En Malinois hane 4,5 år gammal, alltid varit frisk och sund innan dessa symptom.
1. flyttade hem till mig i april. magrade av och var riktigt svår att hålla i vikt under sommaren, från och med september efter några foderbyten, normalviktig.
2. September: hans nos får 3-4 ganska djupa, oförklarliga sprickor. Veterinären vet inte vad det är, sprickorna läker av sig själv, hunden mår utmärkt och jobbar som tjänstehund.
3. December: Han blir vinglig. snavar när han reser sig, ostadig, mest bak, men även fram. Går in i saker, trillar när han ska vända. SLÖ/TRÖTT. Dålig aptit, men håller hullet fint ändå. Han dricker och kissar mycket, fyller sig med vatten. Veterinär - fullständiga blodprover tas, man hittar antikroppar mot anaplasma och låga nivåer av vita blodkroppar. Han behandlas med Doxyferm 700 mg per dag. Blir bättre rätt snabbt, kommer sig rejält. Behandlas ca 4 veckor och blir sedan sämre igen --->
4. Januari: Plötsligt försämras han ordentligt, nytt veterinärbesök, fler blodprover. Denna veterinär är osäker på om han hade anaplasma eller inte, kunde visst bara varit att han någon gång haft smittan. Han hittar lite låga vita blodkroppar fortfarande, men något bättre och något lite förhöjda kalciumvärden. På dennas rekommendation avslutar vi kuren med doxyferm och börjar en kortisonbehandling. Till saken hör även att hundens ögon är ganska rejält insjunkna och det vänstra väldrigt irriterat och svullet. Därför får han två olika sorters ögondroppar. Han försökte dricka mycket men fick inte i sig vattnet, kanske bara runt 10%. Låg inne ett par dagar innan han
fick komma hem.
Detta är 10 dagar sen. Ögat har blivit snudd på perfekt sedan dess. Han fick tillbaka energin och var igår och i förmiddags nästan precis som den hund jag hade innan detta helvetet började (december, de tidigare sakerna vet jag inte om det överhuvudtaget har med detta att göra, men tar upp det ändå).
Nu på kvällen tycker jag att hans skalle ser lite insjunken ut på samma sida som ögat var svullet. Ögat ser mer irriterat ut och han ligger ner och är trött igen...
Senaste veterinären sa att han var mycket orolig för min hund, då man inte kunde hitta något fel på honom och kortisionkuren var mest en gissning för att se om det gick vägen. Nästa steg är fullständig nervutredning och ev. även MR av skallen. Veterinären sist sa att det i värsta fall kunde vara en hjärntumör.
Ja, ungefär där vi är idag. Har hela tiden varit väldigt inställd på att han inte kommer klara sig, vet inte varför, men haft en sån känsla av att det inte kommer sluta bra... Och tyvärr är jag helt säker på att det är väldigt illa just nu. Sitter mer eller mindre med telefonen i handen och funderar på att ringa närmsta öppna djursjukhus (20 mil bort) och be om en akut avlivning. MEN.. finns det NÅGON som kan ha någon, om än minsta lilla, idé om vad det kan vara för fel? vad som helst!
Alla sjukdomar och skador som kan upptäckas vid MR är inte aktuella att behandla, då hunden som sagt är ämnad för tjänst. Han måste ha en väldigt vettig prognos att få komma tillbaka till jobbet och ingen av de 4 veterinärer jag har varit i kontakt med trodde mycket på att han skulle komma sig. Så, bara en vild chansning, men om någon har liknande erfarenheter/ideer så snälla snälla skriv!!
1. flyttade hem till mig i april. magrade av och var riktigt svår att hålla i vikt under sommaren, från och med september efter några foderbyten, normalviktig.
2. September: hans nos får 3-4 ganska djupa, oförklarliga sprickor. Veterinären vet inte vad det är, sprickorna läker av sig själv, hunden mår utmärkt och jobbar som tjänstehund.
3. December: Han blir vinglig. snavar när han reser sig, ostadig, mest bak, men även fram. Går in i saker, trillar när han ska vända. SLÖ/TRÖTT. Dålig aptit, men håller hullet fint ändå. Han dricker och kissar mycket, fyller sig med vatten. Veterinär - fullständiga blodprover tas, man hittar antikroppar mot anaplasma och låga nivåer av vita blodkroppar. Han behandlas med Doxyferm 700 mg per dag. Blir bättre rätt snabbt, kommer sig rejält. Behandlas ca 4 veckor och blir sedan sämre igen --->
4. Januari: Plötsligt försämras han ordentligt, nytt veterinärbesök, fler blodprover. Denna veterinär är osäker på om han hade anaplasma eller inte, kunde visst bara varit att han någon gång haft smittan. Han hittar lite låga vita blodkroppar fortfarande, men något bättre och något lite förhöjda kalciumvärden. På dennas rekommendation avslutar vi kuren med doxyferm och börjar en kortisonbehandling. Till saken hör även att hundens ögon är ganska rejält insjunkna och det vänstra väldrigt irriterat och svullet. Därför får han två olika sorters ögondroppar. Han försökte dricka mycket men fick inte i sig vattnet, kanske bara runt 10%. Låg inne ett par dagar innan han
fick komma hem.
Detta är 10 dagar sen. Ögat har blivit snudd på perfekt sedan dess. Han fick tillbaka energin och var igår och i förmiddags nästan precis som den hund jag hade innan detta helvetet började (december, de tidigare sakerna vet jag inte om det överhuvudtaget har med detta att göra, men tar upp det ändå).
Nu på kvällen tycker jag att hans skalle ser lite insjunken ut på samma sida som ögat var svullet. Ögat ser mer irriterat ut och han ligger ner och är trött igen...
Senaste veterinären sa att han var mycket orolig för min hund, då man inte kunde hitta något fel på honom och kortisionkuren var mest en gissning för att se om det gick vägen. Nästa steg är fullständig nervutredning och ev. även MR av skallen. Veterinären sist sa att det i värsta fall kunde vara en hjärntumör.
Ja, ungefär där vi är idag. Har hela tiden varit väldigt inställd på att han inte kommer klara sig, vet inte varför, men haft en sån känsla av att det inte kommer sluta bra... Och tyvärr är jag helt säker på att det är väldigt illa just nu. Sitter mer eller mindre med telefonen i handen och funderar på att ringa närmsta öppna djursjukhus (20 mil bort) och be om en akut avlivning. MEN.. finns det NÅGON som kan ha någon, om än minsta lilla, idé om vad det kan vara för fel? vad som helst!
Alla sjukdomar och skador som kan upptäckas vid MR är inte aktuella att behandla, då hunden som sagt är ämnad för tjänst. Han måste ha en väldigt vettig prognos att få komma tillbaka till jobbet och ingen av de 4 veterinärer jag har varit i kontakt med trodde mycket på att han skulle komma sig. Så, bara en vild chansning, men om någon har liknande erfarenheter/ideer så snälla snälla skriv!!