E
Exemplar
Sv: vad har ni för erfarenheter av fång?
Min gamle herre fick fång för två år sen när han var 20 år. Han blev plötsligt halt och efter ett tag började han visa det "klassiska" symptomet; han lutade sig bakåt och ville inte lägga onödigt mycket belastning på framhovarna. Vi åkte in och röntgade hovarna och veterinären sa att han måste reagera på medicinen (metacam om jag inte minns fel, han vägrade äta butta, kräsen...) inom tre dagar, annars var det kört... Men som tur var så reagerade han på en gång. Jag minns inte hur länge han gick på medicin, men jag skrittade honom i ett års tid.
Jag märkte också att han fullkomligt älskade att få kyla ner hovarna. Även om vi har upplogade vägar från hagarna till stallet så valde han att gå i djupsnön och ville gärna stå där och kyla hovarna en bra stund. Vi hade tur för just det året var det i princip rekord-mycket snö (om man räknar inom de senaste 10 åren).
Numera rids och tränas han precis som vanligt. På sommrarna får han gå i hagar med väldigt lite gräs och aldrig före midsommar.
Jag brukar säga när folk frågar om han är helt bra, att han är "så bra som en fånghäst kan bli." För en fånghäst blir aldrig 100% bra, de kan väldigt lätt få fler "anfall". Men de kan bli så pass bra att de är fullt ridbara osv
Låter som en lite oerfaren hovis? Självklart kan en fånghäst gå ut i hagen, vad ska den annars ha för liv? Man får ju självklart anpassa hagen, vissa kan ju gå på lite gräs, andra behöver gå i jord/sandhage. Men det lät som ett väldigt konstigt utlåtande Ô_o
Min gamle herre fick fång för två år sen när han var 20 år. Han blev plötsligt halt och efter ett tag började han visa det "klassiska" symptomet; han lutade sig bakåt och ville inte lägga onödigt mycket belastning på framhovarna. Vi åkte in och röntgade hovarna och veterinären sa att han måste reagera på medicinen (metacam om jag inte minns fel, han vägrade äta butta, kräsen...) inom tre dagar, annars var det kört... Men som tur var så reagerade han på en gång. Jag minns inte hur länge han gick på medicin, men jag skrittade honom i ett års tid.
Jag märkte också att han fullkomligt älskade att få kyla ner hovarna. Även om vi har upplogade vägar från hagarna till stallet så valde han att gå i djupsnön och ville gärna stå där och kyla hovarna en bra stund. Vi hade tur för just det året var det i princip rekord-mycket snö (om man räknar inom de senaste 10 åren).
Numera rids och tränas han precis som vanligt. På sommrarna får han gå i hagar med väldigt lite gräs och aldrig före midsommar.
Jag brukar säga när folk frågar om han är helt bra, att han är "så bra som en fånghäst kan bli." För en fånghäst blir aldrig 100% bra, de kan väldigt lätt få fler "anfall". Men de kan bli så pass bra att de är fullt ridbara osv
Låter som en lite oerfaren hovis? Självklart kan en fånghäst gå ut i hagen, vad ska den annars ha för liv? Man får ju självklart anpassa hagen, vissa kan ju gå på lite gräs, andra behöver gå i jord/sandhage. Men det lät som ett väldigt konstigt utlåtande Ô_o