Sv: Vad Ska Jag GÖra Med Min RÄdsla
Har en vän som råkade ut för en ridolycka och blev rädd.
Hon fick hjälp via "
"rädda ryttares ring".
Här är en del av vad som står på deras hemsida:
1. ERKÄNN DIN RÄDSLA Det tar ett tag att förstå att oj, jag är visst allvarligt rädd för det här, så pass att det hindrar mig att utöva det jag helst av allt vill. Nämligen rida.
2. SÖK HJÄLP Gå med i Rädda Ryttares Ring eller finn på något annat sätt där du kan kommunicera med likasinnade. Ni kan stödja varandra i minsta framsteg.
3. LÅT DET TA DEN TID DET TAR Ta allt i din egen takt. Strunta med andra ord i grupptrycket. Du behöver inte rida distansritt, fälttävlan osv. Utan du kan börja med att sitta upp och sitta av. När jag var som räddast satt jag upp red i cirka en minut, med vilt bultande hjärta, satt av igen. Detta förusätter att din häst får röra sig ändå och inte står instängd i ett stall och är överfodrad.
4. SÖK KUNSKAP. Läs allt du kommer över, bolla med andra hästmänniskor, fundera, gå på kurs, som fotfolk och så småningom när du är modigare kan du kanske åka någonstans med din egen häst, för att utveckla just er kommunikation, ta ridlektioner och be då att få en "gammal tryggis", det gjorde jag, det var väldigt bra för då förstod jag att det fanns hästar som INTE skrämde mig och dessutom red vi i en skyddad miljö
5. GRÄV DJUPT Gå till botten med vad som skrämt dig. Hänger det ihop med en speciell häst, eller någon speciell erfarenhet, eller ålder eller att du fått barn (vilket är ganska vanligt). I mitt fall kan jag säga, att när jag kom över min rädsla så blev jag mindre rädd för andra saker. Spindlar till exempel, eller att tala inför publik. Överhuvudtaget har denna djupdykning ner i mitt undermedvetnas mörkare skrymslen, som rädslan sitter i, haft många positiva sidoeffekter på mitt liv i övrigt.
6. VAR STARK OCH SJÄLVSTÄNDIG. Du behöver inte skämmas för att du är rädd, det är naturligt att vara rädd, rädslan är till för att rädda våra liv. Den som aldrig någonsin är rädd är antingen fortfarande för ung för att överblicka konsekvenser, eller saknar fantasi. Det kräver nämligen fantasi för att vara rädd. Dessutom krävs intelligens och känslighet. Fantasin målar upp hemska scenarios av vad som kan hända, intelligensen hjälper till att tänka ut otaliga raffinerade olycksvarianter och känsligheten gör att du lyssnar på de signalerna. Lyhördheten inför hästen kan ställa till en del dessutom. Om du lyssnar av hästen väldigt mycket, kan det bli fel. Det är ju hästen som ska lyssna på dig.
7. RÄKNA MED BAKSLAG. Ett steg framåt och två tillbaka. Så ser det ut på din vandring ur räddträsket. Det kan som jag tidigare skrev ta flera år att bli en orädd ryttare igen. Troligtvis kommer du på resans gång att lära dig massor om dig själv, du kommer att förstå dig själv bättre och rentav bli en bättre och kunnigare hästmänniska. Kanske blir du aldrig den ryttare du var när du var elva år och stod upp på hästen i vild galopp. Men du kan njuta av ridningen igen.