Var avsäger man sig föräldraskapet??

[biffen]

Jag orkar inte mer.

Jag är ARGA mamman. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag har aldrig någonsin varit en elak typ, än mindre arg och bister.
Jag är själv uppfostrad med mycket kärlek och inga hårda ord. De gånger någon ens närmade sig en höjd röst så blev man spak och "backade" omedelbums.

Men dessa två kan trycka på rätt saker, jag står ut en stund, men i vissa situationer är tålamod en bristvara.

Som när man ber två "öschlås" som gnabbas från de vaknar till de somnar att sitta tyst och stilla i soffan de sista fem minutrarna de har kvar att vara uppe annars åker de isäng omedelbums. Det går en och en halv minut... sen är det glömt.. då brister det och man kör upp dem till sängen och jag är inte direkt gladast just då.. sen när de lagt sig och somnat så ångrar man att det blev som det blev. Att man inte orkade "stå ut". Fastän jag bara verkställde det jag sa skulle ske om de inte lyssnade. Men det är jävligt jobbigt ändå.

Man är pedagogisk och har roliga mål som ska uppfyllas om de hjälper till och inte konstant är i luven på varandra. Det funkar i två timmar. Lite jobbigt då om tiden de ska hålla rör sig om flera dagar.. Att ha tillräckligt kul mål varje dag känns som en omöjlighet, både av tids o pengaskäl.

Hur gör ni för att samla på er tålamod? Jag har ingen som fyller på åt mej..


(OBS! Ta inte rubriken för allvarligt, jag älskar mina tjejer och vi har det bra för det mesta )

 

[Pem]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Som när man ber två "öschlås" som gnabbas från de vaknar till de somnar att sitta tyst och stilla i soffan de sista fem minutrarna de har kvar att vara uppe annars åker de isäng omedelbums. Det går en och en halv minut... sen är det glömt.. då brister det och man kör upp dem till sängen och jag är inte direkt gladast just då.. sen när de lagt sig och somnat så ångrar man att det blev som det blev.

Fast du gjorde ju rätt! Det är klart att du måste verkställa det du hotade med annars vore det ju ännu sämre.

 

[biffen]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jo absolut - här hotas inte med något som inte verkställs - men det gör det ändå inte mindre jobbigt..

Som vanligt hoppades jag ju på att de skulle skärpa sig tiden ut och sen skulle de gå upp "normalt".

 

[millus]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jag orkar inte mer.

Jag är ARGA mamman. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag har aldrig någonsin varit en elak typ, än mindre arg och bister.
Jag är själv uppfostrad med mycket kärlek och inga hårda ord. De gånger någon ens närmade sig en höjd röst så blev man spak och "backade" omedelbums.

Men dessa två kan trycka på rätt saker, jag står ut en stund, men i vissa situationer är tålamod en bristvara.

Som när man ber två "öschlås" som gnabbas från de vaknar till de somnar att sitta tyst och stilla i soffan de sista fem minutrarna de har kvar att vara uppe annars åker de isäng omedelbums. Det går en och en halv minut... sen är det glömt.. då brister det och man kör upp dem till sängen och jag är inte direkt gladast just då.. sen när de lagt sig och somnat så ångrar man att det blev som det blev. Att man inte orkade "stå ut". Fastän jag bara verkställde det jag sa skulle ske om de inte lyssnade. Men det är jävligt jobbigt ändå.

Man är pedagogisk och har roliga mål som ska uppfyllas om de hjälper till och inte konstant är i luven på varandra. Det funkar i två timmar. Lite jobbigt då om tiden de ska hålla rör sig om flera dagar.. Att ha tillräckligt kul mål varje dag känns som en omöjlighet, både av tids o pengaskäl.

Hur gör ni för att samla på er tålamod? Jag har ingen som fyller på åt mej..


(OBS! Ta inte rubriken för allvarligt, jag älskar mina tjejer och vi har det bra för det mesta )

När mina barn var små så brukade de sitta i baksätet på bilen och slåss. Ibland rök det en sko förbi örat på mig som körde. FULLSTÄNDIGT livsfarligt....Då brukade jag fantisera om när de blir arton och får körkort, då ska jag sitta i baksätet och gorma och skrika samtidigt som jag svingar ett dressyrspö runt öronen på dem. Detta blir förstås aldrig verklighet, men när jag var arga mamman(är fortfarande emellanåt) så hjälpte det litet att tänka på hämnd!!!


Så när dina döttrar blir vuxna, kanske sambo med söt killle. Tänk dig då att du åker hem till dem med bästa väninnan och på bästa sändningstid så sitter ni i soffan och SLÅSS om allt och inget som tex fjärrkontrollen! Vem som har mest kuddar, vem som ska ha kissekatten i knäet mm, mm!


För övrigt i den faktiska situationen du befinner dig i så vet jag inget annat råd än att skicka dem i säng. Bums pronto direkt omedelbart! Inget prut och inget fjäsk!

 

[biffen]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jo det är givetvis rätt - men jag blir arg på mej själv för att jag blir ARG - för det skulle vara bättre åtminstone för mig om jag slapp ilskan och bara "kallt" förvisade dem upp utan upprördhet.. Bättre för dem med gissar jag. Men jag klarar inte det. Det är en brist hos mej som förälder. Jag mår inte bra av att vara ilsken, alls.

 

[Lupin]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jag tycker att du har för höga (eller konstiga?) krav på dig själv. Varför är det bättre att vara "kall" än att visa att man blir arg? Tålamod är inget man tvunget måste ha oändligheter av. Dina barn kollade var gränsen gick och om du menade det du hotade med. Och det gjorde du. Bra!

Jag tror du skulle må bättre med din ilska om du helt enkelt accpeterade den. Du är ingen övermänniska, du är en helt vanlig mamma. Ibland orkar man mer, ibland mindre och det är fullt normalt. Att aldrig höja rösten och på något sätt använda det som ännu läskigare hot känns....väldigt manipulerande och oäkta på något sätt. Min åsikt är att det är bättre att visa sina barn fullt normala känslor. Ska man aldrig vara glad och visa lycka och glädje heller kanske? Varför är det så farligt med just ilska och upprördhet?

Man får lov att känna vilka känslor som helst, däremot får man inte göra vad som helst. Tex man får inte slåss eller slå sönder saker bara för att man är arg.

 

[TinyWiny]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

det skulle vara bättre åtminstone för mig om jag slapp ilskan och bara "kallt" förvisade dem upp utan upprördhet.. Bättre för dem med gissar jag.

Om du kallt förvisade dem så skulle det verkligen vara något att ha dåligt samvete för i min värld.

Men, när du har förvisat dem, kan du inte gå upp och prata med dem då efter en liten stund? en och en? förklara varför du blev arg och bli sams igen.

Jag tror att det är viktigt att man förklarar varför man blev så arg, att man förklarar att man älskar dem ändå.

Om du inte kan göra det samma dag (vilket helt klart är att föredra, ingen sover bra om man har varit arg det sista) så ta upp det till diskussion dagen efter.

Nu vet jag inte hur gamla dina barn är men från två år och uppåt går det att diskutera med de flesta barn.

Vad är det som skrämmer dej när du blir arg? det hade jag funderat på om jag var du, för det är ju egentligen där problemet ligger, att du mår dåligt av det.

Att visa sina känslor för sina barn ska man göra, att försöka hålla uppe en mask gör dem bara förvirrade.

Sedan får man ju givetvis tänka på hur man visar sin ilska/sorg osv. och förklara för dem men att man ska visa dem det är jag helt säker på.

Att inte visa är som att säga att vissa känslor inte är tillåtna och då begränsar du ju deras rätt att känna också vilket jag inte tror att du vill.

Alla känslor är bra och ska visas, men vissa reaktioner behöver förklaras i efterhand.
Det är inte värre att förklara varför man blev så arg än att förklara varför man började gapskratta när man talade i telefon.

En hel massa kramar!!!

 

[Enya]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jag orkar inte mer.

Jag är ARGA mamman. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Jag har aldrig någonsin varit en elak typ, än mindre arg och bister.
Jag är själv uppfostrad med mycket kärlek och inga hårda ord. De gånger någon ens närmade sig en höjd röst så blev man spak och "backade" omedelbums.

Men dessa två kan trycka på rätt saker, jag står ut en stund, men i vissa situationer är tålamod en bristvara.

Som när man ber två "öschlås" som gnabbas från de vaknar till de somnar att sitta tyst och stilla i soffan de sista fem minutrarna de har kvar att vara uppe annars åker de isäng omedelbums. Det går en och en halv minut... sen är det glömt.. då brister det och man kör upp dem till sängen och jag är inte direkt gladast just då.. sen när de lagt sig och somnat så ångrar man att det blev som det blev. Att man inte orkade "stå ut". Fastän jag bara verkställde det jag sa skulle ske om de inte lyssnade. Men det är jävligt jobbigt ändå.

Man är pedagogisk och har roliga mål som ska uppfyllas om de hjälper till och inte konstant är i luven på varandra. Det funkar i två timmar. Lite jobbigt då om tiden de ska hålla rör sig om flera dagar.. Att ha tillräckligt kul mål varje dag känns som en omöjlighet, både av tids o pengaskäl.

Hur gör ni för att samla på er tålamod? Jag har ingen som fyller på åt mej..


(OBS! Ta inte rubriken för allvarligt, jag älskar mina tjejer och vi har det bra för det mesta )

Åh vad jag känner igen mig!!!!!!

Eric är 7 år och jättejobbig just nu. Isaac är 5,5 år och i värsta trotsperioden. Elin är snart 2,5 år och har egna åsikter om allt som sker och inte sker runt henne. Brödrarna bråkar och kivas och Elin retas med dem så fort hon får en chans, hon ska sitta där de sitter, hon ska ha deras saker osv...... Jag håller på att bli gråhårig på kuppen!!!

I dag hade jag och Eric ett samtal om hur vi ska göra här hemma. Jag lovade att inte bli arg och gapa på honom och han lovade att försöka bromsa sin lust att göra fel och istället göra rätt. På så sätt får vi nog rätt på de andra två små monsterna också, eftersom de tar efter storebror. Jag förklarade vad han skulle göra när han blev arg istället för att bråka eller ta sönder något. I dag har det funkat bra i morse och vi var alla mycket gladare då!

Jag ska också försöka att inte bli arg, jag vet ju att de inte håller låda för att jävlas utan att det är perioder i deras liv och just nu sammanfaller de rätt ordentligt

Men hur jobbar man med sin ilska?

 

[aldente]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Att vara mamma är verkligen ingen lätt match. Det finns inga man kan älska som sina barn även om man vill ge bort dom ibland.

Jag har en flicka på 6,5 år och lillebror (<---bild)på snart 4. Lillebror går igenom en jobbig period nu, har slutat sova dagtid och förvandlas till "förgrömmade ongen" på eftermiddagar/ kvällar.
Hans påhittighet har inga gränser, han hittar på alla möjliga bus han älskar att gömma saker. Som tur är vet han var grejerna är när man frågar.
Som tur är är han emellanåt en riktig gosig kramkille så jag tror att jag behåller honom ändå.

 

[astra]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jag är också "Arga mamman" och det hade jag verkligen heller aldrig kunnat föreställa mig att jag kunde bli.

Jag har allltid haft världens längsta tålamod men det förändrades i rask takt med att ett barn blev två barn och två barn kom i trotsåldern och började bråka och kivas med varandra.

Vissa dagar är så där harmoniska och härliga (nästan hela dagen iaf) och då tänker jag att det är ju tusan också att jag inte kan få till det så jämnt. Och det dåliga samvetet finns ju nästan alltid där för att man brister i tålamodet.

Men vadå vi mammor är inte mer än bara människor och vi gör nog alla så gott vi kan. Man får brista ibland men man får aldrig sluta överösa ungarna med kärlek och respekt däremellan, så klarar de sig säkert ändå.

 

[Gumman]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Du vet. Vi fick ingen ångerrätt på köpet när vi födde fram våra barn. Jag var också väldigt trött ett tag och min man sa en viktig sak till mig. Det är lättare att låta sonen komma till en då man jobbar en stund eller sitter vid datorn än att stöta bort han. Det är faktiskt sant och tillvaron är mycket behagligare nu. Det här med att få han och sova normal tid är lättare sagt än gjort, men pojken är en kvällsmänniska. Därför får man se till att ha han i säng lite, senare men normal tid ändå.

 

[Lydia]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

ser till att få egentid. Och så tycker jag att det är rätt skönt att de går på dagis även om det innebär att man själv är på jobbet.. (de går från frukost till kl 15).

 

[flaxe]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Jag kan verkligen rekommendera att läsa en bok som heter "Whale done" skriven av Ken Blanchard. Den är lättläst och inte särskilt tjock och ger en ny verktygslåda som fungerar på uppfostran av barn, män och arbetskollegor . Läs den!

Kort sagt går det hela ut på att när man tränar späckhuggare till att utföra trick på akvariet belönar man det positiva beteendet och ignorerar när de gör fel, det gör att man får man valen att välja att göra rätt. Jag tänker ofta på detta med mitt eget barn som tillexempel om han en dag klär på sig utan att bråka och följer med utan protester till dagis så talar jag väldigt tydligt om för honom att jag blir så himla glad när han gör det och att han är jätteduktig. De dagar han bråkar säger jag däremot ingenting. Det har resulterat i att han nu i stort sett aldrig bråkar om att åka till dagis. Perfekt! Det gäller bara att lyfta blicken från allt det jobbiga som du har med dina barn och lyfta fram de aldrig så små positiva saker du kan se, efter ett tag kommer du märka att det finns fler och fler positiva saker och att du själv och dina barn mår mycket bättre. Detta funkar förresten på hästar med...

 

[Sar]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Vet du, jag tycker det är helt o.k. att både bli arg och ledsen inför sina barn.
Det visar att man är människa och det visar att man både älskar och bryr sig.
Sedan behöver man ju inte ta i så man flyger i taket man det måste vara tillåtet att visa sina känslor.

Det är klart att man blir lite nere när barnen gör "felval" och man behöver bli arg fast man inte ville men då är det bra att hinna prata igenom det i lugn och ro så att man absolut inte lägger sig osams.

Barn är ju väldigt olika till sin läggning, jag har ju tvillingar så det finns många jämförelsemöjligheter. De är båda rätt känsliga för stämningar men min ena tjej är betydligt vekare än sin syster och skulle nog kunna börja gråta bara jag tittade på henne nog strängt....
Där får man ju anpassa sig och köra med mkt små hjälper (för att tala hästspråk) medan vår andra tjeja behöver man bli lite tuffare med för att det inte bara ska rinna av.

 

[biffen]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Läser allas svar, ska kommentera vid tillfälle!

Sar: snabbt bara ang. olika personligheter, en av tjejerna fogar sig snabbare och visar större intresse av att vara till lags, den andra är benhård - allt rinner av - FAST hon tar åt sig grymt på insidan men det syns inte - SVÅRT!

 

[Sar]

Sv: Var avsäger man sig föräldraskapet??

Läser allas svar, ska kommentera vid tillfälle!

Sar: snabbt bara ang. olika personligheter, en av tjejerna fogar sig snabbare och visar större intresse av att vara till lags, den andra är benhård - allt rinner av - FAST hon tar åt sig grymt på insidan men det syns inte - SVÅRT!

Det är det sannerlige!. Det blir en svår balansgång och avvägning.
Tur i oturen är min pappa likadan, hård på utsidan men väldigt mjuk på insidan så jag har fått lite tidigare träning.