pinky
Trådstartare
Jag och min sambo träter ganska ofta om vår bil.
Tidigare bilar har bytts ut efter ca 3 år, och de har då gått runt 1000 mil.
Den förra hade vi i 6 år, och den hann väl precis passera 5000 mil; i min sambos ögon ett alldeles förskräckligt slitage på något så dyrt och fint.
I min ögon är bilar bruksföremål vars uppgift är att ta mig från A till B utan krångel och när jag önskar. Trots det åkte jag gärna buss och tåg till mitt förra (deltids-) jobb, dels av ekonomiska skäl, men även för att det var skönt att slappa i 1,5 h istället för att köra bil i 50 minuter tidiga morgnar och sena kvällar.
Mitt nya jobb ligger 1,5 mil bort, och jag jobbar fasta tider måndag till fredag. Lönen gör att jag har råd att tanka och åka hyfsat obehindrat, och det är 15-20 minuters promenad från busshållplatsen till jobbet. Jag samåker med en kollega ca 3 dagar/vecka, så varannan vecka står vår bil 3 dagar.
Har räknat ut att bilen kommer att köras ca 1300 mil/år i nuvarande takt.
Får ständigt höra att vi borde skaffa en billigare pendlarbil som drar mindre bensin och som kostar mindre att äga. (Som om bensinkostnaden är de stora pengarna i vårt bilägande... ) Då menar jag att vi måste sälja nuvarande, annars har vi ju knappast tjänat något, eller?
Men nä, det går ju inte, för man åker ju så bra i den stora (Toyota RAV4), och den behövs ju om det skulle hända hästen något, den är bra på vintern osv. Jahamendåså....
En annan källa till tjafs är förvaringen.
Vi har ett kallgarage i ett gammalt uthus. Det är trångt och bökigt eftersom det byggdes åt en Ford Puma, men det funkar. Det finns el till motorvärmaren därinne, och man slipper ju skrapa rutorna.
Där skall bilen stå, helst varje sekund den inte används.
Jag tycker ibland att det är ganska praktiskt att låta den stå ute på gården, t.ex. om jag använt den en helgförmiddag och kanske kan tänkas behöva den igen senare.
Näpp! Slarvigt och oansvarigt av mig.
När jag frågar vad som kan hända får jag inget svar, bara att "det finns ett garage, där ska bilen stå."
Står den ute en kväll skulle det ibland vara skönt att inte behöva gå ut i kylan med myskläderna på bara för att ställa in bilen. Är det vinter kan jag t.o.m. offra mig på att skrapa rutorna dagen efter bara för att det var så skönt att stanna inne på kvällen. Det vore helt värt det, och det drabbar ju bara mig själv. (Eller?) Det här inträffar kanske en gång/månad i snitt, eller ännu mer sällan.
Näpp! Dåliga, dåliga människa!
Frågade t.o.m. säljaren när vi köpte bilen för 1,5 år sedan om den här årsmodellen klarade att stå ute, och jajjemensan, det gör den. Det gör alla bilar, berättade säljaren och skrattade. Han hade över huvud taget inget garage hemma. Kära sambon verkade inte höra det, trots att han stod alldeles bredvid, vad jag minns...
Men ändå tål vår bil inte att stå ute, annat än när det är absolut tvunget, t.ex. på resor då garage inte finns.
Problemet är att jag inte orkar tjafsa och argumentera när jag själv inte kan så mycket om bilar, utan jag går snällt och lydigt ut och ställer in bilen, för att sedan sura resten av kvällen över min egen mesighet och hans tjurighet och dåliga (?)argument.
Eller har han rätt?
Tidigare bilar har bytts ut efter ca 3 år, och de har då gått runt 1000 mil.
Den förra hade vi i 6 år, och den hann väl precis passera 5000 mil; i min sambos ögon ett alldeles förskräckligt slitage på något så dyrt och fint.
I min ögon är bilar bruksföremål vars uppgift är att ta mig från A till B utan krångel och när jag önskar. Trots det åkte jag gärna buss och tåg till mitt förra (deltids-) jobb, dels av ekonomiska skäl, men även för att det var skönt att slappa i 1,5 h istället för att köra bil i 50 minuter tidiga morgnar och sena kvällar.
Mitt nya jobb ligger 1,5 mil bort, och jag jobbar fasta tider måndag till fredag. Lönen gör att jag har råd att tanka och åka hyfsat obehindrat, och det är 15-20 minuters promenad från busshållplatsen till jobbet. Jag samåker med en kollega ca 3 dagar/vecka, så varannan vecka står vår bil 3 dagar.
Har räknat ut att bilen kommer att köras ca 1300 mil/år i nuvarande takt.
Får ständigt höra att vi borde skaffa en billigare pendlarbil som drar mindre bensin och som kostar mindre att äga. (Som om bensinkostnaden är de stora pengarna i vårt bilägande... ) Då menar jag att vi måste sälja nuvarande, annars har vi ju knappast tjänat något, eller?
Men nä, det går ju inte, för man åker ju så bra i den stora (Toyota RAV4), och den behövs ju om det skulle hända hästen något, den är bra på vintern osv. Jahamendåså....
En annan källa till tjafs är förvaringen.
Vi har ett kallgarage i ett gammalt uthus. Det är trångt och bökigt eftersom det byggdes åt en Ford Puma, men det funkar. Det finns el till motorvärmaren därinne, och man slipper ju skrapa rutorna.
Där skall bilen stå, helst varje sekund den inte används.
Jag tycker ibland att det är ganska praktiskt att låta den stå ute på gården, t.ex. om jag använt den en helgförmiddag och kanske kan tänkas behöva den igen senare.
Näpp! Slarvigt och oansvarigt av mig.
När jag frågar vad som kan hända får jag inget svar, bara att "det finns ett garage, där ska bilen stå."
Står den ute en kväll skulle det ibland vara skönt att inte behöva gå ut i kylan med myskläderna på bara för att ställa in bilen. Är det vinter kan jag t.o.m. offra mig på att skrapa rutorna dagen efter bara för att det var så skönt att stanna inne på kvällen. Det vore helt värt det, och det drabbar ju bara mig själv. (Eller?) Det här inträffar kanske en gång/månad i snitt, eller ännu mer sällan.
Näpp! Dåliga, dåliga människa!
Frågade t.o.m. säljaren när vi köpte bilen för 1,5 år sedan om den här årsmodellen klarade att stå ute, och jajjemensan, det gör den. Det gör alla bilar, berättade säljaren och skrattade. Han hade över huvud taget inget garage hemma. Kära sambon verkade inte höra det, trots att han stod alldeles bredvid, vad jag minns...
Men ändå tål vår bil inte att stå ute, annat än när det är absolut tvunget, t.ex. på resor då garage inte finns.
Problemet är att jag inte orkar tjafsa och argumentera när jag själv inte kan så mycket om bilar, utan jag går snällt och lydigt ut och ställer in bilen, för att sedan sura resten av kvällen över min egen mesighet och hans tjurighet och dåliga (?)argument.
Eller har han rätt?