Efter några krävande blandisar så började jag för 4 år sen fundera på en renrasig hund. Detta för att kunna få en hund som motsvarade mina behov och önskningar maximalt och därmed skulle underlätta mitt hundägande. Jag började leta ras. Och tillslut hittade jag en ras som verkade som klippt och skuren för mig.... Dvärgschnauzer.
Nu har jag haft mitt lilla skägg ett tag och träffat andra skäggägare och lärt känna rasen mer. Alla beskrivningar om den har stämt in till min stora lycka. Men det finns också saker som jag nu har fått erfara som borde stått med i rasbeskrivningen. Här är rasegenskaper som mörkas:
Dvärgschnauzrar och vatten alltså..... Det verkar vara djävulens påfund det där med vatten enligt ett Skägg!
All form av vattenkontakt är lika med tortyr. De få Skägg som frivilligt badar och går ut i regn är inte rastypiska! Skäggens avsky för vatten har tom låtit utveckla en inbyggd barrometer i dom. De behöver inte ens gå ut för att veta att det regnar. Istället faller de i regnkoma. De kan utan problem sova bort merparten av dygnet och kiss och bajsbehov verkar upphöra vid nederbörd.
Om du försöker ta din Schnauzer på en promenad vid icke skäggvänligt väder så är det som att gå på promenad med ett ankare
När jag läste om andra raser stod det en del om vad de krävde....tex i motion, jakt och träningsväg. Här har Dvärgschnauzerupplysarna fuskat lite. Det står att ett skägg inte kräver särskilt mycket än normal aktivitet. Det är helt fel. Som skäggägare får man räkna med att lägga en hel del tid på mys och kel. Om du som ägare slarvar med mystimmarna kommer du få tassar i ansiktet, tassar på benen, tassar som ständigt är och petar på dig för att påminna dig om att du försatt din hund i misär
Om tassar inte hjälper kan de ta till sitt hemliga vapen. Det här är viktigt för skäggägare att känna till och akta sig för.
Se upp för
schnauzerstirr!!
När en dvärgschnauzer verkligen vill något så slår den på "stirret".
Här är dvärgschnauzern oerhört uthållig. Den kan stirra så länge det behövs. Vad du än gör....
möt inte den blicken!
Den kommer genast göra dig till en viljelös idiot som omedelbart faller i tassarna på din hund. Skäggen andväder gärna denna blick flitigt för att fälla sina ägare.
Jag har även börjat ana att skäggen är beroendeframkallande. Jag baserar detta på att jag ofta ser att andra skäggägare har minst två hundar. Har själv börjat känna av ett visst craving efter en hund till. Jag har försökt stålsätta mig och lovat mig själv att vänta ca 1½ år till för att inte fastna i skäggträsket.
Är det bara Dvärgschnauzerklubbarna som mörkar vissa sidor hos rasen eller har fler upplevt sånt här fusk?
