Vänsterns förflutna

För några år sedan så skrev jag en b-uppsats i historia om reaktioner i svensk vänsterpress i samband med den tidiga avstaliniseringen efter den 20:e partikongressen 1956. En sådan studie är ju ganska liten till omfånget, så den berörde som sagt bara det tidiga skedet. Jag vet inte riktigt vart jag har den nu, men vad jag minns så var det inget uppseendeväckande som skrevs. Ingen försvarade Stalin, men det var inte heller något speciellt om att man fördömde Stalin. Men vid den tidpunkten var ju inte heller Stalins brott kända i sin helhet.

Här står det kort om avstaliniseringen:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Avstaliniseringen
Tack för länken och din sammanfattning av din B-uppsatts. Låter som ett intressant ämne!
 
Jag besökte DDR en del under 80-talet. Var även i Sovjet. Det vaccinerade mig mkt effektivt från alla romantiska vänsterideal. Jag är å andra sidan absolut ingen SD anhängare. Tycker dock det är synd och skam att vänstern har fått lägga beslag på begrepp som anti-rasism och feminism och jag tillhör dem som ifrågasätter trovärdigheten i detta. Titta på konsten från Sovjet och DDR - där hyllas den starka, vita ( och sannolikt heterosexuella) manskroppen!
 
Alltså, visst finns det tokstollar inom Vänstern med, det gör det nog i alla föreningar och partier. Och visst finns det en sektvänster som många gånger inte alls är rolig utan enbart obehaglig. Men man måste ju nånstans utgå från vad som står i vänsterns partiprogram idag liksom, det är ju det man måste gå på.

Öh jaha? Och därför ska vi inte nämna Kirunasvenskarna när vi pratar om svenska kommunisters historia? Är det så känsligt?
 
Jag besökte DDR en del under 80-talet. Var även i Sovjet. Det vaccinerade mig mkt effektivt från alla romantiska vänsterideal. Jag är å andra sidan absolut ingen SD anhängare. Tycker dock det är synd och skam att vänstern har fått lägga beslag på begrepp som anti-rasism och feminism och jag tillhör dem som ifrågasätter trovärdigheten i detta. Titta på konsten från Sovjet och DDR - där hyllas den starka, vita ( och sannolikt heterosexuella) manskroppen!

Men det var ju sådant som gjordes och hände i DDR, Sovjet och andra länder bakom järnridån.

Det var definitivt inte VPK eller Vänsterpartiet som stod bakom Sovjetisk Gulag eller Stasi i DDR.
Att det funnits (och antagligen finns?) knäppgökssekterister på den yttersta vänsterkanten, som skulle vilja göra revolution och införa proletäriatets diktatur, kan knappast V lastas för.

Åtminstone från mitten av 1970-talet och framåt, när jag har haft någorlunda insyn, så har V varit ett parti som velat ha demokrati, och även ekonomisk demokrati, genom att på olika sätt fördela samhällets resurser mer jämlikt, och vara betydligt tuffare i både retorik och faktiska förslag, än vad S varit sedan det tidiga 1900-talet.
Man har velat förstatliga banker och några andra typer på företag, men absolut inte förstatliga näringslivet som helhet.

Stalin- eller för den delen Leninkult, är något jag förknippar med yttersta vänsterkanten, och små sektliknande partier, som drog åt sig en hel del uppmärksamhet (och en del kändisar bland proselyterna) under delar av 1960talet till det sena 1970-talet.

Feminismen däremot, tog det ganska lång tid för vänstern att ta till sig. Det var inte helt ovanligt att man argumenterade ungefär så här: vi ska nog se till att kvinnorna ska bli jämlika också, men först ska vi fixa så att männen blir jämlika...
 
Men det var ju sådant som gjordes och hände i DDR, Sovjet och andra länder bakom järnridån.

Det var definitivt inte VPK eller Vänsterpartiet som stod bakom Sovjetisk Gulag eller Stasi i DDR.
Att det funnits (och antagligen finns?) knäppgökssekterister på den yttersta vänsterkanten, som skulle vilja göra revolution och införa proletäriatets diktatur, kan knappast V lastas för.

Åtminstone från mitten av 1970-talet och framåt, när jag har haft någorlunda insyn, så har V varit ett parti som velat ha demokrati, och även ekonomisk demokrati, genom att på olika sätt fördela samhällets resurser mer jämlikt, och vara betydligt tuffare i både retorik och faktiska förslag, än vad S varit sedan det tidiga 1900-talet.
Man har velat förstatliga banker och några andra typer på företag, men absolut inte förstatliga näringslivet som helhet.

Stalin- eller för den delen Leninkult, är något jag förknippar med yttersta vänsterkanten, och små sektliknande partier, som drog åt sig en hel del uppmärksamhet (och en del kändisar bland proselyterna) under delar av 1960talet till det sena 1970-talet.

Feminismen däremot, tog det ganska lång tid för vänstern att ta till sig. Det var inte helt ovanligt att man argumenterade ungefär så här: vi ska nog se till att kvinnorna ska bli jämlika också, men först ska vi fixa så att männen blir jämlika...
Så Olof Palme, Ingvar Carlsson, Lars Ohly och en stor del av den svenska kultureliten var knäppgökssekterister på den yttersta vänsterkanten? Knappast. Dessa regimer omhuldades brett. Man sa inte att Sverige ska bli som Sovjet eller DDR men man tog heller inte avstånd från dessa regimer och dess ideal. Svensk skola har t ex influerats starkt av idéer från DDR. Därför finns ett trovärdighetsproblem idag när många vänsterpolitiker fortfarande inte vill erkänna att man lät sig duperas - och om man nu erkänner det så var ju det som hände i kommunismens namn ' för ett gott syftes skull' även om det blev lite fel ...
 
Jag besökte DDR en del under 80-talet. Var även i Sovjet. Det vaccinerade mig mkt effektivt från alla romantiska vänsterideal. Jag är å andra sidan absolut ingen SD anhängare. Tycker dock det är synd och skam att vänstern har fått lägga beslag på begrepp som anti-rasism och feminism och jag tillhör dem som ifrågasätter trovärdigheten i detta. Titta på konsten från Sovjet och DDR - där hyllas den starka, vita ( och sannolikt heterosexuella) manskroppen!

Dina erfarenheter tycks vara helt i linje med mina och jag irriterar mig också över vänsterns kidnappning av begreppen anti-rasism, feminism och HBTQ. Politiskt är jag väl närmast liberal moderat.

Jag var i DDR 1968 på ett privat besök med en nära väninna hos hennes släkt i en stad söder om Berlin. Familjen tillhörde uppenbart det övre skiktet i staden, medlemmar i partiet/ungkommunisterna, tillstånd att handla i "$"-butiken, stort hus med trädgård och mannen var chef för en maskinfabrik.

Senare, efter muren, har jag träffat döttrarna i familjen och dom bekräftade det jag hade misstänkt hela tiden. Pappans inställning var klar "if you can't beat them, join them" och det gjorde han helhjärtat och utnyttjade systemet till sin död men han var inte mer kommunist än min moderata pappa.

Jag tyckte mig se större skillnader mellan folks levnadsvillkor innom Östblocket (var också en del i Moskva, Prag och Budapest under hela 70-talet) än andra ställen i Europa.
 
Dina erfarenheter tycks vara helt i linje med mina och jag irriterar mig också över vänsterns kidnappning av begreppen anti-rasism, feminism och HBTQ. Politiskt är jag väl närmast liberal moderat.

Jag var i DDR 1968 på ett privat besök med en nära väninna hos hennes släkt i en stad söder om Berlin. Familjen tillhörde uppenbart det övre skiktet i staden, medlemmar i partiet/ungkommunisterna, tillstånd att handla i "$"-butiken, stort hus med trädgård och mannen var chef för en maskinfabrik.

Senare, efter muren, har jag träffat döttrarna i familjen och dom bekräftade det jag hade misstänkt hela tiden. Pappans inställning var klar "if you can't beat them, join them" och det gjorde han helhjärtat och utnyttjade systemet till sin död men han var inte mer kommunist än min moderata pappa.

Jag tyckte mig se större skillnader mellan folks levnadsvillkor innom Östblocket (var också en del i Moskva, Prag och Budapest under hela 70-talet) än andra ställen i Europa.
Var på DDR museet i Berlin i höstas! Jätteintressant. Där visade de bl hur affärerna f eliten såg i ut! Det fanns ju även affärer m åtråvärda varor f turister och vanligt folk men där man bara kunde handla f dollar och d- mark! Vanliga arbetare i DDR hade mycket pengar, men inget att köpa för dem! Min erfarenhet personligen var att det enda man kunde köpa som var gott var bröd och öl! Men smaken förstördes f allt var insvept i lukten av kol!
 
Just det, kan skjuta till med lite egna erfarenheter också. Dock är jag ju då inte så gammal än men ändå.
Kan också tillägga att jag idag sympatiserar med Alliansen, vill dock inte specificera parti närmare.
Jag säger inte att jag skulle sympatiserat med just vänstern, men jag tror absolut att jag hade kunnat sympatisera med åtminstone S, om jag inte hade upplevt nedanstående. Att jag idag sympatiserar med det Allians-partiet jag gör, beror till stor del på just att jag fått uppleva vänstern ur det perspektiv som beskrivs nedan, och att jag blev "avsmakt" från allt som ligger på vänster-skalan.

Min uppväxt under slutet av 90-talet t.om. början av 2010-tal har en stark vänsterprägel, och jag blev mycket hårt vänsterindoktrinerad, främst från skolan. Mina iakttagelser kommer från skolans värld (flera skolor, kan tilläggas!).

Till att börja med fick man absolut inte vara bättre än någon annan. Jag, som hade lätt för mig i skolan, fick absolut inte minsta cred för det, inte ens på privata utvecklingssamtal. Denna mentalitet genomsyrade verkligen skolan. Alla skulle vara lika och "i samlad trupp" som det så fint hette. Ingen skulle vara bättre än någon annan, i något ämne. Gud förbjude den som hade ett personligt pennskrin, skrivhäften eller suddgummin. Åtminstone skrivhäftena hamnade i soptunnan. Man skulle även alltid lyda sina lärare till punkt och pricka, utan att överhuvudtaget ifrågasätta. Sa lärarna att man skulle sudda ut fyra sidor skrivstil för att en bokstav, på en rad, på ett ställe, blev lite sned, ja, då skulle man bara lyda. Man fick inte ens kommentera med "nej, men oj,hoppsan!", för då fick man ordentligt med skäll. Att kritisera var en dödssynd. Även om det så var helt konstruktivt och befogat. Var man öppen med att t.ex. konstruktivt kritisera undervisningen, o-ordning i klassen eller liknande, ja då hotades man med polisanmälan, och skrämdes till tystnad. Så även föräldrarna, om kritiken kom från dem. På historielektionerna talades det mycket varmt om DDR och Sovjet, och vad än läroboken sa, lyftes alla tänkbara fördelar fram. Till historie- eller samhällskunskapsarbeten på den tiden när datorer blivit vanliga, var det lärarna som valde ut källorna åt oss elever. Alltid korrekta ur ett vänsterperspektiv, och gällde arbetet någonting som rörde vänstern på något sätt (t.ex. Sovjet, DDR, osv.), valdes naturligtvis källor som lyfte fram dessa på bästa tänkbara vis.

Detta må låta fullkomligt surrealistiskt. Men detta är verkligheten i svensk skola under 2000-talet.
 
Senast ändrad:
Just det, kan skjuta till med lite egna erfarenheter också. Dock är jag ju då inte så gammal än men ändå.
Kan också tillägga att jag idag sympatiserar med Alliansen, vill dock inte specificera parti närmare.

Min uppväxt under slutet av 90-talet t.om. början av 2010-tal har en stark vänsterprägel, och jag blev mycket hårt vänsterindoktrinerad, främst från skolan. Mina iakttagelser kommer från skolans värld (flera skolor, kan tilläggas!).

Till att börja med fick man absolut inte vara bättre än någon annan. Jag, som hade lätt för mig i skolan, fick absolut inte minsta cred för det, inte ens på privata utvecklingssamtal. Denna mentalitet genomsyrade verkligen skolan. Alla skulle vara lika och "i samlad trupp" som det så fint hette. Ingen skulle vara bättre än någon annan, i något ämne. Gud förbjude den som hade ett personligt pennskrin, skrivhäften eller suddgummin. Åtminstone skrivhäftena hamnade i soptunnan. Man skulle även alltid lyda sina lärare till punkt och pricka, utan att överhuvudtaget ifrågasätta. Sa lärarna att man skulle sudda ut fyra sidor skrivstil för att en bokstav, på en rad, på ett ställe, blev lite sned, ja, då skulle man bara lyda. Man fick inte ens kommentera med "nej, men oj,hoppsan!", för då fick man ordentligt med skäll. Att kritisera var en dödssynd. Även om det så var helt konstruktivt och befogat. Var man öppen med att t.ex. konstruktivt kritisera undervisningen, o-ordning i klassen eller liknande, ja då hotades man med polisanmälan, och skrämdes till tystnad. Så även föräldrarna, om kritiken kom från dem. På historielektionerna talades det mycket varmt om DDR och Sovjet, och vad än läroboken sa, lyftes alla tänkbara fördelar fram. Till historie- eller samhällskunskapsarbeten på den tiden när datorer blivit vanliga, var det lärarna som valde ut källorna åt oss elever. Alltid korrekta ur ett vänsterperspektiv, och gällde arbetet någonting som rörde vänstern på något sätt (t.ex. Sovjet, DDR, osv.), valdes naturligtvis källor som lyfte fram dessa på bästa tänkbara vis.

Detta må låta fullkomligt surrealistiskt. Men detta är verkligheten i svensk skola under 2000-talet.
Oj, detta låter ju onekligen lite extremt! Inte utan att jag blir nyfiken på var i Landet du gått i skolan. Lund? Känt för sin akademiska vänster? Karlshamn? Är väl ett känt fäste f KPMLR eller kanske i Kiruna?
 
Oj, detta låter ju onekligen lite extremt! Inte utan att jag blir nyfiken på var i Landet du gått i skolan. Lund? Känt för sin akademiska vänster? Karlshamn? Är väl ett känt fäste f KPMLR eller kanske i Kiruna?

Jag vill inte skriva ut namnet. Men det är en vanlig, medelklass-Svensson förort till Stockholm.
 
Jag fattar överhuvudtaget inte varför tex Gulag och Stalin skulle räknas till den svenska vänsterns förflutna och vara något som den svenska vänstern därför måste "göra upp med" och "ta avstånd från". Varför ska i så fall inte alla svenska medborgare göra upp med och ta avstånd från tex Karl XII?

Om man ska hårdra det, så är det ju lite samma sak som att säga att SD inte skulle behöva göra upp med sitt förflutna?

Under min skolgång så tyckte jag att det kändes skevt att man inte talade något om brotten som skett i kommunismens namn i samma utsträckning som man talade om nazismens brott. Totalitära regimer är lika förkastliga oavsett om de är höger eller vänster.
 
Om man ska hårdra det, så är det ju lite samma sak som att säga att SD inte skulle behöva göra upp med sitt förflutna?

Under min skolgång så tyckte jag att det kändes skevt att man inte talade något om brotten som skett i kommunismens namn i samma utsträckning som man talade om nazismens brott. Totalitära regimer är lika förkastliga oavsett om de är höger eller vänster.

Som sagt har jag inte kommit i kontakt med någon vänsterrörelse som försvarar totalitära former av kommunism (såsom Sovjetsystemet), så jag förstår inte riktigt vad du menar. Vänsterpersoner som kallar sig kommunister, har jag träffat på. Men de har alltid varit tydliga med att ordet kommunism har getts många betydelser, och att deras kommunism är något annat än den sovjetiska (och andra länders).
 
Som sagt har jag inte kommit i kontakt med någon vänsterrörelse som försvarar totalitära former av kommunism (såsom Sovjetsystemet), så jag förstår inte riktigt vad du menar. Vänsterpersoner som kallar sig kommunister, har jag träffat på. Men de har alltid varit tydliga med att ordet kommunism har getts många betydelser, och att deras kommunism är något annat än den sovjetiska (och andra länders).

Jag har nog faktiskt inte heller träffat på någon som försvarat totalitära former av kommunism. Men som parallell har jag inte heller träffat på en sverigedemokrat som försvarat nazismen. Jag tycker att både extremhögern och extremvänstern bör tydliggöra att deras övertygelse är långt ifrån deras smutsiga historia(såklart tycker jag att SD är närmare smutsen, men jag tycker också att man bör tvätta sin egen byk när man förutsätter att andra ska tvätta sin), som man inte kan bortse från i något av fallen.

Och jag vet att alla som röstar vänster inte är extrema, det var bara för att visa en motpol :)
 
Å ena sidan förstår jag att det är en parallell mellan SD's förflutna och en (önskan) om att V ska få smaka på sitt ruttna förflutna men å andra sidan; hur var det m V, egentligen, i Sverige??

Lars Ohly (partiledare 2004-2012) var i början av sin karriär i partiet öppet demokratifientlig. Under 80-talet skrev han debattinlägg i parti-knutna tidningen Röd Press om bland annat att vi aldrig får acceptera ett demokratibegrepp som står över klasskampen och att inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna kan vara den enda möjligheten. Efter det så har han ljugit och sagt att det inte finns ett enda citat från honom som förminskar eller förringar förtryck, samt att hans demokratiska engagemang inte kan ifrågasättas. 1998 sa han i en intervju att han inte tycker det finns någon anledning att ha Lenin på väggen eftersom Vänsterpartiet är ett demokratiskt parti. I en annan intervju samma år hävdade han att ingen i Vänsterpartiet har Lenin som förebild. Uppdrag granskning avslöjade sedan att han själv kallade sig Leninist så sent som 1999, alltså året efter.
 
Dina erfarenheter tycks vara helt i linje med mina och jag irriterar mig också över vänsterns kidnappning av begreppen anti-rasism, feminism och HBTQ. Politiskt är jag väl närmast liberal moderat.

Jag var i DDR 1968 på ett privat besök med en nära väninna hos hennes släkt i en stad söder om Berlin. Familjen tillhörde uppenbart det övre skiktet i staden, medlemmar i partiet/ungkommunisterna, tillstånd att handla i "$"-butiken, stort hus med trädgård och mannen var chef för en maskinfabrik.

Senare, efter muren, har jag träffat döttrarna i familjen och dom bekräftade det jag hade misstänkt hela tiden. Pappans inställning var klar "if you can't beat them, join them" och det gjorde han helhjärtat och utnyttjade systemet till sin död men han var inte mer kommunist än min moderata pappa.

Jag tyckte mig se större skillnader mellan folks levnadsvillkor innom Östblocket (var också en del i Moskva, Prag och Budapest under hela 70-talet) än andra ställen i Europa.

Om du inte sett skillnader i levnadsvillkor mellan rika och fattiga under 1970-talet, i andra länder i Europa än i de som tillhörde östblocket, så kan det ju faktiskt bero på att du inte besökt de länder där skillnaderna var stora, alternativt att du besökt rätt länder, men fel regioner eller stadsdelar, vilket eventuellt kan bero på att ditt fokus inte var att hitta företeelser att kritisera?

Italien, Spanien, Portugal, Grekland, delar av Frankrike och delar av England kan vara lämpliga exempel på länder med stora klyftor under den tidsepoken, där var väldigt enkelt att besöka dem men slippa se fattigdom kontrastera mot rikedom, genom att vara på platser där den stora fattigdomen var osynlig.
 
Jag ser det som lite putslustigt, hur fort det går för en möjligt intressant tråd att diskutera vad och hur vänstern (definition av "vänstern" kan vara på sin plats, eftersom det inte ä ett entydigt begrepp, liksom inte "bogerligheten" är ett entydigt begrepp) stod för eller inte stod för, tas över av rabiata kommunisthatare, som repeterar argument som hörts genom långa tider.

Särskilt inlägget om skolan finnar jag märkligt.

En skola som fungerade på ett sådant sätt, låter inte som om den följde de då gällande läroplanerna. Eller så är det så att det som nu påstås, i själva verket är vederbörande föräldrars uppfattning, som nu har övergått till att bli minnen?
Skrivhäften i soptunnan, förbud mot egna pennskrin och liknande är inte något slags kommunistkonspiration. Det låter mera som dåligt omdöme hos en lärare som hade svårt att få en klass att fungera.

Mycket av det låter märkligt, och såpass otroligt att påståenden borde granskas mot en objektiv bakgrund.

Min tro är att det finns föräldrar i bakgrunden här, vars uppfattningar om skolan och vad som är vänster färgar av sig i minnena.

Skolan är inte en tävling där det gäller att vara bäst och att sticka ut så mycket som möjligt. Det är en plats för att lära sig saker, i grupp. Det blir då lätt lite tråkigt om man har lätt för sig, precis som det blir jobbigt för den som har svårt att hänga med.
 
Skolan är inte en tävling där det gäller att vara bäst och att sticka ut så mycket som möjligt. Det är en plats för att lära sig saker, i grupp. Det blir då lätt lite tråkigt om man har lätt för sig, precis som det blir jobbigt för den som har svårt att hänga med.
Elever är inte en homogen massa som kan knuffas framåt i gemensam trupp som en skock får. De är en samling individer, där var och ens behov behöver tillgodoses. Lika viktigt som det är att se till att den som har det svårt att lära snabbt får extra hjälp, lika viktigt är det att låta den som har det lätt för sig får fortsätta utvecklas och gå vidare till nya utmaningar. Annars klarar inte den som har det svårt att komma vidare och den som har det lätt riskerar att tröttna av att trampa i kvicksand.

Lusten att lära är bräcklig och det viktigaste skolan har att underhålla..
 
Just det, kan skjuta till med lite egna erfarenheter också. Dock är jag ju då inte så gammal än men ändå.
Kan också tillägga att jag idag sympatiserar med Alliansen, vill dock inte specificera parti närmare.
Jag säger inte att jag skulle sympatiserat med just vänstern, men jag tror absolut att jag hade kunnat sympatisera med åtminstone S, om jag inte hade upplevt nedanstående. Att jag idag sympatiserar med det Allians-partiet jag gör, beror till stor del på just att jag fått uppleva vänstern ur det perspektiv som beskrivs nedan, och att jag blev "avsmakt" från allt som ligger på vänster-skalan.

Min uppväxt under slutet av 90-talet t.om. början av 2010-tal har en stark vänsterprägel, och jag blev mycket hårt vänsterindoktrinerad, främst från skolan. Mina iakttagelser kommer från skolans värld (flera skolor, kan tilläggas!).

Till att börja med fick man absolut inte vara bättre än någon annan. Jag, som hade lätt för mig i skolan, fick absolut inte minsta cred för det, inte ens på privata utvecklingssamtal. Denna mentalitet genomsyrade verkligen skolan. Alla skulle vara lika och "i samlad trupp" som det så fint hette. Ingen skulle vara bättre än någon annan, i något ämne. Gud förbjude den som hade ett personligt pennskrin, skrivhäften eller suddgummin. Åtminstone skrivhäftena hamnade i soptunnan. Man skulle även alltid lyda sina lärare till punkt och pricka, utan att överhuvudtaget ifrågasätta. Sa lärarna att man skulle sudda ut fyra sidor skrivstil för att en bokstav, på en rad, på ett ställe, blev lite sned, ja, då skulle man bara lyda. Man fick inte ens kommentera med "nej, men oj,hoppsan!", för då fick man ordentligt med skäll. Att kritisera var en dödssynd. Även om det så var helt konstruktivt och befogat. Var man öppen med att t.ex. konstruktivt kritisera undervisningen, o-ordning i klassen eller liknande, ja då hotades man med polisanmälan, och skrämdes till tystnad. Så även föräldrarna, om kritiken kom från dem. På historielektionerna talades det mycket varmt om DDR och Sovjet, och vad än läroboken sa, lyftes alla tänkbara fördelar fram. Till historie- eller samhällskunskapsarbeten på den tiden när datorer blivit vanliga, var det lärarna som valde ut källorna åt oss elever. Alltid korrekta ur ett vänsterperspektiv, och gällde arbetet någonting som rörde vänstern på något sätt (t.ex. Sovjet, DDR, osv.), valdes naturligtvis källor som lyfte fram dessa på bästa tänkbara vis.

Detta må låta fullkomligt surrealistiskt. Men detta är verkligheten i svensk skola under 2000-talet.


Det låter väldigt extremt. Jag är lärare själv och vi har tydliga innehålls- och kunskapskrav med mål för de olika kurserna, krav som är definierade av skolverket och som inte går att rucka på hur som helst. Alla betygskriterier och övriga dokument ligger på skolverkets hemsida, det är ingenting hemligt.

Det låter verkligen som en (eller fler) lärare som tappat kontrollen över gruppen och inte har någon tydlig plan för lärandet och kunskapsutvecklingen - givetvis går det att individanpassa till stor del så att de lite snabbare eleverna får en utmaning. Sedan kanske inte läraren (som utgår ifrån kunskapskriterierna) alltid anser att eleven är just en snabb elev, även om eleven själv tycker det.

Jag kan absolut välja källor till mina elever även om jag inte gör det vid alla arbeten, framförallt för att tvinga dem bort ifrån ex wiki och de andra självklara sajterna, och in på exempelvis universitetens sidor.

Om en svensk skola på tvåtusentalet verkligen fungerar så som du beskriver så kan ni gå vidare till rektor och be att denne talar med läraren, eller i nästa steg tala med Skolinspektionen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp