Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Ozarc

Trådstartare
Jag skulle behöva hjälp i ett svårt beslut:

Jag köpte min häst (en valack på 4 år för 4 år sedan). Eftersom jag kände ägaren (min tränare) fick jag förmånen att provrida väldigt mycket innan jag bestämde mig. Jag red honom ca 2-3 gånger i veckan i ett halvår innan jag bestämde mig. Detta var min första häst och jag var 16 år. Man ska ju inte köpa en så ung häst som första häst som alla vet, men jag föll verkligen för den här hästen och han var väldigt snäll för att vara så ung hittade aldrig på något bus och var helt enkelt vad man brukar kalla en "bussig" häst. Dessutom visste jag att jag skulle få mycket hjälp med honom. Dels hade jag min mamma som har ridit hela livet och dels hade jag min tränare som också var vän till familjen.

Så jag och min mamma köpte honom till mig. Första året gick allt jättebra, vi utvecklades visserligen inte med stormsteg men visst gick det frammåt. Han bockade någon gång och jag åkte av men det var inte ofta eller speciellt allvarligt.

Så småningom ville jag köpa en egen sadel till honom, jag tog god tid på mig och efter ett år av sadelprovningar och efterforskningar köpte jag en. Man kan väl säga att det var då det hela började. Han började bli sur och ilsken när jag red, bockade, backade och rusade iväg. Det blev värre och värre tills min tränare och en kiropraktor konstaterade att han hade ont i ryggen. Under den här tiden var allt ett helvete och jag fick tvinga mig att går till stallet varje dag. Vi gjorde ett uppehåll några månader tills jag provade med padd under sadeln. Det gick bra (tack och lov) och jag tränade och red som vanligt, dock hade han vid det här laget börjat visa att han inte var den lättaste hästen. Han kunde vägra att gå åt ett håll i vägkorsningar när man red ute, när han var pigg och okoncentrerad kunde han bocka en del. Men jag kunde ju hantera honom även om han inte var så loj som han var när jag köpte honom.

I våras hamnade vi i nästa "kris" han kom på att han kunde stå på bakbenen. Detta är det absolut värsta han har haft för sig, bockningar sittar jag för det mesta kvar på, backningar är inte så farligt men stegringar kan sluta riktigt illa. Nu ställer han sig inte käpprätt upp och vi har aldrig varit nära att gå om kull men det räckte för att jag ska bli rädd. I våras betedde han sig fördjävligt i en korsning då han ville gå ett annat håll och stegrade sig och bockade på stället tills jag ramlade av och stukade foten. Jag dras fortfarande men problem i foten och har ont men har inget problem att rida. Dock är jag rädd att det ska hända något värre. Nu har jag börjat rida för en ny tränare som försöker hjälpa mig. Min förra verkade tröttna; jag fick tjata mig till privatlektioner och om han hade hyss för sig på grupplektionerna brydde hon sig inte så mycket bara han hoppade bra mellan hyssen, så jag sökte mig till den här nya.

Frågan jag börjar ställa mig nu är om jag ska behålla hästen eller om jag ska låta en riktigt duktig ryttare rida och tävla honom för att sedan sälja honom. Han har kapacitet för ganska svåra klasser har både jag och min mamma konstaterat och han är fortfarande hyffsad ung vilket nog inte gör honom alltför svårsåld till någon som är tuffare och bättre än mig. Jag känner mig otroligt misslyckad som ryttare och människa över det här:cry:, om jag bestämde mig för att sälja honom så är det ju som att ge upp och då är ju misslyckandet ett faktum. Min mamma säger att han alltid kommer att ha tendeser till istadighet, att det aldrig går att få bort utan att det handlar om att jag måste lära mig att hantera det. Det är nog sant men frågan är om jag orkar bli ifrågasatt på det här sättet i stort sett varje gång jag rider. Vad skulle ni ha gjort om ni var jag?
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag skrev en annan tråd om den saken. Men; nej det har jag inte, vi åkte tillbaka till sadelprovaren som tyckte att den fortfarande låg alldeles utmärkt och eftersom det funkar med pad så har jag dragit den slutsatsen att sadeln ligger bra men är för hård (permanentstoppad). De senaste veckorna har jag dock ridit i min dressyrsadel som jag köpte i våras eftersom det mest har varit skritt och lite trav (han beter sig lite illa i galloppfattningarna).
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Då skulle svaret på frågan "vad skulle ni ha gjort om ni var jag" tveklöst vara att byta ut sadeln som hästen uppenbart inte trivs med eftersom du själv skriver att problemen började när du köpte den sadeln. Passande eller inte känns det ganska solklart att hästen inte vill ha den.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag rider som sagt inte ens i den sadeln nu. Har också efter den lilla incidenten med sadeln fått hjälp av min tränare att känna igenom ryggen då och då efter reaktioner.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag rider som sagt inte ens i den sadeln nu. Har också efter den lilla incidenten med sadeln fått hjälp av min tränare att känna igenom ryggen då och då efter reaktioner.

Din häst har i 3-4 år gått med en illa passande sadel, padd eller inte. Tänk dig att du går med illa passande skor. Det ger muskelspänningar och snedbelastning i HELA kroppen, inte bara ryggen under sadeln. Har du otur har du ett antal ledinflammationer på olika platser i kroppen, spänningar i nacke och käke. Hade jag varit du så hade jag tagit hästen på klinik för utredning.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag skrev en annan tråd om den saken. Men; nej det har jag inte, vi åkte tillbaka till sadelprovaren som tyckte att den fortfarande låg alldeles utmärkt och eftersom det funkar med pad så har jag dragit den slutsatsen att sadeln ligger bra men är för hård (permanentstoppad). De senaste veckorna har jag dock ridit i min dressyrsadel som jag köpte i våras eftersom det mest har varit skritt och lite trav (han beter sig lite illa i galloppfattningarna).

Vad sadelutprovaren säger är en petitess. Det är ju inte han/hon som drar runt med den p åryggen. Det är HÄSTEN du ska lyssna på. Det har du inte gjort alls. Du har kompenserat med en padd som har gjort sadeln mindre obekväm än utan. Men den har fortfarande inte varit bekväm för DIN HÄST!

En växande häst ändrar sig i kroppen. Jag har tappat räkningen på hur ofta jag bytte sadel när min var mellan 4 och 6 år. Nu är han 9 och jag får fortfarande byta sadel. Hull, muskler, allt spelar roll på hur sadeln ligger.

Det är där du har problemet och skadan skedde redan under första året du hade den sadeln.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Okej, jag tar hästen till kliniken. Tack för alla svar!
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag håller inte riktigt med dom andra att man kan skylla allt på sadeln. Jag tycker det låter som om han visserligen fick problem med nya sadeln men att han i den vevan "kom på" att det fanns en massa saker han kunde hitta på för att slippa jobba. Sen när du har bytt sadel och det problemet är borta så finns hans kunskaper kvar om olika sätt att busa och störa om du vill få honom att göra något som han inte vill. Var det ett smärtrelaterat problem så skulle det inte bara uppenbara sig typ i vägkorsningar där du vill gå åt ett håll och hästen åt ett annat, eller hur?

Visst kan du kolla upp honom på klinik för att vara säker på att det inte finns någon kvarstående smärtproblematik, speciellt inför ev. försäljning. Men i förlängingen, om det inte löser sig så ska du INTE ta det som ett misslyckande om du säljer hästen. Det är med hästar som med karlar, att dom flesta passar man inte ihop med, man får leta tills man hittar den där som det klickar med ;). Det ska vara KUL att ha häst, du ska inte gå med en häst som du känner att du inte klarar av, eller han med en ryttare som inte utnyttjar hans kapacitet. Och det är - återigen - INGET misslyckande om du säljer, det är bara klokt. Därute någonstans finns Hästen för dig.

Lycka till hur du än gör :)
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Tack för pepp, det behövs!:)

Jag tycker inte heller det håller att skylla på sadeln; oftast är det vid stressmoment som det händer saker. Det kan vara att det kommer in en häst i ridhuset, han får syn på en ko eller någon häst gnäggar.

Jag vet att jag inte ska tänka att det är ett misslyckande men jag är inte den typen som köper och säljer hästar hejvilt. När jag köpte honom tänkte jag att den här hästen ska jag ha kul och utvecklas med till den dagen då jag pensionerar honom. I stället får jag kanske inse att han är för tuff för mig och sälja honom till någon som kanske säljer honom vidare som säljer honom vidare o.s.v. Det känns jättejobbigt, jag vill att han ska ha det bra också, kanske är därför som jag inte har gett upp än. När jag själv äger honom har jag ju kontroll på den biten i alla fall.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag tycker inte heller det håller att skylla på sadeln; oftast är det vid stressmoment som det händer saker. Det kan vara att det kommer in en häst i ridhuset, han får syn på en ko eller någon häst gnäggar.

Vid stressmoment spänner man sig, djur som människa. En spänd muskel som dessutom är öm - gör ont.

Säger fortfarande att hästen först skall kollas upp innan man avfärdar det hela till att den är dum.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jag håller inte riktigt med dom andra att man kan skylla allt på sadeln. Jag tycker det låter som om han visserligen fick problem med nya sadeln men att han i den vevan "kom på" att det fanns en massa saker han kunde hitta på för att slippa jobba. Sen när du har bytt sadel och det problemet är borta så finns hans kunskaper kvar om olika sätt att busa och störa om du vill få honom att göra något som han inte vill. Var det ett smärtrelaterat problem så skulle det inte bara uppenbara sig typ i vägkorsningar där du vill gå åt ett håll och hästen åt ett annat, eller hur?

Med tanke på att sadelbytet gjordes för "några veckor sedan" så har ju problemet inte försvunnit. Vad vet vi hur den nuvarande sadeln ligger? Trycker den på punkter som gör ont efter den gamla sadeln? Har hästen fått vila och inte ridits alls emellan den gamla och den nya sadeln?

Vad 3-4 år har gjort försvinner inte över en natt bara för att man bytt sadel.

Jag avfärdar inte din teori men jag anser fortfarande att hästen bör kollas upp.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Bara för att du säljer honom så behöver det ju inte bli så som du är rädd för. Det kan du se till.

Om hästen är för svår för dig så kan det vara en god sak för både dig och hästen att sälja honom. Om han kommer till någon som klarar av honom och kan träna honom till att bli en trevlig och väl fungerade häst så blir han säkert mycket gladare och nöjdare häst också. Och du får chansen att verkligen utvecklas med en häst som passar dig. Det är ju inte kul att vara rädd eller behöva bråka med hästen varje dag. Så det kan nog vara en bra idé att sälja.

Men... sälj då till rätt person så att du vet att han får det bra. Eftersom det är du som säljer honom så kan du ju påverka detta genom hur du utformar kontraktet. Kanske kan du ha en prövoperiod på ett halvår eller kanske till och med ett år om du vill det. Beror ju på hur svår hästen är och hur lång tid du tror det kan ta att se om han trivs, om den nya ryttaren klarar honom och om de gör framsteg, men det ska samtidigt vara en rimligt lång period för den som ska köpa.

Sen om allt gått bra efter prövoperioden så kan du ju alltid skriva i kontraket att du har förköpsrätt den dagen hästen blir tillsalu, om den nu blir det. Då kan du om du vill köpa tillbaka hästen. Då kan du ju även om du inte vill ha tillbaka hästen, bestämma vem som ska få köpa den och se till att det blir ett bra kontrakt den gången med för att inte riskera att hästen skickas runt till olika olämpliga köpare.

Tänk över noga vad du vill skriva i kontraktet och ta tid på dig innan du säljer, så kommer det förmodligen blir ett bra ägarbyte om du bestämmer dig för att sälja. Och jag skulle inte se det som ett misslyckande. Varken du eller hästen mår bra av relationen som det verkar i dagsläget.
Sen skadar det nog inte att kolla upp sadel och häst med en annan sadelutprovare. Eller som någon sa vet eller Equiterapeut eller nåt sånt.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Kolla upp så han är frisk på klinik,,,är han det, se till att få ett vet besiktningsintyg också på att han i så fall är U.A. (Det är alltid bra att ha....)

sedan hade jag satt ut han på annons - omgående.
Denna häst ska du inte ha kvar. Även om problemen kanske blir bättre för dig så kommer du ha det psykiskt i ditt huvud och det kan påverka hästen iaf.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Med tanke på att sadelbytet gjordes för "några veckor sedan" så har ju problemet inte försvunnit. Vad vet vi hur den nuvarande sadeln ligger? Trycker den på punkter som gör ont efter den gamla sadeln? Har hästen fått vila och inte ridits alls emellan den gamla och den nya sadeln?

Vad 3-4 år har gjort försvinner inte över en natt bara för att man bytt sadel.

Jag avfärdar inte din teori men jag anser fortfarande att hästen bör kollas upp.

Men herregud, lika väl som att sadelprovaren tycker att hästens sadel passar ska ju inte du säga och tro dig veta att den inte gör de.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Jo, jag har förstått att det sitter mycket i mitt huvud. Jag har fått jättedåligt självförtroende av det här. Mitt nya tränare säger att jag liksom "kryper ihop" i sadeln när han protesterar.

Det är det som gör mig så irriterad. Jag önskar att jag bara kunde säga åt mig själv innan jag sitter upp, att nu ska jag rida honom som jag skulle rida vilket häst som helst (helt förutsättningslöst, utan scenarion om vad som kommer att hända i mitt huvud) och sen när det dyker upp problem bara helt orädd lösa dem (så som jag vet att man ska göra och som duktiga ryttare har gjort när de har ridit honom).
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Men om jag vill skriva i kontraktet att jag ska ha förköpsrätt kommer väl ingen vilja köpa honom + att de kan ju säga de ska ha 5 milj för honom då?

Jag antar att det mesta talar för en försäljning. Men jag har så svårt att släppa honom. Om jag lärde mig hantera honom bättre och tuffade till mig lite så skulle jag ju kunna se tillbaka på det här om några år och säga att ja, han har verkligen satt mig på prov några gånger (litet skrockande skratt här), men se så bra det går nu och vilka svåra klasser vi tävlar... Om jag säljer honom är allt jag kan säga jag lyssnade inte på råden om att inte köpa en ung häst som förstahäst, det slutade på akuten (ja, jag åkte faktiskt dit med foten i våras) och jag fick inse att jag inte klarade av honom (tårfyllda ögon här)...
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Tussinussen skrev ett jätte bra inlägg tycker jag, väldigt vettigt. Och om sadeln så tycker inte jag att du behöver köra i ilfart till kliniken för att göra en utredning. Så vitt jag har förstått så dummar han sig bara i vägkorsningar och annat, och det är väl dels för att han har lärt sig att han kan komma undan med det. Vad gör du när han stegrar och inte vill gå åt samma håll som du vill?

Som utomstående skulle jag sagt att låt en duktig ryttare rida honom, och sälj honom. Förstår att du tycker väldigt mycket om hästen, men fortsätter det på den här vägen kommer du antagligen ha en förstörd självkänsla och en förstörd häst. Det funkar ju inte vidare för någon av er just nu. Som någon skrev, alla passar inte ihop med alla hästar. Det finns en häst för dig någonstans som kommer sitta som handen i handsken.

Är du också orolig var hästen kommer ta vägen senare, skriv det i kontraktet att dom inte får sälja till någon annan än dig. Sätter dom då en miljon som pris kan dom ju inte sälja honom? Eller så godkänner du då den nya ägaren.
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Eller så behåller du honom. Skicka honom några veckor till en bra tränare eller tillridare? Lita på magkänslan & gå efter hjärtat. Du förlorar inte så mycket på att skicka honom på tillridning.

Lycka till med allt hur du än bestämmer dig för att göra :)
 
Sv: Vad skulle ni har gjort om ni var jag?

Hoppas att du inte tycker att jag är motvals nu, men jag tror inte på att man kan skicka en häst på tillridning. Jag vet redan att andra vågar och kan göra det som behövs. Det kommer nog inte ta många dagar för en bra ryttare att minimera antalet protester (dock tror jag alltid han kommer att ha idéer ibland). Det handlar liksom om att jag måste lära mig att hantera detta. Jag tycker nya tränaren har varit inne på rätt spår; hon har jobbat mycket med mig, sett till min sits, jobbat på att jag ska renodla mina hjälper (säger man emot sig själv blir han sur) och hållit sig inom min trygghetszon. Men det är ett långsiktigt arbete och vi har hållt på nu i nästan 2 månader, visst har jag lärt mig mycket under den tiden och har lärt mig en del saker som har hjälpt men jag är trött på att aldrig komma till ridning. Jag vill också hoppa banor, träna skänkelvikningar när andra hästar är i ridhuset och rida ut utan att han ska bli sur för att vi inte tar kortaste rundan.
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej alla, långt inlägg och jag ber om ursäkt men har mycket att skriva. Jag har redan ett konto här på buke, men då detta känns alltför...
2
Svar
20
· Visningar
2 087
Tävling Min häst är otrolig fin och hoppar super på träning och hemma men på tävling blir han så spänd ,bockig och så fort någon rider förbi han...
Svar
5
· Visningar
385
Senast: MiniLi
·
Ridning Hej! Jag behöver råd från er som har erfarenheter av senskador och igångsättning när hästen stått länge. Min häst som är ett halvblod 15...
Svar
4
· Visningar
817
Senast: Nevermind
·
Ridning Jag börjar undra om en del människor (då syftet jag på mig själv) aldrig kommer lära sig att rida bra. Har ridit till och från i 20 år...
2
Svar
34
· Visningar
4 462
Senast: Roxy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp