F
Friss
Hoppas tråden sitter rätt, annars får nån snäll moderator flytta den.
Jag köpte en märr för fyra år sedan från Tyskland, hon var då 9 år. Hon var fin och hade enorm hoppkapacitet, hon löshoppade upp till 170 utan ansträngning. Men att hoppa under ryttare var en annan femma. Hon började vägra på bommar så jag kollade upp henne med veterinär, massör och hovslagare. Hon var helt frisk och röntgad var hon också. Även ua där. Hon hade en egen utprovad sadel som jag dubbelkollade även efter ett år. Allt verkade vara i sin ordning. Men hoppning.. Jag tror att hennes självförtroende inom hoppningen hade dalat och jag ville att hon skulle hitta glädjen igen. Jag började vänja henne vid bommar och det gick bra, vi började efter det hoppa kryss och hon drogs till hindren. Kändes jätte bra, härligt att få henne hoppglad igen. Men redan nästa vecka kunde hon tvärstanna igen, resa sig på två en och vägra gå framåt. Det var så himla känsligt, man kunde inte tvinga henne (och det skulle jag aldrig göra heller) på hindren, utan man red sakta och gav henne egna vamöjligheter. Och min före detta tränare som började jaga henne med långpiskan.. Tack för det, ett halvårs träning åt skogen!
Min fråga är alltså: vad gör man med en sån häst? Som verkar ha blivit bränd innan? Jag antar att de i Tyskland märkt vilken jäkla hoppkapacitet stoet har att de pressat henne för mycket. Säg inte att man ska sluta hoppa, för det har jag redan gjort för två år sen, hon är nu en lycklig mamma till ett fint stoföl. Men jag undrar bara vad det kan bero på? Och finns det tips för en sån häst?
Det fungerade ganska ok om man red med lösa tyglar och snäll skänkel, men det kan ju komma situationer när man behöver mer hand och mer skänkel och då blev det tvärstopp.
Någon som har en liknande häst? Och vad gjorde ni då?
Nattliga funderingar
Hoppas ni orkat läsa hela rabblet. Jag har tävlat hoppning i flera år, men hon förblir en gåta...
Jag köpte en märr för fyra år sedan från Tyskland, hon var då 9 år. Hon var fin och hade enorm hoppkapacitet, hon löshoppade upp till 170 utan ansträngning. Men att hoppa under ryttare var en annan femma. Hon började vägra på bommar så jag kollade upp henne med veterinär, massör och hovslagare. Hon var helt frisk och röntgad var hon också. Även ua där. Hon hade en egen utprovad sadel som jag dubbelkollade även efter ett år. Allt verkade vara i sin ordning. Men hoppning.. Jag tror att hennes självförtroende inom hoppningen hade dalat och jag ville att hon skulle hitta glädjen igen. Jag började vänja henne vid bommar och det gick bra, vi började efter det hoppa kryss och hon drogs till hindren. Kändes jätte bra, härligt att få henne hoppglad igen. Men redan nästa vecka kunde hon tvärstanna igen, resa sig på två en och vägra gå framåt. Det var så himla känsligt, man kunde inte tvinga henne (och det skulle jag aldrig göra heller) på hindren, utan man red sakta och gav henne egna vamöjligheter. Och min före detta tränare som började jaga henne med långpiskan.. Tack för det, ett halvårs träning åt skogen!
Min fråga är alltså: vad gör man med en sån häst? Som verkar ha blivit bränd innan? Jag antar att de i Tyskland märkt vilken jäkla hoppkapacitet stoet har att de pressat henne för mycket. Säg inte att man ska sluta hoppa, för det har jag redan gjort för två år sen, hon är nu en lycklig mamma till ett fint stoföl. Men jag undrar bara vad det kan bero på? Och finns det tips för en sån häst?
Det fungerade ganska ok om man red med lösa tyglar och snäll skänkel, men det kan ju komma situationer när man behöver mer hand och mer skänkel och då blev det tvärstopp.
Någon som har en liknande häst? Och vad gjorde ni då?
Nattliga funderingar
Hoppas ni orkat läsa hela rabblet. Jag har tävlat hoppning i flera år, men hon förblir en gåta...