som att den inte finns. Kanske är det därför jag är så fäst vid drömmarna jag drömmer om natten. Där blir jag verkligen inbjuden just till den värld jag så gärna vill vara en del av.
Så länge man är tillräckligt ung finns fortfarande chansen att man får leva sina äventyr, att man blir en person med magiska krafter eller att man blir den som får kliva in i en parallell värld. Nog för att den riktiga världen kan vara full av äventyr även den, men det är skillnad. Stor skillnad. Chansen till lyckliga slut är så mycket större i fantasin, och chansen att lyckas verkar på något vis mer sannolik medan man är ung och helt ofläckad av tiden. Det är kanske inte så, men känslan av att det är så är stark.
Sedan är det förstås det rent praktiska. Som ännu väldigt ung har man friheten att kasta sig in i äventyren helt och fullt. Som vuxen måste man behålla en del av sin verklighet då man har ansvar för att få just det verkliga livet att fungera. Ingen talar om äventyrsvärlden, fantasivärlden. Det är nästan som att den inte finns. Kanske är det därför jag är så fäst vid drömmarna jag drömmer om natten. Där blir jag verkligen inbjuden just till den värld jag så gärna vill vara en del av.
