Vad har jag missat? Paus på 20 år & ny till Sveriges hästvärld

[Nytant]

Hjälp mig komma ikapp, kära Bukefolk! Som titeln antyder har jag haft en paus från allt vad hästeri heter i ca. 20 år. Det känns som om det var igår, men plötsligt vaknar man upp en dag och det har gått två decennier och man får inse – med stolthet, inte avsmak! – att man skulle kunna klassas som tant. Jag funderar nu på att ta upp ridningen igen och försöker orientera mig i hästvärlden på nytt.

Till saken hör att jag red under barndom & tonåren, då vi bodde utomlands. En hel del begrepp har jag alltså aldrig kunnat på svenska, annat har jag aldrig förhållit mig till som vuxen, och resten har jag glömt

Så, jag har några frågor och funderingar som kanske kan distrahera både mig och er från jobbiga världshändelser en liten stund. Svara på det ni har lust med, eller dela med er av random utveckling jag missat! Lägger frågorna i eget svarsinlägg här under, det blev fler än tänkt och väldigt gott & blandat

 

[Nytant]

Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?

 

[Görel]

Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?

Jag kan svara på det som jag har koll på.

Jag köpte häst för 20 år sen, redan då hade det börjat glittra, men inte alls i samma utsträckning som nu.

Jag tog paus i 14 år, mellan 1985 och 1999.

Rider inte med väst och min uppfattning är att vuxna inte har det generellt. Det är kanske annorlunda på ridskolor.

Alltid pall, både för min och hästens skull.

Jag tror att du kan förvänta dig att komma ihåg en hel del, men kroppen har inte muskler till att utföra det. Minns att för mig var det svårast att balansera upp överlivet rätt. Efter det kom den djävulusiska träningsvärken efter lättridningen.

Det är lite tråkigt inom aveln just nu då hästarna blir allt mer specialiserade inom hopp respektive gång. Har man lite koll finns det blodslinjer som ger båda.

De flesta jag känner som vill ha medryttare vill ha någon som är självgående på en gång. Därför tror jag inte att det bästa som återvändare är att försöka hitta medryttarhäst. Själv började jag med uteritter på ridskola en gång i veckan för att hitta tillbaka till känslan, därefter la jag till ridlektioner. Hade jag inte blivit kär i en av ridskolehästarna och köpt henne hade jag gått till medryttare efter ett par år på ridskolan.

 

[Lingon]

Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?

Oj, det var många frågor!

Jag tog en paus i ca 20 år. Slutade som tonåring och började igen när jag var småbarnsmamma. Första hästen jag red var en lättriden häst på en ridskola. Privatlektion. Det kändes oförskämt lätt! Nästan som om jag var bättre än när jag slutade. Fråga mig inte hur det gick till! Jag tror att hästen gjorde enormt mycket! Snäll häst som hade lätt för att jobba i rätt form och gjorde det enkelt för mig.

Jag rider numera i princip alltid med säkerhetsväst. Men jag är medryttare och rider i stort sett alltid ut ensam. Om jag skulle rida privatlektion för tränare i dressyr hade jag inte haft väst.

Jag använder alltid pall vid uppsittning. Det skonar hästen, mig och utrustningen. Är jag ute i skogen och behöver sitta upp igen så försöker jag hitta en sten eller liknande.

Ja, det finns vuxna i lätta klasser. Här finns t.o.m. en seniordressyr cup på LB-nivå.

Ridskolornas kvalitet varierar men jag tror att det blir svårt att få till nån större utveckling på en lektion i veckan.

Jag red på ridskola i ett år efter att jag började rida igen innan jag började leta medryttarhäst och har varit medryttare sedan dess. Tre olika hästar hos två olika hästägare. Jag skulle säga att som vuxen ryttare är man intressant som medryttare. Men det beror ju på hur flexibel man är, vilket område man bor i osv.

 

[Roheryn]

Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

Nej, din kunskap är korrekt, det du ser är olika varianter på "fel" (anser jag).

När började alla hästprylar glittra?

Hahaha - när jag fick en dotter som prompt skulle ha allt detta j-a bling! (hon är 21, så har vuxit upp med detta) Väldigt lätt att se vilka träns som är mina och vilka som är hennes - de som inte glittrar är mina!

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Ridskolorna skulle jag säga!

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Mycket bekvämare nu än "förr". Minns när jag skulle "rida in" ett par stövlar av äldre modellen - kändes som att rida i slalompjäxor!

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Många, tycker jag det verkar som (dock inte jag)!

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Nej, jag gör det t.ex. inte. Tycker att min sits blir sämre och att jag hela tiden störs av västen.

Använder ni pall vid uppsittning?

Nej, men mina hästar är små (islandshästar).

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Vet ej, inte min gren.

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Ganska mycket. Min mamma gjorde en liknande resa som din, dvs hade uppehåll i 20+ år innan hon började rida igen i 40-årsåldern, strax efter att jag började rida som 8-åring. Jag uppfattade henne som en kompetent ryttare från "omstarten".

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

På islandshästsidan finns det iaf all möjlighet att tävla lättare klasser och mindre tävlingar oavsett ålder, tror att detsamma gäller övriga grenar.

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Min uppfattning är att det finns många väldigt duktiga ridlärare och instruktörer i Sverige och att även de som jobbar på ridskola i många fall är riktigt, riktigt bra. Personligen har jag den enorma förmånen att få rida för en instruktör som både är högt utbildad och som själv tävlar på hög nivå, trots att jag bara är "vanlig dödlig"

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Ofta tycker jag det används lite halvt nedsättande om ryttare som inte har tävlingsambitioner och inte är på så hög nivå, men egentligen borde det väl innefatta alla oss som inte har hästarna och ridningen som yrke, utan just som hobby och fritidssysselsättning. Dvs ett väldigt brett begrepp som innefattar allt från ridskoleryttare till ryttare som tävlar på hög nivå.

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Det är väl ganska vanligt med vuxna som rider en gång i veckan på ridskola. Jag skulle dock säga att om man vill utvecklas räcker inte riktigt 45 minuter i veckan, utan man behöver rida ytterligare ett par gånger, kanske vara medryttare till exempel.

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Leta efter en bra individ snarare än en viss stam, inriktning, uppfödare skulle jag säga. Och titta kanske inte bara på hästar av halvblodstyp. Nu har ju jag islandshäst, men om jag skulle gå tillbaka till häst av typen "stor häst med tre gångarter" hade jag nog letat ganska brett.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Ja, om du är seriös, öppen med vad du kan och inte kan och kanske lite beroende på var i landet du bor.

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

Hästhållningen debatteras och håller på att förändras på t.ex. landets ridskolor där det blir vanligare med grupphållning, lösdrift, active stable mm. Det tycker jag är ett oerhört lyft för hästarna.

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Att det fortfarande finns så många hästar som hålls box på nätterna och "rutor" på dagarna, dvs faktiskt aldrig får möjlighet att på riktigt röra sig fritt på eget initiativ.

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Ha kul och du minns mer än du tror!

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?

Ingen som helst aning! Har inte haft tillgång till ridhus på 25+ år!

 

[Nytant]

Jag kan svara på det som jag har koll på.

Jag köpte häst för 20 år sen, redan då hade det börjat glittra, men inte alls i samma utsträckning som nu.

Jag tog paus i 14 år, mellan 1985 och 1999.

Rider inte med väst och min uppfattning är att vuxna inte har det generellt. Det är kanske annorlunda på ridskolor.

Alltid pall, både för min och hästens skull.

Jag tror att du kan förvänta dig att komma ihåg en hel del, men kroppen har inte muskler till att utföra det. Minns att för mig var det svårast att balansera upp överlivet rätt. Efter det kom den djävulusiska träningsvärken efter lättridningen.

Det är lite tråkigt inom aveln just nu då hästarna blir allt mer specialiserade inom hopp respektive gång. Har man lite koll finns det blodslinjer som ger båda.

De flesta jag känner som vill ha medryttare vill ha någon som är självgående på en gång. Därför tror jag inte att det bästa som återvändare är att försöka hitta medryttarhäst. Själv började jag med uteritter på ridskola en gång i veckan för att hitta tillbaka till känslan, därefter la jag till ridlektioner. Hade jag inte blivit kär i en av ridskolehästarna och köpt henne hade jag gått till medryttare efter ett par år på ridskolan.

Jättekul att få dina perspektiv! Håller helt med dig om att det är oklokt (och orealistiskt) att försöka ge sig på medryttarskap i nuläget. Vet ju inte ens om jag kommer våga sitta upp Har en trestegsplan där ridskola är steg 2. Steg 1 är att komma i lite bättre form själv, men den där träningsvärken du nämner går nog inte att slippa undan ändå kan jag tänka mig. (Steg 3 är utvärdering.)

 

[Nytant]

Oj, det var många frågor!

Haha, det blev en del ja – fast delar man dem på 20 så kanske det känns mer rimligt Tack för att du delar med dig, det känns peppande att höra från er som också tagit långa pauser. Och det är kul att jag verkar vara rätt på det, då mitt tänkta upplägg liknar ditt. Kanske en idé att inte heller låsa sig vid en ridskola utan testa ett par i början!

 

[Spike]

Jag kan inte svara på så mycket, men där jag rider nu brukar vi ropa typ "Kan vi komma in?" när vi ska in i ridhuset.

 

[Nytant]

@Roheryn Tack snälla för ditt utförliga svar! Läser allt med stort intresse! Det du sa om din mammas återvändande var väldigt värdefullt, att du beskrev henne som "kompetent ryttare" – ett så användbart begrepp för mig för att hitta en rimlig ambitionsnivå nu.

 

[Nytant]

Jag kan inte svara på så mycket, men där jag rider nu brukar vi ropa typ "Kan vi komma in?" när vi ska in i ridhuset.

Alla svar är intressanta för mig Jättebra att veta!

 

[__sofia__]

Jag är inte så gammal och har aldrig haft ett ordentligt uppehåll, men under ungefär tio års tid red jag bara ut lugna turer utan någon som helst fokus på träning, och ofta barbacka. Efter det började jag på ridskola igen. Jag märkte då att jag tappat mycket av balansen jag hade som aktivt ridande tonåring, och det fick bli en liten snabbrepetition av ridvägar etc. Jag var också mer frågvis - som tonåring funderade jag aldrig riktigt på det jag gjorde, men när jag började rida lektioner igen kom alla möjliga frågor som t.ex. varför man står upp när ena benet rör sig framåt i traven i lättridning, eller varför bokstäverna på manegen heter som de gör.

Jag rider med säkerhetsvakt men är också tillräckligt ung för att ha ridit med säkerhetsvakt när jag lärde mig rida som ung. Nu mer känns det "naket" att rida utan väst, på samma sätt som det skulle vara att rida utan hjälm.

Jag använder alltid pall om det finns som alternativ, det har hänt någon fåtal gång att jag t.ex. varit i skogen utan att hitta en bra sten eller liknande.

Jag skulle säga att det är en hel del vuxna som tävlar även i de lättaste hästklasserna. Vi har också ett seniordressyrlag i LB, t.ex. (som någon nämnde här ovan)

Jag har dålig koll på vanliga ridhästmarknaden då jag rört mig bort från den vanliga varmblodiga typen av häst då de hästarna verkar bli större, mer vakna och mer specialiserade. Jag har istället kollat mer på andra raser som t.ex. morgan, som verkar vara trevliga allroundhästar så länge man är okej att hålla sig på lätt nivå på tävlingar.

När jag ska in i manegen brukar jag ropa "Är det okej att jag kommer in?" eller något i den stilen.

 

[cili]

Jag har istället kollat mer på andra raser som t.ex. morgan, som verkar vara trevliga allroundhästar så länge man är okej att hålla sig på lätt nivå på tävlingar.

Morgan funkar på mycket mer än lätt nivå . Inget man vinner OS i dressyr eller hopp på, men det finns morgans representerade i höga klasser i många grenar (bl.a. Royal Gold Apollo som stod för bästa svenska resultatet i EM i ponnyfälttävlan för några år sedan).


För att svara på TS frågor:
Börja med ridskola och se hur mycket det ger dig. Till en början kanske en gång per vecka och egenträning däremellan är lagom, sedan går det ju att lägga till fler ridskoletimmar eller bli medryttare därefter.
Tävlingsmässigt finns det mer att välja på idag. Working equitation ökar snabbt. När covid19 drog in blev det en boom för onlinetävlingar, där det finns allt från de vanliga dressyrprogrammen till miljöträningstävlingar. Det är definitivt många vuxna även i lätta klasser, oavsett gren.

Gällande väst kan det vara en god idé att titta på airbagvästar. Dom är inte så rörelsehindrande som många klassiska västar, och skyddar nacken på ett bättre sätt. Dock hjälper dom inte om man går omkull och inte hamnar tillräckligt långt ifrån hästen, eftersom det måste dras en sprint.

 

[Roheryn]

@Roheryn Tack snälla för ditt utförliga svar! Läser allt med stort intresse! Det du sa om din mammas återvändande var väldigt värdefullt, att du beskrev henne som "kompetent ryttare" – ett så användbart begrepp för mig för att hitta en rimlig ambitionsnivå nu.

Ja, hon kunde ju efter nära 20 års uppehåll rida en utbildad häst i skritt, trav och galopp samt hoppa något litet skutt. Vi var på semester i Danmark när jag hade ridit i ett år, och hittade ett ställe där vi kunde rida. Jag var ju ganska mycket nybörjare fortfarande (och dessutom barn), men hon kunde liksom sitta upp och rida utan problem. Det var efter det hon började i vuxengrupp på samma ridskola som jag

 

[Nytant]

@__sofia__ Tack för svaret! Det där med att man aldrig ställde några frågor som yngre känner jag så väl igen. Och tror det kommer bli precis likadant för mig, kommer ställa tusen frågor (det märker ni ju redan ). Samma tänker jag även kring krav. Det fanns liksom inte ens i min världsbild som tonåring att jag skulle kunna ställa krav på min instruktör. Nu i efterhand funderar jag kring hur mycket jag egentligen fick ut av mina tränare.

Tycker Morgan är en väldigt intressant ras, men tyvärr är jag så pass lång att de inte funkar för mig. Annars hade jag egentligen hellre testat mig för med en lite mindre häst nu. Men det känns inte riktigt schysst med både längd, Corona-kilon och ridovana. Förr kände jag mig mest bekväm på hästar som var 170+. Förhoppningsvis hittar jag tillbaka till det modet/oförståndet

 

[Nytant]

@cili Jättebra info & förslag på upplägg Working equitation verkar roligt, och som att det skulle kunna vara skoj för hästen också. Jag tror att jag är mest konservativ av mig vad gäller just ridning, med fasta föreställningar om hur det "ska" vara, men det är ju något att gå emot och testa nya vägar.
Tråkigt nog är jag för lång för Morgans, även om de sägs vara så starka och tåliga. Ska bli väldigt intressant att se vad för slags hästar jag kommer få möjlighet att rida framöver!

 

[Nytant]

Ja, hon kunde ju efter nära 20 års uppehåll rida en utbildad häst i skritt, trav och galopp samt hoppa något litet skutt. Vi var på semester i Danmark när jag hade ridit i ett år, och hittade ett ställe där vi kunde rida. Jag var ju ganska mycket nybörjare fortfarande (och dessutom barn), men hon kunde liksom sitta upp och rida utan problem. Det var efter det hon började i vuxengrupp på samma ridskola som jag

Åh, vad mysigt att ni kunde börja rida ihop! Håll tummarna att jag är lika modig som din mamma.

 

[nejlica]

Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

När började alla hästprylar glittra?

Ni som har erfarenhet av hästeri i både Sverige och andra länder, vad är speciellt för Sverige?

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Är det någon mer här som tagit en lika lång paus som jag?

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Använder ni pall vid uppsittning?

Hur kommer det sig att underforumet för fälttävlan här är så dött? Hur mår fälttävlan i Sverige just nu?

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

I samma anda, finns det något fenomen ni saknar, eller något nuvarande ni stör er på?

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?

Men välkommen tillbaka till hästvärlden, så roligt att du hittat tillbaka!

Enda gången jag rider med säkerhetsväst är när jag tränar terräng eller hoppning (men sällan när jag hoppar småhinder själv hemma) vilket numera är typ aldrig, så säkerhetsvästen hänger mest och samlar damm. Skulle jag köpa en idag så finns det väldigt smidiga ryggskyddsvästar, inte lika säkra som en "klassisk" och inte godkända för tävling, men så smidiga att jag nog istället skulle kunna vänja mig vid att ha den jämt.

Jag använder alltid pall vid uppsittning och försöker ställa hästen i lutning om jag hoppar upp ute.

Som funktionär (tävlar inte) tycker jag att de lättaste klasserna är de som brukar dra mest folk och då mest äldre faktiskt, de unga som tävlar har liksom gjort det sen de red ponny och går direkt på lite högre klasser medan de lägsta brukar innehålla en uppfriskande mix av de som precis som du börjat rida igen på senare tid, de som bara tävlar någon gång ibland för att det är kul, de som har en oerfaren häst av olika anledningar osv.

Finns gott om bra instruktörer för hobbyryttare, men man får nog sålla lite. Ffa finns det så pass mycket instruktörer att det finns en god chans att hitta en som passar en själv, och jag tror att folk lägger mer och mer vikt vid det. Att det ska inte bara vara en erkänt duktig tränare utan hen ska också klicka med ens egen hästhållning och sätt att lära liksom.

Jag tror att vuxna, ansvarstagande personer med bil och rimliga krav har en väldigt god chans på medryttarmarknaden. Om man tänker sig att man kanske är intresserad av att rida någons välutbildade heta tävlingshäst och få träna med den ett par gånger i veckan kanske man helst ska ha hunnit återuppta ridningen ytterligare innan man söker ett sådant upplägg liksom. Är man istället intresserad av att rida någons snälla häst på skogsturer och motionspass i paddock och kanske som vuxen dessutom har möjlighet att bidra med en liten peng eller ta något stallpass och inger förtroende nog för någon att våga lämna dagens skötsel utan problem så tror jag att man kan vara hett villebråd på medryttarmarknaden trots ringrostighet ganska omgående.

Ridtights är en solklar bra utveckling, istället för obekväma ridbyxor finns nu dessa smidiga som bara är att dra på, ofta har bra telefonfickor och finns i både tunn sommarmodell och varm vintermodell.
Och på tal om telefonfickor tycker jag nog att det finns mycket bra möjligheter kopplade till telefonen nu för tiden, appar som spårar ridrundan är vad jag brukar använda, kul att se hur lång sträcka man ridit i resp gångart, kunna jämföra ridpass över tid osv.

Hej!/Hallå! Nu kommer jag in/går det bra om jag öppnar dörren eller liknande är nog standard när man ska in i ridhus.

Bara ett urval av frågorna jag kände att jag kunde svara på.

 

[Cinzia]

Rider numera alla med säkerhetsväst?
Det varierar en del gör det, en del inte. Det finns ju olika typer av säkerhetsvästar. Vanliga, enbart ryggskydd och uppblåsbara.

Använder ni pall vid uppsittning?
Ja, för att skona hästarnas ryggar.

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?
De flesta ridskolor har hemsidor, där det ofta finns kort info om ridlärarna, t.ex. vad de har för utbildning.

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?
Det varierar mycket där jag rider, en del rider en gång i veckan, andra rider flera gånger i veckan.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?
Jag hade först ridit ett tag på ridskola för att komma igång och uppdatera det jag en gång i tiden lärt mig.

Är det något särskilt jag ska tänka på när jag rider igen?
Träna din egen kropp avsuttet också.

 

[MiniLi]

Har uppfattningen av vad korrekt sits är förändrats? Ser många som rider med vad jag upplever som väldigt höga händer, ofta med handryggen uppåt och ibland med böjda handleder. Är det min kunskap som är dammig?

Uppfattningen om en korrekt sits har utvecklats, men det du beskriver anses fortfarande vara fel. Jag tycker dock inte att det är vanligare än förr..

När började alla hästprylar glittra?

Har nog kommit successivt över lång tid. More is more!

Vad har hänt med formen på ridstövlar? Är de nya modellerna bättre än de gamla?

Skönare, bättre passform och alltid dragkedja på ngt sätt

Rider numera alla med säkerhetsväst?

Nuförtiden är det krav på väst på hopptävling upp till 18 år (tror jag?) och tror också att många ridskolor kräver väst på ungdomar. Tror att det gjort att det är vanligare med väst nu än det var förr. Dock fortfarande inte jättemånga som har kvar västen när de blir vuxna.

Använder ni pall vid uppsittning?

Ja alltid! Även de flesta ridskolor har pall vid uppsuttning.

Hur mycket tror ni jag kan förvänta mig att komma ihåg när jag sitter upp för första gången igen?

Har man ridit mycket innan sitter det ofta kvar i kroppen, men musklerna finns ju inte. Ge det lite tid så är du säkert snart tillbaka!

Finns det lätta vuxenklasser i alla grenar / tävlar det några vuxna i de lättaste klasserna?

Ja vuxna tävlar absolut i lätta klasser.

Hur bra instruktörer kan jag som vanlig dödlig förvänta mig att få tag i, t.ex. på ridskola, som medryttare, eller ägare till trevlig liten hobbyhäst?

Finns många bra instruktörer, både på ridskolor och privat. Beror dock säkert på vart du bor.

Vad räknas ens som hobby-/fritidsridning?

Finns nog ingen definition där som alla är överens om..

Hur frekvent brukar vuxna rida på ridskola? Dvs., går det att hålla igång en utvecklande nivå vid ridskoleridning?

Det går absolut! Där jag bor rider många vuxna på ridskola!

Finns det hästar från seriösa uppfödare som är lämpliga som allroundhäst? Typerna för dressyr vs. hoppning verkar vara väldigt specialiserade.

Jag tycker många hästar funkar till mycket även om de har extra talang åt ett visst håll. Tror inte det är svårt att hitta. Många dressyrhästar hoppar på lättsam nivå och många hopphästar kan gå dressyr.

Har återvändande tanter en chans på medryttarmarknaden?

Tror det är bäst att starta på ridskola efter ett långt uppehåll. När du väl är igång är det nog inga problem att hitta medryttarhäst.

Har det skett någon utveckling ni tycker är extra bra?

Tycker mycket går framåt!

Och slutligen: Vad exakt ropar ni när ni ska in i manegen i det här landet?

Jag ropar ”kan jag komma in?”

Jag brukar ropa innan jag öppnar den yttre porten om den är precis vid manegen. Alternativt bara öppna en liten springa och sen ropa. Många hästar blir rädda om ytterporten plötsligt öppnas utan förvarning. Tänker på det särskilt idag då det igår var en ung tjej som fick åka ambulans från ridhuset när hästen blev rädd när porten öppnades..

Sen måste man såklart dubbelkolla innan man öppnar inre porten också. Om jag har fått ett jakande svar innan jag öppnar yttre porten så sticker jag in huvudet och dubbelkollar att ingen kommer ridandes nära innan jag öppnar inre porten helt.

 

[prinsessfeminist]

Jag hade förvisso bara ca 12 års uppehåll (kanske 15 om man räknar bort lite tid som medryttare), men nåväl...

Min första läxa att lära mig var att jag inte längre var 25 år!

Efter att ha haft ponnyn i två månader red jag ut själv i snålblåst och regn. Det har jag alltid gjort förut, så det skulle väl inte vara några konstigheter.

Det slutade med en ordentlig lufttur och rejält stukad fot, och lös häst på ett gärde.

Jag skulle bara trava lite, så att han inte skulle vara så spänd.

Skillnaden mellan "förr i tiden" när det aldrig varit några problem för mig att göra så, och "nu för tiden" är efter närmare analys hästhållningen.

Som återvändande ryttare och hästmatte, accepterade jag en grushage, som mockades varje dag. Jag ifrågasatte inte, även om jag på min tid aldrig hade det så.

Klart att ponnyn var full av energi!

Men jag trodde att jag löser det mesta. Det gick ju bra förr!

Efter den lilla erfarenheten har jag blivit mer medveten om säkerhet utifrån alla perspektiv.

Hur fodras hästen? Vilken utevistelse har den, och med vilka? Hur mycket riden är den? Osv...

Men i övrigt tycker jag att jag klarat återgången hyfsat. Nu när jag ser vad små eländiga grushagar gör med den trevligaste häst, så vill jag inte ha det så.

Nu har jag haft häst i sex år redan, och även om det mesta är sig likt, en häst är fortfarande en häst, så är nog den största skillnaden att hästar numera verkar ha lite mer nerv, men det är kanske också förstärkt av hagmiljön.

Men hur det blir för dig är inte lätt att veta. Jag hade själv häst mellan 11 års ålder och när jag var strax över 30. Min tidigare erfarenhet var inte så mycket tävling, men med unghästar och inridning.

Med det i bagaget, även om jag var ringrostig, så har det funkat bra. Nu har jag dessutom två egna unghästar igen.

Lite galet av en "tant", men det är med unghästar jag nog har största självförtroendet, trots allt.