Sv: Var går gränsen
Detta har jag skrivit innan och gärna skriver igen. Jag skyller inte allt på hästen. Men en viss del kommer tillbaka till hur han beter sig. Hans beteende är till ALLT, är skepsis. Han är, vad kan man säga, .. högst upp på alla skalor, han är känslig, men ändå okänslig. Jag vet inte om detta är ett betende han haft genom hela livet eller om det uppkomit genom fel ridning (tror det är 50/50). Han har varit sådan som han är hela tiden, men det har blivit självklart bättre. Men hans skeptiska sida kommer alltid finnas där och göra sig påmind, därav hans tänk uppåt istället för framåt.
När han kom kunde jag inte ens rida rakt fram. Det funkade inte att rida ut, han stog på bakbenen. Jag tränade för tränare som inte kunde, men försökte hjälpa mig. Han lugnade ner sig betydligt efter 5-6 månader och det gick sakta bättre. Red rätt länge på hackamore, men efter ett tag fattade han hur man kom undan den med.
Har eg inte ridit dressyrdressyr förrens detta sista året, det har inte gått innan. Bla knockade han mig så jag fick ett blått öga. Det gick INTE att ta i honom, långa tyglar funkade, då ställdes inga krav, men såfort jag kortade dem var det samma visa. Det gick saaakta framåt.
För ett år sedan flyttade vi till nytt stall. Higgins blev lungare, ett trevligare stall. Jag började rida för en supertränare, hon konstaterade att vi samarbetade itne för fem öre.. Han tågade framåt och jag var som en mygga på ryggen.. Vi började i skritt, på halvlånga trygga tyglar. Det funkade fint och och vi avancerade saaaakta. Det är så man måste göra med Higgins, det går inte bara att börja begära en sak rakt av. Man måste ta det lugnt, prata, luuugna. När han är stissig blir han oridbar. Då är det halvlånga tyglar, böja lite och lugna ner. Tills det blir bra igen. Innan tog detta kanske en halvtimme, nu har det kanske ett par varv på volten.
Vissa hade kanske reagerat med att ge ett rapp i rumpan eller trycka in skänklarna, gör jag det på min häst har jag en häst som ställer sig. Och de vill jag inte ha.
Det är det svåra med honom. Han ger nästan ingeting tillbaka, så man måste tänka på hur man rider. Ni ser en ryttare med halvlånga tyglar som skumpar omkring- jag ser en ryttare som försöker vara så mjuk i handen och försöker hitta mellanläget i traven (vilker jag har hittat nu!) Min tränare sa att han ska vara så samlad (ta bettet) att han nästan är i sitt bakåtläge, det är där han arbetar. Men gränsen är så tunn att det gärna blir bakåt istället för framåt. Men det jobbas på och blir bättre varje gång jag rider=)