Vågar jag resa ensam?

Bapelsin

Trådstartare
Jag gick in i 2017 i en depression som övergick i en hypomani som avlöstes av trassel på jobbet och ett knakande förhållande. 2017 har med andra ord varit ett riktigt skitår! Nu är det snart 2018 och jag vill på ett symboliskt vis börja detta året annorlunda. Jag håller på att lämna det knakande förhållandet och har efter hundra år (nåja) fått en korrekt diagnos kring mitt mående och medicinering som fungerar (halleluja!). Även på jobbfronten ser det ljust ut. 2018 ska bli MITT år. Jag ska ha revansch för 2017. Som ett första steg skulle jag så himla gärna vilja resa någonstans där det är varmt. Unna mig! Har funderat på Maldiverna eller kanske Dominikanska republiken. Eller Kap Verde? En vecka, helt ensam, i månadsskiftet januari/februari. Bara ligga och läsa och sola i en vecka på en paradisstrand. Men jag är egentligen LIVRÄDD för att göra saker ensam. Peppa mig! Visst vågar jag resa ensam? Vad ska jag tänka på? Har ni rest ensamma? Hur gick det?
 
Japp jag har rest ensam rätt mycket. Inte till något av ställena du tänker på dock, har rest till bland annat Boston, Madrid och Lissabon, har absolut ingenting emot att åka ensam, speciellt eftersom jag har begränsad ork och det är skönt att kunna välja vad man vill göra utan att känna sig obekväm. Jag brukar boka saker innan jag åker men alltid hålla vissa dagar öppna så att jag inte blir helt inbokad.

Jag har heller inte gjort något direkt annorlunda. Jag går inte in i mörka gränder men jag tror inte jag hade gjort det med sällskap heller. I Boston ville jag helst inte vara ute för sent om nätterna heller, men jag går mer på hur jag känner när jag är där än att tänka "jag är ensam så jag måste va jätteförsiktig hela tiden"
 
Härligt att allt vänt för dig! Absolut ska 2018 bli ditt år :).

Att unna dig en resa låter som en helt briljant idé tycker jag - kör på! Givetvis törs du resa själv och resmålen du nämnt går absolut att åka till ensam.

Jag har stor vana av att resa ensam; drog i väg första gången ensam som 19-åring till Västafrika och har efter det åkt minst en gång per år, alltid ensam, till någonstans i Afrika. För mig var det helt enkelt så att ville jag komma i väg fick jag åka själv. Vänner säger alltid att de vill åka men att få det att passa så att man 1) vill åka till samma ställe, 2) har råd samtidigt samt 3) kan åka samtidigt är så jädra bökigt. Dessutom tycker jag folk är så sega på att bestämma sig - vill jag åka så bestämmer jag mig och gör det bara.

När man reser ensam kan man göra precis som man vill: vara social om man vill (man träffar ALLTID folk när man reser!), vara helt ensam och bara läsa och slappa om man vill, åka vidare till annan stad när man vill etc etc. Det är superskönt!

Det jag har försökt att tänka på som ensamresenär är samma saker som när jag reser med vänner: ha lite vanligt sunt förnuft, följa eventuella rekommendationer, ha pejl på mina grejer. Mer än så brukar inte behövas :).

Kör på säger jag! Och rapportera i resetråden om du vill :).
 
Jag åker ensam på resa i övermorgon. Visserligen en organiserad rundresa men till ett land jag nog inte åkt till annars. Åker också ofta själv och det enda som blir lite tråkigt är om man vill äta på restaurang på kvällen. En bok, sudoku eller liknande rekommenderas (telefonen funkar också) om man inte sitter så att man har något vettigt att titta på (utsikt m m).
 
Jag instämmer med alla föregående talare: Ja, du ska absolut resa iväg ensam! Fram tills i år hade jag i princip noll reserfarenhet (pga ekonomi och annat) men i år drog jag iväg till Tasmanien. Själv. Och det var nog det bästa som jag någonsin har gjort.
 
Jag gick in i 2017 i en depression som övergick i en hypomani som avlöstes av trassel på jobbet och ett knakande förhållande. 2017 har med andra ord varit ett riktigt skitår! Nu är det snart 2018 och jag vill på ett symboliskt vis börja detta året annorlunda. Jag håller på att lämna det knakande förhållandet och har efter hundra år (nåja) fått en korrekt diagnos kring mitt mående och medicinering som fungerar (halleluja!). Även på jobbfronten ser det ljust ut. 2018 ska bli MITT år. Jag ska ha revansch för 2017. Som ett första steg skulle jag så himla gärna vilja resa någonstans där det är varmt. Unna mig! Har funderat på Maldiverna eller kanske Dominikanska republiken. Eller Kap Verde? En vecka, helt ensam, i månadsskiftet januari/februari. Bara ligga och läsa och sola i en vecka på en paradisstrand. Men jag är egentligen LIVRÄDD för att göra saker ensam. Peppa mig! Visst vågar jag resa ensam? Vad ska jag tänka på? Har ni rest ensamma? Hur gick det?

Klart du vågar resa ensam! :bump:

Tänk på ungefär samma saker som du tänker på vid resor generellt, ha koll på passet, lämna inte väskan oövervakad, etc. Den enda skillnaden när du är reser själv är att du inte måste kompromissa dig fram till vad du ska göra.

Är du lite nervös över att resa överlag så finns det ju färdiga gruppresepaket med flyg, hotell och guide allt klart redan. Då är det bara att följa med och bli omhändertagen.

Jag har rest ensam. Både ensam i betydelsen att boka och fixat själv, och ensam på gruppresa. Det gör mig ingenting att gå runt och uppleva saker själv. Men det beror ju på vem du är. Vad är det du tror ska hända som gör det farligt att vara själv? :)
 
Härligt att allt vänt för dig! Absolut ska 2018 bli ditt år :).

Att unna dig en resa låter som en helt briljant idé tycker jag - kör på! Givetvis törs du resa själv och resmålen du nämnt går absolut att åka till ensam.

Jag har stor vana av att resa ensam; drog i väg första gången ensam som 19-åring till Västafrika och har efter det åkt minst en gång per år, alltid ensam, till någonstans i Afrika. För mig var det helt enkelt så att ville jag komma i väg fick jag åka själv. Vänner säger alltid att de vill åka men att få det att passa så att man 1) vill åka till samma ställe, 2) har råd samtidigt samt 3) kan åka samtidigt är så jädra bökigt. Dessutom tycker jag folk är så sega på att bestämma sig - vill jag åka så bestämmer jag mig och gör det bara.

När man reser ensam kan man göra precis som man vill: vara social om man vill (man träffar ALLTID folk när man reser!), vara helt ensam och bara läsa och slappa om man vill, åka vidare till annan stad när man vill etc etc. Det är superskönt!

Det jag har försökt att tänka på som ensamresenär är samma saker som när jag reser med vänner: ha lite vanligt sunt förnuft, följa eventuella rekommendationer, ha pejl på mina grejer. Mer än så brukar inte behövas :).

Kör på säger jag! Och rapportera i resetråden om du vill :).

Jag skulle ju egentligen hellre resa med sällskap, men av just de anledningarna du nämner finns det ingen möjlighet till det. Flera av mina vänner säger att de vill åka med men det känns mest som ”mycket snack och lite verkstad” liksom. Plus att jag tänker att det vore en fantastisk utmaning att resa ensam, utmana mig själv. Börja 2018 med något som jag aldrig trodde jag skulle klara. Dock kanske jag ska välja ett resmål där det inte krävs mellanlandning? :nailbiting: Maldiverna lockar för att det är pytteöar där det känns som det skulle vara befogat att bara göra ingenting. För det finns liksom ingenting. (Jag vet att man kan boka en massa aktiviteter där men uppstyrda aktiviteter är inte mon grej = legitimt att skippa dom :D)
 
Jag åker ensam på resa i övermorgon. Visserligen en organiserad rundresa men till ett land jag nog inte åkt till annars. Åker också ofta själv och det enda som blir lite tråkigt är om man vill äta på restaurang på kvällen. En bok, sudoku eller liknande rekommenderas (telefonen funkar också) om man inte sitter så att man har något vettigt att titta på (utsikt m m).

Hoppas du får en fantastisk resa! Om jag kommer iväg planerar jag att fylla resväskan med typ enbart böcker :D:p
 
Jag instämmer med alla föregående talare: Ja, du ska absolut resa iväg ensam! Fram tills i år hade jag i princip noll reserfarenhet (pga ekonomi och annat) men i år drog jag iväg till Tasmanien. Själv. Och det var nog det bästa som jag någonsin har gjort.

Åh! Vad peppad jag blir av alla er som rest ensamma. :bump:
 
Klart du vågar resa ensam! :bump:

Tänk på ungefär samma saker som du tänker på vid resor generellt, ha koll på passet, lämna inte väskan oövervakad, etc. Den enda skillnaden när du är reser själv är att du inte måste kompromissa dig fram till vad du ska göra.

Är du lite nervös över att resa överlag så finns det ju färdiga gruppresepaket med flyg, hotell och guide allt klart redan. Då är det bara att följa med och bli omhändertagen.

Jag har rest ensam. Både ensam i betydelsen att boka och fixat själv, och ensam på gruppresa. Det gör mig ingenting att gå runt och uppleva saker själv. Men det beror ju på vem du är. Vad är det du tror ska hända som gör det farligt att vara själv? :)

Jag tror egentligen inte att något ska hända men jag har Asperger med allt vad det innebär och nya platser, situationer, och människor är jättesvårt för mig. Jag behöver någon som liksom håller mig i handen och leder vägen in i och igenom det okända. Men jag vill så gärna utmana mig själv!
 
Jag tror egentligen inte att något ska hända men jag har Asperger med allt vad det innebär och nya platser, situationer, och människor är jättesvårt för mig. Jag behöver någon som liksom håller mig i handen och leder vägen in i och igenom det okända. Men jag vill så gärna utmana mig själv!

Nivån på utmaningen kan du ju konstruera själv. :) Du måste inte boka typ en ensam rundresa genom Asien, utan kan ju testa en kortare resa om det känns bättre för dig.

De där färdiga resepaketen är inget att fnysa åt heller, du får ofta ett bra pris för flyg och hotell, och vill du ha mer stöd finns det en reseguide som kan hjälpa dig. Vill du inte ha stöd så gör du som du vill. Jag är dålig på charter då strandliv inte intresserar mig, men det finns mängder med stadsresor att titta på om det känns kul.
 
Jag gick in i 2017 i en depression som övergick i en hypomani som avlöstes av trassel på jobbet och ett knakande förhållande. 2017 har med andra ord varit ett riktigt skitår! Nu är det snart 2018 och jag vill på ett symboliskt vis börja detta året annorlunda. Jag håller på att lämna det knakande förhållandet och har efter hundra år (nåja) fått en korrekt diagnos kring mitt mående och medicinering som fungerar (halleluja!). Även på jobbfronten ser det ljust ut. 2018 ska bli MITT år. Jag ska ha revansch för 2017. Som ett första steg skulle jag så himla gärna vilja resa någonstans där det är varmt. Unna mig! Har funderat på Maldiverna eller kanske Dominikanska republiken. Eller Kap Verde? En vecka, helt ensam, i månadsskiftet januari/februari. Bara ligga och läsa och sola i en vecka på en paradisstrand. Men jag är egentligen LIVRÄDD för att göra saker ensam. Peppa mig! Visst vågar jag resa ensam? Vad ska jag tänka på? Har ni rest ensamma? Hur gick det?
Ja det är klart du vågar.
 
Jag tror egentligen inte att något ska hända men jag har Asperger med allt vad det innebär och nya platser, situationer, och människor är jättesvårt för mig. Jag behöver någon som liksom håller mig i handen och leder vägen in i och igenom det okända. Men jag vill så gärna utmana mig själv!
Fördelen med att resa själv är att man slipper ta hänsyn till någon annan hela tiden. Du kan göra det du vill/behöver precis när du vill/behöver det. Faktiskt fann jag det väldigt lugnande när jag väl reste första gången. Du klarar det!
 
Jag ska faktiskt till Maldiverna några dagar. Är en först en veckas rundresa på Sri Lanka och sedan fyra dygn på all inklusive på Maldiverna.

Så underbart! När ska du resa? Är det besvärligt att resa dit? Många byten å så? Berätta allt!
Jag kommer ta en charter med typ Ving eller någon av de stora, så jag ska slippa tänka själv :angel:
 
Nivån på utmaningen kan du ju konstruera själv. :) Du måste inte boka typ en ensam rundresa genom Asien, utan kan ju testa en kortare resa om det känns bättre för dig.

De där färdiga resepaketen är inget att fnysa åt heller, du får ofta ett bra pris för flyg och hotell, och vill du ha mer stöd finns det en reseguide som kan hjälpa dig. Vill du inte ha stöd så gör du som du vill. Jag är dålig på charter då strandliv inte intresserar mig, men det finns mängder med stadsresor att titta på om det känns kul.

Det får bli en charter, jag vill inte behöva tänka något alls själv :p

Har tagit det ett steg längre i planeringen nu genom att prata med barnens pappa om det. Barnen behöver vara lite längre än sin vanliga vecka hos honom om jag reser, men det var inga problem. Imorgon ska jag maila min chef och höra om jag får ledigt de två dagar som ligger ”ivägen”. Förhoppningsvis ska det inte vara några problem. Bollen är i rullning! :nailbiting:
 
Så underbart! När ska du resa? Är det besvärligt att resa dit? Många byten å så? Berätta allt!
Jag kommer ta en charter med typ Ving eller någon av de stora, så jag ska slippa tänka själv :angel:
Åker nu. Sitter på flygplatsen och ska upp till Arlanda. Åker därifrån i morgon eftermiddag med resten av gruppen. Ett byte i Istanbul. Inte de bästa flygtiderna men jag åker med ett budgetbolag (rosa bussarna). Eftersom vi är ett gäng och har några timmar på oss är jag inte orolig för bytet.
 
Det får bli en charter, jag vill inte behöva tänka något alls själv :p

Har tagit det ett steg längre i planeringen nu genom att prata med barnens pappa om det. Barnen behöver vara lite längre än sin vanliga vecka hos honom om jag reser, men det var inga problem. Imorgon ska jag maila min chef och höra om jag får ledigt de två dagar som ligger ”ivägen”. Förhoppningsvis ska det inte vara några problem. Bollen är i rullning! :nailbiting:
Charter är toppen att resa själv med om man är ovan. Alltid någon att fråga om vad som helst.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Göra i Danmark
  • Vad gör vi? Del CCV
  • Adventskalendertråden 2024

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 30
  • Barmarksdrag/canicross
  • Stillsam sysselsättning?

Hästrelaterat

  • Stora shoppingtråden II
  • Evolve
  • Sabotage?

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp