Vägen framåt för oss

[annan1]

(Vill börja med att säga att den som vill kalla mig dum, naiv och okunnig förstås får göra det, men eftersom jag just nu 1. är lite nere och 2. har ont kommer det inte ha någon vidare pedagogisk effekt. Konstruktiva råd är bättre!)

Tänker skriva ett inlägg som förmodligen blir långt, om mig och min ponny och vår situation. Vill ha råd om hur vi ska ta oss framåt på bästa sätt, och höra vad ni tror om framtiden.

Jag är vuxen (33) och har ridit hela mitt liv, bortsett från några års uppehåll runt 20 då jag pluggade, började jobba och skaffade barn. Jag har ingen ridutbildning, utan fick min första ponny vid 5, skumpade omkring på henne i skogen i några år, fick en större skogsmullehäst, skumpade omkring på honom i några år o.s.v. Det kan låt vansinnigt lyxigt, men jag växte upp på landet på en bondgård i en del av Sverige där hästhållning är relativt icke-dyrt (med det sagt vet jag förstås att jag haft det hemskt bra).

Som 27-åring började jag på ridskola och insåg att jag red som en kratta. Tog grupp- och privatlektioner och åkte på ridläger i några år, mest med resultatet att ridlärarna talade om för mig att jag, just det, red som en kratta. Blev trots allt lite bättre, hade några medryttarhästar, blev ännu lite bättre o.s.v. Läste allt jag kom över om hästar, åkte på clinics som åskådare o.s.v.

I höstas beslöt jag mig så för att köpa egen häst. Ville ha en trevlig hobbyhäst att ta lektioner, gå kurser och rida ut på. Köpte en femårig fjordhäst, grundutbildad i ridningen, frisk, skadefri och trevlig att hantera. Läste hans medryttares blogg i samband med köp och visste därmed att han inte alls var "färdig", men inte heller någon problemhäst.

Nu har jag ägt honom i sex månader och är generellt en lycklig hästägare. Vi har haft de upp- och nergångar man kan förvänta sig. Ponnyn var snäll som ett lamm de första veckorna men vaknade sedan till och kom på att han hade en ny matte som man kanske kunde busa med. Jag tog det lugnt i både ridning och hantering och vi kom förbi det där. Har sedan haft ca 4 mycket trevliga månader med uteritter, en kurs i hästhantering och ett par lektioner för tränare (som jag kommer fortsätta rida för när underlaget blir bättre - vi har bara utebana).

I februari bytte jag stall eftersom jag ansåg att förra stallet hade för kort utevistelse för en frisk ung ponnyvalack. Dessutom fanns där bara äldre hästar som inte ville leka. Vi landade i nya stallet och jag tror att ponnyn trivs. Han går ute låååånga dagar och har jämnåriga kompisar. Jag rider honom fem dagar i veckan, mest i skogen men försöker ta ett pass på banan varje vecka.

Men sedan stallbytet har "buset" från första månaden kommit tillbaka. Det yttrar sig på några olika sätt: har svårt att stå stilla vid uppsittning, vilket jag tidigare lyckats träna bort med klicker. En generell bufflighet som jag uppfattar som typisk för ouppfostrade ponnyer och som jag konsekvent försöker hantera bort. Hopp och skutt då och då i galoppen, vilket jag parerat fram till för någon vecka sen då jag åkte av, men inte skadade mig. Ponnyn stod kvar, jag satt upp igen, ingen dramatik.

Men igår hände samma grej och jag föll av illa och bröt nyckelbenet. Ponnyn sprang hem till hagen och mår bra. Jag har väldigt ont men kommer enl. doktorn troligen att läka utan problem.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag tror att det är risk för att ponnyn lärt sig ett bra sätt att bli av med ryttaren. Jag kommer inte kunna rida på ett tag, och tömkörning är nog också kört. Möjligen promenader när det gör mindre ont.

Hur ska jag gå vidare? Tänker så här:

1. Ska jag lämna honom på tillridning av någon som är duktigare? Tränaren jag rider för har en anläggning nära mitt stall, och jag skulle troligen kunna anlita henne. Jag vet dock inte hur mycket det ger, eftersom jag tror att mycket av problemet är min egen dåliga ridning och bristande ledarskap.

2. Ska jag vänta tills jag läkt klart och rida igång honom/tömköra lugnt på egen hand? Är inte jätteförtjust i tanken på vårvila för ponnyn, men samtidigt är han ju ung och behöver det kanske. (Med detta alt. skulle jag rida för min tränare en gång/vecka).

3. Ska jag muta/vädja till/betala (trol. samtliga) min duktiga men fullt upptagna stallägare att rida honom några gånger per vecka? Hon har en mycket tuffare ridstil och framtoning än jag vilket nog är bra, men det "smittar" ju tyvärr inte och löser inte problemet med att ponnyn tjafsar med mig.

Jahapp. Mer? Vet inte. Kan tillägga att ponnyn inte är elak. Bits inte, sparkas ej, inga sura miner vid pyssel eller sadling, inga fysiska problem (sedan vet.bes. när jag köpte honom har han masserats av hästmassör 1 gång, och ur hennes perspektiv var han fräsch).

Ska jag ta ut veterinär? Och säga vad då, att ponnyn busar (är fullt redo att göra det om ni tror att det kan ge något)?

Jag vet inte. Jag gillar min häst, men jag behöver göra något för att både han och jag ska fortsätta må bra. Jag är fullt medveten om mina begränsningar och tar tacksamt emot alla tankar och erfarenheter.

Tack till den som tagit sig ända hit!

 

[nyaste]

Sv: Vägen framåt för oss

Först och främst: en eloge till dig som ser dina egna brister och accepterar dem, samtidigt som du försöker bli bättre och bättre!
Inte alla som gör så tyvärr.

Sen tror jag att du ska ta hjälp av en tränare. Kanske någon som kan rida igenom honom ordentligt några gånger, sen fortsätta och hjälpa dig och honom.
Vill du, för att vara på den säkra sidan, så kan du ta ut veterinär som kan gå igenom honom, så är du på den säkra sidan att han inte har ont eller liknande och därför som han har börjat slänga av dig. Men jag tror mer på, som du säger, att han har hittat ett sätt att bli av med dig helt enkelt, och fortsätter.

Det tredje, tuffa till dig lite! Acceptera inte att han knuffas m.m., utan visa till honom direkt att detta är inte acceptabelt. Kanske börja med lite "ledarskapsövningar" och så, för att ordentligt sätta din fot ner till honom. Finns jättebra tränare som kan hjälpa och visa hur du ska göra.

Finns annat som jag också skulle vilja skriva, men tyvärr hinner jag inte nu, men grunderna i mitt tänk är åtminstone detta.

Hoppas att saken löser sig, och önskar er stort lycka till!

 

[Tora]

Sv: Vägen framåt för oss

Grundproblemet är att både du och hästen kan för lite. Han är en unghäst och behöver en duktig ryttare som kan utbilda honom. Om 2-3 år är han kanske mer passande för dig. En femårig fjordhäst är kanske inte den bästa hästen för en inte alltför rutinerad ryttare.

Kan du inte byta med någon som har en äldre fjordhäst? Kanske någon har en 17-18 åring och uppåt som gärna skulle vilja ha en yngre förmåga att utvecklas med. Det skulle inte vara för alltid utan i bara något/några år. Du får dock kanske räkna med att betala en slant för utbildningen.

Alternativet är att skicka iväg honom på tillridning. Men det är ju även åldersmässigt han behöver mogna. Och att skicka iväg honom i 2 år låter som en dyr lösning.

Ett annat alternativ är att ha någon riktigt duktig som rider honom ordentligt 4 dagar i veckan och så rider du själv två dagar. I några år i alla fall.

Jag själv hade försökt byta häst med någon. Då hade jag haft en snäll läromästare som jag kan lära mig rida på och lära mig hästhantering på. Ta mycket ridlektioner och åka på ridkurser och hästhanteringskurser.

Det skall vara kul att rida och ha häst. Risken är stor att du blir rädd för din häst och att du skapar dåliga vanor hos din häst.

Alla kan inte , och skall inte, rida alla hästar.

 

[Dingelass]

Sv: Vägen framåt för oss

Fast det är ju lite väl hårt att säga att grundproblemet är kunskapsbrist, svårt att kunna veta det utifrån att bara ha läst en text, tycker jag!
Kan ju vara så att TS är för hård mot sig själv...

Däremot borde ju din tränare som vet hur du rider, som vet vart ni är i utbildningen av hästen kunna tala om för dig vad han/hon tror, ser för lösning? Ring o prata med den...


Skulle det kanske vara en idé att din tränare har hästen på tillridning medans du läker o att du sedan återupptar din träning hos henne med din häst och att ni har det så tills allt känns bra?
Är ju såklart en ekonomisk fråga också

 

[annan1]

Sv: Vägen framåt för oss

Sen tror jag att du ska ta hjälp av en tränare. Kanske någon som kan rida igenom honom ordentligt några gånger, sen fortsätta och hjälpa dig och honom.

Tack för svaret! Ja, jag och min tränare hade detta som plan, dvs. att hon också skulle rida honom ibland. Vi har inte hunnit komma igång med det eftersom det varit så hårt på ridbanan, men hon är helt insatt i hur jag tänker och mina brister som ryttare (och är dessutom väldigt pedagogisk).

Det tredje, tuffa till dig lite! Acceptera inte att han knuffas m.m., utan visa till honom direkt att detta är inte acceptabelt. Kanske börja med lite "ledarskapsövningar" och så, för att ordentligt sätta din fot ner till honom. Finns jättebra tränare som kan hjälpa och visa hur du ska göra.

Det här är en stor grej för mig och en viktig anledning till att jag faktiskt ville ha en unghäst. Det kanske låter helt bakvänt, men jag har upplevt att många (inte alla såklart, men många) ponnykallblod skaffat sig vanor som kan vara svåra att komma till rätta med när de blivit vuxna. Jag tänkte att jag skulle skaffa en unghäst och, med proffshjälp, försöka stämma buffelbeteendet i bäcken. Sen att det är svårare i praktiken än i teorin är en annan femma. Jag var väl inte tillräckligt beredd på hur jag skulle tackla tonårsbeteendet när det väl kom.

Hoppas att saken löser sig, och önskar er stort lycka till!

Tack! Jag har pratat med min stallägare som, precis som jag skrev, är duktig och långt tuffare än mig som person. Det innebär att jag får acceptera en hanteringsstil som kanske inte är exakt som mitt ideal - men hon får resultat och hennes hästar är fantastiskt väluppfostrade.

 

[annan1]

Sv: Vägen framåt för oss

Grundproblemet är att både du och hästen kan för lite. Han är en unghäst och behöver en duktig ryttare som kan utbilda honom. Om 2-3 år är han kanske mer passande för dig. En femårig fjordhäst är kanske inte den bästa hästen för en inte alltför rutinerad ryttare.

Tack för svaret. Jag håller delvis med. Jag tror att alla hästar behöver en duktig ledare - sen kanske vissa hästar behöver en duktigare ryttare än andra. Eftersom jag inte har några SM-ambitioner utan bara vill ha en trevlig hobbyhäst, köpte jag en för åldern välriden unghäst med avsikten att ta hjälp med vidareutbildningen. Jag förstår att det kan låta bakvänt, men jag tror att om man inte är främmande för att ta hjälp kan man lära sig mycket av att ha unghäst också (nu sitter jag iofs här med brutet nyckelben, och det är väl kanske nån sorts lärdom det också).

Jag själv hade försökt byta häst med någon. Då hade jag haft en snäll läromästare som jag kan lära mig rida på och lära mig hästhantering på. Ta mycket ridlektioner och åka på ridkurser och hästhanteringskurser.

Idén är god, men i praktiken tror jag att det kommer att bli omöjligt. Han är inget tävlingsämne, tror jag, utan kan bli en fin häst för en hobbyryttare med tiden. Dessutom vill jag nog faktiskt inte skicka iväg min häst, jag tror att det är bättre att ta lektioner i både hantering och ridning på honom - även om det kommer att bli jobbigare och säkert också smärtsammare. Min häst är snäll. Jag har hållit på med hästar som inte varit snälla också, och min uppfattning är att min är pubertal och ouppfostrad, inte dum. Inte säker på att jag vill skicka iväg det problemet till någon annan (eller att nån annan vill ha det problemet på halsen).

Det skall vara kul att rida och ha häst. Risken är stor att du blir rädd för din häst och att du skapar dåliga vanor hos din häst.

Rädd är jag inte. Min barndomsponny botade mig och jag är snarare dumdristig, på gott och ont. Skapa dåliga vanor hos min häst - det har du helt rätt i. Det är det jag vill undvika. Men jag är inte säker på att lösningen är att skicka bort honom.

Jag förstår om du tycker att det låter som jag avfärdar dina förslag, men jag är glad att du svarade - för det har hjälpt mig att inse att det nog inte är ett alternativ för mig att byta bort honom.

 

[annan1]

Sv: Vägen framåt för oss

Skulle det kanske vara en idé att din tränare har hästen på tillridning medans du läker o att du sedan återupptar din träning hos henne med din häst och att ni har det så tills allt känns bra?
Är ju såklart en ekonomisk fråga också

Det är en jättebra idé och ungefär vad jag landat i, med skillnaden att min stallägare kommer ha huvudansvaret för tillridningen tills jag blir bättre. Sen kommer jag nog att varva ridning för tränaren med markhanteringsträning ihop med min stallägare.

Tack för att du svarade!

 

[Verdandi]

Sv: Vägen framåt för oss

Även äldre hästar kan busa i galoppen utan att det för den skull behöver betyda att de är bråkiga. För din skull tror jag att du behöver mer ridning i kroppen för att bli mer säker i sadeln. Under tiden så ta hjälp av någon som utbildar din ponny vidare, medan du håller dig till lektionsridning (så att du rider honom rätt) alternativt tar lugnare turer ute på honom.

Parallellt så kan det vara en idé att du tar privatlektioner på mer lämpliga ridskolehästar. (Rid gärna flera olika i så fall och gärna mer än en gång/vecka.)

/V

 

[Cilva]

Sv: Vägen framåt för oss

Nu har du ju fått flera bra svar men jag tänkte ändå komma med några synpunkter.

Min erfarenhet är att sådant där är i princip vad man kan vänta sig av den typen av häst (jag har haft två men inte av samma ras som du). Alltså att bakslag av den här sorten händer alla och att det går att komma över dem. Första ponnyn roade sig med sådant som femåring och nuvarande häst gjorde det som sexåring Jag tog mycket hjälp av tränare med nuvarande eftersom jag lärt mig av en del misstag med den första så det är mitt tips. För det är ju så att även om allt fungerar hos tillridaren så betyder inte det att det fungerar hemma. När det var riktigt jobbigt med nuvarande häst så red jag nästan inte alls mellan tränarbesöken (ca varannan vecka) och det gick att komma vidare ändå.

 

[Halvblodet]

Sv: Vägen framåt för oss

Jag tycker du har fått många bra tips, ett till tips är att du tränar upp din balans för så unga hästar "kräver" bra balans hos ryttaren och dessutom är det mindre risk att du åker av om han skulle skoja till det.
Har du sen balansen är det lättare att få honom att sluta bocka/busa för du behöver inte tänka på att hålla dig kvar utan kan parera upp istället

Åk även till träningar/clinics och bara kolla på de som rider för man kan lära sig mycket av att titta på duktiga ryttare om du nu inte kan rida pga nyckelbenet.

 

[the_connemara]

Sv: Vägen framåt för oss

Hade du egentligen så mycket mer problem än att du är rädd att hästen lärt sig bocka av dig?

Det lär de sig FORT. Typ på första gången. Så det är inte alls omöjligt att han skulle testa om du satte upp någon ny ryttare nu. I bästa fall (men det tror jag inte med en ponny ) så kan den ryttaren ta det ur honom direkt, men mer troligt så kommer han förr eller senare testa med dig igen. Precis som du säger gör även snälla hästar så utan att mena minsta illa. De lärde sig bara en grej och förstod inte att det var fel

Enda gången i mitt liv jag red B-ponny var en som skulle ridas in. Gick bra i början men en dag (julafton ) så dök den ner med huvudet och bockade. Ponnyn var ju redan kort som jag vet inte vad så för mig vad det helt omöjligt att sitta av. Upp igen och av lika snabbt. Ponnyn fattade ju direkt första gången jag åkte i backen.

Dagen efter hade jag en rem på sadeln (detta är alltså mitt heta tips!) mellan ringarna i framvalvet. Höll lite lätt i den och när ponnyn tänkte göra sin "tada, nu är det slut för idag!"-bock så höll jag hårt i den och smackade på. Ponnyn bara "va hände, klumpen ligger ju inte på backen?!". Två gånger samma pass blev det samma reaktion och sedan var ponnyn snäll resten av tiden.

Mao om du stävjer problemet snabbt så blir det nog inte så stort, ponnyer är smarta åt båda hållen faktiskt

Lycka till!

 

[Karre]

Sv: Vägen framåt för oss

Jag håller med the_connemara helt, se till att du kan hålla dig fast i något, stigläder runt halsen kan också funka. Tränare är alltid bra att ta hjälp av, en bra tränare kan nog bedöma om hästen är för svår för dig eller inte. Jag skulle tro att ni kan komma igenom det här, du verkar ju vara en sådan flexibel människa som kan ta hjälp av andra då det behövs, ibland behöver man bara lite extra pepp att man är på rätt väg liksom. Håller tummarna för er!

 

[Mabuse]

Sv: Vägen framåt för oss

Fjordingar är rätt hårda hästar, absolut inga barnponnyer. En vän till mig har en fjording, köpt som tvååring, och den är mycket vänlig och extremt okomplicerad att rida och hantera om man är van. Är man inte van kan han däremot vara rätt odräglig, gör inte mer än han måste och kliver mer än gärna iväg till närmsta grästuva istället för att snällt följa med. Det är absolut inte en lämplig barnponny, han skulle bli hemsk. Så om man är en mjuk människa som tycker om att ha en mjuk stil med hästarna skulle jag inte köpa en fjording, de behöver en mycket tydlig och fast, men vänlig hand. Med sin ägare är han mycket väluppfostrad, men jag vet att de hade ordentliga duster vid några tillfällen när hästen var yngre, då han mycket resolut slog dövörat till och försökte göra som han själv ville istället för som ryttaren ville.

Jag upplever ponnyraser som avlats för att barn ska kunna rida dem som betydligt medgörligare och ofta mjukare. De flesta halvblod är inte heller lika tuffa som fjordingar.

 

[skuggi]

Sv: Vägen framåt för oss

Hade missat den här tråden, hade inte uppfattat annat än att det var typ bara en olycka att du trillade av.

Jag skulle nog börja med att ställa av ponnyn ett tag nu, han är ung och behöver kanske ändå en viloperiod, att rida fem dagar i veckan kan vara mycket för en ung häst i perioder.
Såhär års stiger saven dessutom i träden och jag tror typ alla hästar är lite full i fan (den onda smileyn), så av den anledningen är det också en god idé att låta honom bängla av sig med polarna och kanske glömma bort att han just kommit på ett bra sätt att bli av med ryttare..

När han fått vila ett tag och du läkt ihop kan du börja tömköra och jobba igång honom från marken, jag kan komma ut och hjälpa dig med lite idéer. Sedan kanske det vore lämpligt att din tränare (här skulle jag alltid föredra någon som har samma "ridstil" som jag, inte en som egentligen är hårdare än jag gillar, det lät lite som att du uppfattade stallägaren så?) börjar rida honom lite, och att du sedan bara rider på lektion en period.
Resonera lite med din tränare då också, om vad han/hon(VÄGRAR hen) tror om dina fortsatta möjligheter med den här hästen med tanke på hans personlighet och dina ridkunskaper. Din tränare bör ju vara den som bäst kan avgöra och du rider för dåligt för att klara av det här.

Sedan, om det är möjligt, tror jag också att det är bra om du tar lektioner regelbundet på andra hästar. Dels för att få rutin, men också för att inte tappa självförtroendet.

Angående bufflandet har jag ett bra tips, men det får jag visa när vi ses, blir för långt att skriva.

 

[axel]

Sv: Vägen framåt för oss

Varför ska den ställas av?

Den börjar väl få lite kondis o gör ngt skutt, vilket är fullt NORMALT för en unghäst eller t o m alla hästar.

Det är väl bra om den får lite utbildning o SEDAN vila.

risken är ju oerhört mkt större att man annars måste anlita ngn bara för att kunna hantera den från marken- det som du verkar erbjuda.
Man får ingen schysst RIDutbildning o därmed även en lugnare mer lyhörd häst.

 

[skuggi]

Sv: Vägen framåt för oss

Eftersom att unga hästar kan behöva vila då och då, och eftersom TS uppenbarligen vill vara delaktig i problemlösningen men inte kan det rent fysiskt just nu, så tycker jag att det kan vara en bra idé.

Bufflandet tycker jag inte låter som "lite kondis" snarare överhettad hårddisk

Det blir inga problem för TS att sedan hantera och sätta igång hästen från marken, det vet jag, det är dessutom ingen galen problemhäst det här.
Och jag känner TS privat, jag försöker inte sälja några konsulttjänster i hästhantering. Om det var det du antydde med din lilla smiley.

 

[mackan]

Sv: Vägen framåt för oss

Kl
Tycker TS har fått många bra svar och jag håller med de som påpekat att fjordisar inte är några lätta hästar i ovana händer .
Tycker tränaren som rider den regelbundet är ett klockrent förslag . När du sen ska upp på den igen känner tränaren den från att ha ridit den mera och kan fortsätta lotsa in dig i ridning och hantering generellt .

 

[Darbhanga]

Sv: Vägen framåt för oss

Min mamma och jag delar en häst kan man säga, en Fjordvalack som i dag är 6 år. Då vi köpte honom var han hingst och 3 år. Han är mammas på pappret och hon rider honom i skogen men planen har hela tiden varit att jag ska träna, tävla och utbilda honom.

Han har varit generellt trygg och otroligt schysst att rida hela tiden, både för mig som är unghästvan sen förut och för mamma som är mer försiktig. Men det är ändock en häst med mycket motor och go i sig. I fjol vinter åkte mamma av. Det var egentligen ingen dumhet han gjorde, nysnö, de var ute och galopperade och det blev lucka till hästen före. Han gjorde ett glädjeskutt för mycket bara.

Vi löste det så att medans hennes armbrott läkte så red bara jag honom och hon arbetade honom från marken, tog promenader osv. De byggde under den tiden upp en helt annan relation från marken så när det väl var dags att rida igen (tog några månader, fult brott på armen) så hade hon med sig det där ledarskapet upp på ryggen.

Vi har fortsatt på detta vis, hon rider ett par dagar/v och jag ett par dagar/v. Jag rastar honom ordenligt på mina dagar så det inte ska vara fullt så mkt sprutt att rida på för henne. Hon rider alltid med sällskap. Är vädret galet (storm eller annat triggerväder) går de en promenad istället.

För oss har det här sättet fungerat jättebra. Så jag tror på en lösning att någon annan rider och utbildar samt rastar ett par dagar/v och att du finns med parallellt.

 

[skuggi]

Sv: Vägen framåt för oss

Härligt att höra att ni löst det så fint

TS kan ju också jobba hästen en del från marken innan ett uppsuttet pass, så har hästen fått rasta av sig ev bus och är lite lagom avspänd och lugn.
Så har jag gjort med unghästarna vid inridning, vi jobbar med lite grejer från marken först, så ser man hur humöret och energin är för dagen, och så kan man anpassa sig efter det.

 

[annan1]

Sv: Vägen framåt för oss

KL och svar till alla: Stort tack för alla kloka råd! Nu har jag ridit ponnyn totalt tre gånger sedan avramlingen, och det har funkat hyfsat (stallägaren red honom ett par gånger medan jag återhämtade mig). Jag tar det väldigt lugnt och tänker lite börja om från början, både i hantering och ridning. Uppsittningsproblemen tränar vi med klicker och det funkar utmärkt.

Jag har tagit ett par lugna skrittrundor och ridit på banan, och jag märker ju att han är stissigare ute än han brukar vara, men det kan ju bero på massor av saker, t.ex. att han fått stå lite. Jag tar det lugnt och väntar in honom.

På onsdag har jag en inbokad träning för min instruktör, och då får vi se om det blir hon eller jag som rider.

Det känns hur som helst bättre nu, både fysiskt och mentalt. Vi tar pyttesteg framåt - med hjälp från andra.