Vad ska jag göra?

Trigger varning om att göra dumma saker mot sigsjälv och sånt
Vill skriva en ny dagboks tråd om dethär för jag vill fråga en sak som kanske är bättre i en egen tråd liksom.
Men ja som kanske iallafall vissa har läst så gjorde jag en väldigt dålig sak igår när jag var hemma. Jag vill inte berätta för mycket liksom men kan säga bara att jag fick i mig nånting som kan vara jätte farligt. Och sen blev jag ändå rädd och skrev till pappa så blev jätte stor grej med akuten och allt och behövde ha några mät saker som hade koll på pulsen och syre sättning och såna saker och ta massa prover. Så JA det var jätte dumt och blev väldigt allvarligt eller hur man ska säga.
Men saken är egentligen så är det inte att jag VILL dö. Utan att ALLT blir fel helatiden och jag gör alla besvikna och miss nöjda och ledsna och allt sånt.
Och nu efter detdär så känns det som jag har förstört typ all bra kontakt med pappa också och att mamma ALDRIG kommer gå med på att jag får komma hem.
Och det enda jag INTE vill är vara kvar på bup.
Men ja okej dom frågorna eller så som jag ville skriva.
Så först så bara om nån har NÅT tips ALLS om nånting som jag kan göra som liksom inte är bara börja göra allting perfekt eller var ärlig helatiden och säg allt. Utan sånt som ändå GÅR om nån fattar.
Och sen en sak som pappa sa som dom har pratat lite om att det typ enda andra som finns är behandlings hem. Och JAG har hört ganska mycket dåligt om det och tycker det verkar jätte läskigt men tänkte iallafall fråga OM nån här vet nåt om sånt?
Sista så är inte en fråga men vill bara visa denhär bilden som jag gjorde igår och la upp sen igår också men jag tog bort den sen för resten av det inlägget var jätte dumt. Men vill bara visa hur allt känns ifall det är nån nytta liksom.

 

[emma-vsm]

Det var typ så förut när jag fick rida och äta mellanmål i stallet och allt sånt. Men sen blev det massa bak steg igen.

Ja det är sant. Känns det omöjligt att komma dit igen?

 

[sorbifolia]

Hur har din dag varit i dag, @EmmaFilippa?

 

[LiviaFilippa]

Ja det är sant. Känns det omöjligt att komma dit igen?

Ja nu är det iallafall det.

 

[LiviaFilippa]

Hur har din dag varit i dag, @EmmaFilippa?

Det här blir jätte neggativt så varning för det. Men den har varit skit jobbig. Hade typ möte eller samtal eller vad man ska säga med psykologen läkaren mamma och pappa som var skit jobbigt. Så har nästan bara haft massa gråt och inte kunnat prata heladagen och sovit några timmar. Och som jag fattade så spelar det ingen roll vad jag tycker utan andra bestämmer ändå allt.

 

[sorbifolia]

Det här blir jätte neggativt så varning för det. Men den har varit skit jobbig. Hade typ möte eller samtal eller vad man ska säga med psykologen läkaren mamma och pappa som var skit jobbigt. Så har nästan bara haft massa gråt och inte kunnat prata heladagen och sovit några timmar. Och som jag fattade så spelar det ingen roll vad jag tycker utan andra bestämmer ändå allt.

Men usch vad trist. Kram.

 

[ginnies]

Och som jag fattade så spelar det ingen roll vad jag tycker utan andra bestämmer ändå allt.

Så är det, du är ett barn och dessutom ett barn som är sjuk, du kan och får i nuläget inte fatta egna beslut. Du är inte i skick att tänka rätt pga sjukdom och även om du låter rätt ibland så är du inte i sådan kraft att du kan hålla det.

 

[LiviaFilippa]

Men usch vad trist. Kram.

Ja så skulle vilja åka till baka i tiden och inte skriva till pappa att jag hade gjort detdär. Så hade jag kanske varit död nu för dethär är bara dumt och o nödigt och skit dåligt för alla. Eller att jag inte hade gjort det så hade inget varit som det är nu.

 

[emma-vsm]

Så är det, du är ett barn och dessutom ett barn som är sjuk, du kan och får i nuläget inte fatta egna beslut. Du är inte i skick att tänka rätt pga sjukdom och även om du låter rätt ibland så är du inte i sådan kraft att du kan hålla det.

Det känns lite onödigt att formulera sig som att ”inte tänka rätt” till just Emma, med tanke på diskussionerna som varit och att det bemötandet är en av sakerna som är värst. Fattar din tanke men det kanske går att säga på ett annat sätt.

 

[LiviaFilippa]

Så är det, du är ett barn och dessutom ett barn som är sjuk, du kan och får i nuläget inte fatta egna beslut. Du är inte i skick att tänka rätt pga sjukdom och även om du låter rätt ibland så är du inte i sådan kraft att du kan hålla det.

Men även fast man inte är vuxen så är man inte helt hjärn död och inte tycker nånting. Och nej jag vet att jag tänker fel och gör fel och är fel helatiden men tycker ändå jag borde få tycka saker om mitt liv.

 

[Shaggy]

Men även fast man inte är vuxen så är man inte helt hjärn död och inte tycker nånting. Och nej jag vet att jag tänker fel och gör fel och är fel helatiden men tycker ändå jag borde få tycka saker om mitt liv.

Nej du tänker inte fel utifrån ditt perspektiv. Det är lätt att säga att tankar är fel när man är frisk och hjärnan fungerar som den ska men det är inte så för dig nu. Du är för det första i en jobbig utvecklingsfas i livet, tro mig jag minns den och det är först i efterhand jag insett hur jobbig den var. För det andra har du mitt i den här jobbiga utvecklingsfasen åkt på en rejäl omgång psykiska problem. Tacka katten för att det är svårt att reda ut allt och få det "rätt". Allt drar ju åt olika håll inom dig och det är klart att du inte vet vart du ska vända dig.

Resten jag skriver ska du bara läsa om du känner att du orkar med ett råd som kan vara jobbigt. Det är svar på din fråga i rubriken. Gör texten vit så du måste markera den för att kunna läsa
Jag tror att du måste lösa det där som hände i våras. Det är ett stort trauma för dig och du återkommer gång på gång till det. Du bär det inom dig och det blir bara större och hemskare och du lägger mer och mer skuld på dig själv trots att du är helt oskyldig. Det här monstret, för det är ett eget monster, måste dras fram i ljuset tittas på och få smälla i solen som det inte tål. Just nu försöker du utåt låtsas om att det inte hänt och spelar teater medan ditt inre är ett stort blödande sår. Det går inte att spela teater i längden, jag har testat även om min teater handlat om andra saker (att jag inte påverkades av mobbningen).
Du bär på en gigantisk börda med det som hände och den bördan måste få lätta så att du kan få bli hel igen.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill bara skriva en sak. Och det är säkert jätte taskigt och säkert många som kommer tycka jag har fel och är dum och allt sånt men det är redan ingen som bryr sig vad jag vill ändå så spelar ingen roll ifall ni tycker det.
Men ja okej bara vill skriva ändå.
Men om jag säger att jag vill få vara hemma. Och det som hjälper bäst FÖR MIG är vara med hundarna och vara istallet. Och det blev sådär skit dåligt i lördags för jag typ fick panik att jag skulle tillbaka till bup igen. Så det enda JAG vill är få vara hemma och ta jobbiga saker i min takt liksom. Och det är som JAG tror skulle vara minst dåligt iallafall.
Men ja då får jag inte vara hemma ALLS. Och kommer inte få träffa hundarna eller O.
Då tycker inte jag att det är att lyssna eller bry sig eller nåt sånt. Och ifall jag redan har skit svårt med att lita på andra och inte kan säga svåra saker men när jag försöker så lyssnar ju ingen och bryr sig inte. Plus så har typ alla sagt mot mig att jag inte är jobbig och andra är inte trötta på mig och massa såna skit saker som inte är sant. För sen så tycker dom ändå att jag inte är bra nog och inget duger så dom vill bara bli av med mig ändå.
Så säkert jag som är extra dum i huvudet nu men om ens mamma typ vill bli av med en och att man kanske måste lämna dom man ändå kunde lita pytte lite på och det enda som är pytte lite bra så hade det ju varit jätte mycket bättre att vara död.

 

[ginnies]

Men även fast man inte är vuxen så är man inte helt hjärn död och inte tycker nånting. Och nej jag vet att jag tänker fel och gör fel och är fel helatiden men tycker ändå jag borde få tycka saker om mitt liv.

Klart du får tycka som du vill , men i nuläget kan och får du inte bestämma-det var det jag skrev som var svaret på ditt inlägg.

Du är i nuläget självdestruktiv pga din sjukdom, därför är du snar till att beskriva dig själv som fel fast ingen annan gör det.

 

[sorbifolia]

Jag vill bara skriva en sak. Och det är säkert jätte taskigt och säkert många som kommer tycka jag har fel och är dum och allt sånt men det är redan ingen som bryr sig vad jag vill ändå så spelar ingen roll ifall ni tycker det.
Men ja okej bara vill skriva ändå.
Men om jag säger att jag vill få vara hemma. Och det som hjälper bäst FÖR MIG är vara med hundarna och vara istallet. Och det blev sådär skit dåligt i lördags för jag typ fick panik att jag skulle tillbaka till bup igen. Så det enda JAG vill är få vara hemma och ta jobbiga saker i min takt liksom. Och det är som JAG tror skulle vara minst dåligt iallafall.
Men ja då får jag inte vara hemma ALLS. Och kommer inte få träffa hundarna eller O.
Då tycker inte jag att det är att lyssna eller bry sig eller nåt sånt. Och ifall jag redan har skit svårt med att lita på andra och inte kan säga svåra saker men när jag försöker så lyssnar ju ingen och bryr sig inte. Plus så har typ alla sagt mot mig att jag inte är jobbig och andra är inte trötta på mig och massa såna skit saker som inte är sant. För sen så tycker dom ändå att jag inte är bra nog och inget duger så dom vill bara bli av med mig ändå.
Så säkert jag som är extra dum i huvudet nu men om ens mamma typ vill bli av med en och att man kanske måste lämna dom man ändå kunde lita pytte lite på och det enda som är pytte lite bra så hade det ju varit jätte mycket bättre att vara död.

Förstår att det känns hopplöst och orättvist, och som att alla är emot dig just nu.

Men jag är helt, helt säker på att din mamma inte vill bli av med dig, utan tvärt om - hon vågar nog helt enkelt inte ha dig hemma därför att hon är så rädd för att förlora dig.

Hoppast verkligen att ni kan hitta tillbaka till att lita på varandra igen så småningom, det låter otroligt tufft för dig just nu.

 

[tuaphua]

Jag vill bara skriva en sak. Och det är säkert jätte taskigt och säkert många som kommer tycka jag har fel och är dum och allt sånt men det är redan ingen som bryr sig vad jag vill ändå så spelar ingen roll ifall ni tycker det.
Men ja okej bara vill skriva ändå.
Men om jag säger att jag vill få vara hemma. Och det som hjälper bäst FÖR MIG är vara med hundarna och vara istallet. Och det blev sådär skit dåligt i lördags för jag typ fick panik att jag skulle tillbaka till bup igen. Så det enda JAG vill är få vara hemma och ta jobbiga saker i min takt liksom. Och det är som JAG tror skulle vara minst dåligt iallafall.
Men ja då får jag inte vara hemma ALLS. Och kommer inte få träffa hundarna eller O.
Då tycker inte jag att det är att lyssna eller bry sig eller nåt sånt. Och ifall jag redan har skit svårt med att lita på andra och inte kan säga svåra saker men när jag försöker så lyssnar ju ingen och bryr sig inte. Plus så har typ alla sagt mot mig att jag inte är jobbig och andra är inte trötta på mig och massa såna skit saker som inte är sant. För sen så tycker dom ändå att jag inte är bra nog och inget duger så dom vill bara bli av med mig ändå.
Så säkert jag som är extra dum i huvudet nu men om ens mamma typ vill bli av med en och att man kanske måste lämna dom man ändå kunde lita pytte lite på och det enda som är pytte lite bra så hade det ju varit jätte mycket bättre att vara död.

Jag tror inte alls dina föräldrar vill bli av med dig! Om de ville det hade de ju bara tagit hem dig och låtit bli att ha koll.
Nu tror jag de är livrädda för att du ska skada dig eller rent av ta livet av dig. Och det vore det värsta som kunde hända dem. Därför vågar inte din mamma tex ha dig hemma nu.

Och att du är sjuk gör inte dig mindre bra som person. Du är samma fantastiska och högt älskade flicka om du är sjuk eller frisk.

Sen är det tyvärr så att bli frisk kan göra fruktansvärt ont. Men man måste ibland genomgå den smärtan för att bli fri och frisk.
Och det är så himla orättvist att du som är så ung ska behöva råka ut för hemskheter och må så dåligt som du gör.
Jag vet hur ont det gör att missa så mycket tid pga sjukdom och dåligt mående.
Jag vet också hur det är att en förälder på riktigt bryter kontakten med en.
Det är fruktansvärt smärtsamt och man är helt förkrossad av att inte man kunnat vara så som föräldern vill att man ska vara för att denne ska stanna.
I ditt fall tror jag inte någon av dina föräldrar vill bli av med dig. Tvärtom! Om de måste vara ifrån dig/inte ha dig hemma så är det en uppoffring de kan göra för att få ha dig kvar i livet. Du är det bästa de har!

Men jag förstår att du känner att du inte duger eller inte klarar saker som du vill. Det måste vara skitjobbigt! Och det ska du så klart få känna. Men att vi tycker du har rätt till dina känslor och hör dig betyder inte att vi måste hålla med. Att vi inte håller med betyder inte att vi inte bryr oss, inte förstår hur du känner eller inte vill lyssna/förstå. En del av oss har varit i din sits. Men har ändrat åsikt/perspektiv med ålder och när man blivit frisk.
Du får känna dig värdelös och jag hör dig. Men jag tycker inte du är värdelös. Eller dålig eller knäpp eller inte duger. Du är bra, du är inte knäpp och du duger! Oavsett om du är sjuk eller ej. Och den kamp du kämpar med hela tiden är så svår att det så klart kommer bakslag. Det har det gjort för mig och andra som mått som dig också. Du är inte sämre än någon av oss andra som också haft upp och nedgång innan man blir frisk.
Men du är värd att vara frisk och må bra. Och det kan du säkerligen bli. Men det kommer göra ont på vägen dit. Och det kommer vara läskigt.
Men dina föräldrar kommer göra vad de kan för att hjälpa dig. Och vi finns här med!

 

[LiviaFilippa]

Jag tror inte alls dina föräldrar vill bli av med dig! Om de ville det hade de ju bara tagit hem dig och låtit bli att ha koll.
Nu tror jag de är livrädda för att du ska skada dig eller rent av ta livet av dig. Och det vore det värsta som kunde hända dem. Därför vågar inte din mamma tex ha dig hemma nu.

Och att du är sjuk gör inte dig mindre bra som person. Du är samma fantastiska och högt älskade flicka om du är sjuk eller frisk.

Sen är det tyvärr så att bli frisk kan göra fruktansvärt ont. Men man måste ibland genomgå den smärtan för att bli fri och frisk.
Och det är så himla orättvist att du som är så ung ska behöva råka ut för hemskheter och må så dåligt som du gör.
Jag vet hur ont det gör att missa så mycket tid pga sjukdom och dåligt mående.
Jag vet också hur det är att en förälder på riktigt bryter kontakten med en.
Det är fruktansvärt smärtsamt och man är helt förkrossad av att inte man kunnat vara så som föräldern vill att man ska vara för att denne ska stanna.
I ditt fall tror jag inte någon av dina föräldrar vill bli av med dig. Tvärtom! Om de måste vara ifrån dig/inte ha dig hemma så är det en uppoffring de kan göra för att få ha dig kvar i livet. Du är det bästa de har!

Men jag förstår att du känner att du inte duger eller inte klarar saker som du vill. Det måste vara skitjobbigt! Och det ska du så klart få känna. Men att vi tycker du har rätt till dina känslor och hör dig betyder inte att vi måste hålla med. Att vi inte håller med betyder inte att vi inte bryr oss, inte förstår hur du känner eller inte vill lyssna/förstå. En del av oss har varit i din sits. Men har ändrat åsikt/perspektiv med ålder och när man blivit frisk.
Du får känna dig värdelös och jag hör dig. Men jag tycker inte du är värdelös. Eller dålig eller knäpp eller inte duger. Du är bra, du är inte knäpp och du duger! Oavsett om du är sjuk eller ej. Och den kamp du kämpar med hela tiden är så svår att det så klart kommer bakslag. Det har det gjort för mig och andra som mått som dig också. Du är inte sämre än någon av oss andra som också haft upp och nedgång innan man blir frisk.
Men du är värd att vara frisk och må bra. Och det kan du säkerligen bli. Men det kommer göra ont på vägen dit. Och det kommer vara läskigt.
Men dina föräldrar kommer göra vad de kan för att hjälpa dig. Och vi finns här med!

Fast mamma sa att det inte funkar att jag är hemma och att hon tror att behandlings hem kan vara bra. Så det är ju väldigt tydligt att hon vill typ få bort mig. Men alltså jag fattar att hon vill det så menar inte att det är konstigt men man kan ju inte säga att hon inte vill slippa mig då iallafall. För jag har också sagt att jag inte vill det.
Men det spelar ju ingen roll vad jag vill utan om den soc personen som bestämmer tycker att jag ska bo på nåt behandlings hem så blir det väl så. Men jag fattar inte varför det skulle hjälpa mera så tror ändå inte det är nån hjälp utan mest typ ett straff för jag bara miss lyckas. Så mamma säger nej om att jag inte får vara hemma och jag har sagt att enda jag vill är komma bort från bup och då vill väl inte dom ha mig kvar heller. Så så finns det ju inte så många andra val heller.
Men somsagt jag vill verkligen inte vara på nåt behandlings hem och jag är inte en sån som bor på sånt. För jag har kollat upp det lite och läst och så och dom flesta som är på behandlings hem verkar vara typ att dom dricker alkohol och har dåliga kompisar och gör prostition och massa såna saker OCH kanske att dom har självskade beteende eller ätstörning eller nåt också. Men ändå som det verkar så är det massa saker som jag ALDRIG har gjort och aldrig kommer göra. Och skulle inte kunna träffa O eller hundarna som är dom enda som betyder nåt liksom. Och skulle vara bara vuxna som jag inte känner och inte kan lita på ALLS så jag skulle säkert inte kunna säga nånting eller göra nånting. Så är skit rädd för det men som det verkar så har jag ju inget val heller ifall soc bestämmer att jag ska till ett sånt.

 

[Therese1988]

Det finns olika typer av behandlinghem. Vissa är inriktade på missbruk och andra på helt andra saker, som t ex ätstörningar eller självskadebeteende. Det är inte så att ALLA problem klumpas ihop på ett och samma hem. Bara så du vet.

Att din mamma föreslog behandlingshem är inte för att hon vill bli av med dig, utan hon är nog lite smått desperat i sin vilja att få dig frisk. Dvs hon försöker kolla upp alla möjligheter som kan hjälpa dig, för hon vågar nog inte ha dig hemma med risk för att du gör något dumt. Att hon känner att just nu behöver du extra mycket hjälp och stöd och måste få det utifrån på något sätt.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill inte låta taskig nu men det spelar ingen roll hur många som skriver att ni inte tror att mamma vill bli av med mig. För det känns ändå som det. Och som att jag inte har nånting att säga om MITT liv.

 

[Albatross]

Jag vill inte låta taskig nu men det spelar ingen roll hur många som skriver att ni inte tror att mamma vill bli av med mig. För det känns ändå som det. Och som att jag inte har nånting att säga om MITT liv.

Har du sagt det till henne? ”Det känns som att du vill bli av med mig, är det så?”. Många gånger misstolkar vi varandra, vi tror att våra närstående tänker något medan de i själva verket tänker något annat.

 

[Gimlan]

Jag vill inte låta taskig nu men det spelar ingen roll hur många som skriver att ni inte tror att mamma vill bli av med mig. För det känns ändå som det. Och som att jag inte har nånting att säga om MITT liv.

Jättejobbigt att känna så, både gällande din mamma och med livet, men just gällande din mamma håller jag med flera andra. Jag tror inte alls din mamma vill bli av med dig, tvärtom så tror jag att hon vill ditt bästa, sen har ni inte samma syn på vad som är ditt bästa, men det är inte samma sak som att hon inte älskar dig

Kram på dig Emma, hoppas du snart mår bättre

 

[LiviaFilippa]

Har du sagt det till henne? ”Det känns som att du vill bli av med mig, är det så?”. Många gånger misstolkar vi varandra, vi tror att våra närstående tänker något medan de i själva verket tänker något annat.

Såklart hon säger att det inte är så men det är ju ändå det hon visar.