Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.Misär? Det är väl snarare när man inte har någon mat. Där tog du i.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.Misär? Det är väl snarare när man inte har någon mat. Där tog du i.
Sorry, det var inte gott då och det är inte gott nu utan bukfylla och nödproviant, som sagt ren misär.
Skrämmande.
Om barn tycker att donken är lyx så är det väl snarast ett hälsotecken. Det vore värre om det var vardagsmat.Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.
Du kan ju inte värdera folks smak på det sättet. Om jag t ex tycker att det känns lyxigt att gå på Donken betyder det inte att jag lever i misär - bara att jag tycker att det är gott men kanske inte unnar mig det så ofta. Då känns det lyxigt för mig.Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.
Men oj vad dömande. Vi pratar ju om barn i tråden, och hur deras uppfattning om världen var. Känns väl rätt hälsosamt att Donken anses som lyxmat eftersom det då inte räknas till vardagen.Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.
En köttbit (fläskkotlett eller ibland lövbiff), pommes på påse, en grönsallad med tomat och gurka och PULVERBEARNAISE! Det var min allra bästa fredagsmat när jag var liten. Och en 33cl läsk, typ sockerdricka eller blodapelsin.
Andra favoriter var hamburgare (också med påspommes) och hemgjord pizza. Och ibland gjorde vi chokladpudding till efterrätt, höjden av lyx.
Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.
Men ja! Det hade jag glömt, det åt ju vi också. Kommer ihåg nån färdigmarinerad kyckling i aluminiumform som jag tror bara ställdes in i ugnen.Kyckling i ugn, ris och pulver café de Paris som var lite för tunn i konsistensen och så ketchup på det. Det var min favoriträtt och riktigt lyxigt, för oftast var mamma för hungrig efter jobbet för att orka vänta på att kycklingen skulle bli klar.
I tråden "Tittar in i ditt kök 22" handlar det om svenska tacos, fredagsmysets fredagsmys och att barn vill äta det "alla andra äter".
När jag var liten fanns det inte tacos. Det lyxigaste man kunde få i min familj var stekt varmkorv med tjocka, refflade pommes frites som värmts i ugn. Till detta serverades ketchup. Detta var alltså standardmiddagen när någon av oss fem barn fyllde år.
För att få in den rätta superfestliga känslan var det viktigt att godsakernas serverades på finservisen - som var i röd plast. Allt var knallrött och rektangulärt, tallrikar, uppläggningsfat.
Även nu reagerar jag med ryggmärgsreflex när jag ser någon äta den sortens pommes med stekt korv - åh! - sen inser jag ju att jag egentligen tycker att det är skitäckligt, men min inre 8-åring blir fortfarande stjärnögd.
Vad åt ni när ni var små som var den ultimata mysrätten.
Sorry, det var inte gott då och det är inte gott nu utan bukfylla och nödproviant, som sagt ren misär.
Skrämmande.
Jag tror, precis som många andra i tråden påpekat, att du lite grann missuppfattat grejen med lyx i detta sammanhang. Det handlar inte om råvaror, tillagningsmetod, dyra restaurangbesök osv, utan snarare om något som ”bröt mot vardagen”.Nej, när man tycker donken är lyx så är det misär, utan att ta i.