Vad kan det här vara?

[TinyWiny]

Om det där inte är gallsten ska jag äta upp min mössa.

Om du vill bli av med skiten och inte kommer förbi vårdcentralen (det gjorde inte jag, men fick till slut remiss från akuten efter att ha besökt dem tre gånger på kort tid) så skriv en egenremiss till kirurgen.

Det behöver inte vara gallsten. Jag har gastropares och hade liknande symptom länge innan gastroparesen upptäcktes av en slump i samband med en gastroskopi. Jag hade då gått med det iallafall i 10-15 år och sökt upprepade gånger, varit inlagd och varit enormt dålig i perioder, gastroskopier hade gjorts, ultraljud hade gjorts och röntgen med kontrast hade gjorts utan att något fel hade upptäckts. Det var som sagt en slump att det upptäcktes i samband med att de skulle kolla att ett elakt magsår hade läkts, vid gastroskopin när magsåret upptäcktes märktes inte gastroparesen. Allt som krampar i magregionen kan ge liknande symptom som gallsten. Gastropares är inte så vanligt hos människor som inte har diabetes och kanske var det därför ingen misstänkte det för min del. När ett anfall av gastropares kommer kan det vara riktigt illa. Jag har fått berättat för mig i efterhand att jag har skrikit rakt ut trots att jag varit medvetslös av smärta. Vid de tillfällena har det varit ambulans in såklart.

 

[Sasse]

Maken som hade mycket problem med gallan gav upp VC, akuten tröttnade på att se honom där så de skickade remiss till kirurgen. Sen slutade hans galloperation i kaos, men det är en helt annan historia och risken att det upprepas är nog väldigt liten. Han märkte ingen större skillnad på vad han åt för mat, möjligtvis triggade grillat kött lite mer men det kunde gå fint att äta också.

Nu har jag skickat en remiss till kirurgen också, så hoppas på gott svar. Jag har aldrig lyckats ta mig någonstans när jag får ont. Jag kan liksom inte göra något, stå, sitta, ligga... Kan knappt prata. Jag försöker bara koncentrera mig på att andas lugnt och stadigt för att inte göra det än värre. Vid flertalet tillfällen har jag varit hos mina föräldrar när jag fått ont, men de har inte velat köra mig till en akutmottagning. De är helt säkra på att det är stress, så när jag får de här anfallen försöker de bara lugna mig och säga att det snart går över, att det inte är lönt att åka in. Sjukt enerverande när jag ber om hjälp. Annars hade jag nog också varit stadig besökare på akuten vid det här laget. Jag som hade smärtanfall 2-3 gånger i veckan i hela jäkla november månad. Jag känner mig rätt bitter över mina föräldrars beteende i de situationerna

Men nåja. Jag får se vad för svar jag får från kirurgimottagningen, annars får jag väl åka till akuten varje gång jag får ont hädanefter.

 

[Snurrfian]

Nu har jag skickat en remiss till kirurgen också, så hoppas på gott svar. Jag har aldrig lyckats ta mig någonstans när jag får ont. Jag kan liksom inte göra något, stå, sitta, ligga... Kan knappt prata. Jag försöker bara koncentrera mig på att andas lugnt och stadigt för att inte göra det än värre. Vid flertalet tillfällen har jag varit hos mina föräldrar när jag fått ont, men de har inte velat köra mig till en akutmottagning. De är helt säkra på att det är stress, så när jag får de här anfallen försöker de bara lugna mig och säga att det snart går över, att det inte är lönt att åka in. Sjukt enerverande när jag ber om hjälp. Annars hade jag nog också varit stadig besökare på akuten vid det här laget. Jag som hade smärtanfall 2-3 gånger i veckan i hela jäkla november månad. Jag känner mig rätt bitter över mina föräldrars beteende i de situationerna

Men nåja. Jag får se vad för svar jag får från kirurgimottagningen, annars får jag väl åka till akuten varje gång jag får ont hädanefter.

Låter som maken, vid ett par tillfällen fick jag föra hans talan på akuten för han inte klarade att prata. Men han fick smärtlindring snabbt inne på akuten och sen ville de oftast behålla honom lite för att kolla att smärtlindringen hjälpte. Då åkte jag hem, jag har ju barn och hund hemma.

 

[Enya]

Nu har jag skickat en remiss till kirurgen också, så hoppas på gott svar. Jag har aldrig lyckats ta mig någonstans när jag får ont. Jag kan liksom inte göra något, stå, sitta, ligga... Kan knappt prata. Jag försöker bara koncentrera mig på att andas lugnt och stadigt för att inte göra det än värre. Vid flertalet tillfällen har jag varit hos mina föräldrar när jag fått ont, men de har inte velat köra mig till en akutmottagning. De är helt säkra på att det är stress, så när jag får de här anfallen försöker de bara lugna mig och säga att det snart går över, att det inte är lönt att åka in. Sjukt enerverande när jag ber om hjälp. Annars hade jag nog också varit stadig besökare på akuten vid det här laget. Jag som hade smärtanfall 2-3 gånger i veckan i hela jäkla november månad. Jag känner mig rätt bitter över mina föräldrars beteende i de situationerna

Men nåja. Jag får se vad för svar jag får från kirurgimottagningen, annars får jag väl åka till akuten varje gång jag får ont hädanefter.

När jag hade sådana anfall som mest lärde jag mig känna igen smärtorna precis i början och kunde då fort som tusan ta två Alvedon och en Diklofenak, ibland två Diklofenak. På så vis lindrades anfallet en hel del. Visst fick jag fortfarande väldigt ont, men det är ju rena rama lyxen att få så "lite" ont att man fortfarande kan sitta och titta på film eller prata med familjen, trots kraftig smärta, jämfört med den där akuta jävliga smärtan som tar bort all vett och sans och liv hos en.

När jag inte har hunnit i tid eller som nu när jag inte har anfallen lika ofta så får jag sådan kraftig smärta att jag inte kan göra något alls. Då tar jag värktabletterna för att korta anfallet så gott det går och så står jag som en gravid framåt lutad med händerna vilande mot köksbordet, huvudet lutat mot dem, och vaggar sida till sida, Andas in genom näsan och ut genom munnen och tänker enbart på att andas lugnt och metodiskt. Jag kan inte prata, inte sitta stilla, inte gå upprätt, inte ligga, bara stå så och vagga och tänka på hur jag andas. Inte förrän den mest akuta smärtan släpper lite kan jag vandra omkring, med huvudet nerböjt och kroppen lite framåtlutad, absolut inte röra vid magen alls. Inte vara i stillhet för det triggar.

Hade ett anfall för några dagar sedan och dagen efter ett till. Det är baskemig ingen höjdare alls!

Jag hoppas verkligen att du får hjälp med ditt, det är inget kul alls att ha, och roligare kan man ha av sin tid kan jag tycka!

 

[_FiA_]

låter solklart som gallan... jag har opererat bort min efter upprepade anfall och den var väldigt ärrad sa kirurgen efter inflammationer och "bland de fulaste hon sett" . Fick med mig ett plaströr med en tredjedel av stenarna, och det var väl runt 7 st i röret. Kan dock säga att det definitivt inte varit problemfritt att leva utan gallan.. den har helt klart en bra syfte = enlagringsplats för fett. Så jag kan egentligen inte äta fet mat alls, jag gör det dock ändå men får diarre varje gång. Den mesta maten är ju fet på något sätt, Så man kan väl likställa det med att jag har IBS pga operationen.

 

[Rugge]

Jag får den typ av smärta som du beskriver när jag får halsbränna.
Det tog ett tag för mig att koppla det, men nu känner jag igen symptomen och hinner dricka samarin i tid.
Jag blir helt handlingsförlamad av smärtan om jag inte dricker samarin, inga smärtlindrande piller hjälper.

En gång åkte jag in på akuten, låg inne på KAVA 4 dagar, röntgen, UL, kontrastvätska och hela baletten, de hittade inget fel, varken njursten eller galblåsan verkade vara orsaken.

Jag får dessa anfall när jag blir väldigt stressad/orolig . Aldrig i samband med måltider

 

[Sasse]

låter solklart som gallan... jag har opererat bort min efter upprepade anfall och den var väldigt ärrad sa kirurgen efter inflammationer och "bland de fulaste hon sett" . Fick med mig ett plaströr med en tredjedel av stenarna, och det var väl runt 7 st i röret. Kan dock säga att det definitivt inte varit problemfritt att leva utan gallan.. den har helt klart en bra syfte = enlagringsplats för fett. Så jag kan egentligen inte äta fet mat alls, jag gör det dock ändå men får diarre varje gång. Den mesta maten är ju fet på något sätt, Så man kan väl likställa det med att jag har IBS pga operationen.

Åh, nej jag förstår att det inte nödvändigtvis är problemfritt utan gallan heller. Läste på något annat forum om en som liksom du får diarré rätt ofta efteråt. Det är ingen höjdare, men jag kan nog leva med just det i alla fall. Förhoppningsvis - om det är gallan och den tas bort - blir det att jag inte längre kan äta sådana saker jag ändå inte kan äta pga min IBS

 

[Tassetass]

Åh, nej jag förstår att det inte nödvändigtvis är problemfritt utan gallan heller. Läste på något annat forum om en som liksom du får diarré rätt ofta efteråt. Det är ingen höjdare, men jag kan nog leva med just det i alla fall. Förhoppningsvis - om det är gallan och den tas bort - blir det att jag inte längre kan äta sådana saker jag ändå inte kan äta pga min IBS

Det där är så individuellt, och därmed lite av en chansning. Jag märkte noll och ingen skillnad efter att jag tog bort gallblåsan, förutom att jag slapp de där överjävliga anfallen. Jag hade haft problem under nästan tio års tid och jag vet att flera år innan jag opererades gjordes ett ultraljud där det syntes att blåsan var platt och full med stenar, så den kanske inte gjorde någon större nytta varför det inte märktes när den togs bort.

 

[Sasse]

Jag får den typ av smärta som du beskriver när jag får halsbränna.
Det tog ett tag för mig att koppla det, men nu känner jag igen symptomen och hinner dricka samarin i tid.
Jag blir helt handlingsförlamad av smärtan om jag inte dricker samarin, inga smärtlindrande piller hjälper.

En gång åkte jag in på akuten, låg inne på KAVA 4 dagar, röntgen, UL, kontrastvätska och hela baletten, de hittade inget fel, varken njursten eller galblåsan verkade vara orsaken.

Jag får dessa anfall när jag blir väldigt stressad/orolig . Aldrig i samband med måltider

Jag har fått medicin mot just halsbränna som vårdcentralen vid två tillfällen varit inne på. Det har inte hjälpt mig alls.

Mina smärtor kommer i princip alltid efter måltider. Några gånger har jag fått en annan typ av smärta (mer diffus) som alltid kommer nattetid, men i övrigt är det inga tveksamheter för min del att maten jag äter har en bidragande orsak till det. Jag fick dessutom ont igen efter kvällsmaten, men som tur är inte så intensivt.

Är så jäkla less på detta.

 

[Sasse]

När jag hade sådana anfall som mest lärde jag mig känna igen smärtorna precis i början och kunde då fort som tusan ta två Alvedon och en Diklofenak, ibland två Diklofenak. På så vis lindrades anfallet en hel del. Visst fick jag fortfarande väldigt ont, men det är ju rena rama lyxen att få så "lite" ont att man fortfarande kan sitta och titta på film eller prata med familjen, trots kraftig smärta, jämfört med den där akuta jävliga smärtan som tar bort all vett och sans och liv hos en.

När jag inte har hunnit i tid eller som nu när jag inte har anfallen lika ofta så får jag sådan kraftig smärta att jag inte kan göra något alls. Då tar jag värktabletterna för att korta anfallet så gott det går och så står jag som en gravid framåt lutad med händerna vilande mot köksbordet, huvudet lutat mot dem, och vaggar sida till sida, Andas in genom näsan och ut genom munnen och tänker enbart på att andas lugnt och metodiskt. Jag kan inte prata, inte sitta stilla, inte gå upprätt, inte ligga, bara stå så och vagga och tänka på hur jag andas. Inte förrän den mest akuta smärtan släpper lite kan jag vandra omkring, med huvudet nerböjt och kroppen lite framåtlutad, absolut inte röra vid magen alls. Inte vara i stillhet för det triggar.

Hade ett anfall för några dagar sedan och dagen efter ett till. Det är baskemig ingen höjdare alls!

Jag hoppas verkligen att du får hjälp med ditt, det är inget kul alls att ha, och roligare kan man ha av sin tid kan jag tycka!

Ska nog köpa på mig Diklofenak och se om de kan hjälpa. Jag brukar annars försöka ta Ipren, som inte har en chans att lindra, men jag testar ändå alltid. Kan man måntro kombinera Diklofenak med Ipren? Jag har aldrig upplevt att Alvedon hjälper mot något överhuvudtaget.

Ska även se om jag kan testa ditt sätt att stå nästa gång. Gissar att det inte fungerar för min del att stå så dock, har besvär med ländryggen som inte brukar bli glad åt framåtlutande, men jag brukar klara av att gå runt en stund. Ibland minskar det smärtan, ibland blir det ingen skillnad.

Hoppas du får hjälp med ditt också!

 

[Sirap]

Ska nog köpa på mig Diklofenak och se om de kan hjälpa. Jag brukar annars försöka ta Ipren, som inte har en chans att lindra, men jag testar ändå alltid. Kan man måntro kombinera Diklofenak med Ipren? Jag har aldrig upplevt att Alvedon hjälper mot något överhuvudtaget.

Ska även se om jag kan testa ditt sätt att stå nästa gång. Gissar att det inte fungerar för min del att stå så dock, har besvär med ländryggen som inte brukar bli glad åt framåtlutande, men jag brukar klara av att gå runt en stund. Ibland minskar det smärtan, ibland blir det ingen skillnad.

Hoppas du får hjälp med ditt också!

Diklofenak och Ipren är båda NSAID, vilket inte Alvedon är (paracetamol). Det är kombinationen av NSAID och paracetamol du vill åt. Alvedon är dessutom betydligt snällare mot magen - att kombinera Diklofenak och Ipren blir riktigt illa för magen.

 

[Enya]

Ska nog köpa på mig Diklofenak och se om de kan hjälpa. Jag brukar annars försöka ta Ipren, som inte har en chans att lindra, men jag testar ändå alltid. Kan man måntro kombinera Diklofenak med Ipren? Jag har aldrig upplevt att Alvedon hjälper mot något överhuvudtaget.

Ska även se om jag kan testa ditt sätt att stå nästa gång. Gissar att det inte fungerar för min del att stå så dock, har besvär med ländryggen som inte brukar bli glad åt framåtlutande, men jag brukar klara av att gå runt en stund. Ibland minskar det smärtan, ibland blir det ingen skillnad.

Hoppas du får hjälp med ditt också!

Nej, Ipren fungerar inte särskilt väl alls mot denna typen av smärta. Har också testat när jag inte haft Diklofenak hemma, man blir ju lite desperat.... Men jag har blivit väldigt noga med att alltid ha minst några stycken Diklofenak hemma ifall jag får ont.
Precis som Sirap skriver ska man inte kombinera Ipren och Diklofenak, och det är ju bara en fördel att kombinera paracetamol och Diklofenak. Tror inte heller att Alvedon ensamt gör ett dugg mot smärtan, men ihop med den andra tabletten blir det betydligt annat resultat av det. Ta gärna Omeprazol till, magen trivs bättre, känner själv att det lindrar värken efter det värsta efteråt. Lugnar magen så att den inte reagerar mot ALLT så fort jag äter något i flera dagar efter.

Nu vid senaste anfallet fick jag också ont i ryggen, men jag kände att smärtorna i ryggen är bättre än det andra, så om den ställningen kan hjälpa till att lindra och förkorta anfallen så väljer jag det. När det värsta är över och jag kan ligga ner har jag märkt att det är lättare att antingen ligga på rygg med benen uppdragna (fötterna i sängen och knäna böjda) eller på vänster sida med knäna lätt böjda. Aldrig armen vilande mot kroppen för det gör ont och stör i smärtan..

 

[Sasse]

Kan uppdatera här nu när det hänt lite.

Jag fick skitont inatt några timmar efter att ha ätit grillad kyckling. Hade ingen tanke på att det kanske inte var optimalt. Jag stod ut de 2-3 första timmarna, men när det blev värre åkte jag in till akuten. Har varit skitkass hela natten. De har gjort en del undersökningar, men inga svar. Smärtstillande har inte hjälpt ett skit. Ultraljud på magen visade att jag har gallsten, men inget akut. Inga andra problem. De vet inte riktigt vad det är, jag blir inlagd till imorgon för fler undersökningar. De har inte avskrivit gallsten eftersom jag har typiska symptom, men det klickar inte helt.

Jag har haft ont i nästan 16 h nu. Det är inte alls lika intensivt som inatt, men det är en ständig molande värk som hugger till med jämna mellanrum. Det är sjukt utmattande och jobbigt att inget smärtstillande tar. De har testat två och som mest tar ena 5-10 min. Också jobbigt att jag inte ätit sedan lunch igår (om man räknar det jag fått behålla), och ska fasta till imorgon för då ska vi göra om undersökningarna. Jag vill ha maaat!

Min lilla kisse har varit ensam jättelänge nu Mina föräldrar ska ta hem honom till sig, så han får det bra. Men tycker synd om honom!

Så vad kan det vara om inte gallsten? Stress?