T
Tjalfe
Jag har en 4 årig steriliserad honkatt. Blandras med perser. Troligtvis inavel från båda håll. Hon är en jätte fin och snäll katt men problemet är att hon är så otroligt rädd. Hon springer och gömmer sej så fort någon är i närheten. När jag är själv hemma kommer hon fram och man kan få klappa henne lite lätt på ryggen och hon spinner men gör man nått mer än så får hon panik och sticker iväg. Hon verkar må väldigt dåligt av det här. Man kan ju tänka sej själv hur det skulle kännas att gå runt hela dagarna och vara livrädd. Resten av familjen ser nästan aldrig till henne för hon ligger gömd. Ibland ser dom ett "vitt streck" som springer förbi dom för att byta gömställe. Det är bara jag som har hanterat katten och hon är innekatt så jag är helt säker på att ingenting har hänt henne. När hon var bäbis var hon som vilken kattunge som helst, men sen har det här problemet växt fram mer och mer. Vad tror ni att det kan bero på?
Jag tycker så synd om henne att hon ska behöva ha ett sånt här liv. Och det känns väldigt tråkigt att betala och ha hand om en katt som man nästan aldrig ser till. Finns det nått att göra? Vad hade ni gjort? Jag går hemma själv hela dagarna och har försökt att hantera henne så mycket som möjligt men på hennes villkor, men hon är fortfarande lika rädd. Vill så gärna ha en katt som kan hålla mej sällskap på dagarna och som man kan greja med, men har ingen möjlighet att ha en katt till.
Hon är som sagt en väldigt fin tjej.
Jag tycker så synd om henne att hon ska behöva ha ett sånt här liv. Och det känns väldigt tråkigt att betala och ha hand om en katt som man nästan aldrig ser till. Finns det nått att göra? Vad hade ni gjort? Jag går hemma själv hela dagarna och har försökt att hantera henne så mycket som möjligt men på hennes villkor, men hon är fortfarande lika rädd. Vill så gärna ha en katt som kan hålla mej sällskap på dagarna och som man kan greja med, men har ingen möjlighet att ha en katt till.
Hon är som sagt en väldigt fin tjej.