Blueeyes
Trådstartare
Satt nästan i halsen när jag läste ett blogginlägg från ett katthem, blev riktigt förvånad över deras tankesätt faktiskt men tycker det är en bra diskussion, nu är jag nyfiken på vad ni tycker! Lägger ut inlägget + några kommentarer så får ni spåna vidare sen 
Vi har ett äldre blogginlägg som berör frågan om raskattavel bidrar till överskottet av katter eller inte. Då det idag har lämnats flera kommentarer på detta inlägg tar vi tillfället att (igen) förklara vår synpunkt om avel på katter.
En av de som skrev en kommentar på det gamla blogginlägget tycker att man inte ska lägga problemet hos uppfödarna då det är huskattägarna som har okastrerade katter och som är ansvariga, och att det är de vi måste informera.
Vi jobbar mycket med att upplysa kattägare om vikten av kastrering. Samtidigt så har vi en åsikt om avel av sällskapsdjur som är densamma som den som Djurens Rätt har på sin hemsida:
”Vi är emot kommersiell uppfödning och avel av djur som står i motsättning till djurens intressen. Vi uppmanar alla som funderar på att skaffa ett sällskapsdjur att i första hand adoptera ett djur som behöver ett nytt hem, istället för att vända sig till en uppfödare.”
Det finns i Sverige ett stort ”överskott” av katter. Det totala antalet katter gör att tillgången är många gånger större än efterfrågan. Man ska inte tro att raskattmarknaden inte är mättad. Även bland raskattuppfödarna finns det de som avlivar kullar med ungar, ibland för att de inte ”blir av med de”, ibland ”enbart” för att de inte uppfyller rasstandarden, dvs att de har fel färg, inte har tillräckligt mycket av det av raskattkretsen bestämda utseendemässiga krav. Andra uppfödare ”rear” ut kattungarna och försöker på alla möjliga, lämpliga och olämpliga, kanaler att bli av med sina kullar.
Göteborgs Katthjälp ser ingen skillnad mellan raskatter och huskatter, en katt är en katt och det finns det för många. Dessutom så kan man ifrågasätta om det är etisk försvarbart att uppföda katter som har fått ett visst utseende, och inte sällan tillhörande hälsomässiga problem, pga genetiska uppsättningar som inte skulle finnas kvar om man inte avlar vidare på dessa.
Det stora "överskottet" av katter är alla våras problem och alla vi har ett ansvar att bidra med att överskottet minskar. Det enda sättet att göra det är att sluta med att avla fram fler kattungar. Genom kastrering eller (om kastrering av någon anledning inte anses vara ett alternativ, vilket troligen är fallet hos raskatter) genom att se till att katterna inte parar sig.
Raskatt som huskatt: varje katt som föds bidrar till överskottet. Tycker man det är roligt att ta hand om kattungar så kan man alltid ställa upp som jourhem åt en dräktig katthona, det finns det många sådana som idag får föda sina ungar utomhus.
En uppfödare kommenterade att hon skulle sluta ge oss ett bidrag på varje kattunge hon sålde. Det ligger ABSOLUT inte i vårt intresse att ”tjäna pengar” på någons kattuppfödning! Att sluta med att bidra till kattöverskottet skulle för oss betyda så mycket mer än att ”tjäna” 200 kr för varje kattunge som avlas fram, vare det sig är genom huskatt- eller raskattavel.
Vi har ett äldre blogginlägg som berör frågan om raskattavel bidrar till överskottet av katter eller inte. Då det idag har lämnats flera kommentarer på detta inlägg tar vi tillfället att (igen) förklara vår synpunkt om avel på katter.
En av de som skrev en kommentar på det gamla blogginlägget tycker att man inte ska lägga problemet hos uppfödarna då det är huskattägarna som har okastrerade katter och som är ansvariga, och att det är de vi måste informera.
Vi jobbar mycket med att upplysa kattägare om vikten av kastrering. Samtidigt så har vi en åsikt om avel av sällskapsdjur som är densamma som den som Djurens Rätt har på sin hemsida:
”Vi är emot kommersiell uppfödning och avel av djur som står i motsättning till djurens intressen. Vi uppmanar alla som funderar på att skaffa ett sällskapsdjur att i första hand adoptera ett djur som behöver ett nytt hem, istället för att vända sig till en uppfödare.”
Det finns i Sverige ett stort ”överskott” av katter. Det totala antalet katter gör att tillgången är många gånger större än efterfrågan. Man ska inte tro att raskattmarknaden inte är mättad. Även bland raskattuppfödarna finns det de som avlivar kullar med ungar, ibland för att de inte ”blir av med de”, ibland ”enbart” för att de inte uppfyller rasstandarden, dvs att de har fel färg, inte har tillräckligt mycket av det av raskattkretsen bestämda utseendemässiga krav. Andra uppfödare ”rear” ut kattungarna och försöker på alla möjliga, lämpliga och olämpliga, kanaler att bli av med sina kullar.
Göteborgs Katthjälp ser ingen skillnad mellan raskatter och huskatter, en katt är en katt och det finns det för många. Dessutom så kan man ifrågasätta om det är etisk försvarbart att uppföda katter som har fått ett visst utseende, och inte sällan tillhörande hälsomässiga problem, pga genetiska uppsättningar som inte skulle finnas kvar om man inte avlar vidare på dessa.
Det stora "överskottet" av katter är alla våras problem och alla vi har ett ansvar att bidra med att överskottet minskar. Det enda sättet att göra det är att sluta med att avla fram fler kattungar. Genom kastrering eller (om kastrering av någon anledning inte anses vara ett alternativ, vilket troligen är fallet hos raskatter) genom att se till att katterna inte parar sig.
Raskatt som huskatt: varje katt som föds bidrar till överskottet. Tycker man det är roligt att ta hand om kattungar så kan man alltid ställa upp som jourhem åt en dräktig katthona, det finns det många sådana som idag får föda sina ungar utomhus.
En uppfödare kommenterade att hon skulle sluta ge oss ett bidrag på varje kattunge hon sålde. Det ligger ABSOLUT inte i vårt intresse att ”tjäna pengar” på någons kattuppfödning! Att sluta med att bidra till kattöverskottet skulle för oss betyda så mycket mer än att ”tjäna” 200 kr för varje kattunge som avlas fram, vare det sig är genom huskatt- eller raskattavel.
