Jag har gått i terapi i snart ett år och har gjort så mycket framsteg. Det är helt galet vad terapi kan göra. Jag var lite skeptisk till en början. Men allt har gått så bra och att åka dit blir något jag sett fram emot även fast det ibland känt motigt.
Innan jag började terapin hade jag gjort en hel del själv. Tagit tag i min telefonfobi till exempel. Det var jag som skötte kontakten med banken och mäklarna när vi köpte huset. Det var en stor grej för mig och det stärkte mitt självförtroende och självkänsla.
Självkänslan ja, den har blivit bättre. Det märker jag framförallt på hur jag är socialt. Jag är inte lika tyst, jag kan säga ifrån om någon går över gränsen och blir inte lika trött och arg när det blir för mycket. Troligen på grund av att stressen gått ner lite även fast den såklart fortfarande är hög. Jag har tagit mycket skit i mina dagar vilket jag alltid sväljt och blivit mycket ledsen av. Det gör jag som sagt inte längre.
Det är nog samma med självförtroendet.
Vad vi fortfarande kämpar med är min ständiga vaksamhet. Att jag alltid har stenkoll på min omgivning och scannar av allt efter potentiella hot. Tryggheten i hemmet fysiskt är det bättre med, jag har inga våldsamma personer i mitt hem, mentalt är det värre. Även fast jag har en trygg hemmiljö så är jag fortfarande vaksam. Hör jag en bil måste jag tex direkt upp i köksfönstret för att kolla om någon opålitlig ska till oss, knackar någon på dörren höjs pulsen. Jag avskyr oanmälda besökare. Ofta är dessutom hemmet ett kaos så vill gärna att folk hör av sig innan så jag kan plocka undan lite för då kan jag slippa dryga kommentarer, för har jag en dålig dag kan jag tyvärr fortfarande bli jätte låg av dumma ogenomtänkta kommentarer.
På tal om trygghet i hemmet så har det aldrig funnits en trygghet. Det spelar ingen roll vart vi bott egentligen. När vi äntligen blev av med pappa och min bror så var det lugnt ett år tills vi flyttade till Värmland och fick idioter till grannar. Där var jag heller aldrig trygg. Ena dagen var det hagelgevär som riktades mot min mamma, andra dagen var det en högaffel som nästan träffade mig i magen, vissa dagar förstörde dom saker på våran tomt eller bara inte lät oss vara ifred. Det var allt vi ville.
Innan jag började terapin hade jag gjort en hel del själv. Tagit tag i min telefonfobi till exempel. Det var jag som skötte kontakten med banken och mäklarna när vi köpte huset. Det var en stor grej för mig och det stärkte mitt självförtroende och självkänsla.
Självkänslan ja, den har blivit bättre. Det märker jag framförallt på hur jag är socialt. Jag är inte lika tyst, jag kan säga ifrån om någon går över gränsen och blir inte lika trött och arg när det blir för mycket. Troligen på grund av att stressen gått ner lite även fast den såklart fortfarande är hög. Jag har tagit mycket skit i mina dagar vilket jag alltid sväljt och blivit mycket ledsen av. Det gör jag som sagt inte längre.
Det är nog samma med självförtroendet.
Vad vi fortfarande kämpar med är min ständiga vaksamhet. Att jag alltid har stenkoll på min omgivning och scannar av allt efter potentiella hot. Tryggheten i hemmet fysiskt är det bättre med, jag har inga våldsamma personer i mitt hem, mentalt är det värre. Även fast jag har en trygg hemmiljö så är jag fortfarande vaksam. Hör jag en bil måste jag tex direkt upp i köksfönstret för att kolla om någon opålitlig ska till oss, knackar någon på dörren höjs pulsen. Jag avskyr oanmälda besökare. Ofta är dessutom hemmet ett kaos så vill gärna att folk hör av sig innan så jag kan plocka undan lite för då kan jag slippa dryga kommentarer, för har jag en dålig dag kan jag tyvärr fortfarande bli jätte låg av dumma ogenomtänkta kommentarer.
På tal om trygghet i hemmet så har det aldrig funnits en trygghet. Det spelar ingen roll vart vi bott egentligen. När vi äntligen blev av med pappa och min bror så var det lugnt ett år tills vi flyttade till Värmland och fick idioter till grannar. Där var jag heller aldrig trygg. Ena dagen var det hagelgevär som riktades mot min mamma, andra dagen var det en högaffel som nästan träffade mig i magen, vissa dagar förstörde dom saker på våran tomt eller bara inte lät oss vara ifred. Det var allt vi ville.
