Vad ska jag göra med skolan?

[matildadahlgren]

Jag la ut ett liknande inlägg för ett antal månader sedan och fick då mycket uppmuntrande kommentarer som faktiskt fick det att kännas lite bättre.

Jag går andra året på ett ridgymnasium. Jag har alltid varit skoltrött och skolan har alltid varit det värsta jag vet. Just nu tycker jag att det är extremt jobbigt i skolan och med allt. Har en historia med en del problem som jag tidigare gått och pratat med psykolog om. Går inte längre och pratar med någon, men påverkas fortfarande av det, mer än jag vill erkänna.

I det inlägget jag skrev förut så funderade jag på att hoppa av någon/några kurser, då var det två svenska kurser och en engelska kurs som var aktuella. Jag beslutade mig för att hoppa av engelska kursen och fick med mig en lapp hem som skulle fyllas i och skrivas på av målsman om man är under arton, vilket jag är. Jag kom hem med lappen till min mamma och hon vägrade skriva på den. Sa att jag inte anstränger mig nog mycket och att jag ger upp. Så jag blev tvungen att börja gå på engelska lektionerna vilket faktiskt kändes helt okej till en början, men sen sa vår underbara engelska lärare upp sig och vi fick den absolut värsta läraren jag någonsin träffat. För det första har hon ingen som helst plan vad gäller undervisningen och dessutom har hon som något slags maktbehov, att hon bara måste se till att alla vet att hon bestämmer. Hon ändrar på saker som funkade jätte bra bara för att hon ska få bestämma.

Jag känner mig helt förstörd just nu. Har typ panik och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill hoppa av skolan, men jag vill fortsätta. Anledningen till att jag vill fortsätta är helt enkelt att jag vill ta studenten. Kanske låter lite töntigt men utbildningen är inte det jag är ute efter (men det skadar ju inte med en gymnasieutbildning) utan själva studenten.

Jag mår riktigt dåligt psykiskt av att behöva gå till skolan och är nära tårar nästan varje dag. Jag vill inte sitta i skolan, jag vill inte jobba med en massa uppgifter, jag vill inte behöva träffa alla de här människorna som jag ogillar kraftigt.

Vissa perioder kan det kännas jobbigt för att det är mycket i skolan som man ska hinna göra, medan andra perioder har man ingenting att göra och jag mår fortfarande skit.

Har en kompis som nyligen började studera en av kurserna på distans och lite så. Hon funderar även på att byta skola och lite sådant. Hon är en mycket mer "oansvarig" person än vad jag är och jag känner att om det funkar för henne att få plugga vissa kurser och så på distans så borde jag som har en hel del problem få göra det också. Med oansvarig menar jag att hon till exempel festade en hel helg och sket sedan i att komma till skolan på måndagen (när vi dessutom hade terrängträning, vilket sker sällan) för att hon var bakis.. Och så säger hon "jag kan ändå redan hoppa terräng". Ni kanske får en liten bild av vad för slags person hon är.

Dock så har hon 100% support från sina föräldrar. Hon skulle nästan kunna hoppa av och börja jobba som strippa och de hade gått med på det. Nästan. Medan jag har inte något som helst stöd från min mamma. Jag är dum, oansvarig och ger upp för lätt, enligt henne.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra! Jag har som sagt ingen alls som stöttar mig i det här, vilket kommer göra att jag inte kan ta vilket beslut som helst. Det kanske skulle gå om jag började gå och prata med någon igen och kanske få någon hjälp med allt det här.

Vad hade ni gjort i min situation? Har någon varit i min situation? Vad gjorde du då?

Jätte jätte tacksam för svar! Behöver all hjälp jag kan få!

 

[Beet]

Att må dåligt över det du håller på med ger sällan något positivt tillbaka. Gymnasieåren ska vara en kul tid som gör att du förbereder dig för erfarenheter inför framtiden.

Har du pratat med din mamma om varför du tvekar på skolan? Hon kanske blir sur på dig för hon endast tror att du är lat och därför uppfattar du henne som om hon inte stöttar dig? Hon bryr sig nog mer än vad du tror eftersom hon inte ville skriva på, det tror jag inte hon gör för att hon inte stöttar dig, utan tvärt om. Hon kanske är rädd att du ska sluta helt och då inte uppfylla din dröm?

Att fortsätta som du gör nu är inte optimalt så nånting behöver ju ske, men att hoppa av eller inte läsa vissa kurser tror jag inte är lösningen. Försök att sätta dig ner med din mamma och kanske hon då kan gå med på att du får läsa vissa kurser på distans om du vet med dig att du har diciplinen (och det är klart du har! ) till att göra det.

Försök att se studenten som målet, hur kommer du lättast dit? Att hoppa av är den längsta vägen, att hoppa av vissa kurser kortar inte ner tiden heller, men gör att du kan få behöva läsa in dom i framtiden om du bestämmer dig för att plugga vidare.

Du ska inte behöva må psykiskt dåligt över skolan, är det miljön som är en stor bov är distans en bra lösning.