Valp som hugger

[Sasse]

Jag vet att valpar bits, men hur vanligt är det att de hugger och framförallt, vad kan man göra åt det?

Valpen ifråga är ca 7 månader, och som alla valpar bits han gärna, men han har även ett rätt hätskt temperament på så sätt att han morrar och hugger varje gång han inte får som han vill. Det är inga valpnafs utan han biter hårt, oftast flera gånger med blodvite eller blåmärke som följd. Har man bra reflex hugger han i luften istället.

Oftast uppstår sådana situationer när valpen fixerar vid något, vilket jag upplever att han lätt gör. Det i kombination med att han har selektiv hörsel och dessutom ser dåligt gör att det ibland är svår att få kontakt med honom. Bästa sättet att påkalla uppmärksamhet är att röra vid honom, men är han då fixerad/koncentrerad på något annat, biter han.

Han fixerar gärna vid mat och katter, främst det förstnämnda. Han är otroligt matglad och snor mat så fort han kan. Antingen från bord eller från tallriken man äter ifrån. Han gillar även hushållets katter och jagar/valpbiter dem. Ingetdera är ok beteende, men det är svårt att avbryta när han öht inte tar någon notis om ens existens. Det enda han ser är det han vill ha. Att avleda med godis ger igen respons. Det som funkat bäst är som sagt att stoppa honom fysiskt på något sätt, t.ex. genom att hålla en hand på eller framför hans bog, men då blir han arg.

Som ett ytterligare tillägg upplever jag att valpen har en del rädslor. Han kan bli, i mitt tycke, orimligt rädd för ”ingenting”. Oftast handlar det om saker man håller i handen, och det kan vara precis vad som helst. När han blir rädd backar han undan flera meter, ibland gömmer han sig och vill inte komma fram.

Hans rädsla har nog med synen att göra, åtminstone har jag inte för mig att föräldrar eller syskon har någon rädsla att tala om. Däremot har även mamman lätt att bli fixerad (vid bollar) och går lätt upp i stress i samband med det. Jag upplever även att valpen lätt går upp i stress vid olika situationer och är svår att ta ner på jorden igen.

Det är oklart hur dålig syn han har, men han ser åtminstone som vanligt på ena ögat.

Min fundering har varit att hunden hugger vid rädsla, t.ex. när han fixerar vid något och en hand ”plötsligt” (ur hans synvinkel) läggs på honom, att han då hugger som försvar. Men eftersom han även biter vid andra situationer, där han inte blivit överraskad utan snarare fått nog, vet jag inte. Det senare, eller samtliga situationer, kanske snarare är en reaktion på frustration? På grund av att han inte får det han vill ha och därför biter?

Oavsett, han är ju fortfarande en valp men eftersom det här beteendet har funnits sedan han kom, finns en viss oro att det kommer hålla i sig även i vuxen ålder.

Tips mottages gärna för att försöka komma till rätta med beteendet. Tyvärr tror jag inte det kommer bli aktuellt att gå till instruktör, utan det ska helst gå att lösa med egen träning.

Kan tillägga att det inte är min hund, utan jag förmedlar enbart eventuella tips.

 

[inverterad]

Vad är det för ras?

Det du beskriver kallas omriktat beteende, vilket inte är ovanligt och inte i sig behöver innebära nån katastrof. Jag skulle, istället för att röra hunden, ställa mig mellan hunden och det han fixerar på och röra mig mot honom. Då utövar du tryck och bör kunna få honom att notera dig utan att du behöver röra honom.

Angående hans övriga mentalitet så är det ju svårt att säga utan att ha sett eller träffat hunden. Han är 7 månader vilket kan innebära att han börjar närma sig spökåldern. Har han hela tiden uppvisat dessa rädslor eller är det ett nytt beteende?

Hur är er relation i övrigt? Är han trygg med att du pillar på tassar, håller fast honom, lyfter honom, klipper klor, borstar, etc?

 

[Tuggben]

Ta hunden till en veterinär och få syn och hörsel undersökt först och även kolla om hunden har ont någon stans. Om hörsel och syn är felfri och hunden ej har smärta så låter beteendet kring maten som som resursförsvar tycker jag. Det behöver man träna bort eftersom det annars kan bli besvärligt. Byteshandel kan funka. Jag hade ändå kontaktat en tränare om det varit min hund, efter att den varit en sväng hos veterinären. Hunden gör dock rätt då den morrar före bett. En hund som morrar men inte blir kvitt sitt obehag tar till tänderna som sista utväg. Förmodligen visar hunden fler obehagssignaler långt före morr och bett men som ägaren inte uppfattar. Typiska sådana signaler kan vara att hunden gäspar, slickar sig om munnen, försöker gå undan, fäller bak öronen eller flåsar.

Alt skulle det kunna röra sig omriktat beteende.

7 månader är en vanlig ålder för det som kallas för "spökåldern". Då kan hunden bli rädd för de märkligaste ting. Spökåldern går över av sig själv när hunden blir äldre och mognar.

 

[Sasse]

Vad är det för ras?

Det du beskriver kallas omriktat beteende, vilket inte är ovanligt och inte i sig behöver innebära nån katastrof. Jag skulle, istället för att röra hunden, ställa mig mellan hunden och det han fixerar på och röra mig mot honom. Då utövar du tryck och bör kunna få honom att notera dig utan att du behöver röra honom.

Angående hans övriga mentalitet så är det ju svårt att säga utan att ha sett eller träffat hunden. Han är 7 månader vilket kan innebära att han börjar närma sig spökåldern. Har han hela tiden uppvisat dessa rädslor eller är det ett nytt beteende?

Hur är er relation i övrigt? Är han trygg med att du pillar på tassar, håller fast honom, lyfter honom, klipper klor, borstar, etc?

Det är en cockerspaniel.

Jag har personligen testat att röra mig mot honom när jag på annat sätt inte kunnat få kontakt, och då går han upp i stress, hoppar mot en och eventuellt nafsar, men backar. Därefter kan han ”skärpa till dig”, fortsätta titta alt. snegla på det han vill åt, men hejda sig med att gå fram (en stund i alla fall). Alternativt går han direkt tillbaka till fixeringen. Är det bara att gå mot honom igen och igen för att skapa kontakt då?

Ja, han har hela tiden uppvisat rädslor, men jag kan inte säga om det blivit värre nyligen eller om det är samma som vanligt sas. Däremot vet jag att ägarna har sagt att de upplever att valpen blivit värre på andra sätt, att han har hätskare temperament än tidigare, snabbare blir arg och helt enkelt bits mer. De anser att han är i trotsåldern och har varit det 1–2 månader tillbaka.

Relationen i övrigt tycker jag är god. Så länge ingen mat är i närheten eller han är uppe i varv på annat sätt går det bra att pilla på tassar, lyfta, klippa klor, borsta, ta saker från honom. Inga problem alls. Han blir ännu mer vänligt sinnad om godis erbjuds i samband med hanteringen. Generellt blir han även helt avslappnad när man håller fast och lägger honom på rygg.

Ta hunden till en veterinär och få syn och hörsel undersökt först och även kolla om hunden har ont någon stans. Om hörsel och syn är felfri och hunden ej har smärta så låter beteendet kring maten som som resursförsvar tycker jag. Det behöver man träna bort eftersom det annars kan bli besvärligt. Byteshandel kan funka. Jag hade ändå kontaktat en tränare om det varit min hund, efter att den varit en sväng hos veterinären. Hunden gör dock rätt då den morrar före bett. En hund som morrar men inte blir kvitt sitt obehag tar till tänderna som sista utväg. Förmodligen visar hunden fler obehagssignaler långt före morr och bett men som ägaren inte uppfattar. Typiska sådana signaler kan vara att hunden gäspar, slickar sig om munnen, försöker gå undan, fäller bak öronen eller flåsar.

Alt skulle det kunna röra sig omriktat beteende.

7 månader är en vanlig ålder för det som kallas för "spökåldern". Då kan hunden bli rädd för de märkligaste ting. Spökåldern går över av sig själv när hunden blir äldre och mognar.

Hunden har tidigare varit hos veterinär. Det enda som är fel är att han har nedsatt syn på ena ögat. Vad gäller hörseln hör han väldigt bra när han vill.

Jag har föreslagit instruktör om de inte själva får bukt med problemet, men har svårt att tro att det är av intresse. De har aldrig haft intresse för hundkurser och dylikt tidigare.

Jag tycker absolut att det är bra att hunden morrar innan den biter, hellre det än alternativet. Han uppvisar även andra mer eller mindre synliga signaler emellanåt, som att slicka sig om munnen och flåsa, men jag upplever även att han kan bita utan att förvarna på annat sätt än att morra. Det beror på situationen. Är han fixerad biter eller om situationen kommer plötsligt biter han direkt (efter att ha morrat en millisekund), men i övriga situationer uppvisar han mer tydliga symptom som stress, flåsande, osv.

Vad gäller hundens rädsla har han alltid varit rädd för saker och ting, men huruvida han är mer rädd nu vet jag inte.

Tillägg: Resursförsvar över vår (eller andras) mat? Han har mig veterligen inte det här beteendet vid hans egen mat eller om han har en tuggleksak. Han blir rätt så uppe i varv vid matdags och inhalerar sin mat i princip, men det skulle absolut gå att ta maten ifrån honom. Det går även att ta tuggben ifrån honom (dock gör vi inte detta mer än nödvändigt), eller saker han snott. Det går lättare att ta saker om man erbjuder något annat, men han han inga tendenser till att morra eller liknande. Det är enbart i så fall om man håller fast honom i samband med att man vill ta något ifrån honom, då kan han morra på samma sätt som han gör innan han bits.

Han får alltid mat innan ägarna äter, men han blir väldigt fixerad vid deras mat oavsett och kan som sagt sno från tallriken. Det lugnar sig i regel efter några minuter (när måltiden är så gott som över). Han fixerar även över katternas matskålar eller om godis erbjuds, men kan kontrollera sig själv bättre då.

 

[McFlurry]

Vad är det för saker han fixerar vid när han sen hugger?

 

[Sasse]

Vad är det för saker han fixerar vid när han sen hugger?

Människomat och katterna främst, t.ex. när han stjäl mat eller när han vill jaga katterna. Men han kan även hugga när han inte är fixerad.

 

[McFlurry]

Människomat och katterna främst, t.ex. när han stjäl mat eller när han vill jaga katterna. Men han kan även hugga när han inte är fixerad.

Det är ju såklart svårt att skriva saker här när man inte sett hunden och så. Men jag har själv levt med en hund som hade lätt för att bli aggressiv och bitas.

Först och främst skulle jag fokusera på att inte låta honom hamna i situationer där han brukar fixera eller bitas. Kan vara lättare sagt än gjort såklart men vissa saker går ju att förändra hyfsat enkelt. Låt honom inte vara nära bordet när det äts mat. Antingen stäng ute honom med en grind eller träna honom att ligga i en bädd tex. Med katterna är det ju lite svårare iom att de också lever men det kanske går att komma på någon lösning för att han inte ska kunna jaga dem lika lätt, det beror lite på hur boendet ser ut och så.

Sen en annan tanke - träna massa omvänt lockande. Han får bara godisen/matbiten när han tittar bort och är avslappnad. Ett superbra hjälpmedel i situationer där han går upp i varv.

Sen tänker jag om han reagerar på plötsliga höga ljud när han fixerar? Om man går ut i rummet bredvid det han befinner sig i och tex skriker till Högt och gällt - reagerar han något på det måntro? Att bryta fixeringen med att peta på honom låter ju inte helt hundra om det är då han bits. Kanske testa använda klicker så att situationen blir: han fixerar - någon av ägarna står en bit ifrån och skriker till - han vänder förhoppningsvis bort blicken från fixeringen - klick - godis. Klicket kan verkligen höja intresset för godis i en situation där godis kanske inte är helt intressant.

Bara mina spontana tankar såhär mitt i natten

 

[Myrten]

Jag håller med @McFlurry helt om att ta bort mesta möjliga av de situationer där det hela går över styr och exempelvis sätta upp en grind så att hunden inte får vara med vid matbordet.

För att bryta, vad händer om du använder en blomspruteflaska eller vattenpistol? Går det att bryta beteendet då och så direkt avleda och belöna? Det är enkelt att testa, kan göras på avstånd och skadar inte hunden.

Men - jag tror att det kan bli svårt att komma åt det här beteendet om ägarna inte är villiga att ta hjälp. Det är ju inte en grej utan flera som man måste arbeta med och därför tror jag inte att det finns någon enkel lösning - detta under förutsättning att hunden är frisk och smärtfri.

Och, under samma förutsättning: Jag har cocker spaniel själv sedan många år och ingen av mina hundar har någonsin huggit efter mig, vare sig som valpar eller vuxna. Tyvärr förekommer mindre bra temperament i rasen. De allra flesta är go'och gla' kexchoklad-hundar, men det finns dels de som kan vara svåra att ha med andra hundar pga överdrivet vaktande, dels de som i vissa situationer blir aggressiva även mot människor. Av dessa har jag sett ett fåtal och beteendet har varit kopplade till att hunden går upp i stress och då blir svår att hantera, ungefär som du beskriver.

För mig är det här ett synnerligen otypiskt temperament för rasen och inget jag skulle vilja ha. Fick jag en sådan valp skulle jag diskutera åtgärder med uppfödaren. Vad säger hen?

 

[Sasse]

Det är ju såklart svårt att skriva saker här när man inte sett hunden och så. Men jag har själv levt med en hund som hade lätt för att bli aggressiv och bitas.

Först och främst skulle jag fokusera på att inte låta honom hamna i situationer där han brukar fixera eller bitas. Kan vara lättare sagt än gjort såklart men vissa saker går ju att förändra hyfsat enkelt. Låt honom inte vara nära bordet när det äts mat. Antingen stäng ute honom med en grind eller träna honom att ligga i en bädd tex. Med katterna är det ju lite svårare iom att de också lever men det kanske går att komma på någon lösning för att han inte ska kunna jaga dem lika lätt, det beror lite på hur boendet ser ut och så.

Sen en annan tanke - träna massa omvänt lockande. Han får bara godisen/matbiten när han tittar bort och är avslappnad. Ett superbra hjälpmedel i situationer där han går upp i varv.

Sen tänker jag om han reagerar på plötsliga höga ljud när han fixerar? Om man går ut i rummet bredvid det han befinner sig i och tex skriker till Högt och gällt - reagerar han något på det måntro? Att bryta fixeringen med att peta på honom låter ju inte helt hundra om det är då han bits. Kanske testa använda klicker så att situationen blir: han fixerar - någon av ägarna står en bit ifrån och skriker till - han vänder förhoppningsvis bort blicken från fixeringen - klick - godis. Klicket kan verkligen höja intresset för godis i en situation där godis kanske inte är helt intressant.

Bara mina spontana tankar såhär mitt i natten

Jag förstår att det är svårt att komma med tips utan att ha sett hunden. En instruktör hade nog varit det allra bästa, men i brist på det tas alla förslag tacksamt emot.

Det borde vara rätt lätt. Oftast sitter mina bekanta och äter middag i TV-soffan och valpen kommer därför rätt nära tallriken vid måltider. De har pratat om att sitta vid ett större bord av den anledningen, men har inte kommit till skott med det. Ett annat sätt kanske kan vara att helt enkelt inte acceptera att valpen är i soffan eller tigger precis intill. Grind är tyvärr en sådan sak som de inte kommer skaffa. De vill gärna bli av med beteendet, men det finns en gräns för vad de kan tänkas ta till med sas.

Katterna är svårare som så, eftersom de rör sig i hela huset och hunden fixerar vid dem även när de inte springer. Större delen av husets ovanvåning är öppen planlösning och hunden är främst på katterna när de vistas i köket eller släpps in/ut ur huset. Om de varit ute brukar de ha bråttom in, för det kanske finns mat serverat någonstans och springer, med hunden efter om man inte hinner stoppa honom.

Det går att stoppa honom lätt genom att hålla en hand framför honom, och det enda han gör då är att stirra efter katten/erna, tills de försvinner ur synhåll, och då blir han frustrerad/arg och kan bitas.

Omvänt lockande kan vara något. Jag har tipsat mina bekanta att träna på det, alt. att bara lära in ”vänta”. Som det är nu går hunden upp en del i stress vid mat-/godissituationer och hoppar på en samt nafsar efter godiset. Han äter i princip redan ur matskålen innan den nått golvet.

Han reagerar på vissa höga ljud. Att ropa/skrika till är inte ett sådant ljud dessvärre. Möjligen att han kan rycka till, men har han t.ex. huvudet i katternas matskål avbryter han inte tjuveriet av det. Det han gör är snarare att äta ännu snabbare när han märker att han är påkommen sas. Däremot kan han bryta fixeringen om man stampar i golvet, och då backar han oftast undan. Jag antar att han blir rädd för själva ljudet och därför reagerar, så metoden känns inte så schysst. Men att klicka in honom kan vara värt att testa, då kanske han lyssnar på det ljudet om inte annat.

Jag håller med @McFlurry helt om att ta bort mesta möjliga av de situationer där det hela går över styr och exempelvis sätta upp en grind så att hunden inte får vara med vid matbordet.

För att bryta, vad händer om du använder en blomspruteflaska eller vattenpistol? Går det att bryta beteendet då och så direkt avleda och belöna? Det är enkelt att testa, kan göras på avstånd och skadar inte hunden.

Men - jag tror att det kan bli svårt att komma åt det här beteendet om ägarna inte är villiga att ta hjälp. Det är ju inte en grej utan flera som man måste arbeta med och därför tror jag inte att det finns någon enkel lösning - detta under förutsättning att hunden är frisk och smärtfri.

Och, under samma förutsättning: Jag har cocker spaniel själv sedan många år och ingen av mina hundar har någonsin huggit efter mig, vare sig som valpar eller vuxna. Tyvärr förekommer mindre bra temperament i rasen. De allra flesta är go'och gla' kexchoklad-hundar, men det finns dels de som kan vara svåra att ha med andra hundar pga överdrivet vaktande, dels de som i vissa situationer blir aggressiva även mot människor. Av dessa har jag sett ett fåtal och beteendet har varit kopplade till att hunden går upp i stress och då blir svår att hantera, ungefär som du beskriver.

För mig är det här ett synnerligen otypiskt temperament för rasen och inget jag skulle vilja ha. Fick jag en sådan valp skulle jag diskutera åtgärder med uppfödaren. Vad säger hen?

Tyvärr är grind inte ett alternativ, annars hade det varit en bra och snabb lösning. Men jag ska tipsa dem om andra sätt att få hunden att inte vara som ett plåster på dem när de äter.

Blomspruteflaska/vattenpistol finns inte i hushållet, men det kan vara värt att testa. Känns som en schysstare metod än att stampa i golvet för att få hans uppmärksamhet. Han gillar dessutom vatten och jag tror reaktionen mer hade blivit, ”Åh, vatten!” på ett positivt sätt.

Ja, situationen är tyvärr komplicerad. De vill gärna bli av med beteendet, men det finns en gräns för vad de kan tänka sig göra och den gränsen innefattar att be om hjälp personligen. De tror och hoppas att det är ett typiskt valpbeteende (att deras tidigare hundar haft samma beteende) och att det kommer växa bort, samtidigt är de oroliga att det inte kommer göra det. Jag har som sagt föreslagit instruktör, men tror inte de kommer ta hjälp på den vägen.

Jag vet att de emellanåt har varit i kontakt med uppfödaren och pratat om valpens bitande, men eftersom de är inne på att det kan vara ett valpbeteende så tror jag att uppfödaren också är det. Tyvärr är de inte hundmänniskor på det sättet att de SER hundens beteende, t.ex. hög stress. De ser mer en exalterad och glad (om han viftar på svansen) hund. De vill ha hjälp med bitandet, men övrigt beteende tror jag inte de är medvetna om på så sätt att de ser det som ett problem/bidragande faktor. Mao tror jag inte uppfödaren är medveten om hundens beteende.

Men ptja, de har haft cockerspaniels tidigare och ingen av de hundarna har betett sig så här som valp (eller som vuxen).

 

[McFlurry]

Jag förstår att det är svårt att komma med tips utan att ha sett hunden. En instruktör hade nog varit det allra bästa, men i brist på det tas alla förslag tacksamt emot.

Det borde vara rätt lätt. Oftast sitter mina bekanta och äter middag i TV-soffan och valpen kommer därför rätt nära tallriken vid måltider. De har pratat om att sitta vid ett större bord av den anledningen, men har inte kommit till skott med det. Ett annat sätt kanske kan vara att helt enkelt inte acceptera att valpen är i soffan eller tigger precis intill. Grind är tyvärr en sådan sak som de inte kommer skaffa. De vill gärna bli av med beteendet, men det finns en gräns för vad de kan tänkas ta till med sas.

Katterna är svårare som så, eftersom de rör sig i hela huset och hunden fixerar vid dem även när de inte springer. Större delen av husets ovanvåning är öppen planlösning och hunden är främst på katterna när de vistas i köket eller släpps in/ut ur huset. Om de varit ute brukar de ha bråttom in, för det kanske finns mat serverat någonstans och springer, med hunden efter om man inte hinner stoppa honom.

Det går att stoppa honom lätt genom att hålla en hand framför honom, och det enda han gör då är att stirra efter katten/erna, tills de försvinner ur synhåll, och då blir han frustrerad/arg och kan bitas.

Omvänt lockande kan vara något. Jag har tipsat mina bekanta att träna på det, alt. att bara lära in ”vänta”. Som det är nu går hunden upp en del i stress vid mat-/godissituationer och hoppar på en samt nafsar efter godiset. Han äter i princip redan ur matskålen innan den nått golvet.

Han reagerar på vissa höga ljud. Att ropa/skrika till är inte ett sådant ljud dessvärre. Möjligen att han kan rycka till, men har han t.ex. huvudet i katternas matskål avbryter han inte tjuveriet av det. Det han gör är snarare att äta ännu snabbare när han märker att han är påkommen sas. Däremot kan han bryta fixeringen om man stampar i golvet, och då backar han oftast undan. Jag antar att han blir rädd för själva ljudet och därför reagerar, så metoden känns inte så schysst. Men att klicka in honom kan vara värt att testa, då kanske han lyssnar på det ljudet om inte annat.

Tyvärr är grind inte ett alternativ, annars hade det varit en bra och snabb lösning. Men jag ska tipsa dem om andra sätt att få hunden att inte vara som ett plåster på dem när de äter.

Blomspruteflaska/vattenpistol finns inte i hushållet, men det kan vara värt att testa. Känns som en schysstare metod än att stampa i golvet för att få hans uppmärksamhet. Han gillar dessutom vatten och jag tror reaktionen mer hade blivit, ”Åh, vatten!” på ett positivt sätt.

Ja, situationen är tyvärr komplicerad. De vill gärna bli av med beteendet, men det finns en gräns för vad de kan tänka sig göra och den gränsen innefattar att be om hjälp personligen. De tror och hoppas att det är ett typiskt valpbeteende (att deras tidigare hundar haft samma beteende) och att det kommer växa bort, samtidigt är de oroliga att det inte kommer göra det. Jag har som sagt föreslagit instruktör, men tror inte de kommer ta hjälp på den vägen.

Jag vet att de emellanåt har varit i kontakt med uppfödaren och pratat om valpens bitande, men eftersom de är inne på att det kan vara ett valpbeteende så tror jag att uppfödaren också är det. Tyvärr är de inte hundmänniskor på det sättet att de SER hundens beteende, t.ex. hög stress. De ser mer en exalterad och glad (om han viftar på svansen) hund. De vill ha hjälp med bitandet, men övrigt beteende tror jag inte de är medvetna om på så sätt att de ser det som ett problem/bidragande faktor. Mao tror jag inte uppfödaren är medveten om hundens beteende.

Men ptja, de har haft cockerspaniels tidigare och ingen av de hundarna har betett sig så här som valp (eller som vuxen).

Förstår att situationen är svår när de inte -ser- hundens språk och när de inte är villiga att ta hjälp av en instruktör...

Men som kattmaten, det är ju ännu en sån grej som är enkel att ordna så att hunden aldrig kommer åt maten. Min katt äter tex uppe på en garderob, hennes klösträd står bredvid så hon hoppar upp via det. Annars hade hon aldrig fått äta ifred.

Men att träna in ett ordentligt Stanna- och ett Vänta-kommando hade ju varit användbart i situationer när de äter själva och när katterna ska släppas in. Men det krävs ju mycket träning för att såna kommandon ska sitta ordentligt så det kanske de inte är beredda att träna på? Kanske en lite "lättare lösning" kan vara att införskaffa en valphage att ha uppställd i vardagsrummet och göra den till en supertrygg plats för hunden, så kan den vara där när katterna släpps in och när ägarna äter?

Iom att hunden nu är 7 månader gammal så tror jag inte att de ska räkna med att detta är beteenden som kommer växa bort, men de framstår via din text som att de sticker huvudet i sanden litegrann. Om bitandet kommer efter att hunden gett många små signaler före som de inte ser så är det ju jättesvårt att undvika bettet så att säga. Därför tror jag fortsatt på att hitta lösningar för att undvika situationer där hunden biter i.

 

[Sasse]

Förstår att situationen är svår när de inte -ser- hundens språk och när de inte är villiga att ta hjälp av en instruktör...

Men som kattmaten, det är ju ännu en sån grej som är enkel att ordna så att hunden aldrig kommer åt maten. Min katt äter tex uppe på en garderob, hennes klösträd står bredvid så hon hoppar upp via det. Annars hade hon aldrig fått äta ifred.

Men att träna in ett ordentligt Stanna- och ett Vänta-kommando hade ju varit användbart i situationer när de äter själva och när katterna ska släppas in. Men det krävs ju mycket träning för att såna kommandon ska sitta ordentligt så det kanske de inte är beredda att träna på? Kanske en lite "lättare lösning" kan vara att införskaffa en valphage att ha uppställd i vardagsrummet och göra den till en supertrygg plats för hunden, så kan den vara där när katterna släpps in och när ägarna äter?

Iom att hunden nu är 7 månader gammal så tror jag inte att de ska räkna med att detta är beteenden som kommer växa bort, men de framstår via din text som att de sticker huvudet i sanden litegrann. Om bitandet kommer efter att hunden gett många små signaler före som de inte ser så är det ju jättesvårt att undvika bettet så att säga. Därför tror jag fortsatt på att hitta lösningar för att undvika situationer där hunden biter i.

Att ställa katternas matskålar högre upp har testats, tyvärr är ena katten väldigt markbunden och verkar föredra att svälta framför att äta när matskålen står i t.ex. fönsterkarmen, vilket är ända stället han kan tänkas hoppa upp på. Men det kan kanske gå att ordna på annat sätt.

Tyvärr är valphage samma sak som grind, och inget de kommer införskaffa. De har aldrig haft det och därför är det onödigt... Jag har annars föreslagit det som en lösning. Att lära hunden kommando har de inget emot, största svårigheten där är väl i så fall att de inte alltid vet hur. De lyssnar generellt när jag förmedlar tips om träningssätt, men hade helt klart föredragit om jag haft hand om den biten helt (vilket inte är vardagsmässigt möjligt). Så ett träningssätt där de märker en positiv effekt har de större benägenhet att ta efter och jobba för.

Ja, man skulle nog kunna beskriva det som att de sticker huvudet i sanden lite. Jag kommer i alla fall förmedla de tips jag fått i tråden och hoppas att de nappar på någon metod. De vill som sagt bli av med bitandet just, och då är det kanske lättare som du säger att undvika de situationerna. Om hundens beteende finns kvar som vuxen får vi se om de kanske kan tänka sig gå till tränare då, när det är "bevisat" att det inte enbart var ett valpbeteende.

 

[Myrten]

Jag håller helt med @McFlurry och tror inte att beteendet kommer att växa bort. Utan att ha sett hunden skjuter jag från höften och säger att det är mer troligt att det eskalerar. Det kommer att vara ungefär en miljon gånger enklare att begränsa hundens rörelsefrihet (valphage, komposthage, grind, bur) runt de problematiska situationerna än att framgångsrikt lära in kommandon har jag känslan av. Åter utan att ha sett hunden är min erfarenhet att hundar som uppvisar beteende som liknar det beskrivna behöver oerhört fasta rutiner, lugn och konsekvens för att fungera.

 

[Sasse]

Jag håller helt med @McFlurry och tror inte att beteendet kommer att växa bort. Utan att ha sett hunden skjuter jag från höften och säger att det är mer troligt att det eskalerar. Det kommer att vara ungefär en miljon gånger enklare att begränsa hundens rörelsefrihet (valphage, komposthage, grind, bur) runt de problematiska situationerna än att framgångsrikt lära in kommandon har jag känslan av. Åter utan att ha sett hunden är min erfarenhet att hundar som uppvisar beteende som liknar det beskrivna behöver oerhört fasta rutiner, lugn och konsekvens för att fungera.

Då fortsätter jag förmedla att valphage, grind eller liknande kan vara något att satsa på.

Jag tror f.ö. också att det kan eskalera, speciellt som de säger att beteendet förvärrats under de senaste ca 2 månaderna redan. Jag vet dock inte hur mycket av det som beror på trotsåldern.

 

[inverterad]

Kompostgaller är billigt och finns lite överallt. Jag funderar lite över din roll, du har skrivit flera trådar om den här hunden, men tycker verkligen hundens ägare att det är något problem? De verkar ju inte villiga att lösa problemen från grunden dvs gå kurs, köpa hjälpmedel som grindar etc. Därför ser jag heller inte att de råd du får här kommer ge någon som helst effekt. Jag skulle råda dig till att i första hand försöka få hundens ägare att förstå att de behöver hjälp. När du kommit så långt, finns massor av tips i denna tråden (och, skulle jag tro, även i din gamla tråd) som kan hjälpa dem på traven. Innan dess kommer tyvärr ingenting ske i positiv riktning gällande hundens beteende, menar jag tyvärr.

 

[Myrten]

Då fortsätter jag förmedla att valphage, grind eller liknande kan vara något att satsa på.

Jag tror f.ö. också att det kan eskalera, speciellt som de säger att beteendet förvärrats under de senaste ca 2 månaderna redan. Jag vet dock inte hur mycket av det som beror på trotsåldern.

Jag tror (tyvärr) att "trotsålder" har noll och intet att göra med beteendet. Valpen är i den åldern då dess grundtemperament framträder mer och mer. Spökåldern, då de ibland blir skraja för/reagerar på alla möjliga konstiga saker, brukar också börja ungefär nu (har en hemma som är på väg in i den och vi har SÅ intressanta promenader). Men som jag förstår på dig har rädslorna och benägenheten att ta till tänderna funnits hela tiden. Som du skrev inledningsvis bits alla valpar, men min erfarenhet är att bitandet brukar lugna ner sig efter att de bytt tänder, vilket brukar vara runt fyra månader. Och att de verkligen hugger - jag kan som sagt inte minnas att jag någonsin upplevt det.

 

[Sasse]

Kompostgaller är billigt och finns lite överallt. Jag funderar lite över din roll, du har skrivit flera trådar om den här hunden, men tycker verkligen hundens ägare att det är något problem? De verkar ju inte villiga att lösa problemen från grunden dvs gå kurs, köpa hjälpmedel som grindar etc. Därför ser jag heller inte att de råd du får här kommer ge någon som helst effekt. Jag skulle råda dig till att i första hand försöka få hundens ägare att förstå att de behöver hjälp. När du kommit så långt, finns massor av tips i denna tråden (och, skulle jag tro, även i din gamla tråd) som kan hjälpa dem på traven. Innan dess kommer tyvärr ingenting ske i positiv riktning gällande hundens beteende, menar jag tyvärr.

Det är inte samma hund. Ägarna anser främst att bitandet är ett problem och de vill få bort det beteendet, men eftersom de samtidigt tror det är ett valpbeteende är de inte öppna för all typ av diskussion sas.

De lyssnar generellt när jag kommer med råd, men det kan ta tid ibland. Jag tänker i alla fall testa att förmedla tipsen jag fått och se om de kan tänka sig något, inkl. att övertyga dem om att de behöver ta hjälp av någon mer kunnig.

 

[McFlurry]

Att ställa katternas matskålar högre upp har testats, tyvärr är ena katten väldigt markbunden och verkar föredra att svälta framför att äta när matskålen står i t.ex. fönsterkarmen, vilket är ända stället han kan tänkas hoppa upp på. Men det kan kanske gå att ordna på annat sätt.

Tyvärr är valphage samma sak som grind, och inget de kommer införskaffa. De har aldrig haft det och därför är det onödigt... Jag har annars föreslagit det som en lösning. Att lära hunden kommando har de inget emot, största svårigheten där är väl i så fall att de inte alltid vet hur. De lyssnar generellt när jag förmedlar tips om träningssätt, men hade helt klart föredragit om jag haft hand om den biten helt (vilket inte är vardagsmässigt möjligt). Så ett träningssätt där de märker en positiv effekt har de större benägenhet att ta efter och jobba för.

Ja, man skulle nog kunna beskriva det som att de sticker huvudet i sanden lite. Jag kommer i alla fall förmedla de tips jag fått i tråden och hoppas att de nappar på någon metod. De vill som sagt bli av med bitandet just, och då är det kanske lättare som du säger att undvika de situationerna. Om hundens beteende finns kvar som vuxen får vi se om de kanske kan tänka sig gå till tränare då, när det är "bevisat" att det inte enbart var ett valpbeteende.

Jag förstår att du är i en jobbig sits om de beklagar sig inför dig men sen inte tar till sig av dina förslag. Men jag skulle absolut fortsätta att prata om grind/valphage om jag vore du.

Angående katterna och kattmaten så går det säkert att hitta någon lösning som kan funka. Det hänger mer på hur villiga ägarna är att testa lite olika lösningar. Samtidigt tycker jag det är viktigt att betona att katterna också förtjänar att känna sig trygga i sitt hem.

Att klicka in en hund och/eller få hunden att förstå grunden i omvänt lockande går ju nästan alltid väldigt fort. Kanske du kan visa dem lite om du är på besök. Omvänt lockande är ju super att använda när hunden ska vänta på sin matskål. Där är ju verkligen en situation där några minuters träning kan göra hela situationen helt annorlunda, för att visa hur stor effekt träning kan ha på olika beteenden.

 

[Fetaost]

Angående kattmaten.
Min katt var lärd att inte gå på bänkar och bord så när ny hund kom så stälde jag kattmaten i tvättstugan. Satte en lång hasp på dörren så att katten kunde smita imellan men inte hunden. Kan funka på ett skåp, garderob eller annat också.

 

[snorp]

Om de inte vill använda grind, valphage, bur eller liknande kanske de kan använda en hundbädd lära hunden att sitta i bädden när de äter, att sitta kvar i bädden när katterna släpps in osv. Bädden i kombination med omvänt lockande som tidigare nämnts.

 

[inverterad]

Massor av saker går att göra för att komma tillrätta med hundens beteende gällande katterna och maten och bitandet, men allt hänger på att ägarna är lite engagerade och tar hjälp och använder de råd och hjälpmedel som finns. Jag tycker inte det låter som de är så mottagliga för det, men jag kan ha fel. Om detta är en annan hund och en annan familj än den du skrev om i annan tråd, TS, så tycker jag du verkar ha flera hundägare i din närhet som kanske borde söka hjälp själva istället för att beklaga sig inför dig när de inte är villiga att lyssna på råd eller lösa situationen efteråt.