Vägskäl

Känner att jag står lite vid ett vägskäl och tvekar.
Jag älskar mitt jobb. Jag älskar kunderna, kollegorna, mina arbetsuppgifter, alla förmåner som tjänsten innebär och så vidare. Jag har en bra lön (inte långt ifrån höginkomsttagare vilket får ses som en framgång. Jag saknar all form av utbildning, har knappt klarat grundskolan), jag har ett fritt jobb med möjlighet att jobba hemifrån, alla möjligheter att ta ledigt precis när jag vill, världens bästa kompis som närmaste kollega och en perfekt arbetsbörda där jag numera aldrig behöver jobba över. Jag har det egentligen så jäkla bra!


Det som skaver är att vi har fått en ny chef som jag inte alls känner någon respekt för. Han är fortfarande väldigt ny, han har bara varit hos oss i någon månad men jag känner redan nu att jag inte tycker att hans ledarskap (eller snarare brist på ledarskap!) passar mig. Ja, han är som sagt väldigt ny fortfarande men jag tycker att han saknar all form av pondus. Han är engagerad och frågar mycket, vill säkert lära sig men det blir bara så märkligt när han gör det på ett väldigt försiktigt och tafatt sätt. Jag är alldeles för framåt, burdus och självsäker i min roll och personlighet att det blir en så himla tydlig krock mellan mitt framåtanda och hans försynta sätt.

Jag vill ha en chef som jag kan se upp till, någon som själv är en duktig säljare och som kan utveckla mig vidare. Inte någon som jag - åtminstone för stunden - kör över så tydligt att man kan se däckspår på hans rygg när jag är klar. Innan han anställdes hade vi företagets vice VD som tillförordnad chef och de två är som dag och natt. Vår vice VD har en naturlig auktoritet, han får omedelbart allas respekt och är inte alls rädd för att sätta ner foten rejält samtidigt som han är rolig, lätt att prata med och otroligt mån om all personal. Han är den bästa chefen jag någonsin haft och jag vet att han i sin tur uppskattar mig som anställd och tycker om mig som människa. Det negativa är ju dock att jag hela tiden jämför vår nya chef med honom - och det är aldrig till vår nya chefs fördel.

Vår nya chef är dessutom så otroligt tråkig i sin framtoning att det även där skaver för mig. Vårt kontor är en rolig arbetsplats, vi skämtar massor och alla mina kollegor ligger på samma nivå rent humormässigt. Jag går ofta från jobbet med kramp i magen för att jag skrattat så mycket under arbetsdagen. Han känns däremot så himla torr och trist, hans tafatthet gör att han mest sitter och småler lite nervöst när vi andra skrattar så vi ligger dubbelvikta.

Jag fattar att han fortfarande är väldigt ny i gänget och att han kanske växer in i rollen men det har ändå gått några veckor och än ser jag inte några tecken alls på att han kommer att bli den chefen som jag själv behöver ha. Jag kan inte se honom vara ute på kundmöten och entusiastiskt och självsäkert sälja in våra grejer, eller ens kunna ge mig någon användbar feedback när jag leder mötena. Jag tror helt enkelt inte att han har ett tillräckligt bra ledarskap i sig och just nu känns det mest som att han kommer att bli en marionettdocka som jag lätt styr med ena handen. Jag hade förväntat mig betydligt mer naturlig pondus från någon på den positionen, speciellt som han ändå kommer från ett tidigare chefsjobb där han hade fler anställda än vad vi har på kontoret. Ärligt talat känner jag mig riktigt besviken och frustrerad.


Det känns också svårt att ta upp problemet med honom. Har han inte pondusen och karisman naturligt lär det inte bli lättare för honom om jag påpekar att han måste bli betydligt tuffare om han ska få min respekt. Om det fortsätter så här lär jag snart äta upp honom till frukost för jag har bara inte tålamodet att ha en så nervös och försynt människa över mig i hierarkin


Jag står och väger mellan olika alternativ just nu. Ska jag stå ut med honom i några månader till för att vänta och se om han mot alla odds ändå blir bra? Ska jag redan nu prata med vår vice VD om hur jag känner? Ska jag börja kolla efter andra jobb fastän jag älskar det jag redan har?

 

[athena_arabians]

Finns det någon anledning till att du inte var aktuell som chef? För det känns ju inte helt osannolikt med dig i den positionen.

Sedan förstår jag hur du menar, jag vill också ha en tydlig ledare med pondus som chef. Jag är ju chef lite nu och då men har ändå inte svårt att inordna mig under en chef, så länge det är en CHEF.

 

[lingonben]

Känner att jag står lite vid ett vägskäl och tvekar.
Jag älskar mitt jobb. Jag älskar kunderna, kollegorna, mina arbetsuppgifter, alla förmåner som tjänsten innebär och så vidare. Jag har en bra lön (inte långt ifrån höginkomsttagare vilket får ses som en framgång. Jag saknar all form av utbildning, har knappt klarat grundskolan), jag har ett fritt jobb med möjlighet att jobba hemifrån, alla möjligheter att ta ledigt precis när jag vill, världens bästa kompis som närmaste kollega och en perfekt arbetsbörda där jag numera aldrig behöver jobba över. Jag har det egentligen så jäkla bra!


Det som skaver är att vi har fått en ny chef som jag inte alls känner någon respekt för. Han är fortfarande väldigt ny, han har bara varit hos oss i någon månad men jag känner redan nu att jag inte tycker att hans ledarskap (eller snarare brist på ledarskap!) passar mig. Ja, han är som sagt väldigt ny fortfarande men jag tycker att han saknar all form av pondus. Han är engagerad och frågar mycket, vill säkert lära sig men det blir bara så märkligt när han gör det på ett väldigt försiktigt och tafatt sätt. Jag är alldeles för framåt, burdus och självsäker i min roll och personlighet att det blir en så himla tydlig krock mellan mitt framåtanda och hans försynta sätt.

Jag vill ha en chef som jag kan se upp till, någon som själv är en duktig säljare och som kan utveckla mig vidare. Inte någon som jag - åtminstone för stunden - kör över så tydligt att man kan se däckspår på hans rygg när jag är klar. Innan han anställdes hade vi företagets vice VD som tillförordnad chef och de två är som dag och natt. Vår vice VD har en naturlig auktoritet, han får omedelbart allas respekt och är inte alls rädd för att sätta ner foten rejält samtidigt som han är rolig, lätt att prata med och otroligt mån om all personal. Han är den bästa chefen jag någonsin haft och jag vet att han i sin tur uppskattar mig som anställd och tycker om mig som människa. Det negativa är ju dock att jag hela tiden jämför vår nya chef med honom - och det är aldrig till vår nya chefs fördel.

Vår nya chef är dessutom så otroligt tråkig i sin framtoning att det även där skaver för mig. Vårt kontor är en rolig arbetsplats, vi skämtar massor och alla mina kollegor ligger på samma nivå rent humormässigt. Jag går ofta från jobbet med kramp i magen för att jag skrattat så mycket under arbetsdagen. Han känns däremot så himla torr och trist, hans tafatthet gör att han mest sitter och småler lite nervöst när vi andra skrattar så vi ligger dubbelvikta.

Jag fattar att han fortfarande är väldigt ny i gänget och att han kanske växer in i rollen men det har ändå gått några veckor och än ser jag inte några tecken alls på att han kommer att bli den chefen som jag själv behöver ha. Jag kan inte se honom vara ute på kundmöten och entusiastiskt och självsäkert sälja in våra grejer, eller ens kunna ge mig någon användbar feedback när jag leder mötena. Jag tror helt enkelt inte att han har ett tillräckligt bra ledarskap i sig och just nu känns det mest som att han kommer att bli en marionettdocka som jag lätt styr med ena handen. Jag hade förväntat mig betydligt mer naturlig pondus från någon på den positionen, speciellt som han ändå kommer från ett tidigare chefsjobb där han hade fler anställda än vad vi har på kontoret. Ärligt talat känner jag mig riktigt besviken och frustrerad.


Det känns också svårt att ta upp problemet med honom. Har han inte pondusen och karisman naturligt lär det inte bli lättare för honom om jag påpekar att han måste bli betydligt tuffare om han ska få min respekt. Om det fortsätter så här lär jag snart äta upp honom till frukost för jag har bara inte tålamodet att ha en så nervös och försynt människa över mig i hierarkin


Jag står och väger mellan olika alternativ just nu. Ska jag stå ut med honom i några månader till för att vänta och se om han mot alla odds ändå blir bra? Ska jag redan nu prata med vår vice VD om hur jag känner? Ska jag börja kolla efter andra jobb fastän jag älskar det jag redan har?

En bra chef är så otroligt viktigt att ha, och dåligt ledarskap kan få ett team i nedåtgående spiral väldigt fort! Jag valde mitt nuvarande jobb mycket utifrån vem som skulle chefa mig. Jag behöver nån vars ledarskap jag respekterar, nån som utmanar mig och som jag kan kommunicera rakt med. Hade jag varit som du hade jag ventilerat mina känslor med vice VD utan tvekan. Din nye chef låter ju inte som riktigt klippt och skuren för säljmöten med kund heller... Ibland blir det fel vid rekryteringar helt enkelt, och hade jag varit din vice VD hade jag velat veta att något skavde redan nu. Betydligt tristare ifall en erfaren och uppskattad kollega ledsnar och går vidare!

 

[Zinfernia]

Finns det någon anledning till att du inte var aktuell som chef? För det känns ju inte helt osannolikt med dig i den positionen.

Sedan förstår jag hur du menar, jag vill också ha en tydlig ledare med pondus som chef. Jag är ju chef lite nu och då men har ändå inte svårt att inordna mig under en chef, så länge det är en CHEF.

Ohja, flera anledningar. Först och främst sökte jag inte tjänsten, eller ens visade något som helst intresse för den. Jag har det så himla bra på min nuvarande position att jag inte tycker att det jag vinner i lön på en chefstjänst väger upp fördelarna med friheten och flexibiliteten jag har i dagsläget. Som chef förväntas man vara på plats och sköta verksamheten från kontoret medan jag som projektledare kan bestämma själv om jag vill sitta hemma eller inte, plus att jag alltid kan ta ledigt med kort varsel vilket inte går som chef.
För det andra hade det varit rent korkat av företagsledningen att sätta mig på den positionen just nu. Jag är fortfarande mentor för min närmaste kollega, han har bara varit här i ett halvår och även om han lärt sig massor så finns det fortfarande många delar kring nya projekt som han behöver hjälp med. Att då sätta mig som chef och istället försöka rekrytera en ny projektledare som också behöver introduktion blir bara rörigt för alla. Just nu är det lättare (eller ja, det borde åtminstone ha varit det) att rekrytera en bra chef än att ersätta mig som projektledare.

Men ja, precis så! Vi kan kompensera all kunskap som saknas men att kompensera bristande pondus känns ju helt omöjligt.

 

[Zinfernia]

En bra chef är så otroligt viktigt att ha, och dåligt ledarskap kan få ett team i nedåtgående spiral väldigt fort! Jag valde mitt nuvarande jobb mycket utifrån vem som skulle chefa mig. Jag behöver nån vars ledarskap jag respekterar, nån som utmanar mig och som jag kan kommunicera rakt med. Hade jag varit som du hade jag ventilerat mina känslor med vice VD utan tvekan. Din nye chef låter ju inte som riktigt klippt och skuren för säljmöten med kund heller... Ibland blir det fel vid rekryteringar helt enkelt, och hade jag varit din vice VD hade jag velat veta att något skavde redan nu. Betydligt tristare ifall en erfaren och uppskattad kollega ledsnar och går vidare!

Tack! När du skriver det så känns det ju så himla självklart att jag måste prata med vår vice VD, åtminstone så att han får en förvarning om att det inte barkar åt rätt håll. Det som gör det svårt för stunden att prata med honom är dock att han verkar så nöjd med vår nya chef. Han är inte på kontoret mer än kanske varannan vecka och när han väl är här har han själv den givna ledarrollen så vår nya chefs tafatthet och osäkerhet märks inte på samma sätt, det blir en helt annan grej när chefen är ensam med oss andra och ska försöka leda gruppen på egen hand.


Vi har tidigare haft chef som var rent katastrofal och som fick sparken efter ett halvår och vår vice VD uttryckte i samband med den här rekryteringen att det var "skönt med någon som inte skulle ställa till med något", och det stämmer verkligen. Vår nya chef ställer inte till med något men han inspirerar å andra sidan inte alls heller. Jag tänker att det ju måste finnas ett mellanting mellan någon som rör upp himmel och jord emellanåt och någon som inte märks överhuvudtaget och jag får bara komma på ett snyggt sätt att ta upp det med vår vice VD.

 

[athena_arabians]

En bra chef är så otroligt viktigt att ha, och dåligt ledarskap kan få ett team i nedåtgående spiral väldigt fort! Jag valde mitt nuvarande jobb mycket utifrån vem som skulle chefa mig. Jag behöver nån vars ledarskap jag respekterar, nån som utmanar mig och som jag kan kommunicera rakt med. Hade jag varit som du hade jag ventilerat mina känslor med vice VD utan tvekan. Din nye chef låter ju inte som riktigt klippt och skuren för säljmöten med kund heller... Ibland blir det fel vid rekryteringar helt enkelt, och hade jag varit din vice VD hade jag velat veta att något skavde redan nu. Betydligt tristare ifall en erfaren och uppskattad kollega ledsnar och går vidare!

Jag håller verkligen med här. Jag fungerar som chef i en arbetsledande position... dvs jag ser till att ett projekt blir genomfört med så lite krångel det bara går. Men jag som chef i en säljande position? Nej. Jag skulle inte trivas med det, det är inte min grej. En chef som ska kunna sälja in saker måste ju verkligen ha pondus och lite "vi är världsbäst"-attityd.

Sedan förstår jag iofs @Zinfernias högre chefer att de rekryterade någon lite mer beige efter förra chefs-chocken

 

[Zinfernia]

Jag håller verkligen med här. Jag fungerar som chef i en arbetsledande position... dvs jag ser till att ett projekt blir genomfört med så lite krångel det bara går. Men jag som chef i en säljande position? Nej. Jag skulle inte trivas med det, det är inte min grej. En chef som ska kunna sälja in saker måste ju verkligen ha pondus och lite "vi är världsbäst"-attityd.

Sedan förstår jag iofs @Zinfernias högre chefer att de rekryterade någon lite mer beige efter förra chefs-chocken

Men precis, jag kan bara inte se att han kommer att lyckas som säljare hos oss. Hans chefstjänst innebär att han förutom att leda kontoret även ska dra in affärer själv och då snackar vi inte om småprojekten. Tanken är att han ska bana väg och dra in prestigeprojekten men det kommer han aldrig att kunna göra när han lyser av osäkerhet.

HAHA skoja inte! Herregud vilket kaos vår tidigare chef bjöd på! Allt från ingående detaljer om hans hemorrojdproblem till ren sexism, oändligt med skryt om sig själv och fan och hans moster

 

[Zinfernia]

Phu. Pratade med några av mina kollegor och frågade lite försiktigt hur de upplever den nya chefen. Samtliga svarade att de tyckte att han var alldeles för försiktig.
Skönt, då är jag inte helt fel ute ändå i min egen bedömning

 

[Malibu_Stacy]

Phu. Pratade med några av mina kollegor och frågade lite försiktigt hur de upplever den nya chefen. Samtliga svarade att de tyckte att han var alldeles för försiktig.
Skönt, då är jag inte helt fel ute ändå i min egen bedömning

Sitt lugnt i båten. Det låter som att chefen nog kommer förstå själv att han är fel man på fel plats i sinom tid. Om han inte ens hänger med i jargongen på arbetsplatsen. Jag hade absolut kunnat prata med chefens chef /vice VD men hade gett det lite mer tid än 1 månad. 1 månad på jobbet är ju typ introduktion, så låt det gå åtminstone över sommaren och prata sedan med vice VD samt uppmana dina kollegor att göra samma sak.
Jag hade inte bytt ett så bra jobb som du verkar ha och trivs med för en månad med en mesig chef.
Jag förstår dock helt din frustration, mitt värsta är också mesiga och konflikträdda chefer som är oförmögna till att fatta egna beslut. Hellre en chef som tar knäppa beslut men inser sina misstag och rättar till dom, än en mespropp som inte tillför något alls mer än irritation.

 

[Zinfernia]

Sitt lugnt i båten. Det låter som att chefen nog kommer förstå själv att han är fel man på fel plats i sinom tid. Om han inte ens hänger med i jargongen på arbetsplatsen. Jag hade absolut kunnat prata med chefens chef /vice VD men hade gett det lite mer tid än 1 månad. 1 månad på jobbet är ju typ introduktion, så låt det gå åtminstone över sommaren och prata sedan med vice VD samt uppmana dina kollegor att göra samma sak.
Jag hade inte bytt ett så bra jobb som du verkar ha och trivs med för en månad med en mesig chef.
Jag förstår dock helt din frustration, mitt värsta är också mesiga och konflikträdda chefer som är oförmögna till att fatta egna beslut. Hellre en chef som tar knäppa beslut men inser sina misstag och rättar till dom, än en mespropp som inte tillför något alls mer än irritation.

Jag hoppas att han förstår det själv men min erfarenhet är tyvärr att dåliga chefer sällan frivilligt flyttar på sig. Att bra chefer flyttar på sig är fullt naturligt eftersom de är just bra på det de gör och kan komma vidare ändå, dåliga chefer brukar inte ha samma möjligheter.
Jag ska försöka ge honom några veckor till men det blir svårt. Jag känner själv hur otrevlig och frustrerad jag säkert framstår som när han försöker ta sig ton på våra möten. Han tar upp rena självklarheter och ser ut som om han förväntar sig beröm för sina briljanta idéer och jag är inte rätt person att uppmuntra någon jag dessutom anser vara torr & tråkig redan från början

 

[cirkus]

Oh detta ger mig flashbacks från mitt förra jobb och en total snedrekrytering av en chef.
En person som skulle ersätta en mycket dynamisk och bra chef. Personen var en sån jävla nolla på alla sätt att det var helt sanslöst att ett rekryteringsbolag ens hade fått karln som ett alternativ.

Han var först osynlig i 2 veckor, han hälsade inte på oss medarbetare alls, lite oklart var han var men han lyckades med det viktigaste i hans värld, beställa de dyraste varianterna av dator, mobil osv. Alla interna dokument vi hade med våra arbetsbeskrivningar mm (som var och en författat och lagt på internwebben med den som skrivit som författare) ändra han till sig själv som författare - så det såg ju ut som en flitig människa men - han hade ju inte gjort ett piss mer än ändrat just författare. Efter dom två veckorna hade han ett intromöte där han var så beige att han nästan smälte ihop med väggen. Därefter gick han runt och hälsade på oss och var allmänt pinsam, gjorde stor skillnad på folk och folk. Vad tiden led så undrade vi vad han egentligen gjorde, vi tekniker tänkte att han hänger nog med säljarna (som satt på en annan våning) och säljarna trodde att han var med teknikerna. När vi till slut snackat med varandra trodde vi att han kanske var hos kund. Han var ingenstans - till slut döptes han till "den osynlige mannen" och innan provanställningen var slut hade han fått sparken.

Kan det vara han som har anställts hos er mån tro?

 

[Zinfernia]

Oh detta ger mig flashbacks från mitt förra jobb och en total snedrekrytering av en chef.
En person som skulle ersätta en mycket dynamisk och bra chef. Personen var en sån jävla nolla på alla sätt att det var helt sanslöst att ett rekryteringsbolag ens hade fått karln som ett alternativ.

Han var först osynlig i 2 veckor, han hälsade inte på oss medarbetare alls, lite oklart var han var men han lyckades med det viktigaste i hans värld, beställa de dyraste varianterna av dator, mobil osv. Alla interna dokument vi hade med våra arbetsbeskrivningar mm (som var och en författat och lagt på internwebben med den som skrivit som författare) ändra han till sig själv som författare - så det såg ju ut som en flitig människa men - han hade ju inte gjort ett piss mer än ändrat just författare. Efter dom två veckorna hade han ett intromöte där han var så beige att han nästan smälte ihop med väggen. Därefter gick han runt och hälsade på oss och var allmänt pinsam, gjorde stor skillnad på folk och folk. Vad tiden led så undrade vi vad han egentligen gjorde, vi tekniker tänkte att han hänger nog med säljarna (som satt på en annan våning) och säljarna trodde att han var med teknikerna. När vi till slut snackat med varandra trodde vi att han kanske var hos kund. Han var ingenstans - till slut döptes han till "den osynlige mannen" och innan provanställningen var slut hade han fått sparken.

Kan det vara han som har anställts hos er mån tro?

Vilket stolpskott Där borde ni fått pengar tillbaka för rekryteringsprocessen. Jag råkar veta att vi betalade 45 000:- för rekryteringen av vår chef, väl använda pengar
Jag tror dock inte att vi har haft oturen att anställa samma. Våran är på plats, är trevlig och snäll mot alla och försöker att visa pondus men.... det faller bara så himla platt.

Han kommer antingen med rena självklarheter som inte behövs sägas, eller med peppiga förslag som vi inte heller har något behov av eller så upprepar han bara det som någon annan just sagt fast med egna ord. Det känns helt omöjligt att få någon som helst respekt för honom nu.

 

[starcraft]

Jag skulle stå ut lite till, i alla fall över sommaren. 1 månad är rätt kort tid, även om jag ha full förståelse för skavet. Du verkar ju ha en toppen plats och det känns synd att chefen ska få förstöra det. Har du tur så inser han att han är på fel plats snart, det är ändå inte helt ovanligt. Men tycker absolut att du kan nämna för den tidigare chefen att den nya inte lever upp till förväntningarna och att du på sikt kommer leta ny arbetsplats om det inte blir bättre.

 

[Zinfernia]

Nu har det snart gått fyra veckor till. Jag är än så länge inte ett dugg imponerad.

De senaste veckorna har vi haft massor att göra då alla möjliga saker ska vara klara inför semestertiderna. Vår så kallade chef har tjatat på mig om att vi måste få till ett medarbetarsamtal mellan honom och mig så att vi bland annat kan sätta mål och diskutera min arbetssituation. Jag har undvikit samtalet så gott jag kunnat, dels för att jag tycker att jag kan lägga den timmen på betydligt mer prioriterade grejer eftersom vi redan har fullt upp och dels för att jag inte ser någon som helst mening med att han som fortfarande bara fattar en tiondel av vår verksamhet ska sätta mål för mig.
Jag behöver inte sätta mål att arbeta mot, jag har min drivkraft ändå och den kommer definitivt inte bli bättre med hans "hjälp". Jag är inte heller intresserad av att diskutera min arbetssituation med honom eftersom han ändå inte har något att tillföra. Han behöver inte hjälpa mig med något, jag har redan läget under kontroll.

Idag krävde han att jag skulle avsätta tid för ett samtal och efter många om och men där han gång på gång förklarade hur viktigt det är sa jag till sist att vi kunde ta det i slutet av nästa vecka och att han skulle skicka en kallelse till mig på mail. När jag sedan fick kallelsen på mailen hade han återigen skrivit hur viktigt det ("för både dig och mig") att samtalet blir av i kommentarsfältet.

Vi har dessutom diskussioner om ett annat möte han vill ha med hela kontoret nästa vecka inklusive tre av våra montörer. Jag har förklarat att vi redan har ett fullspäckat schema och att jag inte tycker att det är lämpligt att ta montörerna från sina uppdrag.
"-Men bara en timme på morgonen?" frågade han.
Han begriper inte att en timme på morgonen för tre montörer innebär att tre montagetimmar försvinner den dagen och jag (som ändå är den som sköter montageplaneringen) tycker inte att vi har råd med det just nu.
Jag blir så jävla frustrerad.

 

[Asko]

Nu har det snart gått fyra veckor till. Jag är än så länge inte ett dugg imponerad.

De senaste veckorna har vi haft massor att göra då alla möjliga saker ska vara klara inför semestertiderna. Vår så kallade chef har tjatat på mig om att vi måste få till ett medarbetarsamtal mellan honom och mig så att vi bland annat kan sätta mål och diskutera min arbetssituation. Jag har undvikit samtalet så gott jag kunnat, dels för att jag tycker att jag kan lägga den timmen på betydligt mer prioriterade grejer eftersom vi redan har fullt upp och dels för att jag inte ser någon som helst mening med att han som fortfarande bara fattar en tiondel av vår verksamhet ska sätta mål för mig.
Jag behöver inte sätta mål att arbeta mot, jag har min drivkraft ändå och den kommer definitivt inte bli bättre med hans "hjälp". Jag är inte heller intresserad av att diskutera min arbetssituation med honom eftersom han ändå inte har något att tillföra. Han behöver inte hjälpa mig med något, jag har redan läget under kontroll.

Idag krävde han att jag skulle avsätta tid för ett samtal och efter många om och men där han gång på gång förklarade hur viktigt det är sa jag till sist att vi kunde ta det i slutet av nästa vecka och att han skulle skicka en kallelse till mig på mail. När jag sedan fick kallelsen på mailen hade han återigen skrivit hur viktigt det ("för både dig och mig") att samtalet blir av i kommentarsfältet.

Vi har dessutom diskussioner om ett annat möte han vill ha med hela kontoret nästa vecka inklusive tre av våra montörer. Jag har förklarat att vi redan har ett fullspäckat schema och att jag inte tycker att det är lämpligt att ta montörerna från sina uppdrag.
"-Men bara en timme på morgonen?" frågade han.
Han begriper inte att en timme på morgonen för tre montörer innebär att tre montagetimmar försvinner den dagen och jag (som ändå är den som sköter montageplaneringen) tycker inte att vi har råd med det just nu.
Jag blir så jävla frustrerad.

Ta upp med chefens chef tycker jag så blir de förvarnade och kanske kan ta ett snack med den nya.