Saker blir inte alltid som man tänkt sig och jag känner bara att jag behöver lite tips, råd och tyckande i min situation. Jag har precis skaffa min hund nr 2 som är 7 mån idag, varit hos mig sen 8v. Han är av samma ras som min hund nr 1. Hund nr 1 tävlar och tränar jag aktivt med i agility men vi pysslar även mycket med rally, drag och liknande. Vi är helt enkelt ganska aktiva. Hund nr 2 är vald med stor omsorg, kikat igenom alla linjer och letat efter det som intresserat mig. Tyvärr så känner jag inte att det vart som jag har tänkt mig.
Enda sedan hund nr 2 kom till mig så har han visat en hel del rädslor, för saker som rör sig, andra hundar, i röriga situationer och liknande. Han är vad många skulle beskriva som "vek" och tar ut sin rädsla i skall eller i sista hand flykt. Pga att hund nr 1 tränas och tävlas så har hund nr 2 fått följa med på mycket ända sedan han var liten. Vi har gått valpkurs och en uppföljningskurs med fokus på handling, stadga och liknande för valpar. Sista kursen fick vi i stort sätt bara "sitta av" då han inte klarade att gå fram och träna med mig.
Hemma så fungerar han mycket bra, han är väldigt glad i människor. Men så fort vi går ut på vardagliga promenader (som vi såklart gör) så är han rädd, svansen mellan benen, försöker ha koll åt alla håll, skäller. Vissa promenader går bättre än andra. Jag försöker göra en sådan liten grej som möjligt av det hela. skvallerträna. Det går bra till en viss nivå.
Just nu känner jag bara att allt vart så fel och att det påverkar min relation till honom. Jag vill ha en hund som älskar att träna och tävla, som alltid är på och med, inte lägga ned två års tid för att få en hund som överhuvudtaget fungerar i dessa sociala situationer. Hur hade ni tänkt? Hur hade ni agerat?
Jag har såklart pratat med uppfödaren som är medveten om situationen. Det finns inte dessa tendenser hos kullsyskonen.
Enda sedan hund nr 2 kom till mig så har han visat en hel del rädslor, för saker som rör sig, andra hundar, i röriga situationer och liknande. Han är vad många skulle beskriva som "vek" och tar ut sin rädsla i skall eller i sista hand flykt. Pga att hund nr 1 tränas och tävlas så har hund nr 2 fått följa med på mycket ända sedan han var liten. Vi har gått valpkurs och en uppföljningskurs med fokus på handling, stadga och liknande för valpar. Sista kursen fick vi i stort sätt bara "sitta av" då han inte klarade att gå fram och träna med mig.
Hemma så fungerar han mycket bra, han är väldigt glad i människor. Men så fort vi går ut på vardagliga promenader (som vi såklart gör) så är han rädd, svansen mellan benen, försöker ha koll åt alla håll, skäller. Vissa promenader går bättre än andra. Jag försöker göra en sådan liten grej som möjligt av det hela. skvallerträna. Det går bra till en viss nivå.
Just nu känner jag bara att allt vart så fel och att det påverkar min relation till honom. Jag vill ha en hund som älskar att träna och tävla, som alltid är på och med, inte lägga ned två års tid för att få en hund som överhuvudtaget fungerar i dessa sociala situationer. Hur hade ni tänkt? Hur hade ni agerat?
Jag har såklart pratat med uppfödaren som är medveten om situationen. Det finns inte dessa tendenser hos kullsyskonen.