Jag menar inte banklån nödvändigtvis.
Jag har haft MER än en gång när jag INTE haft 3500 kr till en veterinärräkning. Men jag vet att jag kan låna dem av mina föräldrar. Om jag INTE hade den tryggheten så skulle jag INTE ha djur - alls.
Sen ang banklån, det tar ungefär 5 dagar att få ett beviljat banklån utbetalat, och det tar inte många minuter att få det beviljat/avslaget. Och alla veterinärer har längre fakturatid än 5 dagar. SÅ ett banklån skulle lösa problemet ja. MEN, det går inte att i någon bank jag vet om i alla fall att låna bara 3500 kr, utan de brukar vilja att man lånar minst 15 000 kr någonstans. Så jag har aldrig sett banklån som alternativ.
Men jag står fast vid att om man INTE kan lösa en sådan där situation, så ska man inte ha djur. Och SJÄLVKLART kan en ekonomisk situation förändras snabbt. Och det är därför jag anser att man MÅSTE ha en plan för det med.
I mitt fall att jag vet att jag kan låna av mina föräldrar om det kniper. Naturligtvis är det inte alls roligt att gå till pappa eller mamma och säga 'jo, jag behöver låna 3500 kr till veterinärräkningar', tvärtom. Men hästarna får inte lida pga min ekonomi, därför måste jag ha backuper om min ekonomi går helt åt skogen, så jag löser situationen tills jag hunnit ta bort/sälja hästarna (omd et är en långvarig ekonomisk knipa).
Distriksveterinärerna har 30 dagar på sina fakturer, och brukar vara ganska sega med att skicka ut dem. Och alla kliniker jag har varit på har man kunnat dela upp en räkning på 2 månader om det behövts, eller få lite längre betalningsdatum.
Så jag kan inte någonstans se att det är okej att en häst inte får den vård den behöver. För hon har ju inte råd att avliva den heller..
Dessutom tycker jaga nnonsen mycket tydligt talar om att hästen INTE har mött någon veterinär! Alls..