Efwa
Trådstartare
Det här är en skriva-av-sig-tråd då jag är tämligen upprörd och ledsen.
I ca ett halvår har vi haft en man här på gården som gjort lite trädgårdsjobb. Han är en inneboende på ett vårdhem här i närheten. På gångavstånd från vår gård.
Han har frivilligt kommit hit och skottat och krattat. Detta på eget initiativ och inte något vi egentligen behövt ha gjort då vi har traktor som vi tar bort snö med och krattat har vi aldrig gjort i hela vårt trädgårdsliv och kommer inte börja heller.
Han har troligen, utan någon som helst proffesionell kunskap från min sida, någon sorts autism och/eller är ordentligt blyg. Någon form av OCD tror jag också att han har.
Han har alltid varselväst, paraply, jacka och öronkåpor av den sort man stänger ut allt högt ljud.
Vi har inte trängt oss på honom men hälsat både med ett "Hej xxxx" och/eller vinkning. Han tittar knappt upp men vinkar och nickar ett antal gånger.
Under en stor träningshelg kom han också och krattade och när deltagarna frågade berättade vi stolt att han älskar att gå här och kratta och vi gillar att ha honom här.
Under kursen vågade han sig in i stallet och frågade en av deltagarna om han kunde få låna kratta istället för att ta med egen och personen visste ju då var han var för någon och svarade att det fick han givetvis göra. Han sa att han skulle lämna tillbaka den varje gång och det har han alltid gjort.
Ibland står vi och tittar på honom när han inte vet om det och vi ler innombords och mår bra när vi ser honom. Vi har verkligen trivts med mannen som är "så konstig".
Så......idag kom en vårdare och xxx och knackade på och sonen öppnade (jag var inte hemma). Usch....nu blir jag lite upprörd när jag skriver detta........
Vårdaren säger att xxx vill be om ursäkt för att han tagit blommor från oss och sonen säger helt sanningsenligt att vi inte har märkt något och att han givetvis är förlåten. Vårdaren fortsätter och säger att xxxx fått klagomål och att han tydligen tagit blommor från andra.
Sonen berättar detta för mig när jag kommer hem och jag känner direkt att jag måste ju ringa och säga att detta inte är ett problem för oss. Han tar en liten blomstängel (prästkrage) med sig varje gång han varit här, från krukorna. Inte hela blomplantor, inte några krukor.
Knappast så att det märks överhuvudtaget. Hade jag inte sett det personligen hade jag aldrig märkt något.
Jag ringer dit och säger att han inte tagit något av oss och att vi älskar att ha honom där. De svarar med att chefen bestämt att han måste be om ursäkt och att någon klagat på att han varit på deras tomt och krattat.
Jag hävdar igen att vi är så glada i honom och att han får komma när han vill hit. Jag hör det lite undvikande svaret och får inte någon riktig rätsida på vad som egentligen är felet.
Jag berättar för min man som genast åker ner till vårdhemmet och förklarar igen att vi tycker om att han är här och vill inte bli av med honom. Men, de har nu bestämt att han inte får gå någonstans. Han får inte gå ut utan sällskap, han får inte komma till oss, han får inte kratta vår gräsmatta och vi får inte se honom.
Min man frågade om det var xxx själv som ville be om ursäkt efter dåligt samvete eller om det är de som bestämt att han måste göra det. Ja, det var ju de som bestämt det.
De har inte frågat oss först om vi vill ha en ursäkt, inte om vi inte gillar honom eller så utan de har bestämt åt honom och oss att han ska be om ursäkt.
Det är som när man var liten och var tvingad att be om ursäkt för något man inte tyckte att man gjort fel eller där mottagaren inte tycker var fel.
Så..........nu står vi här. Ingen gårdstomte, jag som skulle köpa krattor och sådant till honom tänkte jag, han får inte komma hit och göra det han älskar mest.
Vi får se om vi kan påverka detta åt vårt håll eller om vi faktiskt blivit av med vår kära krattare. Tror han att det är vi som klagat? Vem är det som klagat? Är det någon avundsjuk person eller är det någon som inte har gård och tycker det blir lite väl nära när han är inne på en mindre tomt?
Jag har aldrig sett honom på någon annan tomt här omkring så jag tror på någon som är avundsjuk eller inte förstår sig på honom.
Jag är iallafall väldigt ledsen och har faktiskt lipat lite också å hans vägnar. Om detta fortgår kommer vi att sakna honom extremt mycket, trots avsaknaden av konversation.
I ca ett halvår har vi haft en man här på gården som gjort lite trädgårdsjobb. Han är en inneboende på ett vårdhem här i närheten. På gångavstånd från vår gård.
Han har frivilligt kommit hit och skottat och krattat. Detta på eget initiativ och inte något vi egentligen behövt ha gjort då vi har traktor som vi tar bort snö med och krattat har vi aldrig gjort i hela vårt trädgårdsliv och kommer inte börja heller.
Han har troligen, utan någon som helst proffesionell kunskap från min sida, någon sorts autism och/eller är ordentligt blyg. Någon form av OCD tror jag också att han har.
Han har alltid varselväst, paraply, jacka och öronkåpor av den sort man stänger ut allt högt ljud.
Vi har inte trängt oss på honom men hälsat både med ett "Hej xxxx" och/eller vinkning. Han tittar knappt upp men vinkar och nickar ett antal gånger.
Under en stor träningshelg kom han också och krattade och när deltagarna frågade berättade vi stolt att han älskar att gå här och kratta och vi gillar att ha honom här.
Under kursen vågade han sig in i stallet och frågade en av deltagarna om han kunde få låna kratta istället för att ta med egen och personen visste ju då var han var för någon och svarade att det fick han givetvis göra. Han sa att han skulle lämna tillbaka den varje gång och det har han alltid gjort.
Ibland står vi och tittar på honom när han inte vet om det och vi ler innombords och mår bra när vi ser honom. Vi har verkligen trivts med mannen som är "så konstig".
Så......idag kom en vårdare och xxx och knackade på och sonen öppnade (jag var inte hemma). Usch....nu blir jag lite upprörd när jag skriver detta........
Vårdaren säger att xxx vill be om ursäkt för att han tagit blommor från oss och sonen säger helt sanningsenligt att vi inte har märkt något och att han givetvis är förlåten. Vårdaren fortsätter och säger att xxxx fått klagomål och att han tydligen tagit blommor från andra.
Sonen berättar detta för mig när jag kommer hem och jag känner direkt att jag måste ju ringa och säga att detta inte är ett problem för oss. Han tar en liten blomstängel (prästkrage) med sig varje gång han varit här, från krukorna. Inte hela blomplantor, inte några krukor.
Knappast så att det märks överhuvudtaget. Hade jag inte sett det personligen hade jag aldrig märkt något.
Jag ringer dit och säger att han inte tagit något av oss och att vi älskar att ha honom där. De svarar med att chefen bestämt att han måste be om ursäkt och att någon klagat på att han varit på deras tomt och krattat.
Jag hävdar igen att vi är så glada i honom och att han får komma när han vill hit. Jag hör det lite undvikande svaret och får inte någon riktig rätsida på vad som egentligen är felet.
Jag berättar för min man som genast åker ner till vårdhemmet och förklarar igen att vi tycker om att han är här och vill inte bli av med honom. Men, de har nu bestämt att han inte får gå någonstans. Han får inte gå ut utan sällskap, han får inte komma till oss, han får inte kratta vår gräsmatta och vi får inte se honom.
Min man frågade om det var xxx själv som ville be om ursäkt efter dåligt samvete eller om det är de som bestämt att han måste göra det. Ja, det var ju de som bestämt det.
De har inte frågat oss först om vi vill ha en ursäkt, inte om vi inte gillar honom eller så utan de har bestämt åt honom och oss att han ska be om ursäkt.
Det är som när man var liten och var tvingad att be om ursäkt för något man inte tyckte att man gjort fel eller där mottagaren inte tycker var fel.
Så..........nu står vi här. Ingen gårdstomte, jag som skulle köpa krattor och sådant till honom tänkte jag, han får inte komma hit och göra det han älskar mest.
Vi får se om vi kan påverka detta åt vårt håll eller om vi faktiskt blivit av med vår kära krattare. Tror han att det är vi som klagat? Vem är det som klagat? Är det någon avundsjuk person eller är det någon som inte har gård och tycker det blir lite väl nära när han är inne på en mindre tomt?
Jag har aldrig sett honom på någon annan tomt här omkring så jag tror på någon som är avundsjuk eller inte förstår sig på honom.
Jag är iallafall väldigt ledsen och har faktiskt lipat lite också å hans vägnar. Om detta fortgår kommer vi att sakna honom extremt mycket, trots avsaknaden av konversation.