Exakt! vi hade en tant (tidigare hopphäst som fegade ur, hon ville inte hoppa högre, hon tävlade 130) som kunde gå div II tävling med ridskoleungdom men ändå tryggt forsla nybörjare på 30 cm hinder.Eller hur? En del ridskolehästar blir ju tyvärr lite väl duktiga på att sortera sina människor, och vet precis vilka människor man kan ignorera. Jag var med om en gång när jag var funktionär på en märkestagning, en häst som totalt ignorerade det stackars lilla flickebarnet på ryggen, och i godan ro strosade runt på ett avrundat fyrkantsspår i skritt, oavsett vad ryttaren hade för idéer om galoppvolter och diagonaler med travökningar och annat. Och den hästen hade jag ridit själv, och visste att den väldigt lyhört för lätta hjälper utan problem gjorde alltihop med en lite mer rutinerad ryttare på ryggen.
Privathästar får ju sällan den rutinen, de har inte den erfarenheten som en ridskolehäst har. Ofta är det ju av godo också, vår gammelfarbror på ridskolan har jag sett reda ut en riktigt svår ryttare som de andra hästarna gått bet på, en lite udda människa med dålig balans som vill hoppa fast hon är rädd och manar på hästen tills det blir hysteriskt. Gammelfarbrorn, som är en bussig typ, lyssnade och gjorde som hon sa, tills det blev för vådligt. Då såg man hur han så att säga kopplade ur henne, slutade lyssna på skänkeln och själv bestämde ett bättre avvägt tempo, och sen tog med henne runt hoppbanan på ett tryggt och säkert sätt. Och den hästen är inte hjälpdöv alls, han gick 1,10 med ridskoleryttare när han var yngre, och har varit ridskolehäst i mer än 20 år.
Senast ändrad: