Vara med vid avlivning? Hur har ni gjort?

[Suzette]

Hej på er. Imorgon ska min älskade, underbaraste lilla häst få somna in efter flera år med olika hältor och krämpor. Från början var jag helt övertygad om att jag ville få det gjort på klinik och med spruta, men ändrade mig plötsligt och nu är det bestämt att det ska ske vid stallet där hon känner sig hemma och genom bultning. Det känns väldigt bra.

Men på liknande sätt har jag nu börjat ändra mig gällande min egen roll vid avlivningen. Från början var jag övertygad om att jag inte skulle fixa att stå där bredvid henne när det händer, och jag hade en plan om vart jag skulle gå efter att jag tagit mitt farväl, hur lång tid personen som tar bort henne skulle vänta efter att jag gått osv. Men nu, bara en dag innan det ska ske, börjar jag tveka. Tankarna går runt, runt, runt. Jag vill inte lämna henne ensam med en okänd person. Jag vill kunna stå för att jag ansvarat för att hon ska må bra ända tills livet tar slut. Jag kommer inte att titta i sådana fall, men att bara vara där hoppas jag kunna ge henne någon slags trygghet. Men samtidigt... fixar jag det? Jag känner mig så oerhört kluven och min kropp bara skakar av sorg och ångest.

Jag vill med detta berättat inte ha tips eller råd från er; jag vet att det bara är jag som kan avgöra om jag fixar det eller inte. Men jag vill gärna ha era berättelser. Hur har NI gjort när ni fått ta bort er bästa vän?

/Suzette

 

[grådis]

Beklagar
Jag var med när min ponny avlivades för sju år sen. Det är inget jag ångrar även om det inte var trevligt.
Jag kommer snart att bli tvungen att avliva min andra och kommer vara med då också.
Jag vet att du inte vill ha tips och råd men du kanske kan säga till att du vill försöka vara med men att du vill kunna gå om du känner att du inte klarar det?

 

[Elektron]

Jag har aldrig varit med när jag tagit bort nån av hästarna och kommer nog inte vara heller, jag har varit alldeles för ledsen och skulle inte ge nån trygghet alls. Har inte haft nån häst som kan sägas vara otrygg med okända så för dem tror jag det kvittat.

Har låtit allt vara som vanligt så långt det gått, inga sista foton, promenader eller nåt sånt.

 

[Marty]

Jag har inte varit med. Det är en nära vän eller min mamma som hjälpt mig. Jag har lämnat över när de gått ur stallet, och det känns faktiskt bra att ha sista minnesbilden av mina ponnyer som levande.

Jag var med en gång när min vän fick ta bort sin. Klinik med spruta. Tyvärr är det en minnesbild som fortfarande sitter kvar. Valde att vara med för att ha upplevt det en gång, men slippa vara med om det med någon egen ifall det skulle vara väldigt jobbigt.

Min nuvarande häst hade jag nog hoppats på att slippa vara med, och lämna över till någon jag litar på. Samtidigt är hon väldigt mammig, så jag hade nog funderat mycket. Varje häst är värd att vara tillsammans med någon de litar på in i det sista.

 

[Shaggy]

Jag sitter i samma sits som du om än inte så snart. Min vackra vita kommer om inget otroligt revolutionerande sker inom de närmaste dagarna få vandra vidare. Jag kommer med största sannolikhet inte att vara med då jag kommer vara så förtvivlad så jag enbart stressar henne.
Måste man ha medhjälpare eller klarar sig lantbrukstjänst själva?

 

[Cornelia]

Beklagar din sorg...
Så här har jag gjort (har tyvärr blivit ett antal nu...): Hemma i stallet, veterinären kommer ut och ger hästen sedering. Jag leder ut hästen till avlivningsplatsen och inväntar att sederingen ska verka, vilket den gör snabbt eftersom de får en stor dos.
När hästen är riktigt avslappnad och "borta" överlämnar jag grimskaftet till veterinären och går därifrån och håller för öronen. Veterinären bultar hästen, det går på ett ögonblick. Jag behöver inte se just det hända och behöver inte se avblodningen.
Detta känns bra eftersom jag är med hästen hela vägen ända tills den är så sederad att den inte märker vad som händer. Allt brukar gå snabbt och lugnt och värdigt tillväga.

 

[Efwa]

Den enda vi har behövt ta bort gjordes på klinik med spruta. Vi fick inte vara med så vi hade inget val.

Som det känns nu kommer jag vara med när mina hästar avlivas. Jag har varit med på alla avlivningar på alla våra djur sedan jag var 10 år gammal även om jag inte varit med om hästavlivning.
Jag har sett hästbultning på film och vet hur det kommer se ut och är beredd på det.

Sedan har jag en förmåga att få mina hästar att känna stor trygghet så det är en aspekt jag måste räkna med, så att säga. Nu är de så trygga i sig själva att jag inte tror det skulle vara något problem men jag vill att de ska ha mig där.

Men jag är övertygad om att det bara är för min egen skull. Om hästen är trygg med någon annan eller med främmande så spelar det ju inte hästen någon roll.

Sedan har jag nog aldrig hört om en avlivare som varit en dålig sådan, så de själva är nog trygghetssmittande så det räcker. Men någon måste stå med tror jag.

 

[Cilva]

Hur har NI gjort när ni fått ta bort er bästa vän?

Jag har varit tvungen att låta avliva två av mina (nummer tre i sommar). Båda är avlivade hemma. Den första var med veterinär som använde somulose (tror jag det heter) och den äldre avlivningsvätskan. Den veterinären ville ha både hängslen och livrem så att säga och jag hade inget emot det. Den andra avlivades med bultpistol av min hovslagare som är duktig med både bultpistol och hästar. Båda gångerna lämnade jag över grimskaftet och gick därifrån. Hästarna var trygga och lugna så det var inget problem. Jag skulle nog inte kunna hålla i grimskaftet själv men funderar på att vara med på håll i sommar. Men jag är inte säker. Skulle dock kunna vara med när någon annans häst ska avlivas eftersom jag inte blir lika ledsen då. Den som ska avlivas i sommar har en tendens till att vifta med huvudet vid olägliga tillfällen så jag får fråga hovslagaren om vad han tror om det. Kanske det behövs något lugnande till hästen.

Har sökt tillstånd för att begrava hästarna hemma och kommer att göra så nu också. Grämer mig lite över varför jag inte sökte för den här hästen också när jag gjorde det till den förra som avlivades för snart två år sedan. Tror att det hade kunnat gå att ta med en till häst utan att det skulle bli problem med att det kanske skulle ta ett tag innan den också begravdes. Har i alla fall goda förhoppningar om att jag får tillståndet.

 

[Mia_R]

Jag har aldrig orkat närvara i dödsögonblicket, jag vill slippa minnas när de faller utan minns dem hellre som levande. Jag har närvarat vid avlivning av både katt och hund, men inte stora djur. Jag tycker man får göra som man vill, ingen ska tala om för någon annan hur de ska göra i en sådan stund. Gör som du känner själv fungerar bäst för dig, vad du än väljer är det ditt val och inget av dem är mer rätt än något annat.

Jag beklagar sorgen.

 

[Freeride]

Beklagar verkligen men det är beslut man kan tvingas ta med djur

Jag har tagit bort två hästar under mitt hästägande.
Jag var inte med när min första häst togs bort, det är över 20 år sedan nu, den avlivades på klinik efter att vi åkt in akut. Det kändes väldigt märkligt att lämna kliniken med tom transport och veta att han skulle tas bort senare på kvällen...

Den andra hästen togs bort utanför stallet med bultpistol och avblödning, jag var med under själva avlivningen men åkte sedan därifrån när de vinschade in henne och gjorde rent.
Det som var positivt om man kan säga så var att jag fick ta beslutet hela vägen, hålla henne sällskap tills det hände och alltsammans går väldigt fort, i mitt fall var mannen som genomförde bultningen väldigt lugn och pedagogisk.

Jag ska inte sticka under stol med att det var väldigt jobbigt, mina knän skakade redan innan och det blir väldigt känslosamt när de faller ihop och ligger där,
Samtidigt kände jag att det på något sätt känns som ett ansvar att ta hand om dem hela vägen?
Jag tror jag kommer göra samma sak igen om det blir aktuellt.

 

[LadyCovergirl]

Jag har varit med vid avlivning flera gånger, både med egna och andras hästar. Enda gången jag inte varit med är när hästen ifråga bodde hos mina föräldrar 48 mil bort. Då var min pappa med.
Det är såklart ingen rolig upplevelse men jag är som person samlad så det är inga problem på så sätt. Det är också därför jag har varit med när andra har avlivat sina hästar.

 

[Korven]

Jag har varit med om flera avlivningar och tänkte vara med på min egna hästen. Men fick inte för veterinären, alldeles för giftiga saker. Hon fick lite av vätska på sig och blev skiträdd , men hästen dog i alla fall lugnt och fint.

 

[Elektron]

Samtidigt kände jag att det på något sätt känns som ett ansvar att ta hand om dem hela vägen?

Det ansvar du har är att göra det bästa för hästen, det är inte nödvändigtvis att vara med när den dör. Tycker inte man ska skuldbelägga nån som inte vill vara med.

 

[tolksele]

Jag har med gott samvete lämnat över det sista ansvaret till andra. Tänkte länge vara med på hela vägen med ponnyn i våras men min vän sa bestämt nej till det och såg till att någon annan kunde hålla istället.

 

[Alexandra_W]

Först vill jag beklaga ;(

Jag har varit med alla mina. Men den sista var extremt svårt, och jag valde att för första gången inte hålla i själv, samt att faktiskt titta bort. Jag har fullt förtroende för Lantbrukstjänst här och hade om jag känt att "nej jag vill inte ens vara i närheten" tryggt lämnat över det hela och stannat i stallet. För mig är det dock viktigt att se att de är borta, och hur det gick till, slippa tänka så att säga. Men den dag jag känner att nej, då kommer jag inte vara med. Men hitills har jag varit med alla. Oavsett bult eller spruta. Har hållit alla utom sista med. Däremot går jag och vänder mig inte om innan avblodning, lastning osv. Det är något jag aldrig vill se.

Ansvaret som djurägare slutar vid att i tid fatta beslutet att det är dags att låta dem gå, och ordna så att det sker på ett humant och för hästen så lugnt sätt som möjligt. I det ingår inte nödvändigtvis att närvara, tvärtom kan det om man tycker det är jobbigt faktiskt vara bättre för hästen att någon neutral är med. Det hjälper inte hästen att tvinga sig vara med om man känner att man inte vill. Så för mig ingår inte att följa dem ända in i slutet av vad som krävs inom djurägaransvaret. Däremot har jag själv som sagt hitills valt att vara med ända till slutet, men jag anser INTE att man är varken en sämre eller bättre djurägare beroende på om man är med eller ej.

 

[fejt]

Jag har tagit bort två hästar det senaste året med hjälp av Lantbrukstjänst. Båda gångerna har jag varit med vid själva bultningen men gått direkt när de fallit. Det har varit jobbigt men det har inte präglat min relation till hästarna så här i efterhand. När jag tänker på dem är det inte bilder av hur de dog som först kommer för mig. Jag lyckades hålla mig samlad. Ofta klarar man det när det verkligen gäller. Man håller i hästen och hinken och allt går fruktansvärt fort. Ett tips som jag önskar att jag hade fått innan var att sätta upp hästens pannlugg. Det tar lite extra tid om de ska stryka undan luggen och hästen kan reagera på det.

Stort lycka till. Du är en ansvarsfull och kärleksfull djurägare även om du inte orkar vara med. Det är ju mest för en själv att man känner någon slags plikt att hålla dem till slutet men för dem är det som att lyset slocknar på väg ut i hagen eller nåt. Dit leder ju andra då och då.

 

[Ridinglady]

Har tagit bort hästar hemma m bultning. Har valt att inte vara med till slutet.

 

[Coolfrees]

Först och främst stor kram till dig!
Beklagar och vet vad du går igenom! :'(
Jag har "bara" tagit bort en häst, men det var den som legat mig varmast om hjärtat.
Hon togs bort med spruta, så kan inte säga något om bult...
Ledde upp henne till platsen där det skulle ske och där höll jag hennes huvud i min famn ända tills hon tog sitt sista andetag.
På något sätt hjälpte det mig att förstå att det hade hänt. Jag fick med egna ögon se att hon lämnade denna världen och hon somnade in med spetsade öron och såg alldeles fridfull ut.
Jag grät inte en droppe för att jag inte ville att det skulle var det sista hon såg av mig. Mockade hennes box, plockade iordning alla saker och åkte hem. Då kom det.
Tror aldrig jag gråtit så mycket i hela mitt liv. Kunde inte gå till jobbet dagen efter eftersom jag såg ut som något som inte borde finnas på denna planet.
Åkte till stallet och satt hos henne. Bara satt där med levande ljus tända och klappade henne en sista gång. På kvällen hämtades hennes kropp. Jag betalade och åkte iväg när hon skulle lastas. Åkte och köpte blommor som jag lade på platsen hon hade somnat på sen när hon var borta på riktigt.
Är så glad över att jag fixade allt den där hemska kvällen, för då behövde jag inte åka tillbaka och se den tomma boxen förrän jag kände mig redo. Jag kunde inte äta på tre dygn efter hennes bortgång. Bara grät och hade inte lust till något.
Saknar henne fortfarande så att det gör ont och jag kan helt plötsligt börja panikgråta av saknad när jag är ensam. Men det går bättre, det blir lättare att hantera allt eftersom.
Det är bara 6,5 månad sen hon togs bort och jag tycker att jag bearbetade det fort och har en ny häst nu. Men man slutar nog aldrig sakna dem.
Än en gång, stor kram till dig!

 

[Freeride]

Det ansvar du har är att göra det bästa för hästen, det är inte nödvändigtvis att vara med när den dör. Tycker inte man ska skuldbelägga nån som inte vill vara med.

Det var inte min avsikt att skuldbelägga någon, mer en spekulation i hur det kändes för mig.

 

[Fritidsryttare]

Vi tog nyligen bort en kompis valack. SLT skötte både bultning och hämtning. Jag bestämde mig i sista minuten för att vara med, vilket jag inte varit tidigare. Vi gav lite lugnande innan, sen gick jag ut och lät honom äta gräs tills bilen kom. När det var dags höll jag en hink med morötter och killen kliade honom i pannan, jag stod med sidan mot för att slippa se. Så fort skottet föll och jag hörde dunsen gick jag så jag såg aldrig dödsögonblicket men jag var ändå med hela vägen och det kändes bra. Såg honom vinschas upp från stallfönstret sen.

Jag måste ge all cred till Lantbrukstjänst i deras proffsiga bemötande och att de jobbar så effektivt och lugnt, även om det aldrig är roligt att ta bort en häst så har jag ändå vetskapen om att hästarna fått ett värdigt och bra slut.