Sv: valpar i huset.
svarar lite allmänt.
Min tik fick snittas pga att första valpen fastnade med sitt huvud i bäckenet. Veterinärerna(!) försökte få ut den i ca 30 min med hela kroppen ute, men inte huvudet, de sprutade in mängder med glidmedel, och de diskuterade om de inte skulle ta den från andra hållet, pga att de satt stenhårt fast.Men peppar peppar så fick dom ut den, den rätta vägen. Lät henne försöka själv, men jag beslutade i samråd med en av djurvårdarna att det va lika bra att öppna henne så hon slapp arbeta ihjäl sig. Jag tror inte hon hade orkat få ut alla valparna själv, efter ha jobbat så hårt med den första. (skuldrorna var inte stora alls på någon av dem.. utan huvudena på två.)
När de öppnade henne, så låg en valp till på tur ut, med stort huvud, så den hade inte tagit sig ut den naturliga vägen hur pigg än tiken hade varit.. Det handlade inte om värksvaghet, för värkar hade hon så det räkte och blev över, det var storleken på valparnas huvuden som var för stora helt enkelt. De tog sig inte genom bäckenet.
Idag, så har den valpen fortfarande synligt större huvud än sina syskon. Vad det beror på vet jag inte, men troigtvis på att hanen var så pass mycket större än tiken. Så i framtiden kommer jag vara mycket noga med att hanen inte få vara mycket större än tiken.
Det behöver ju definitivt inte vara det som var felet, men varför chansa?
valparna på tik ett, som är större än tik 2, hade mycket jämnare kroppar, lika feta överallt hihi, om någon förstår vad jag menar.
sen är det en grej jag har disk mycket med mina utländska kontakter.
Vi i sverige väntar många gånger med att para tills hundarna har stabiliserat sig för mycket i bäckenet. I utlandet tar dom gärna en parning på hunden innan den sätter sig i bäckenet, tja vid andra löpet, eller tredje om den löper tidigt. ca vid 1½ års ålder. I sverige är ju regel att man parar vid två års ålder. Och då är tikarna inte lika mjuka och har svårare att vidga bäckenet.
Flera jag har pratat med, säger att de aldrig skulle para en tik första gången efter två½-tre års ålder, just pga detta. (detta gäller små hunds raser och vissa stora. men generellt småhundar, så det är deras erfarenhet.)Och att de får skälig vila efter den kullen.
Men givetvis måste man se till individen, att den är tillräckligt mogen för att ta hand om en kull, annars är det ju menlingslöst ändå ur andra synvinklar. Vad är era tankar om detta?
Alltid roligt att höra.
Ska ta nya bilder i veckan så får ni de de små minigrisarna.
