Som en som inte drabbas av hatet, funderar jag på om jubel när inkluderande lagar röstas ner, och lagförslag om exkludering är en reaktion på att samhället inte längre på egen hand exkluderar. Att det börjar bli så acceptabelt att sticka ut, att de som är mer hårdföra motståndare till inkludering nu känner att man måste stifta lagar kring sådant som tidigare skett automatiskt genom samhällets påtryckningar. Eftersom jag har få vänner överlag, har jag inte något överflöd av personer som "sticker ut" på grund av sexuell läggning, könsbrytande normer eller annat, och jag är ju heller ingen som går mot några ... hmm ... "konservativa" värderingar (annat än att jag inte är troende, men det syns nog inte på mig), men oavsett, jag ser ju att det finns hat, men kan inte avgöra om det ökat eller om det bara blivit mer synliggjort.
Det finns ju som exempel våldtäktsbrott, där Sverige ligger i topp (sägs det), men att det ofta förklaras med att det är mer som inkluderas i begreppet här än i andra länder, samt att även om uppklarningsfrekvensen är skrämmande låg, så är anmälningsbenägenheten ändå större än i andra länder.
Det finns ju som exempel våldtäktsbrott, där Sverige ligger i topp (sägs det), men att det ofta förklaras med att det är mer som inkluderas i begreppet här än i andra länder, samt att även om uppklarningsfrekvensen är skrämmande låg, så är anmälningsbenägenheten ändå större än i andra länder.