Vad saknar ni mest?

[Tranan]

Kramar!! Utan tvekan kramar!!

håller med om det

 

[TeamLundVer]

Jag saknar enkelheten, vänner och familj.

Läser en bok just nu och jag reagerar automatiskt på att de inte håller avstånd med främlingar osv, så stor del tar liksom Coronatankarna i mitt liv

 

[Fetaost]

Vänner, resa, äta ute, hitta på spontana grejer som är sociala.
Men jag saknar också lugnet på mitt jobb. Att varje morgon komma och behöva jaga vikarier, jobba under massa restrektioner i hemsk skyddmundering, lägga massa tid på att förklara för oroliga äldre varför det är som det är och nästa dag dra samma förklaring igen och igen och igen.....det nöter enormt mycket mentalt. Nu är även alla ledigheter inställda. Jag saknar friheten.

 

[starcraft]

Jag saknar mina träningar. Träningarna fortgår visserligen, men jag kan inte längre ta mig dit utan att utsätta mig för onödig smittrisk så jag har avstått dem. Jag saknar att kunna åka och hälsa på min bästis som bor i en annan del av landet, vi har inte setts på drygt ett år nu. Jag saknar att kunna göra saker spontant utan att behöva fundera på om det är vettigt och vilka risker jag utsätter mig för. Nu med vintern och mörkret saknar jag att kunna åka utomlands till solen för att få den där boosten med ljus och värme som gör att jag överhuvudtaget tar mig igenom vintern..

 

[Sezziyanen]

Saknar folks förståelse för att det finns risker i världen som vi alla utsätter oss för. Saknar vissa mina vänner som de var före pandemin, innan de plötsligt accepterat en fanatisk rädsla och oro in i sina liv. Som en som gått igenom rejäl ångest och depression vet jag vart det barkar för så många, och hur jävla jobbigt det är när de väl hamnar där. Men de ser inte själva hur stor fara de faktiskt försätter sig i, och är inte mottagliga för att lyssna.

 

[Ninnurur]

Intellektuell stimulans. Min adhd-hjärna tar inte till sig alls samma information från en dator gentemot i ett klassrum. Har nästan övervägt att hoppa av studierna pga detta. Känner mig fördummad.

 

[karamelldrottningen]

Jag måste vara väldigt ensam om detta och kanske lite konstig men saknar nästan ingenting faktiskt. Har kanske blivit så van vid det här laget nu ?

 

[tuaphua]

Jag saknar att inte kunna socialisera som vanligt. Jag saknar släkt, vänner etc. Att ha dem på besök, laga god mat ihop, snacka, dricka vin, bege oss ut på äventyr av olika slag etc.
Jag är ju väldigt lyckligt lottad som har en sambo som är väldigt underhållande och intressant. Det är väl få människor jag både skulle orka umgås så mkt med och som kan ge mig så mycket och minska saknad av övriga så pass bra.
Men jag saknar ändå mina närmsta övriga. Och att krama om dem!

Jag saknar också att resa. Just i år hade vi tänkt resa till solen och vila upp oss lite efter några års hårt arbetande utan semester. Vi fyllde också båda jämt och skulle låna boende med egen pool utomlands och hade SÅ sett fram emot det.
Ilandsproblem, absolut!

Jag saknar också restaurangbesök, även om det inte sker lika ofta sedan vi flyttat ut hit i skogen.

 

[åke]

Nej, jag saknar inget, jo solen då. Den får gärna visa sig. Annars lever vi typ som vanligt här tycker jag.

 

[sthu]

Mitt gamla jobb, eller rättare sagt mina gamla jobbarkompisar. Blev uppsagd på grund av pandemin.

Att åka utomlands. Hade tänkte åka till Oslo i år och Köpenhamn nästa år men det vet ju ingen hur det blir med det.

Simhallen. Den enda träningsform som fungerar för mig just nu, och lagom till att jag köper ett rabattkort stänger de ner verksamheten.

Träffa familjen, både min och min mans. Mina föräldrar träffar jag regelbundet men min syster och hennes familj saknar jag. Och svärmor.

 

[Bulldoozer]

Mitt liv är sig relativt likt, jag är inte särskilt social i vanliga fall. Dock saknar jag att få VÄLJA att slappa hemma istället för att hitta på nåt..

 

[Milosari]

Kom på en till som jag kanske är ensam om . Jag saknar verkligen att kunna gå på utbildningar och konferenser där man kan träffas och nätverka lite också! Jag började på ett nytt jobb för ett år sedan, i en ny bransch och jag känner ju i princip ingen utöver de i min egen organisation. Och knappt dem heller, eftersom avdelningarna inte kan blandas hur som helst. Jag står och frustar här i startgroparna på en massa svindyra projekt och jag har så himla mycket idéer men vill ha andras erfarenheter där jag saknar egna. Lösningen blir att maila och ringa, men det hade varit SÅ mycket enklare om man hade känt till varandra eller åtminstone varandras arbetsplatser lite bättre.

Med det sagt så gillar jag effektiviteten på skype-möten. Jag är inget större fan av mer än ytterst kort kallprat vid korta möten för det finns nästan alltid någon på ett fysiskt möte som pratar för länge om sin hund eller liknande. Den tiden kan användas bättre. Hundpratet kan vänta till ev rast och är mötet för kort för rast så är det för kort för det pratet.

 

[bettysmatte]

Jag saknar att inte behöva oroa mig. Tänka ut hur jag ska åka för att undvika rusning, titta mig runt när jag är ute och ändra riktning.

Precis det där saknar jag också. Den ständiga oron ligger som ett täcke över en. Så fort man får den minsta antydan till ont i halsen, eller liknande, så blir det ångest över om man är sjuk eller inte.....

Jag saknar att kunna ta bilen och åka på en loppis, strosa runt och vrida och vända på fina gamla saker. Det är (var) som mindfulness för mig. Total avslappning. Men nu åker jag inte. Jag testade ett par gånger i somras, men det blev bara stressande i stället....

 

[pajaztar]

Saknar mina vänner som bor långt bort.
Att gå på hästrelaterade evenemang!
Och studenter på campus. Det är så tomt utan dem.

 

[Saigon]

Glömde ju. JULMARKNADER! Jag ÄLSKAR julmarknader! Jag brukar gå på ett par stycken varje år. Det saknar jag också enormt mkt.

 

[Modest]

Jag saknar det sociala livet, att spontant kunna träffa människor utan dåligt samvete. Restaurangbesök. Biobesök. Resor. Vara nära andra människor. Att arbeta utan rädslan/oron för att träffa på covidpositiva.

När jag tänker efter så är nog det dåliga samvetet jobbigast. Jag gör inte så ofta saker man inte "ska" men jag upplever att det dåliga samvetet hänger över mig, tynger mig, ständigt.

 

[Jenka]

Kom på en till som jag kanske är ensam om . Jag saknar verkligen att kunna gå på utbildningar och konferenser där man kan träffas och nätverka lite också! Jag började på ett nytt jobb för ett år sedan, i en ny bransch och jag känner ju i princip ingen utöver de i min egen organisation. Och knappt dem heller, eftersom avdelningarna inte kan blandas hur som helst. Jag står och frustar här i startgroparna på en massa svindyra projekt och jag har så himla mycket idéer men vill ha andras erfarenheter där jag saknar egna. Lösningen blir att maila och ringa, men det hade varit SÅ mycket enklare om man hade känt till varandra eller åtminstone varandras arbetsplatser lite bättre.

Med det sagt så gillar jag effektiviteten på skype-möten. Jag är inget större fan av mer än ytterst kort kallprat vid korta möten för det finns nästan alltid någon på ett fysiskt möte som pratar för länge om sin hund eller liknande. Den tiden kan användas bättre. Hundpratet kan vänta till ev rast och är mötet för kort för rast så är det för kort för det pratet.

Jag håller med dig! Började nytt jobb i mars, har lyckats få igång ett rätt bra nätverk visserligen men inte alls i samma stil som det hade varit på fysiska möten.
Så ja, det saknar jag absolut. Men ser en liten fördel i att det kommer gå lättare att mingla när de väl är igång.

 

[Unafraid]

Kunna arbeta med mina kollegor. Eller, bara åka i samma bil med en kollega när vi ska på jobb. Just nu åker vi i varsin, vilket är så tråkigt. Jag är dessutom fortfarande ny på jobbet och det tar längre tid att lära sig saker när man sitter hemma och måste ringa för varje fråga.

Jag skulle vilja äta på restaurang med mina vänner. Jag och sambon är ganska duktiga på att ta lite "finare" takeaway, men det vore mysigt att kunna klä upp sig och gå ut. Det hade varit kul med en liten nyårsfest!

Jag saknar att ha en resa till solen att se fram emot.

 

[Fraggel_Tess]

Jag saknar spontaniteten dvs någon kommer förbi på en kopp kaffe och man pratar om allt mellan himmel och jord. Nu ska vi ju inte träffa andra vi inte bor med osv. Saknar även Gekås...älskar att åka dit!

 

[iNHALE]

I ärlighetens namn så har mitt liv ändrats minimalt mot hur det är normalt sett så jag saknar egentligen inget faktiskt. Lite trist att det inte blir någon julmiddag med sambons släkt i år som det alltid brukar vara men annars är inget annorlunda och saknar inget. Är lika isolerad som jag brukar vara.