Sv: Vanligt?
Jag hade också en massa noijor, trodde barnet mådde dåligt, men också en massa andra svarta tankar….nu efteråt har jag insett att jag nog hade nån typ av depression under graviditeten, men det var ingen som "märkte" det (utom min man då), är inte direkt en sån som delar mig av mina känslor till omvärlden. Jag hade en hel del tvångstankar och ett flera ångestliknande attacker men dom få som jag vågade dela med mig till om mina krämpor sade bara att "det hör till". Jo visst men kanske ändå inte I sådan omfattning som det drabbade mig….det var faktiskt så hemskt så jag har inte velat ha fler barn delvis pga av detta.
Det var dessutom en massa andra saker på gång I mitt liv samtidigt med husbygge mm så jag kände hela tiden att jag inte "fick" klappa igenom för då skulle allt annat också ha fallit ihop som ett korthus….det skulle det antagligen inte ha gjort men nog är det typiskt för den "duktiga flickan" att känna det så. Vet sen inte om det hör ihop men faktum är att mitt barn var nära att födas I vecka 32, men dom fick det stoppat och han kom sedan I vecka 39. Sedan tog det väldigt lång tid för mig att komma tillbaks psykiskt, jag var liksom helt slut.
Om jag får fler barn så tänker jag nog handskas med situationen på ett annat sätt, det finns ju hjälp att få…..så om det börjar kännas för jobbigt så tala med din BM eller nån annan du litar på om dina känslor, helst nån som är professionell inom området.