nejlica
Trådstartare
Nu vet jag inte riktigt vad vi ska göra längre med katterna, jag och sambon. Vet ju hur bra Buke är på detta med problemlösning så jag tänkte att även om ni kanske inte kan lösa problemet kanske jag kan få lite input i alla fall?
Hur som helst. Vi har två sjuåriga katter som funnits med i bilden så länge jag varit del av sambons liv. Han skaffade dem som kattungar med dåvarande flickvännen. Hankatten har alltid varit lite jobbig, men när vi flyttade till hus för ett halvår sedan blev det värre och nu när sommaren kommit har det bara eskalerat. Han håller oss vakna om nätterna, går omkring och skriker om dagarna och gör konstant saker han vet att han inte får bara för att få uppmärksamhet. Han vill vara utekatt och han gör allt för att vi ska uppmärksamma det om man säger så. Problemet är väl att han kan inte vara utekatt. Han har levt sju år som innekatt, har inget somhelst begrepp om sin egen dödlighet och skulle inte överleva en dag som utekatt...
Vi försöker att gå ut med honom i koppel så ofta vi hinner, men han gör inte direkt saken lättare när han gör allt för att ta sig ur selen och rent av blir aggressiv när man försöker lyfta upp honom utomhus. Idag rann bägaren över när sambon gick ut med honom i famnen och han bet och klöste rätt ordentligt. Det är inte första gången han bitit men det här var liksom inte acceptabelt på något vis.
Andra katten är trevlig, lugn och lätt att ha att göra med och jag känner lite så att hade vi bara haft henne, eller två katter som henne, så hade detta med att vara kattägare varit så mycket enklare. Vi försökte omplacera hankatten hos goda vänner för något år sedan. Han var där i ett par veckor men kom hem igen efter att ha försökt ha ihjäl deras katt rätt ordentligt (allt gick riktigt till med långsam introducering, galler och avdelat osv enligt konstens alla regler, men han har helt enkelt ingen social kompetens, aldrig träffat andra katter än våran andra.) Honkatten levde under den tiden upp, trivdes bra med att inte konstant vara nedtryckt och att få vår fulla uppmärksamhet på ett helt annat sätt.
Nu går tankarna liksom rätt ordentligt och vi vet inte vad vi ska göra. Sambon har funderingar på om vi skulle låta honom gå ut som han vill, se hur det går och hoppas på det bästa. Jag för min del tror inte att han skulle komma hem igen om han kom utanför dörren utan koppel och känner väl att jag i så fall hellre tar bort honom än att han kommer bort och vi får leva i ovisshet.
Egentligen vet vi att inget av alternativen är rimliga för oss. Katten betyder jättemycket, speciellt för sambon, men det vore så skönt att få sova en hel natt. Att kunna öppna ytterdörren utan att behöva ha åtta armar att mota katten med för att hålla honom inne. Att slippa det konstanta mjauandet. Vad ska vi göra?! Skulle honkatten på något sätt försvinna ur bilden tror jag faktiskt inte vi skulle orka ha kvar honom alls, och det är på gränsen redan nu.
Att bygga en inhägnad utomhus finns på tapeten, och det ska provas. Men det går inte över en natt här direkt utan kommer att ta ett tag. Och om det inte hjälper, vad gör vi då? Någon som har några tips och idéer?
Hur som helst. Vi har två sjuåriga katter som funnits med i bilden så länge jag varit del av sambons liv. Han skaffade dem som kattungar med dåvarande flickvännen. Hankatten har alltid varit lite jobbig, men när vi flyttade till hus för ett halvår sedan blev det värre och nu när sommaren kommit har det bara eskalerat. Han håller oss vakna om nätterna, går omkring och skriker om dagarna och gör konstant saker han vet att han inte får bara för att få uppmärksamhet. Han vill vara utekatt och han gör allt för att vi ska uppmärksamma det om man säger så. Problemet är väl att han kan inte vara utekatt. Han har levt sju år som innekatt, har inget somhelst begrepp om sin egen dödlighet och skulle inte överleva en dag som utekatt...
Vi försöker att gå ut med honom i koppel så ofta vi hinner, men han gör inte direkt saken lättare när han gör allt för att ta sig ur selen och rent av blir aggressiv när man försöker lyfta upp honom utomhus. Idag rann bägaren över när sambon gick ut med honom i famnen och han bet och klöste rätt ordentligt. Det är inte första gången han bitit men det här var liksom inte acceptabelt på något vis.
Andra katten är trevlig, lugn och lätt att ha att göra med och jag känner lite så att hade vi bara haft henne, eller två katter som henne, så hade detta med att vara kattägare varit så mycket enklare. Vi försökte omplacera hankatten hos goda vänner för något år sedan. Han var där i ett par veckor men kom hem igen efter att ha försökt ha ihjäl deras katt rätt ordentligt (allt gick riktigt till med långsam introducering, galler och avdelat osv enligt konstens alla regler, men han har helt enkelt ingen social kompetens, aldrig träffat andra katter än våran andra.) Honkatten levde under den tiden upp, trivdes bra med att inte konstant vara nedtryckt och att få vår fulla uppmärksamhet på ett helt annat sätt.
Nu går tankarna liksom rätt ordentligt och vi vet inte vad vi ska göra. Sambon har funderingar på om vi skulle låta honom gå ut som han vill, se hur det går och hoppas på det bästa. Jag för min del tror inte att han skulle komma hem igen om han kom utanför dörren utan koppel och känner väl att jag i så fall hellre tar bort honom än att han kommer bort och vi får leva i ovisshet.
Egentligen vet vi att inget av alternativen är rimliga för oss. Katten betyder jättemycket, speciellt för sambon, men det vore så skönt att få sova en hel natt. Att kunna öppna ytterdörren utan att behöva ha åtta armar att mota katten med för att hålla honom inne. Att slippa det konstanta mjauandet. Vad ska vi göra?! Skulle honkatten på något sätt försvinna ur bilden tror jag faktiskt inte vi skulle orka ha kvar honom alls, och det är på gränsen redan nu.
Att bygga en inhägnad utomhus finns på tapeten, och det ska provas. Men det går inte över en natt här direkt utan kommer att ta ett tag. Och om det inte hjälper, vad gör vi då? Någon som har några tips och idéer?
för ansvarsfullt kattägande som inte bara släpper ut katten vid en trafikerad väg för att få lugn och ro. (Är katten märkt med tatuering/chip? Eftersom han verkar rymningsbenägen skulle jag se till att få det gjort omgående, och även ha halsband med kontaktuppgifter på honom.) Som marshall skriver träffar en så ofta på kattägare som anser att en katt får vara ungefär lika krävande som en soffkudde, annars ska den bort, på ett eller annat sätt...
