Så ljuvlig!
---
*kl och uppdatering om vår lilla gulligan*
Vår lilla Semla (sen igår 12 veckor gammal) växer så det borde knaka i kroppen på henne. Maken och jag ser båda ut som om vi försöker fostra vildkatter med händerna, de där små tänderna är verkligen sylvassa och hon är väldigt mkt mer oral än våra tidigare valpar. Dessutom rätt utmanande måste jag säga, det stora tålamodet får kopplas på både en och hundra gånger varje dag.
De viktigaste sakerna just nu (för oss) fungerar dock väldigt bra. Inkallning sitter som en smäck med tutan, absolut hundraprocentigt (för att använda uppfödarens roliga uttryck: som en flygande gris), med namn och kontakt inte lika bra men väl 90 % av gångerna omgående reaktion. Nästan svårt att träna dock, för hon håller sig som nästan klistrad vid vår vänstersida eftersom vi lagt mycket tid på att öva följsamhet och kontakt och den hungriga lilla labradoren vill väl inte riskera missa något.
Hon är på många sätt väldigt mycket lättare än våra settervalpar varit, men i jämförelse med i vart fall senaste gordonsettern så tar det lite längre tid innan polletten trillar ner vid inlärning av nya saker. Settern var i och för sig besvärligt blixtsnabb och lärde sig också dåliga saker i ännu högre fart.
Hon är lite känsligare för ljud än settern var, studsar till när diskmaskinen smäller upp när den är klar och är generellt lite mer avvaktande till saker. Skeptisk till andra människor och hälsar helst inte på andra än oss i familjen och kan få för sig att skälla.
Helt orädd med andra saker som man tycker borde vara läskigt, sprang glatt igenom sådana där stora avloppsrör flera gånger igår när vi gick förbi en tom byggarbetsplats, klättrar och hoppar glatt på såväl blöta som torra klippor, kastade sig ut i grunt havsvatten för att hämta in en pinne som såg kul ut och tog sig upp på studsmattan med dottern och gungade runt lite med solig uppsyn. Skuttar genom och över diken utan minsta tanke, går över konstiga gungande plankor över större diken (sådana där med stora glipor mellan), åker bil hur bra som helst och är tryggare när vi ensamtränar. Det är verkligen roligt hur man kan se sådan skillnad på individer.
Vi har lite jobb att göra med passivitetsträning kan man säga... I påsk nu får vi ta ett rejält tag i uteserveringsträning. Hon tuggar på Allt. Inklusive inredningen och andra människors skor. Lite svettigt.
Sitt och sitt kvar börjar fungera riktigt bra. Har påbörjat ligg men det är svårare. Hon vill bara åla fram på armbågarna med höjd rumpa och kasta sig över belöningen.
Sen är hon ju världens mysigaste också, som gärna ligger i timmar och bara gosar på mage/bröst och som högt älskar sin lillmatte som förstås är helt salig.
Nu blir det en ny ras, som vi har tänkt på i flera år. Det har inte känts schysst och ta hem en brötig valp när han var till åren så det har fått vänta.
Börjar busa lite och balanserar på de små benen 
Plötsligt tippar de runt som små skalbaggar 
Gått bra hittills, katten är lite skeptisk men ändå nyfiken på sin lillebror.
varifrån kommer han? 
lycka till!
